Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 770
Landsbygden utanför Krickdala. Hela spelet bygger ju på nån sorts Pastoral Fantasy: det Susar i Säven, Fylke, Studi Ghibli. Så jag tror att åtminstone en del av varje spelsession kommer att handla om att vandra omkring på blommande ängar, sitta på långsamma tåg och titta ut på landskapet och så. Naturligtvis med en krypande känsla av mysterie och fara i tassarna, och en skymning på väg att åter falla över ormbunkssnåren och de gamla gårdarna. Det är också sånt jag själv tycker om att uppleva som spelare; när vi för ett tag sedan spelade D&D var mina favoritsekvenser när Rollpersonerna vandrade genom skogen och filosoferade om världens skapelse, och gudarnas eventuella existens, och meningen med livet om man var en Paladin som låtsades vara mycket bättre än han var, respektive en Warlock med demonhorn och blå hud. Men så slog ju DM på nån slumptabell, och det dök upp 1T6 Zombievargar som vi måste hacka ner, under timmar och timmar av tärningsrullande och Hitpointsnötande. Jag tänker att jag vill undvika det.
Jag arbetar på en tabell över händelser som spelarna har möjlighet att reagera på genom att beskriva en känsla, eller genom att dela med sig av en detalj ur sina rollpersoners bakgrund, eller genom att utföra en meningsmättad handling. I belöning får de "Ödespoäng", som väl är nån sorts metavaluta. Jag tror att det kan funka rätt bra, bara tabellen blir omfattande nog; den ersätter också, som alla mina tabeller, i rätt hög grad, en alltför långrandig världsbeskrivning. Nåja -- det är i alla fall ambitionen.
Man slår för det mesta på Händelsetabellen en gång per dag, eller varannan dag, eller när det passar in i berättelsen. Många spelare kan svara på frågorna i Händelsetabellen för sina Rollpersonens räkning, om de vill och det känns meningsfullt, men gruppen får inte mer än ett Ödespoäng per händelse
Vad mer än nedanstående kan man stöta på när man färdas över en sorts 1700- 1800-talslandsbygd, där boskapen och dragdjuren är insekter eller möjligen ödlor? Egentligen är jag inte ute efter "spänning" eller "mysterier", utan en sorts ”psykologiskt arketypiska” händelser, scener, och bilder, som aktiverar Rollpersonernas minnen och känslor.
Jag vet inte, kanske är det en kass idé, men det känns som att en sån här tabell kommer vara guld för mig när jag spelleder för min dotter och fru.
---------
- En hök ger ifrån sig ett skri. Den kretsar några varv över ängar och gärdsgårdar, men bryr sig inte om er, eller ser er inte. Den befinner sig så högt uppe på himlen att ni blir yra av att titta upp den.
För ett Ödespoäng: Vart skulle du flyga om du kunde, och varför? Finns det någon här som skulle sakna dig, och någon som du skulle sakna?
- En staty i vit sten, halvt övervuxen av mossa, föreställande en mus i naturlig storlek. Musen håller fram en tiggarskål: ett traditionellt monument till Barfotakungens ära. Är man rik förväntas man lägga ett mynt i skålen, eller ännu hellre ”det man älskar”; är man fattig kan man istället ta ett av de kopparmynt som redan ligger där, eller kanske något av de andra tingen: en ring av guld med en inskription på ett ondskefullt klingande språk, ett silvermedaljong med ett foto av en ung, stilig vessla klädd i plommonstop, en vissnad ros, en ensam vit pärla.
För ett Ödespoäng: Beskriv hur du plockar fram något ur fickan eller din packning, varför du älskar det, och varför du placerar det i skålen eller tvekar och sedan låter bli.
- Mor och dotter åkersork arbetar på sin gård, med något för årstiden lämpligt hårt arbete: plöjer och planterar rovor, skördar krusbär, bränner ris. Modern har dessutom ett liten telning i ett tygknyte på magen. När den lille snorar snyter hon honom i en linnenäsduk, utan att sluta arbeta.
För ett Ödespoäng: Berätta tre saker som betyder något om din mor.
- En hoprasad poststation från det gamla amfibiekejsardömet står bland nässlor och ormbunkar. En ärgad kopparskylt berättar att den för nästan fyrahundra somrar sedan restes av ”Herr Gabril Gyllenfläck, Bey över resandet av poststationer i den norra provinserna”. Ni tittar lite i de tomma, trånga rummen. Solen faller genom det öppna taket, mellan bjälkar och lövverk.
För ett Ödespoäng: ? Något om tiden och att lämna något kvar efter sig ?
- En fågelskrämma lutar övergiven och eländig på en igenvuxen åker framför ett torp som rasat ihop och nu har tagits över av ormbunkar och svampar. Fågelskrämman består mest av halmbuntar som sparvar och skator plockar till sig för att bygga bon av, och gamla malätna trasor, men på dess huvud sitter en skärmmössa, mörkblå med eldröda detaljer, som kommer från de ädla Lyktriddarnas uniform: bonden som för länge sedan ställde upp fågelskrämman måste ha kommit över mössan på någon lumpmarknad och inte haft vett att visa den mer respekt än såhär.
För ett Ödespoäng: Beskriv varför du klättrar över det kullfallna staketet och räddar hatten, och vad du gör av den: sparar du den för att överräcka till Lyktriddarnas sällskap när ni återvänder hem, eller bär du den själv på huvudet, därför att du alltid drömt om att bli en Lyktriddare, och därför att lekar är lika sanna som verkligheten, eller gör du något annat med den?
- En herde med vidbrättad hatt driver förbi en hjord av den sortens grönspräckliga skalbaggar som man kan göra ost och smör av. Herden spelar på en vassflöjt.
För ett Ödespoäng: Beskriv var du har hört melodin förut, och varför du ser det som antingen ett gott eller dåligt omen att herden spelar den just nu, i början av din resa.
Jag arbetar på en tabell över händelser som spelarna har möjlighet att reagera på genom att beskriva en känsla, eller genom att dela med sig av en detalj ur sina rollpersoners bakgrund, eller genom att utföra en meningsmättad handling. I belöning får de "Ödespoäng", som väl är nån sorts metavaluta. Jag tror att det kan funka rätt bra, bara tabellen blir omfattande nog; den ersätter också, som alla mina tabeller, i rätt hög grad, en alltför långrandig världsbeskrivning. Nåja -- det är i alla fall ambitionen.
Man slår för det mesta på Händelsetabellen en gång per dag, eller varannan dag, eller när det passar in i berättelsen. Många spelare kan svara på frågorna i Händelsetabellen för sina Rollpersonens räkning, om de vill och det känns meningsfullt, men gruppen får inte mer än ett Ödespoäng per händelse
Vad mer än nedanstående kan man stöta på när man färdas över en sorts 1700- 1800-talslandsbygd, där boskapen och dragdjuren är insekter eller möjligen ödlor? Egentligen är jag inte ute efter "spänning" eller "mysterier", utan en sorts ”psykologiskt arketypiska” händelser, scener, och bilder, som aktiverar Rollpersonernas minnen och känslor.
Jag vet inte, kanske är det en kass idé, men det känns som att en sån här tabell kommer vara guld för mig när jag spelleder för min dotter och fru.
---------
- En hök ger ifrån sig ett skri. Den kretsar några varv över ängar och gärdsgårdar, men bryr sig inte om er, eller ser er inte. Den befinner sig så högt uppe på himlen att ni blir yra av att titta upp den.
För ett Ödespoäng: Vart skulle du flyga om du kunde, och varför? Finns det någon här som skulle sakna dig, och någon som du skulle sakna?
- En staty i vit sten, halvt övervuxen av mossa, föreställande en mus i naturlig storlek. Musen håller fram en tiggarskål: ett traditionellt monument till Barfotakungens ära. Är man rik förväntas man lägga ett mynt i skålen, eller ännu hellre ”det man älskar”; är man fattig kan man istället ta ett av de kopparmynt som redan ligger där, eller kanske något av de andra tingen: en ring av guld med en inskription på ett ondskefullt klingande språk, ett silvermedaljong med ett foto av en ung, stilig vessla klädd i plommonstop, en vissnad ros, en ensam vit pärla.
För ett Ödespoäng: Beskriv hur du plockar fram något ur fickan eller din packning, varför du älskar det, och varför du placerar det i skålen eller tvekar och sedan låter bli.
- Mor och dotter åkersork arbetar på sin gård, med något för årstiden lämpligt hårt arbete: plöjer och planterar rovor, skördar krusbär, bränner ris. Modern har dessutom ett liten telning i ett tygknyte på magen. När den lille snorar snyter hon honom i en linnenäsduk, utan att sluta arbeta.
För ett Ödespoäng: Berätta tre saker som betyder något om din mor.
- En hoprasad poststation från det gamla amfibiekejsardömet står bland nässlor och ormbunkar. En ärgad kopparskylt berättar att den för nästan fyrahundra somrar sedan restes av ”Herr Gabril Gyllenfläck, Bey över resandet av poststationer i den norra provinserna”. Ni tittar lite i de tomma, trånga rummen. Solen faller genom det öppna taket, mellan bjälkar och lövverk.
För ett Ödespoäng: ? Något om tiden och att lämna något kvar efter sig ?
- En fågelskrämma lutar övergiven och eländig på en igenvuxen åker framför ett torp som rasat ihop och nu har tagits över av ormbunkar och svampar. Fågelskrämman består mest av halmbuntar som sparvar och skator plockar till sig för att bygga bon av, och gamla malätna trasor, men på dess huvud sitter en skärmmössa, mörkblå med eldröda detaljer, som kommer från de ädla Lyktriddarnas uniform: bonden som för länge sedan ställde upp fågelskrämman måste ha kommit över mössan på någon lumpmarknad och inte haft vett att visa den mer respekt än såhär.
För ett Ödespoäng: Beskriv varför du klättrar över det kullfallna staketet och räddar hatten, och vad du gör av den: sparar du den för att överräcka till Lyktriddarnas sällskap när ni återvänder hem, eller bär du den själv på huvudet, därför att du alltid drömt om att bli en Lyktriddare, och därför att lekar är lika sanna som verkligheten, eller gör du något annat med den?
- En herde med vidbrättad hatt driver förbi en hjord av den sortens grönspräckliga skalbaggar som man kan göra ost och smör av. Herden spelar på en vassflöjt.
För ett Ödespoäng: Beskriv var du har hört melodin förut, och varför du ser det som antingen ett gott eller dåligt omen att herden spelar den just nu, i början av din resa.