Re: Här har Eksem rätt.
Skit i vad jag tycker. Ni kan bestämma det åt mig och fortsätta fadäsen ändå, för det är så det ser ut nu.
Men...
sluta nu Ento!
Jag har inte bestämt
någonting åt dig, så lägg av med den här martyrrollen!
Tror inte vare sig du, jag eller Eksem egentligen är kvar i grundämnet
Nej, för att du är ett sånt prestigeägg och
vägrar släppa ditt missvisande exempel.
Hur många fel ska man egentligen behöva hitta i ett exempel innan du kan tänka dig att överge det? Vi har hittat flera stycken hittills, och du har inte bemött
ett enda av dem, utan bara sagt att du inte vill diskutera exemplet i sig utan själva poängen som den var tänkt att illustrera.
Det här brukar hända mig hela tiden. Det är jätteofta som jag vill illustrera något med ett exempel och folk börjar peka på irrelevanta delar av exemplet i sig. Vad man gör då, det är att
byta exempel (eller släppa det helt och hållet). Jag brukar göra som så att jag bara beskriver min poäng, och sedan säger jag "om du inte gillade mitt exempel, hitta då på ett eget exempel som illustrerar min tes och så diskuterar vi poängen utifrån det istället", just eftersom jag är så trött på att diskutera exemplen i sig. Något sådant hade du kunnat gjort. Jag ville till och med vara schysst och föreslå ett exempel som tydligare och meningsfullare illustrerade din tes.
Men du är så förbaskat stolt att du vägrar göra detta, och nu har det blivit rent larvigt.
Okej, du hörde en föreläsare och du lyssnade inte kritiskt nog för att se de brister i resonemanget som jag och Eksem har lyft fram. Delvis för att du inte lyssnar på hip hop, och delvis för att föreläsaren sade precis vad du ville höra. Men också för att Eksem gick ut så hårt mot dig och fick dig att inta en försvarsposition. Det gör dig inte till en dålig människa. Jag kunde sympatisera med dig, och det var därför jag gick in och sade åt dig att du gjorde bäst i att överge ditt exempel och istället välja ett annat exempel för att diskutera sakfrågan kring.
jag ser precis vart det kommer leda.
Ingenstans.
Ja. Det
finns förstås en annan utväg. Men den kräver ju av dig att du kliver ner från din höga martyrhäst och säger "okej, exemplet var dåligt. Vi glömmer det. Men det jag ville säga var:" följt av din utläggning om hur vi svenskar hittar på våra egna problem när vi skyddas av förmyndarstaten, gärna med utgångspunkt ur utbrändheten som exempel.
Men eftersom detta kräver att du släpper taget om din prestigeiver så tror jag inte det någonsin kommer hända.
Synd. För det här är en sådan djäkla bagatelldiskussion att det är rent tragiskt. Liksom, vem fan
bryr sig om exemplet? Hur kan man vara så stolt att man vägrar ifrågasätta något litet löjligt exempel när det visar sig vara bristfälligt?
Släpp det! Det innebär ingen prestigeförlust för din del! Du är förlåten, jag kan sympatisera med dig, jag har själv hört och återberättat anekdoter som visat sig vara fulla med logiska brister. Det är mänskligt.
Okej? Släpp exemplet nu. Ta ett djupt andetag.
Se? Inga började skratta och peka finger åt dig. Din status i samhällshierarkin är intakt. Ditt anseende har inte fläckats.
Känns det inte skönt att inte behöva bära på all den där stoltheten längre? Bra. Välkommen ner till oss människor. Vi är många här nere, och vi ställer inte så höga krav på varandra som du är van vid från martyrnivån där uppe. Här kommer du att trivas! Nå; vad var det nu du ville säga om förmyndarstaten? Det lät som att du hade en intressant poäng. Berätta!