Löptext är överskattat (och skrämmer bort spelare)

[adrian_of_arcane_lore]

Jag tänker att det är lite som bilar. Alla bilar ser ungefär likadana ut, eftersom de ska göra samma sak. Det finns inget egenvärde i att försöka göra något helt annat. Resultatet kommer antagligen bara att bli en sämre bil. Sedan finns det för entusiasten en hel del skillnader mellan olika bilmodeller. Att komma och säga att en BMW G30 är likadan som en Volvo S80 är oförståeligt för den som är insatt. För mig som inte äger en bil så verkar de väldigt lika. Nu äger jag ingen cykel heller, men i den här liknelsen är spelen jag spelar en cykel. Den har ett annat syfte, och har därför andra egenskaper och ser annorlunda ut. Att ta cykeln från Göteborg till Stockholm är inte lämpligt, men att ta bilen nedför en bergig skogsstig är inte heller optimalt.

Jag tänker att det vore väldigt konstigt om alla tradspel var liksom dåliga på något sätt. Om alla gjorde fel och det fanns något bättre sätt att göra det på. För det har skett en massa iterationer och utveckling och tankemöda på hur de ser ut. De är rimligtvis ganska optimerade för det de ska göra. Sedan finns det en massa utveckling på detaljer och kreativitet inom de ramarna, precis som det gör inom bilindustrin. Men precis som att det inte är troligt att bilindustrin missat någon smart lösning som skulle göra bilarna objektivt mycket bättre och radikalt ändra på hur en bil ser ut, så tror jag inte heller att det finns sådana saker i tradspelen.

Min genre av spel är mycket mer outforskad, och här tror jag att det finns massor av saker som ingen tänkt på tidigare, för det har skett otroligt mycket mindre utveckling. Men tradspelen är alldeles för välutvecklade och analyserade och itererade för att jag ska kunna tro att typ alla tradspel borde göra sig av med löptexten och ersätta den med listor och diagram.

Om man skall dra bilallegorin ännu längre (för det var faktiskt en förvånansvärt bra allegori) så skulle jag vilja lägga till det här:

Många bilar både ser, fungerar och är enormt annorlunda, för de finns av olika orsaker och används i olika ändamål, ger olika upplevelser och är olika lämpliga i olika situationer.

Alla bilar bygger dock på samma grundprincip. De har någon sorts motor, de har (oftast) fyra hjul, ratt, drivlina, går på någon sorts bränsle (inkl el) osv. Det finns en samlad grupp egenskaper som ett ting måste uppfylla för att kunna definieras som en bil, vilket skiljer dem från andra typer av fordon som exempelvis en stridsvagn eller en cykel, och utöver det vad som skiljer konceptet "fordon" från andra typer av ting som en lastpall eller en ryggsäck.

Men det är trots det fortfarande så att en Ford F150 och en Mazda MX5 är extremt olika och kan användas till olika saker. Deras användningsområde och lämplighet påverkas av och påverkar även en massa andra omkringliggande faktorer, och bilar överlag är absolut inte optimerade att göra det de skall göra, utan tvärt om är väldigt mycket bilar ute i trafiken snarare problem för andra bilar att överkomma än lämpliga redskap i just den situationen. Ett väldigt stort och aktuellt problem, som uppstått de senaste åren, är storleksinflationen på bilar.

Bilar som från början är utvecklade att fungera som arbetsfordon har blivit allt mer populära som vardagsfordon. Biltillverkarna har sedan både svarat på och kraftigt bidragit till att öka den efterfrågan, vilket lett till att de tidigare arbetsfordonen har fått massor av ytterligare bekvämlighetsfokus, vilket gjort att de växt enormt i storlek, vilket lett till att mängder med människor kör runt i bilar som tar mycket plats, väger massor, har dåligt sikt och är extremt farliga i kollisioner. Detta ger sedan snöbollseffekter, att de som tidigare föredragit mindre bilar känner att de måste skaffa sig en större bil för att vara mer skyddade i trafiken, att trafiken blir mer riskabel för andra fordonstyper så som cyklar eller motorcyklar, att det blir en större efterfrågan på bredare vägar och större parkeringsplatser (på bekostnad av cykelbanor eller annan bebyggelse), och att biltillverkarna konkurrerar med varandra med allt större och tyngre bilar.

Helt enkelt, bilen är inte "optimerad", utan biltillverkaren svarar på en efterfrågan samtidigt som den bidrar till att skapa den efterfrågan, och trots att det i många fall inte är det mest optimala utfallet att exempelvis fler och fler människor kör jättestora bilar när det i många fall vore en bättre situation att bilar är mer olika varandra, så är det ändå åt det hållet marknaden är på väg.

Trafiksituationen, för alla inblandade, skulle på många sätt vara bättre om det fanns en mycket bredare variation av olika fordon och att de fordon som fanns användes främst i den situation de är mest lämpade, och det finns oerhört mycket utveckling att göra på den fronten tills situationen är sådan. Gäller det inom en av världens största industrier, som har över 100 år på nacken, så gäller det ju även sannolikt inom "trad"-rollspelen med, det finns oerhört mycket utrymme för utveckling.

 

[Mogger]

Väldigt mycket material till Call of Cthulhu skulle mått bra av att textmängden kapas rejält. Keepers Rulebook till 7th ed är för det mesta rätt bra, problemet med den är att Chaosium där fokuserade på lite fel saker (otroligt mycket i den används i princip inte, utan är sådant som "förväntas" finnas i rollspel av någon anledning, medans spelet hade mått bra av att ha fått med annat material), men i många andra fall används inte sidantalet och utrymmet alls bra, i bland annat Pulp Cthulhu och många av kampanjerna/äventyren hade det behövs kapas mycket textmassa.

Jag har inte läst igenom allt som Modiphius har gett ut, långt ifrån, men mitt intryck av att det jag läst (en del Dune, en del Conan, en del Achtung Cthulhu!) har varit rörigt och extremt ordrikt. Även just Conan fick en ganska rejäl näsknäpp av Seth Skorkowsky i sin recension av det för hur svår regelboken var att läsa, söka och förstå information i.

Delta Green är för det mesta väldigt bra i Agents Handbook, men efter det spårar det ur enligt mig. Många av äventyren är både text tunga och dåligt konstruerade, bra idéer som försvinner i dålig redigering och massor av ord.

Det jag läst av Unknown Armies 3rd ed innehåller fruktansvärda mängder ordbajseri.

Pathfinder 2e är verkligen sådär, men det är ju ett "specifik regel för precis allt du kan göra i spelet"-spel också. Får se om remaster böckerna är mer lättnavigerade.

Jag har inte läst V5, men allt World of Darkness som jag någonsin läst tidigare har ju vart horribelt när det kommer till informationsförmedling och tydlighet.

Det är i vart fall några exempel från hyffsat moderna spel som hade mått bra av att man gick in med skalpellen och lade större fokus på tydlighet och informationseffektivitet kontra word count.

Tur att inget av dessa är spel jag spelar eller ens läser. Där ser man ju hur blind man kan bli när man bara tar del av en viss typ av spel, men samtidigt är det väl också en styrka. Jag kan spela de (trad)spel jag vill som har de styrkor jag vill utan att ens behöva bry mig om alla de som saknar dem, och dessutom har andra brister.