Last of us 2 review bombas av spelarna

[Gurgeh]

Det är ju synd då att homofob-idioterna helt raderat möjligheten att ha en saklig debatt om innehållet. De valde att göra det här till en symbol och då spelar det ingen roll om innehållet är skit.

Jag förstår vad du menar och håller egentligen med dig men nu är det som det är tack vare brunhögerkukarna (vågar påstå att det mestadels är män som reagerar, fuck män).

MODERERING

Det går säkert att uttrycka samma åsikter utan svordomar, könsord och tillmälen. Gör det nästa gång så blir det ett trevligare debattklimat. Tack så mycket!

 

[Loffeboll]

Jag tyckte spelet på det hela var rätt bra, en 6-7 av 10 tycker jag känns rimligt. Hade personligen inga problem med att en viss karaktär dog tidigt, men störde mig på ett par saker:

• Väldigt linjär level-design. Visst att detta är ett spel som bygger på att följa en berättelse, men mellan de olika punkterna i berättelsen tycker jag att de hade kunnat ge lite möjlighet att ta mer olika vägar.
• Det är inte helt logisk vilka saker i miljön som går att klättra på eller interagera med vilket är störande för mig.
• Störde mig på att bli avbruten mitt i berättelsen för att spela som en annan karaktär, även om detta ändå gav något i slutändan.
• Det värsta: Att tvingas försöka döda en karaktär man sympatiserar med. Detta är det som ger den sämsta eftersmaken för mig.

 

[Minimoni]

Jag tyckte spelet på det hela var rätt bra, en 6-7 av 10 tycker jag känns rimligt. Hade personligen inga problem med att en viss karaktär dog tidigt, men störde mig på ett par saker:

• Väldigt linjär level-design. Visst att detta är ett spel som bygger på att följa en berättelse, men mellan de olika punkterna i berättelsen tycker jag att de hade kunnat ge lite möjlighet att ta mer olika vägar.
• Det är inte helt logisk vilka saker i miljön som går att klättra på eller interagera med vilket är störande för mig.
• Störde mig på att bli avbruten mitt i berättelsen för att spela som en annan karaktär, även om detta ändå gav något i slutändan.
• Det värsta: Att tvingas försöka döda en karaktär man sympatiserar med. Detta är det som ger den sämsta eftersmaken för mig.

Ja, jag håller med om en del. Jag gav spelet en sexa på Metacritic på grund av delar av det du säger och att spelet inte kändes som en uppföljare till förra spelet, inte för mig. Men spelet har riktigt bra stunder också, allt med Lev är bra och miljöerna är ofta väldigt stämningsfulla.

 

[Loffeboll]

Det här med att ge nollor eller tior kan ju bero på att folk inte alltid är så nyanserade i sina bedömningar. Gillade -> 10 (ja). Gillade inte -> 0 (nej). De använder ju då egentligen inte skalan 0-10 utan en binär skala. Personligen gillar jag inte skalan 0-10 så mycket, tycker det blir svårt att sätta en lämplig siffra. Tycker bättre om 1-5, för då kan man sätta en 3:a om man tyckte något var helt okej, plus att det blir lättare att göra bedömningar när det inte finns så många siffror. På skalan 0-10, vad är skillnaden mellan en 3:a och en 4:a exempelvis? Eller en 6:a och en 7:a för den delen?

 

[krank]

Personligen gillar jag inte skalan 0-10 så mycket, tycker det blir svårt att sätta en lämplig siffra. Tycker bättre om 1-5, för då kan man sätta en 3:a om man tyckte något var helt okej, plus att det blir lättare att göra bedömningar när det inte finns så många siffror. På skalan 0-10, vad är skillnaden mellan en 3:a och en 4:a exempelvis? Eller en 6:a och en 7:a för den delen?

Jag är nog lite yrkesskadad; som lärare tycker jag att det i princip är omöjligt att göra något vettigt med betygsskalor som saknar konkreta, mätbara kriterier för respektive stag. När det bara blir magkänsla och att man jämför spel/filmer/etc med varandra, typ "jag gav den där filmen en åtta och den här är helt klart 'bättre', så då måste jag ju ge den här minst en nia"… då sker det ganska snabbt glidningar och inflationer som gör betygen svåranvända både för recensenten och för läsare.

Så min åsikt där är att man bör slå fast så mätbara kriterier man kan för respektive steg och så håller man sig till dem. Då tycker jag att det egentligen inte spelar roll huruvida man använder en 3, 5, 7 eller 10-gradig skala. Men det kan såklart bli klurigt att komma på väldigt konkreta och mätbara kriterier för en tiogradig…

 

[Minimoni]

Det här med att ge nollor eller tior kan ju bero på att folk inte alltid är så nyanserade i sina bedömningar. Gillade -> 10 (ja). Gillade inte -> 0 (nej). De använder ju då egentligen inte skalan 0-10 utan en binär skala. Personligen gillar jag inte skalan 0-10 så mycket, tycker det blir svårt att sätta en lämplig siffra. Tycker bättre om 1-5, för då kan man sätta en 3:a om man tyckte något var helt okej, plus att det blir lättare att göra bedömningar när det inte finns så många siffror. På skalan 0-10, vad är skillnaden mellan en 3:a och en 4:a exempelvis? Eller en 6:a och en 7:a för den delen?

Du har säkert rätt om en del recensioner, men de flesta recensioner på Metacritic är inte så polariserade som den vi talar om i den här diskussionen. Annars håller jag med dig och Krank då jag själv är gymnasielärare och gillar konkreta kriterier för ”betyg”.

 

[Björn den gode]

Ja, jag har ju hela tiden sagt att det är idiotiskt att ge spelet en etta eller nolla. Men det är fan inte mycket bättre att ge det en tia utan att ha spelat det eller enbart för att karaktärer med en viss identitet förekommer. Båda sorters ”review brigading” förstör hela poängen med recensioner. Och än en gång, öppna ögonen och se att väldigt många som gav väldigt låga betyg gjorde det på grund av vad de såg som en för tidig död av en älskad karaktär, inte homofobi. Att dela upp världen i gott och ont så som du tycks göra kanske känns behagligt, men det visar på en skrämmande oförmåga att se nyanser och hjälper ingen. Massor av folk som gav det en nolla gjorde det på grund av andra orsaker än homofobi, annars hade inte första spelet varit så älskat av samma jävla fans! Om man skall ge sig in i din svartvita värld där all moral är ett nollsummespel, så är alla tior givna av godhetsknarkare som på riktigt tror att deras avföring doftar så gott att de själva onanerar till den. Detta är självfallet inte så betygen givits och jag vägrar tro att alla som givit en nolla är en homofob på samma sätt som jag vägrar tro att alla som gav en tia är en godhetsknarkande narcissist, men både horderna av nollor och tior är fortfarande lika skadliga som vägledning för spelets egentlig kvaliteter och brister.

Mycket spekulationer om min värld här, så jag tillåter mig att spekulera att du inte vet vad nollsummespel (eller moral för den delen) betyder, för den meningen är helt obegriplig om man sorterar bort invektiven.

Av de som ogillar storyn så tycker jag också att det väldigt många verkar ha problem med är just att den inte är svart-vit och att man "tvingas" spela den "onda" sidan, själv tycker jag att just storyn är oerhört mycket mer nyanserad än den brukar vara i tv-spel där ingen värld räddas och ingen sida är särskilt god och då min värld inte är svart-vit så tycker jag det är en bra sak. Jag tycker också att det verkar vara de som ger nollor eller tior som har en svart-vit värld och inte jag. Tycker inte heller att slutledningen att första spelet var så älskat av samma fans har någon större poäng eftersom även om första spelet hade en homosexuell karaktär och så så var den enda i grunden väldigt mycket av en "Äldre vit man räddar tjej" vilket ju är en slags story som jag i min fördomsfulla värld tror är något som tilltalar helt andra än den storyn som är i andra spelet.

Men jag håller med om att jag överdrev i mitt första inlägg, självklart finns det folk som gett nollor av helt andra anledningar, och vi verkar ju dessutom vara överens i grundfrågan om att reviewbombing är dåligt, så det var onödigt av mig att skriva så tillspetsat.

 

[Minimoni]

Mycket spekulationer om min värld här, så jag tillåter mig att spekulera att du inte vet vad nollsummespel (eller moral för den delen) betyder, för den meningen är helt obegriplig om man sorterar bort invektiven.

Av de som ogillar storyn så tycker jag också att det väldigt många verkar ha problem med är just att den inte är svart-vit och att man "tvingas" spela den "onda" sidan, själv tycker jag att just storyn är oerhört mycket mer nyanserad än den brukar vara i tv-spel där ingen värld räddas och ingen sida är särskilt god och då min värld inte är svart-vit så tycker jag det är en bra sak. Jag tycker också att det verkar vara de som ger nollor eller tior som har en svart-vit värld och inte jag. Tycker inte heller att slutledningen att första spelet var så älskat av samma fans har någon större poäng eftersom även om första spelet hade en homosexuell karaktär och så så var den enda i grunden väldigt mycket av en "Äldre vit man räddar tjej" vilket ju är en slags story som jag i min fördomsfulla värld tror är något som tilltalar helt andra än den storyn som är i andra spelet.

Men jag håller med om att jag överdrev i mitt första inlägg, självklart finns det folk som gett nollor av helt andra anledningar, och vi verkar ju dessutom vara överens i grundfrågan om att reviewbombing är dåligt, så det var onödigt av mig att skriva så tillspetsat.

Jag vet mycket väl vad nollsummespel och moral är och hoppas inte att du önskar en förklaring på det? Men visst om moraliska frågor alltid hade ett rätt och ett fel svar så skulle moral i det här sammanhanget vara ett nollsummespel då det rätta svaret per definition är det vinnande och goda medan det felaktiga svaret vore det dåliga och ondskefulla. Du vet precis vad jag menade när jag använde den metaforen för att förklara att de som givit spelet riktigt låga betyg inte per automatik är homofober och de som givit spelet höga betyg inte per automatik är människor med perfekta värderingar. I varje moralisk fråga eller etiskt ställningstagande så finns de massor med svar och de flesta svaren ligger på en skala där de är bra eller dåliga ur olika aspekter, det finns sällan en åsikt som är helt fel eller helt rätt och speciellt när det gäller åsikter om ett spel.

Så förhoppningsvis har förolämpningarna fått gör sitt och det tycks som om vi tycker rätt lika gällande spelet i stort. Jag håller inte med om att äldre vit man räddar tjej är det som utgör första spelet, de räddar varandra mer eller mindre hela tiden. Exakt hur handlingen skall tolkas går dock att ha olika åsikter om utan att behöva fara med otrevligheter. Sen kan du ha rätt att en del tycker Abby hör till den ”ondskefulla” sidan, jag tycker dock inte det utan stör mig mer på att spelets berättarteknik är hafsig och på många ställen svår att ta till sig. I mina ögon är alla mer eller mindre ondskefulla i spelet utom några sidokaraktärer. Jag gillade inte att en viss karaktär dör så tidigt, det hade varit bättre att spela som Abby först och sen låta det hända. Men som jag sagt tidigare så är nästan ingen karaktär god och just den aspekten gillar jag, gillade den i första spelet också. Men Lev är som sagt min favorit och är väl den som är närmast att vara helt god om någon är det.

Så även om jag starkt ogillar de inledande förolämpningarna som du gav mig så inser jag att jag antagligen fick igen vad jag gav. Därför får du en like då jag tror att vi inte tycker vidare olika egentligen.

 

[Svarte Draken]

var den ... i grunden väldigt mycket av en "Äldre vit man räddar tjej" vilket ju är en slags story som jag i min fördomsfulla värld tror är något som tilltalar helt andra än den storyn som är i andra spelet.

Nja...ä? Snarare tvärtom, skulle jag säga...
Ellie introduceras inte för Joel som någon som skall räddas, utan som ett kolli som skall från punkt A till punkt B.
Berättelsen gör det väldigt tydligt att Joels trauma med dottern gör honom problematiskt överbeskyddande mot Ellie, t.ex. med hans långa tvekan att låta Ellie beväpna sig och ta en aktiv roll i deras överlevnad.

Efter att Joel blivit genomborrad av armeringsjärnet är det Ellie som högst konkret räddar honom på ett mycket handfastare sätt än han räddar henne under hela historien, fram till slutet - flera gånger, dessutom, genom att själv agera bete för att locka bort kannibalerna från den medvetslöse Joel. Och även fast kannibalerna tillfångatar henne, tar hon hand om dem helt på egen hand - Joel hittar henne inte förrän efter hon haft kål på den siste.

Och på slutet [spoliervarning för dem som inte spelat originalet] är det också väldigt tydligt att Joels "räddning" av Ellie är långtifrån oproblematisk. Han påtvingar Ellie sitt eget val för henne och tvingar in hennes öde på en annan bana än den hon valde för sig själv. Han tar genom sitt val ifrån henne det som hon upplever är viktigast av allt och som hon känner ger hela hennes existens mening.
Knappast vad man skulle vilja kalla en "räddning", i egentlig bemärkelse ... snarare ett övergrepp. Så ljuger han också för henne om det som hände.

Om något, vad spelet snarast gör är att på ett snyggt sätt subvertera och problematisera den klassiska "äldre vit man räddar tjej"-tropen.
Vilket i alla fall tilltalar mig. Som då inte tilltalas lika mycket av det andra spelet. Vilket väl säger massor om mig.

Men vi ser det vi är programmerade att se, tror jag.

 

[Minimoni]

Nja...ä? Snarare tvärtom, skulle jag säga...
Ellie introduceras inte för Joel som någon som skall räddas, utan som ett kolli som skall från punkt A till punkt B.
Berättelsen gör det väldigt tydligt att Joels trauma med dottern gör honom problematiskt överbeskyddande mot Ellie, t.ex. med hans långa tvekan att låta Ellie beväpna sig och ta en aktiv roll i deras överlevnad.

Efter att Joel blivit genomborrad av armeringsjärnet är det Ellie som högst konkret räddar honom på ett mycket handfastare sätt än han räddar henne under hela historien, fram till slutet - flera gånger, dessutom, genom att själv agera bete för att locka bort kannibalerna från den medvetslöse Joel. Och även fast kannibalerna tillfångatar henne, tar hon hand om dem helt på egen hand - Joel hittar henne inte förrän efter hon haft kål på den siste.

Och på slutet [spoliervarning för dem som inte spelat originalet] är det också väldigt tydligt att Joels "räddning" av Ellie är långtifrån oproblematisk. Han påtvingar Ellie sitt eget val för henne och tvingar in hennes öde på en annan bana än den hon valde för sig själv. Han tar genom sitt val ifrån henne det som hon upplever är viktigast av allt och som hon känner ger hela hennes existens mening.
Knappast vad man skulle vilja kalla en "räddning", i egentlig bemärkelse ... snarare ett övergrepp. Så ljuger han också för henne om det som hände.

Om något, vad spelet snarast gör är att på ett snyggt sätt subvertera och problematisera den klassiska "äldre vit man räddar tjej"-tropen.
Vilket i alla fall tilltalar mig. Som då inte tilltalas lika mycket av det andra spelet. Vilket väl säger massor om mig.

Men vi ser det vi är programmerade att se, tror jag.

Ja, precis så här! Ellie är faktiskt väldigt tidig med att visa att hon räddar Joel och inte tvärtom. Ellie tar till vapen och skjuter mannen som försöker dränka Joel redan på hotellet och Joel trasig som han är, reagerar först som om de värsta som hände var att Ellie inte lydde honom. Allt är precis som du säger, Joel räddar inte Ellie, han ljuger för henne och tar bort den agens gällande sitt öde hon faktiskt har. Och varför hon egentligen vill ge sitt liv för ett vaccin förstår man än mer genom DLCn i första spelet som rent av är en kärlekshistoria mellan Ellie och en annan tjej. Ellie räddar även Joel mentalt genom att ge honom hoppet om mänskligheten(delar av den) tillbaka.

Så ja, jag gillade verkligen din sammanfattning