Nekromanti Legalise it?

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Min erfarenhet är iofs att man bara blir dum av alkohol också. Alkohol är ingen lustfylld drog, den gör en bara till en mongis.
Man blir rätt mongis av de flesta droger under själva ruset om man tar en kraftig dos. Man kan bli ett sluddrande vrak av LSD också, precis som av alkohol.
 

Gäst.

Veteran
Joined
8 Feb 2007
Messages
149
När jag tävlingsidrottade rökte jag på en hel del för att slippa baksmälla och dålig vätskebalans. Det är ganska skönt att kunna vara riktigt bäng på en fest men ändå kunna köra hårda fyspass dagen efter (sedan hade man visserligen risken att åka fast i drogtester, men det är en annan historia). Någon nedgång i den mentala prestationsförmågan märkte jag aldrig. För att det skall hända måste man nog vara en haschpundare som röker på varje dag och inte bara till fest någon gång i månaden.

Den största fördelen med Hasch är dock att användaren blir så lugn och glad. Skulle vi ersätta all alkoholkonsumtion med haschrökande skulle antalet misshandelsfall/våldtäkter sjunka dramatiskt. Gissningsvis finns det otroligt stora humana vinster att få på ett byte av nationaldrog. Samhällsekonomiskt är det dock tveksamt om haschkonsumtionens lägre sjukvårdskostnader skulle kunna trumfa ut alkoholskatterna.
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,266
Location
Borås, Sverige
Är totalt emot legalisering. Jag kan acceptera användandet av narkotiska preparat i medicinskt syfte, men då skall följande kriterier gälla.

* Effekten skall inte gå att nå med andra lagliga preparat. Morfin är vad jag förstår det enda som hjälper vid vissa typer av extrema smärtor.

* De skall framställas under kliniska förhållanden så att de är så säkra som möjligt.

* Endast en läkare får ordinera det. Och användningen skall vara under överinseende av läkare. Dvs glöm det där med självmedicinering.

* Hela kedjan tillverkning->transport->förvaring->medicinering skall vara synnerligt strikt kontrollerat så att inte preparaten hamnar ute på gatan.
 

Gäst.

Veteran
Joined
8 Feb 2007
Messages
149
Du har glömt ett argument och det är det som jag tycker är det viktigaste. Morallagar, som föreskriver att alla som avviker från ”det normala” skall buras in, är aldrig bra. Det spelar ingen roll om lagstiftningen rör politiskt oliktänkande, bögar, judar eller missbrukare. Att spärra in människor för beteenden som inte skadar eller överhuvudtaget påverkar andra människor är fel, fel, FEL.

Motargumentet brukar bli att narkomaner visst skadar andra människor eftersom de stjäl och slåss. Svaret på det är, för det första är det inte sant att merparten av droganvändarna använder brott för att försörja sitt missbruk. För det andra så går det mycket väl att lagföra dem för dessa brott istället.

Om man nu av religiösa eller moraliska skäl vill att samhället engagerar sig i missbruksproblematiken så kan man väl åtminstone visa sina olycksbröder väl genom att förespråka fria sprutor, hjälp med avgiftning och metadonkurer. Istället för som nu är, bura in den trasiga människa som förstör sitt eget liv med en sil i armen på 10 till 20 år. I samma jävla fängelse där man kastar in barnamördare på 1 till 2 år!
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Lagar är en överrenskommelse (eller något) med beteende regeler för att skapa ett bra samhälle för de inblandade.

Lagarna har i mitt tycke inget egenvärde i sig själv så, det är dumt att ha lagar som inte ger så bra effekter som möjligt.

Och allt tyder på att det är bättre att vara liberalare än man är i dag även om jag själv är straidge edge. (Men skulle jag testa något skulle det vara något psykedeliskt.)
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Gäst. said:
När jag tävlingsidrottade rökte jag på en hel del för att slippa baksmälla och dålig vätskebalans. Det är ganska skönt att kunna vara riktigt bäng på en fest men ändå kunna köra hårda fyspass dagen efter (sedan hade man visserligen risken att åka fast i drogtester, men det är en annan historia). Någon nedgång i den mentala prestationsförmågan märkte jag aldrig. För att det skall hända måste man nog vara en haschpundare som röker på varje dag och inte bara till fest någon gång i månaden.
Ha ha, det där var något bland det mest oseriösa jag hört på länge... sjukt kul. :gremgrin: men skämt åsido, om man klarar av att nyttja en drog bara nån gång i månaden skulle man ju till och med kunna röka crack. Men hur många klarar det?

Självklart är det så att man måste inta en drog mer regelbundet för att få de negativa effekterna. Om man bara super till en gång i månaden kan man ju dricka sig helt väck utan att bli alkis. (Till skillnad från att ta ett par starköl varje dag, det är ett mer riskabelt beteende). Till exempel.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Om vi inte ens låter folk röka en vanlig cigg på krogen eller i en busskö kan vi inte med gott samvete legalisera något annat.
Sen tycker jag inte vi bör göra det, eftersom det är FEL. Exakt, jag tycker det är fel. Kalla mig inskränkt eller vad ni vill, men jag har sett nog med pundare för att tycka att det bör bekämpas och vill inte att fler barn ska växa upp med föräldrar fast i ett beroende, oavsett preparatet. Sug på den fulargumentationen!


Storuggla, wont someone think of the children
 

Gäst.

Veteran
Joined
8 Feb 2007
Messages
149
Grymt hårt på lyran men ändå. :gremtongue:

Ciggen förbjöds på krogen för att skydda personalen. Att röka inomhus skadar andra människor som befinner sig där, ingen skall få ta sig sådana friheter.

Och det är just därför du inte skall ha rätten att fängsla personer som du anser är lösdrivare, nakromaner och annat pack. Du gör då våld på människor som inte har gjort dig annat ont än att finnas till. Att människor som äcklar dig skall förbjudas är inte bara ett fulargument, det visar att du är en inskränt och vidrig människa som ser sin egen bekvämlighet som viktigare än sina medmänniskors existensberättigande.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Du gör då våld på människor som inte har gjort dig annat ont än att finnas till.
Nä. Storugglas argument är ju just att droger - och i sin förlängning; narkomaner - gör folk en massa ont, vilket han lät illustrera med pundande föräldrar som exempel. Det är inte ett dugg svårt att peka på skador som droger direkt eller indirekt ger upphov till.

Storuggla vill inte fängsla "lösdrivare, narkomaner och annat pack", utan skydda dem mot de skador som droger åsamkar dem, precis enligt samma tankegångar som du själv skrivit om passiv rökning: "Att röka inomhus skadar andra människor som befinner sig där, ingen skall få ta sig sådana friheter."

Läs om den där meningen, men byt ut "Att röka inomhus" mot "Att sälja droger" så får du lite perspektiv på det argumentet.

---

Observera att vad jag säger inte är att Storuggla nödvändigtvis har rätt i sitt argument. Jag säger bara att om han har fel så har han fel av en annan anledning än den du pekat på.

Både du och Storuggla är måna om era medmänniskors existensberättigande, men ni är inriktade på varsina olika medel för att uppnå detta mål.

Det här med att demonisera ens meningsmotståndare tror jag förresten inte diskussionen tjänar ett dugg på. Jag anser att vi alla borde kunna utgå ifrån att vi alla är precis lika måna om varandras hälsa och frihet. Frågan är bara hur vi bäst skyddar dessa rättigheter, och där kan vi ha olika åsikter om vilka medel som fungerar bäst.

Nå, nu tror jag att det mesta av innehållet i ditt inlägg var resultatet av drogintag (om än lagligt sådant) så hela det här diplomatiska svaret kanske var onödigt.
 

johoohno

Warrior
Joined
5 Sep 2004
Messages
389
Location
Nykvarn
Jag är emot legalisering.

Vidare tycker jag att cigaretter ska receptbeläggas där alla nu levande rökare över 16 år får recept. På så vis kan man fasa ut även rökning på sikt.

Alkoholen är nog svår att avskaffa i dagsläget, men man kanske kan tokhöja straffskalan till alla alkoholrelaterade brott. På så vis får de som inte kan hantera sitt bruk/missbruk själva stå för konsekvenserna.

Eventuellt kan man se över sjukförsäkringssystemen så de som riskerar att dra på sig massor av självförvållade skador i och med bruk av droger själva får betala för den sjukvården.

Men så är jag negativ till droger överlag (tycker även att kaffefascismen i landet måste visas på alternativ - jag menar jag är inte intresserad av att min arbetsplats bjuder på gratis kaffe, jag ser hellre en fruktskål i fikarummet)
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Ymir said:
Du kan för faen baka chokladkakor med cannabis och fortfarande få ett görschysst rus av det. Alkohol är både äckligt och fattigt i jämförelse, och gör en mest trött och spyfärdig.

- Ymir, håller föjaktligen inte alls med
Tja, jag har trots allt en hel del erfarenheter i den här frågan på gott och ont, var ju tonåring på 70-talet och i 20-årsåldern på 80-talet. :gremgrin: Och var på den tiden i Amsterdam åtskilliga gånger.

- T (inte ett dugg förvånad av att Ymir inte håller med)
 

Gäst.

Veteran
Joined
8 Feb 2007
Messages
149
Då kan man förbjuda försäljning av tyngre och fysiskt beroendeframkallande droger istället för att gå in på ravefester och plocka in ungdomar som bara dansar och har roligt (eller hade, jag går inte på rave längre).

Eller så kan man ta in personer som är beroende för tvångsvård istället för att skicka dem till fängelser där de kan fortsätta med sitt missbruk. Att spärra in dem är inte att hjälpa dem, det är endart ett straff för hur de beter sig. Vi offrar några för att statuera exempel och hoppas att detta skall avskräcka andra.

Skillnaden mellan att sälja droger och att fylla en annan persons arbetsplats med giftig rök är markant. Personalen har inte själva valt att utsättas för röken men drogköparen och säljaren gör en frivillig överenskommelse.

Förresten är det ändå alkisarna som står för den största delen störande inslag i samhället. Alkohol gör brukaren våldsam, medan flertalet narkotiska preparat antingen söver eller gör brukaren glad och vänlig. En haschpundare under rus har aldrig gjort sig skyldig till värre brott än att le fångigt och ignorera sin omgivning.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Tja, jag har trots allt en hel del erfarenheter i den här frågan på gott och ont, var ju tonåring på 70-talet och i 20-årsåldern på 80-talet.
Fast du måste ha haft oturen att röka dåligt braj om du aldrig kände att någonting hände.

Ett starkt cannabisrus går liksom inte att ta miste på; det är som en serie långa, utdragna orgasmvågor av centralstimulans som sköljer över en, under vilka man knappt är förmögen att göra något alls och känner hur man håller på att domna av (med allt vad det innebär av tunnelseende och liknande. Jag har svimmat ett par gånger).

Om detta rus inte infinner sig så är det inte direkt något vidare med cannabis, men när det väl slår in så är det en ganska stark känsla.

Jag personligen tycker dock att det är lite tramsigt med droger som bara gör det skönt på det där viset. Jag vill ha kreativa och lekfulla trippar som man får en relation till.

Hey, inget händer ändå på det här forumet nu i midsommartider, så jag kan lika gärna berätta om en sådan rolig tripp:

Fisktrippen
Det är nyår, och jag hälsar på hos en gammal klasskompis och hans flickvän i Strängnäs. Vi har planerat att ta LSD i form av droppar - vilket jag aldrig tidigare provat - en knapp timme innan fyrverkerierna börjar, så att trippen skall börja klocka in samtidigt som det börjar smälla och ha sig. Vi tar varsin droppe på en sockerbit och håller den mot gommen med tungan. Jag är lite skeptisk mot droppar, då jag tycker det verkar som ett svårt sätt att dosera på, och när jag känner en smaskig mintsmak i munnen så himlar jag lite med ögonen, eftersom det liksom illustrerar vilket oerhört kostnadsineffektivt sätt det här måste vara att ta LSD på. En hel flaska fylld med bindemedel och mintsmakämnen, och så någon liten, liten utspädd droppe syra i allt det... Jag tänker att det här borde kunna gå åt vilket håll som helst - mardrömstripp eller ingen effekt alls.

Nå. Efter lite drygt en halvtimme så känner jag helt klart de första tecknen på centralstimulation; det känns kyligt i nacken, det stramar åt lite kring ögonen och läpparna. Kroppen känns lite lätt pirrig och elektrisk. Jag är rätt förtjust över att få ha känt tecken så här tidigt, när vi klär på oss ytterkläderna och går ut för att titta på fyrverkerierna, med skumpa och glas för att fira in det nya året.

När vi börjar promenera så känner jag mig rätt flummig, men det attribuerar jag främst till allt gunnar vi rökt. Det är trevligt att titta på fyrverkerierna, men jag har ännu inte känt av några visuella effekter, och det har varken Oscar eller Helena gjort heller, meddelar de. Vi dricker skumpa och firar varandra, och har allmänt trevligt. På vägen tillbaka börjar jag dock uppleva vissa effekter; marken fraktaliserar sig och mönster försöker bildas i mitt synfält; ögonen strävar efter att skapa regelbundenheter och symmetrier trots att de inte riktigt finns i vad jag tittar på. Jag hinner inte meddela detta innan Oscar säger att han märker av samma sak.

Väl hemma igen i en upplyst lägenhet - till skillnad från den mörka skogspromenad vi just gjort - så märks det att trippen blivit entusiastisk över att få leka med ljus och färger på helt andra sätt än den kunnat göra hittills. Min tripp har särskilt roligt med några blomrankor, som den låter göra självlysande grön och överdrivet prunkande, med fantastiskt kringliga rörelser som liksom snirklar sig flera varv runt sig själv. Det är en trevlig, helt och hållen visuell tripp - jag får inga konstiga tankar eller infall - utan känner mig helt klar i huvudet. Jag känner inte av någon synestesi (där ett sinnesintryck går över till ett annat - så att man exempelvis kan "känna ljud" eller "dofta ljus" eller liknande) eller några ljuddistortioner, men visuellt sett så sker desto mer saker.

Vi bestämmer oss för att det inte riktigt räcker, och tar varsin ny droppe.

Därefter får Oscar en idé och sätter på en DVD-skiva betitlad "akvarium"; alltså en film som bara visar ett akvarium med fiskar som simmar omkring, och den visar sig vara väldigt väl lämpad att titta på när man trippar. Det är väldigt fina färger och former som rör sig, liksom. I den första filmen så är det ett helt gäng med röda små fiskar som simmar runt omkring några kraftiga, gröna växtblad som vajar av och an i vattenströmmarna. Vi pratar lite med varandra om vad vi ser, och nu börjar jag märka att min hjärna spelar mig en del märkliga trix, efersom jag helt enkelt inte kan se en del av de fiskar som Oscar och Helena talar om. Jag kan se att vissa saker rör sig på vissa delar av skärmen, men min hjärna får liksom inte grepp om vad de är tänkta att föreställa, och tolkar dem istället som variationer på omgivningarna. Helena ser ett ganska läskigt gethuvud i några bruna stenformationer i mitten av skärmen, och jag blir lite avundsjuk på henne för att hon fått se ett monster. Det känns onekligen lite lamt att det häftigaste i min tripp bara är några lysande, plastiga växter.

Efter någon timme så provar vi den andra filmen på skivan; det är ett helt annat akvarium, ett mycket sombrare med blågrå färgtoner, som domineras av två sorters fiskar - en sorts lustiga rackare med delfinliknande huvuden, och en ganska traditionell strömmingliknande fisk som är grön. Det lustiga är att nu går min tripp fullkomligen bonkers, och de strömmingliknande fiskarna är uppenbart en sorts robotfiskar med aluminiumfjäll ordnade i ett blixtlåsliknande mönster, små metallskivor runt huvudet, och blinkande röda lysdioder till ögon. Oscar ställer frågan om det vi tittar på verkligen är ett riktigt akvarium eller om det är ett datorgenererat, och jag kan inte för mitt liv förstå frågan: Vem som helst kan ju se att det är rena rama trancevideon vi tittar på; med robotfiskar, liksom. Det blir en förvirrad diskussion, innan jag till sist begriper att min tripp låst ett komplett grepp över mig: Jag kan inte se de gröna fiskarna på något annat sätt än som robotfiskar, hur jag än försöker. Det är en konstig effekt, för i vanliga fall brukar en trip inte kunna vara så här konsekvent i sin distortion. Det brukar alltid rastlöst knorra sig och ständigt gå in och ut ur den ena vantolkningen efter den andra.

Robotfiskarna fångar mitt intresse totalt för en lång stund, men sedan ser jag att delfinfiskarna nästan är lika roliga: Tidigare så såg jag att de alla hade olika mörka täckningar över sina huvuden, men nu så tolkar min hjärna det som att de har olika läderhuvor på sig. En liten knubbig parvel har en kolsvart bödelhuva på sig med små kupor av metallgaller framför ögonhålen; han är min favorit. Det är också lustigt att min hjärna börjat överdriva deras knubbiga, delfinliknande pannor; de ser faktiskt helt mongoloida ut, och deras tafatta leenden - som på retrieverhundar - gör mig full i skratt.

Både Oscar och Helena mår dåligt och måste kräkas varsin gång, men själv så mår jag fullständigt prima och upplever den mest kreativa och klartänkta trippen jag någonsin upplevt: Och jag är helt uppslukad av fiskfilmen eftersom jag vid det här laget har börjat få ganska god koll på vad som händer i den (vid ett tillfälle så kommer en helt klart lysande blå liten smal fisk in på vänstra delen av skärmen; och den tycker min tripp oerhört illa om. Den blå färgen skär sig mot precis allt annat på hela skärmen, och jag berättar flera gånger om hur mycket jag stör mig på den där dumma blå fisken. Vid ett annat tillfälle så stannar en fisk i högerkant så att bara huvudet tittar in, och medan den står kvar där på plats så öppnar den munnen väldigt kraftigt, innan den långsamt glider ut ur bild - vilket är en annan händelse som registreras på oerhört surrealistiska sätt av min tripp. Det ser ganska läskigt ut, som om fisken var på väg att skrika något, så jag försöker koncentrera mig på den här delen och hoppas att jag ska kunna göra något monstrigt av den med tiden) och det gör upplevelsen på många sätt mer intim, eftersom jag då får bättre koll på vad trippen egentligen gör och hur det är tänkt att se ut egentligen.

Vi återgår till den rödgröna filmen efter ett tag, och nu kan jag plötsligt se de där fiskarna som Oscar och Helena talade om tidigare: Det är sådana där typiska tigerrandiga, triangulära fiskar. Jag fattar inte att jag inte kunde se dem tidigare. De ser helkonstiga ut, dock; trippen omtolkar de svarta sicksackränderna såsom klumpiga utväxter på deras kroppar. En av dem ser ut som om den har kycklingvingsliknande extremiteter utanför sin kropp.

Vid det här laget märker jag också hur trippen blir allt mer kreativ med fisktemat som jag matat den med de senaste timmarna: På en av tigerfiskarna så tolkar trippen de mörka ränderna såsom pistonger på ett ånglokomotiv, och när den tuffar fram över skärmen så ser jag först hur det puffar ut röd rök ur dess maskineri - innan jag ser att röken i själva verket består av svärmar av de röda små fiskarna som dominerar i akvariet! Jag blir jätteglad av detta - för nu leker ju verkligen trippen med mig på väldigt kreativa och lekfulla sätt.

Nå, man kan inte riktigt titta på en fiskfilm hur länge som helst, och jag går med på att vi skall titta lite på vad det är på TV. Efter lite McGyver och något frågesportsprogram så hittar vi till James Bond, som befinner sig under vatten och bråkar med skurkar. Omedelbart triggas min tripp av synen av vatten, och bubblorna som pyser fram ur James Bonds syrgastub omvandlas till genomskinliga fiskar som simmar upp mot ytan! Jag ser plötsligt fiskar överallt: När det blir reklam så är det någon basketspelare som lunkar omkring med en boll - och i mina ögon så har han stora, färggranna fiskar på fötterna! Så fort någon flagga eller vimpel syns i bild så omvandlas de omedelbart till stora fiskar med fladdrande bakfenor, osv. Fiskar, fiskar, fiskar.

Oscar och Helena går till slut och lägger sig, men jag är centralstimulerad till max och känner mig inte ett dugg trött. Jag poppar igång fiskfilmen igen och får omedelbart ett brett leende på läpparna när jag ser robotfiskarna igen. Det är som att återse en gammal kär kompis.

Jag tittar på fiskfilmerna ända fram till nästa morgon. Och efter ett par timmar så börjar jag faktiskt bli lite orolig, för även om jag känner mig nyktrare i huvudet så kan jag ännu inte låta bli att se robotfiskar framför mig. Nu borde liksom trippen ha lagt av, tycker jag. "Tänk om det kommer att vara så här för alltid?" Om något så har effekten bara blivit mer kreativ med tiden; jag störs inte lika mycket av den metallblå fisken, och det gapande fiskhuvudet i höger kant känns bara mindre och mindre läskigt för varje gång jag återser det - men det händer desto intressantare saker i andra delar av trippen: Jag ser exempelvis fiskar simma omkring i bakgrunden som jag tidigare aldrig lagt märke till (trippen förstod tydligen inte vad de föreställde, och måste ha låtit bli att tolka dem öht) och när fiskarna simmar omkring i den mörkare delen av akvariet så kan de se ganska annorlunda ut; den som jag gillar mest ser ut som om den var gjord av målad kartong och hölls upp på träpinnar som små fiskbarn gick omkring med, och plötsligt så blir min hjärna övertygad om att det är "fiskdagisets fiskparad"! Jag vet inte var jag fick den idén ifrån, men den roar mig något oerhört och i några timmar så är jag helt och hållet inställd på vad fiskdagiset gör. Bödelfisken kommer in och jagar efter en annan fisk (vilket jag en dag senare ser är den metallblå fisken) och i mitt huvud så blir bödelfisken en uppretad dagisfröken som kommer in på aulan och jagar efter ett olydigt dagisbarn mitt framför ögonen på föräldrarna.

Jag har fantastiskt roligt åt fiskarna hela natten och morgonen, men till slut så börjar delfinfiskarna upphöra att vara överdrivet mongoloida och min hjärna vill inte längre tolka deras mörka fläckar som läderhuvor. Det lustiga är dock att jag fortfarande såg robotfiskarna som robotfiskar när jag till sist stängde av fiskfilmen.

Efter det så kommer en lång period av mental klarhet som är rätt kännetecknande för hur man blir efter en LSD-tripp. Jag berättar om de fåniga och roliga saker jag sett, men känner främst en stor saknad eftersom det känns som om jag gått miste om alla mina roliga vänner i dessa akvarium som utförde sådana skojiga trollkonster inför mina ögon. Jag känner mig dock varm i hjärtat när jag för ett kort ögonblick ser vimplarna som fladdrar i tornerspelsscenen i Ivanhoe som - just det; simmande fiskar. Det är rätt otroligt att en tripp kan hålla på så länge, men det kändes som att trippen gjorde en sista kraftansträngning för att ta farväl.

---

Det var inga överväldigande grejer någonstans; inte så där "oj, hela himlen blev ett gotiskt katedralfönster med målat glas" och inga läskiga monster, utan bara små skruvade och knorrade saker som snarare imponerade på mig med sin lekfullhet med färger, form och associationer. Helt klart min trevligaste tripp. Jag saknade kanske lite av den där totala mindfucken som man kan få med lustgas, men det var ändå mysigt att ha en sådan här subtil och lågmäld tripp. Framförallt så blev jag assugen på att se på vilka andra sätt man kan ge ett tema åt en tripp; allt jag upplevde var ju så präglat på fiskar och fiskigheter - det skulle vara intressant att försöka försätta hjärnan i andra tankebanor och frammana helt andra intryck på det viset. Nästa gång blir det monster.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Klart att jag kände nåt hände, jag raljerade, Rising...

...men jag föredrar "sprit", det har ju betydligt fler dimensioner, olika smaker till exempel. De flesta dricker man ju inte alkoholhaltiga drycker enbart för att bli fulla.

Rätt ofta tar jag bara ett glas gott vin, eller ett par goda glas kall öl, eller en liten maltwhisky, vilket ger minimal påverkan.

Hur många puffar lite på en joint utan att söka ruset, för smakupplevelsens skull, liksom?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Är du så där naiv på riktigt
Jag tycker inte att vi skall vara så snabba med att kalla varandra för naiva.

Var menar du (som jag vet är liberal) att gränsen går?

Är det för att droger är särskilt skadliga eller beroendeframkallande (eller kanske något helt annat?) som du anser att handlingen att köpa droger inte kan anses vara frivillig?

Ty, om det är skadan i sig du tycker är avgörande så betyder väl det att även många andra saker (såsom att sola solarie) hamnar i riskzonen - och om det är för att droger är beroendeframkallande så skulle det alltså betyda att det vore frivilligt att köpa droger första gången, men inte efter att man väl blivit beroende?

Och båda ovanstående argument får problem om man försöker hitta en skillnad mellan illegala droger å ena sidan och alkohol å den andra.

Själv kan jag absolut förstå Gästs argument i det perspektivet.

---

Now, det Gäst skrev - det skrev han som svar till mig för att visa att det var en markant skillnad mellan att sälja droger och att röka på krogen. Skadan man åsamkar på andra människor i det andra fallet var inte frivilligt, menade Gäst. Jag tycker det argumentet haltar i två ändar:

1. Den man åsamkar skada på när man säljer en drog till en person är ju inte bara personen i fråga, utan även dennes anhöriga och andra personer i dennes omgivning. Det är nog inte i första hand droganvändaren man vill skydda genom att förbjuda rohypnol och GHB.

2. På den tiden då rökning var tillåten på krogen så kan ingen påstå att det skulle komma som någon överraskning att en gäst plötsligt tände en cigg. Hela krogmiljön var helt enkelt rökig - det var något som alla kunde förväntas veta från början. Precis som med droger så var alltså hälsorisken med att arbeta på krogen allmänt känd. Vill man prova droger så får man vackert acceptera riskerna - och precis på samma sätt fungerade det om man ville arbeta i krogmiljö: Ingen tvingade en att arbeta på en rökig krog. Det var helt upp till individen att säga nej tack till särskilt inrökta krogar, eller att välja en helt annan karriär om det nu inte passade.

Själv gillar jag inte någon av ovanstående punkter, men för att Gäst skall kunna fortsätta hålla sitt argument så måste han överkomma dessa båda hinder.

---

Någon kanske tänker "men Rising: I det här inlägget börjar du med att hjälpa Gäst och säga att han har rätt - för att sedan gå över till att kritisera hans argument och säga att han har fel. Vad tycker du egentligen?" men jag är faktiskt inte så övertygad om varken det ena eller det andra i den här frågan. Jag kan titta på problematiken från fler än ett håll och hitta övertygande argument från båda läger.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Det jag menar är när bruket av en drog övergår till ett missbruk, då är knappast löpehandlingen frivillig längre. Vi som umgåtts med "riktiga" knarkare på nära håll vet att de alltid sätter drogen först, det är deras bästa kompis (ur deras perspektiv)...

...för att få den är de beredda att göra sådant de aldrig skulle gjort tidigare, som att tömma sina barns sparkonton, göra inbrott, ljuga för sina närmaste, sälja sin morsas värdesaker osv osv.... de blir helt opålitliga. Det enda som man vet är att de kommer köpa. Där är de HELT pålitliga.

Hänger du med?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Det jag menar är när bruket av en drog övergår till ett missbruk, då är knappast löpehandlingen frivillig längre.
Jo, jag förstår. Men varför tog du för givet att det var sådana tunga missbrukare som Gäst talade om? Själv fick jag nämligen inte alls det intrycket av vad Gäst skrivit. Tvärtom så ser man hur han i sitt inlägg dels försöker nyansera bilden av droganvändare (han pekar på skillnaden mellan å ena sidan tunga och fysiskt beroendeframkallande droger (de du talar om) och å andra sidan typiska ravedroger) och dels hur han åt de som farit riktigt illa (de du talar om) förespråkar vård före straff.

Så Gäst visar i sitt inlägg att han mycket väl är medveten om hur illa det är ställt med de som missbrukar tunga droger, men att han inte tycker att de är representativa för samtliga droganvändare och att vad dessa tunga missbrukare framförallt behöver är vård snarare än straff.

Det är först efter att han klargjort ovanstående som han väljer att svara mig på vad jag skrivit - det som du citerade.

Man behöver förstås inte hålla med Gäst i åsikterna han presenterar, men jag tycker nog att det är lite väl drastiskt att påstå att han måste vara naiv eller ute efter att trolla bara för att han har dessa åsikter.

---

Nu gissar jag att vad du gjorde var att bara hugga tag i en textrad som du tyckte kändes fel, utan att riktigt läsa sammanhanget i vilket det var skrivit; men när man gör det så tycker jag också att man ska vara försiktigare med kritiken man framför. Gäst skrev bara om en "drogköpare" - inte nödvändigtvis om den sortens tunga heroinist som du beskriver här.
 
Top