Nekromanti Legender, myter,sagor o En främmande man!!!!!!!!

[Farbror Funkus]

Jo undrar en grej.

Tänk er en helt vanlig skogsby någonstans i Consaber,Jargien,Soldarn ja var som i praktiken helst i mundana bara det är en skogsby.Skörden ger normal avkastning.Att torparn Arok är anklagad för hor är det största som har hänt här.Rykterna som finns är t.ex Pigan katla ska gifta sig med en löjtnant.Familjen Bardsson har en trollunge!!.I sin stuga berättar byns äldste om hur det var när Hin håles vargar terrorisera byn för många år sedan.Så här har det flytit på i flera år.Inget har hänt på flera år förutom att något får fälts av ett "Vildjur".
Men plötsligt så händer det något.Det står en Alv nere på vägen.Han är klädd i en grön Talasa.
Gröna är lika så de byxor som han är klädd i.(Triuvias)Byxorna löper ner i kragstövlar av läder.
Runt midjan löper en lång remsa av tyg som är knuten i en avancerad knut.Där hänger en dolk,ett koger fyllt med pilar o en läderpung förmodligen fylld med värdefulla mynt.På ryggen hänger en mantel också grön.På ryggen hänger också en båge av den alviska sorten.Över ryggen har han också hängt ett gigantiskt svärd.Luvan som han hängt över huvudet släpper bara ut hans långa blonda hår.I sitt följe har han en människa me mycket egendomliga kläder.En lila klädnad med guldbroderier på.Ett långt grått skägg hänger över torson och i handen håller han en stav.Kapuschongen som denna man dragit över huvdet döljer andsiktet och har ersatt detta med ett mörker.Runt hans midja löper ett bälte av svart läder.I detta bälte hänger en dolk,en läderpung,ett svärd och en massa olika små läderpåsar som doftar lång väg.på axeln står en korp och spanar misstänk sam ut mot den lilla skaran som samlats runt dom.Skaran viskar lite spänt -"Kan detta vara en av de där magikererna som äldsten brukar tala om.
De två mumlar något till varandra på ett okänd språk.
Alven vänder sig till en i skaran och säger
-"Pojk har ni något värdshus i detta råtthål som duger åt en Alv av Carwelans ätt och en magiker från Chadarian!!?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Nu är frågan hur ska folket reagera?
Hur skulle dom göra i eran spelgrupp.
Tänk på dessa personer injuter respekt i en vanlig människa.
Det finns ett halvbra värdshus i trakten glömde jag att säga.
Hur reagerar folk ien vanlig by på att det kommer erfarna o världsvana äventyrare till en helt vanlig by??
Undrar därför att i vår spelgrupp får dom ingensom helst respekt.dom behandlas helt enkelt som vanliga människor.

 

[Yvian]

hur ska folket reagera?

Jag anser att detta beror på äventyrarnas rykte. Om byborna har hört talas om dom så bör dom nog visa ganska stor respekt för dom, men om äventyrarnas rykte inte har nått hit (eller dom inte har något rykte) så bör dom nog inte visa någon respekt för dessa. Det skulle iaf inte jag göra om några okända månniskor kom till min by och betedde sig som snobbar...

 

[Vehener]

Främlingar på besök

Hur reagerar folk i en vanlig by på att det kommer främlingar av den ovanstående beskrivningen till en helt vanlig by?

Det torde bero på hur ofta det händer. Är det en helt vanlig by där sådant aldrig händer så är naturligtvis svärdsbärande (men ej fientligt sinnande), guldspridande (förhoppningsvis) främlingar något av en begivenhet. Har man endast förbindelser med de tre närmaste byarna (som blott ligger ett par timmars resa därifrån och i vilka det därför heller aldrig händer någonting) så är besöket en källa till information (läs skvaller och rykten) om vad som händer ute i världen (hänt i veckan kommer sällan till byarna). Sedan är främlingars anländande någonting spektakulärt i sig och folk kommer att tissla och tassla om dem längt efter att de begivit sig därifrån. Kanske kommer man några år senare säga "kommer du ihåg året då lille Grap föddes". "Nja var det inte året då Silumas sugga födde den tvåhövdade kultingen och skörden blev så mager". "Nej det var året därpå, året då de två främlingarna passerade, den långörade och den vars påsar luktade så mysko".

Nu hårddrar jag kanske en aning, men detta är en möjlighet om byn i fråga sällan får långväga besökare. En annan ytterlighet är att byn befinner sig vid en större väg och ständigt besöks av kringstrykande "äventyrare" som är på flykt undan hederliga arbeten. I detta fall så tror sig byborna nog veta vad främlingarna går för och deras försök att göra storstilad entre kommer att omintetgöras då någon av de förbipasserande bönderna kommenterar deras ankomst med ett Well hello there mister fansypants.

Sedan finns naturligtvis alla mellanting men till det som talar för en passivt ogästvänlig atmosfär hör dels att allt ovanligt som händer under främlingarnas vistelse kommer att vara främlingarnas fel, dels att det finns något suspekt med ofrälsepersoner - därtill beväpnade - som reser runt utan någon fukkgod förklaring (det vill säga hederligt arbete). Lägger de därtill sig an med fasoner och har svårt att låta bli att lägga sina näsor i blöt, ja då bekräftar de bara bybornas förutfattade meningar.

 

[Jimmy_SL]

Re: Manne Ek

-"Pojk har ni något värdshus i detta råtthål som duger åt en Alv av Carwelans ätt och en magiker från Chadarian!!?

Skaran mummlar med varandra. Råtthål?!
Detta var ju en fin by. Och i denna by var ätten
Bondeson minst lika värd, om inte mer, än någon Carwelan, en ätt som ingen hört talas om. Och Chadarian? Vad var det? Skaran tittat uppretat på männen.

Då kliver Manne Ek fram, ja ni vet. Mannen som oftas sitter nersupen på Värdshuset, och berättar om sin tid som soldat i de större städerna. Han lufter handen och ger alven en rak höger.

- " Inget värdshus i detta råtthål vill fyllas av råttor som er!"

Vart efter han spottar alven i ansiktet och vandrar iväg, mot byn.

Skaran runt den gamle mannen och den nerslagne alven mummlar uppskattande. Inga vandringsmän, oavsett om de är magiker eller inte, ska komma och kalla deras by råtthål och sedan tro att de ska bli väl mötta. Folket börjar efter en kort stund vandar tillbaka till sina sysslor.

 

[Fahnen]

Re: Manne Ek

Tänk på att en vanarer beundrar (nästan dyrkar dem) alver och tycker att alver är bland det vackraste som finns (som jag uppfattat det). Sen så tror inte jag att man kan däcka en Thsim-alv krigare med ett slag. Den där Manne Ek har inte lång tid kvar att leva.......

 

[Magnus L]

Jodå..

Sen så tror inte jag att man kan däcka en Thsim-alv krigare med ett slag

Det kan man definitivt, tror du inte det har du sett för mycket Jackie Chan.

 

[Phelan]

Re: Vanarisk alvfetischm

Vanarer är den generiska termen för alla människor som inte har modifikationer på grundegenskaperna och omfattar ett stort antal kulturer. Att de skulle ha någon rasbiologisk svaghet för alver finner jag synnerligen löjligt. Och om du någon gång har varit spelledare för en kjoljagande léaramalv i Consaber så är det också väldigt tröttsamt... ...så den frivilliga regeln ströks väldigt snabbt i vår värld.

Mvh / Phelan

 

[Magnus L]

Vilken?

så den frivilliga regeln ströks väldigt snabbt i vår värld.

Vilken frivilla regel?

 

[Fahnen]

Re: Jodå..

Det kan man definitivt, tror du inte det har du sett för mycket Jackie Chan.

Det går inte se för mycket Jackie Chan.

Okej man kan däcka en alv med ett slag men jag tänkte på att hab är ju stridstränad och soldater som svimmar efter en rak höger är inte mycket att ha. När min kusin var liten så skulle han väcka mig (jag låsas sov).... han hoppa på mitt huvud och jag svimmade inte.

Midar som faktiskt har svimmat pga av ett "slag" mot huvudet när han trilla och slog skallen i en järnstolpe.

 

[Magnus L]

Re: Jodå..

stridstränad och soldater som svimmar efter en rak höger är inte mycket att ha

De allra flesta är isåfall kassa...okej de kanske inte svimmar på fläcken men blir liggandes väldigt groggy iaf.
Tänk dig själv, en prakträff i skallen...ingen står upp då.

Dessutom, stridstränad, att träna strid går inte ut på att öva sig på att ta emot käftsmällar...eller?

 

[Jimmy_SL]

Re: Manne Ek

Manne Ek befann sig på Värdshuset något drygt glas efter händelserna vid vägen. Ett slag, och alven var medvetslös? Något stod inte rätt till, som om alven ville bli nerslagen. Visst Manne var känd för sina järnnävar, men ändå. Han lyfte sin sejdel och stirrade ner i ölet. Drog sedan en klunk. Det samkade bra, han drog bort skummet ur skägget med armen.
Det var stilla på värdshuset. Enadst Helen, värdshusets värdinna. Och några jägare platsade vid borden. Helen satt på huk framför den öppna spisen och försökte få eld, kvällen var snart här, och det var många som sökte sig till det varma värdshuset för att tala om dagen. Och idag, tänkte Manne, skulle de bli fler än förr. Alven och den gammle mannen som oväntat dykt upp skulle bli kvällen största samtalsämne.
Han suckade och reste sig upp. Drog en hand genom det korta bruna håret, och lunkade mot dörren. det var bäst att gå hem innan allt folk kom, han orkade inte med att bli utfrågad om hur han vågade slå en alv!

- " Vi ses imorrn Helen" han öppnade dörren till värdshuset och började lunka iväg hem, över grusvägen.

Solen hade just gått ner bakom de mäktiga bergen i fjärran. Och den röda skymmingen var mycket vacker.
han tittade som omkring, och tog en genväg genom en liten gränd för att komms hrm till sitt hus fortare.
En katt jamade, och Mannek gäspade. Att slå ner alver var inte något man gjorde varje dag.
han kände hur det isade till längst ryggraden när han hörde ljudet av ett svärd som drogs ur sin skida. Manne stannde snabbt upp. Han stod blixtstilla och vågade varken andas eller röra sig.

Kunde det vara alven? Nej. Eller? Inte skulle den väl döda honom? Manne ryste till. Gränden framför honom var mörk, ljudet hade kommit bakifrån. Någon meter. Han svettsdes, och hörde med ens steg bakom sig! Manne kände en konstig kännsla i nacken.

-"Vid Daak." Viskade han skräckslaget.

Han böjde sig långsamt fram, gick ned på knä.

-" Vem där? Säg vad ni vill?" Han vågade inte vända sig om. Hans hand letade efter dolken som alltid satt nerstucken i hans stövel. Ett vapen, han klarade sig bättre med det.

Stegen kom närmare.

Han svor, men kände en glimmt av lycka när hans hand grepade om dolkens skaft.
Nu eller aldrig, tänkte han och vände sig snabbt om.
Han slog ut med dolken farmför sig, och fick nästan en chock när han såg alven någon meter framför med ett vacker och långt svärd i sina händer. Alvens ögon stirrade i Mannes, och ahn rös. Vilken blick. Han tänkte för en kort sekund släppa dolken och springa därifrån. Men alven skulle vara för snabb.

-" V,v-v-ad vill du mig?" Mannek försökte dölja sin rädsla.

Alven bara log, och höjde svärdet.
Mannek kännde den kalla svetten längst ryggen, och skräcken. Han svalde hårt. Slöt ögonen.

-" Backa alv, om livet är dig kärt!" Manne öppnade med ens ögonen, han ahde återfunnit nytt mod. Han log och rätade på sig.

-" Ingen av oss tjänar något på den andres död. Låt mig gå hem nu. Annars ropar jag på stadsvakten!" Manne svlade, och hoppades på att hans lögn gick igenom. Byn hade inte haft eller behövt någon stadsvakt på många år. Han slöt ögonen. Svalde hårt. Och tänkte igenom sitt nästa drag.

-" Alv, vi skulle kunna... Öh?" Alver var borta. Som om han aldrig vartit där. Manne ruskade på huvudet. Måste vara alkoholen.
han kikade en sista gång över axeln. Innan han lunkade iväg hem.

 

[Fahnen]

Re: Jodå..

De allra flesta är isåfall kassa...okej de kanske inte svimmar på fläcken men blir liggandes väldigt groggy iaf.
Tänk dig själv, en prakträff i skallen...ingen står upp då.

Ok, nu tänker jag på ett hårt slag mot huvudet.... vilket jag också råkat ur för det var kanske 3-4 riktigt hårda slag mot huvudet.... när,var,hur.vem låter jag vara osagt. Jag var inte groggy och inte svimmade jag heller. Men ett slag på rätt ställa så svimmar man tiningen....

Midar som faktiskt vet var man kan slå för att döda.

 

[Magnus L]

Re: Jodå..

Jag var inte groggy och inte svimmade jag heller.

Då var dom inte hårda..tro mig, en bra träff i skallen står man inte av..som jag sa, du har nog sett för mycket film..

Ge dig snart

 

[Fahnen]

Re: Jodå..

Ge dig snart

Aldrig....Midar ger sig aldrig.

Då var dom inte hårda..tro mig, en bra träff i skallen står man inte av..som jag sa, du har nog sett för mycket film..

De var hårda jag fick hjärnskakning...... men jag var så jävla arg den gången att jag inte kände smärtan..... den kom senare. Nog diskuterat om mina skallskador. Jag går med på att Mundanas folk kanske inte pallar med det men det är ju inte lika bra som jag

Ps. Jag testar att slå funkus hårt i huvudet nästa gång han och jag träffas, sen så skickar jag Pm till dig och berättar hur det gick ok?? . Ds.

Midar som sett för mycket på film

 

[Magnus L]

Re: Jodå..

Får man hjärnskakning blir man groggy, har minnesluckor, mår illa o.s.v.

Jag vet inte vad du tänker dig för smäll men jag tänker mig en klockren höger.

Vad gör man då? Vrider sin knäckta näsa rätt, drar ur näsbenet som åkt uppåt och bakåt, torkar bort blodet som rinner från spräckta ögonbryn, sätter ihop brutna kindben med eltejp...knappast

 

[Jimmy_SL]

Re: Jodå..

Läs fortsättningen, det börjar bli spännande!

 

[Fahnen]

Re: Jodå..

Får man hjärnskakning blir man groggy, har minnesluckor, mår illa o.s.v.

Jag vet jag har fått det....

Vad gör man då? Vrider sin knäckta näsa rätt, drar ur näsbenet som åkt uppåt och bakåt, torkar bort blodet som rinner från spräckta ögonbryn, sätter ihop brutna kindben med eltejp...knappast

Nä eltejp funkar inte......har testat.

Jag ger mig på med denna diskution, den är förmycket Ot. Men jag ger mig inte.

Midar ger inte upp.

 

[Fahnen]

Re: Manne Ek (ANT)

Stackars Manne....

 

[Jimmy_SL]

Re: Manne Ek

Manne reste sig upp i sömen. Han var kallsvettig och håret låg vått över pannan. Det var bara en dröm.
Men den kände onatruligt verklig.
Manne reste sig upp och gick till vattenfatet.
Vilken dröm. Jagad av alven. Nej. Alven var borta nu. Det som hände i gränden var bara något alkoholen hittat på.

Han formade händerna till en skål, och fyllde dem med vatten. An blötte sakta ansiktet, och lät det svala vattnet skölja bort svetten.
Manne gick och öppnade ena fönstret, och drog till sig en stol, och tittade ut i sommarmörkret. Det var lungt ute. De var en av de få timmarna under sommaren som det verkligen var mörkt. Träden stod tysta i dungen, som låg en liten bit bort från huset.
Han suckade och svalde. Värdshuset var stängt, ingen ide att gå dit. Bara att gå och lägga sig igen.

Manne reste sig upp, och lade sig på sängen igen. Men han kunde inte somna. Allt han hörde var stegen i gränden, och allt han såg var alvens ögon. Manne lär ögonen sluta sig. Han andades tungt. Kände hur tröttheten slukade honom. Om det ändå kunde sluta banka från taket. Det lät precis som om någon gick där. Vänta nu.
Med ens blev han klarvaken. Han satte sig upp i sängen, och lyssnade.
Det var helt tyst. Eller vänta? Nu hördes det igen.
Det rörde sig på taket. Manne kände hur rädslan kröp över honom. Han skyndade sig till bordet, och tog tag i sin dolk.

Det var tyst i många minuter.
Han satte sig ner i ett hörn.

Mannes hur var litet. Ett sovrum, hall och så köket.
Sovrumet var skillt från de andra, men dörr saknades.

Manne satt helt tyst. Hur skulle de komam åt honom? Genom taket? Nej. Det fanns bara dörren, och fönstret här i Sovrummet, men de hade han full uppsikt över.
Manne luatde huvudet mot väggen och slöt ögonen.
Det var tyst nu. Kanske bara var några ungar som jävlades?
Det blåste inte så mycket ute heller.
Han hoppade till när en duns for genom huset, den här gången närmare än förr
Manne blev med ens iskall.

-"Vinden!"

 

[Farbror Funkus]

Re: Manne Ek

Jag fortsätter.....

-"Vinden!"
Det gick en stund Manne gick runt i huset.Det som dunsat var en bägare av tenn som ramlat från fönsterkarmen .Han kom snart till sängs igen med tanken av att det var vinden han hört.Ändå kunde han inte låta bli o tänka på om det va Alven som han hadde hoppat in genom fönstret.Manne Ek låg där i sin säng.Han kände sig inte lika morsk som när han hadde fällt Alven.När han tänkte på scenen som hadde inträffat tidigare samma dag så kom han o tänka på något besynerligt.Alvens andsikte var leende när han låg där på vägen.Inte ett stort flin men ändå.Och han hadde inte känt smärta i sin näve när han gett alven högerjabben.Och han hadde inte hållt igen,nej ty den som kallade hans älskade hemby för råtthål skulle få sota.Nej något med Alven var bessynerligt.Han gick upp från sängen satt sig på knä och bad en andra aftonbön till Daak.
-"O Min gud som jag som jag sätter min tro på.Jag ber eder att ha förbarmande över min skäl.Ge mig styrka herre gud för att göra de ting som gör er tillfredsställd.Efter dessa ord gick han till sin säng igen.
Manne kunde fortfarande inte sova ty han låg där och tänkte ifall alven var här eller inte.Efter en kvart reste han sig en gång ytterligare.Det fanns bara en sak att göra för att se om Alven gömde sig hemma hoss honom.Han klädde på sig hängde ett svärd i bältet,tog på sig en lugsliten kappa och gav sig ut i Nattmörkret.
Det enda sättet var att se ifall alven låg o sov på Värdshuset som i denna by hette Den rykande grytan,faktiskt ett väldigt bra värdshus som serverade god mat med god dryck.
Eftersom klockan var uppåt små timmarna så borde en vandrare som alven ligga o sova vid den här tiden.När Manne kom till Värdshuset (Som var igenbommat för natten) så stannade han ett slag tänkande på vart han skulle komma in.Han chansade på att dörren var lättast.Detta visade sig vara rätt eftersom det gick väldigt lätt att dyrka upp denna med kniven han hadde med sig.Efter en minuts pillande fick han till sist upp dörren.Inne i Värdshuset var allting släkt inga ljus eller lampor alls var tända i matsalen.Han gick till bardisken där en bok låg och visade vilka som bodde i Värdshuset över natten.Manne som hadde fått lära sig läsa i utbyta mot att skydda en lärd gamling såg att Alven bodde i rum 4.Alvens namn var Lunerian vilket också var uppskrivet i boken med Fröken Helens vackra handstil.Manne vände sig för att gå upp för trappan som ledde upp till rummen.Plötsligt kände han kallt stål mot sin hals och en fager röst som sade -"Jag har fortfarande ont i käken människa"
Manne rös

/Farbror Funkus

Inte så dåligt ändå va?