var den ... i grunden väldigt mycket av en "Äldre vit man räddar tjej" vilket ju är en slags story som jag i min fördomsfulla värld tror är något som tilltalar helt andra än den storyn som är i andra spelet.
Nja...ä? Snarare tvärtom, skulle jag säga...
Ellie introduceras inte för Joel som någon som skall räddas, utan som ett kolli som skall från punkt A till punkt B.
Berättelsen gör det väldigt tydligt att Joels trauma med dottern gör honom
problematiskt överbeskyddande mot Ellie, t.ex. med hans långa tvekan att låta Ellie beväpna sig och ta en aktiv roll i deras överlevnad.
Efter att Joel blivit genomborrad av armeringsjärnet är det Ellie som högst konkret räddar
honom på ett mycket handfastare sätt än han räddar henne under hela historien, fram till slutet - flera gånger, dessutom, genom att själv agera bete för att locka bort kannibalerna från den medvetslöse Joel. Och även fast kannibalerna tillfångatar henne, tar hon hand om dem helt på egen hand - Joel hittar henne inte förrän efter hon haft kål på den siste.
Och på slutet [spoliervarning för dem som inte spelat originalet] är det också väldigt tydligt att Joels "räddning" av Ellie är långtifrån oproblematisk. Han påtvingar Ellie sitt eget val för henne och tvingar in hennes öde på en annan bana än den hon valde för sig själv. Han tar genom sitt val ifrån henne det som hon upplever är viktigast av allt och som hon känner ger hela hennes existens mening.
Knappast vad man skulle vilja kalla en "räddning", i egentlig bemärkelse ... snarare ett övergrepp. Så ljuger han också för henne om det som hände.
Om något, vad spelet snarast gör är att på ett snyggt sätt subvertera och problematisera den klassiska "äldre vit man räddar tjej"-tropen.
Vilket i alla fall tilltalar
mig. Som då
inte tilltalas lika mycket av det andra spelet. Vilket väl säger massor om mig.
Men vi ser det vi är programmerade att se, tror jag.