Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Miniserier!Vad är bäst: talesätt, noveller eller romaner?
Miniserier!Vad är bäst: talesätt, noveller eller romaner?
Men varför låter du en så stor av del av texten vara skriven exklusivt för SL? Jag är medveten om att många (särskilt lite äldre) rollspel ser ut så. Själv tycker jag att det är angeläget att istället göra settingen mer tillgänglig för hela spelgruppen, exempelvis genom in-game-material (alltså dokument från spelvärlden som spelarna kan läsa om de vill). För mig personligen blir ett alltför SL-orienterat spel slutet. Det får dessutom väldigt påtagliga konsekvenser för hur texten ser ut.Jag skriver kompakta regler när jag designar själv. Till exempel omfattar Expert Nova v2 cirka 64 G5-sidor.
När det gäller spel där settingen ingår fyller jag på med den information som jag anser behövas. Fortfarande kortfattad prosa, men om det är mycket som ska förklaras kan det ändå bli en hel del text. Jag vill ju ge SL det hon behöver för att bygga en bra kampanj.
Det fanns ingenting i det inlägget som sa att det skulle vara _exklusivt_ för SL.Men varför låter du en så stor av del av texten vara skriven exklusivt för SL?
Han skriver uttryckligen: ”Jag vill ju ge SL det hon behöver för att bygga en bra kampanj.” Själv vill jag alltså gärna, så långt det är möjligt, inkludera hela spelgruppen. I mina ögon är kampanjbyggandet inte bara en SL-syssla.Det fanns ingenting i det inlägget som sa att det skulle vara _exklusivt_ för SL.
Undrar om detta kan bottna i eller rentav ha gett upphov till den klassiskt svenska modellen, med SL som den som köper och läser rollspel? Och att det sedan blivit en tradition?Nog är väl en huvuddel av textmassan skriven exklusivt för SL?
Ja, jag tror att detta kan beskrivas som en modell som åtminstone är typisk för Äventyrsspels rollspel - även om liknande upplägg förmodligen (?) har funnits i amerikanska spel från samma tid. Om en stad eller ett land beskrivs, så är det i regel SL-material. Det är ett förhållningssätt, som präglar hela textens disposition. Textmassan om settingen består till stor del av hemligheter. SL har det mesta för sig själv.Undrar om detta kan bottna i eller rentav ha gett upphov till den klassiskt svenska modellen, med SL som den som köper och läser rollspel? Och att det sedan blivit en tradition?
Alla grupper jag spelade med i USA såg det som självklart att alla deltagare hade egna böcker, vilket förvånade mig jättemycket (anno 2002).
Personligen kan jag se det intressanta med mycket material i spel som Degenesis, som mest är detaljerad setting, och Tenra Bansho Zero, som mer handlar om att vara tydligt med sina spelbara mål. Omfattande spel men med väldigt olika innehåll.
Tycker det bästa är om så mycket som möjligt av det jag läser är spelbart. Som spelarmaterial, som inspiration, eller som delar av ett ramverk.
Spel som bara babblar fantasinamn eller metafysik tröttnar jag på, oavsett om det görs på 10 eller 1 000 sidor.
DnD 5 ligger väl där någon stans med Players Handbook, Monster Manual och Dungeon Masters guide? Sen kan man skippa DMG kanske.Finns det något spel med 800 sidor grundregler?
Personligen vill ju jag upptäcka sånt genom spel eller preppa det själv. Det gör rent SL-material till inspiration för mig och skapar en preferens mot minimalism kring material av det slaget.Varulvarnas eller frimurarnas eller psi-mutanternas konspiration, som förmodligen går att sammanfatta på två sidor, går att klämma in i SL-delen.
5E är ju dock ganska föredömligt, eftersom stor del av materialet skalas. På lvl 1 behöver du som spelare mest kunna det mest grundläggande i din klass, kanske ett par spells. Som SL kan du hålla dig till de delar av DMG och MM som påverkar lvl 1-karaktärer.DnD 5 ligger väl där någon stans med Players Handbook, Monster Manual och Dungeon Masters guide? Sen kan man skippa DMG kanske.
Jag vet inte om det fungerar så, folk verkar läsa folkslag, alla klasser, kolla magi listan, utrustning osv. Samt planera för framtida leveling. PHB känns som mycket inläsning, men visst MM och DMG är väl snarast referensverk. Jag menade mest att detta får väl anses var grundreglerna, även om du i teorin kan spela med bara PHB.5E är ju dock ganska föredömligt, eftersom stor del av materialet skalas. På lvl 1 behöver du som spelare mest kunna det mest grundläggande i din klass, kanske ett par spells. Som SL kan du hålla dig till de delar av DMG och MM som påverkar lvl 1-karaktärer.
Levelsystemet hjälper inlärningen genom att skala behovet av regler.
Inte allas kopp te - men ett bra sätt att minska läsningsbördan.
En kategori spelare gör det - verkligen inte alla. Och jag skulle argumentera för att det mer spontana utforskande “en sak i taget”-spelandet passar 5E bättre.[F]olk verkar läsa folkslag, alla klasser, kolla magi listan, utrustning osv
SL är "spindeln i nätet". Hon ser bakom illusionens slöja och vet hur saker och ting "egentligen" förhåller sig. Hon förklarar för spelarna och delar ut handouts. Det finns givetvis fler sätt att författa, men mitt sätt uppskattas av många.Men varför låter du en så stor av del av texten vara skriven exklusivt för SL?
Det stämmer nog, eftersom Eon är så BRP-igt och spelare lätt kan förstå vad sin RP är bra på från färdighetslistan. Men då gäller det att SL är den som har järnkoll på alla regler och inte har något emot att kontinuerligt förmedla dessa till spelarna.Jag tror inte spelare behöver läsa in mer för att spela Eon än för DnD 5
SL som underhållare/regissör/författare, helt enkelt.SL är "spindeln i nätet". Hon ser bakom illusionens slöja och vet hur saker och ting "egentligen" förhåller sig. Hon förklarar för spelarna och delar ut handouts.
Möjligen sant, jag vet ärligt talat inte. För egen del tycker jag det är mycket inläsning i 5e, framförallt som SL. Jag har å andra sidan spelat i Eon i 25 år, så det känns naturligt för mig.En kategori spelare gör det - verkligen inte alla. Och jag skulle argumentera för att det mer spontana utforskande “en sak i taget”-spelandet passar 5E bättre.
Eon IV har inte mer regler i grundboken än DnD har, pratar vi lvl 5 i DnD är det också stor mängd regler med alla feats, klassförmågor, spells osv. Pratar vi Eon 3 är jag med på din distinktion, det var för mycket regler och framförallt specialfall.. Eon har ju dock blivit mer strömlinjeformat med åren. Sen som jag sa innan jag har spelat Eon sjukt länge och även om nya utgåvan är annorlunda så tor jag att man har nytta av att ha spelat innan så kanske inte är bäst på att bedöma detta.Det stämmer nog, eftersom Eon är så BRP-igt och spelare lätt kan förstå vad sin RP är bra på från färdighetslistan. Men då gäller det att SL är den som har järnkoll på alla regler och inte har något emot att kontinuerligt förmedla dessa till spelarna.
Överlag kanske vi kan enas om att Eon placerar sig i kategorin långa spel tillsammans med D&D. Båda spelen har uppenbart sina kvaliteter och hängivna fanskara.Eon IV har inte mer regler i grundboken än DnD har, pratar vi lvl 5 i DnD är det också stor mängd regler med alla feats, klassförmågor, spells osv. Pratar vi Eon 3 är jag med på din distinktion, det var för mycket regler och framförallt specialfall.. Eon har ju dock blivit mer strömlinjeformat med åren. Sen som jag sa innan jag har spelat Eon sjukt länge och även om nya utgåvan är annorlunda så tor jag att man har nytta av att ha spelat innan så kanske inte är bäst på att bedöma detta.
I teorin håller jag med dig, men boken är inte upplagt på det sättet, men spelet hade varit en bra port för fluency play. Spel som Gloomhaven är bättre upplagt för att lära sig varje steg i taget.Och jag skulle argumentera för att det mer spontana utforskande “en sak i taget”-spelandet passar 5E bättre.
Jag håller faktiskt inte med.I teorin håller jag med dig, men boken är inte upplagt på det sättet