Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek (ant)
Jo vi sa just det... Men det kan användas som både man och kvinno namn, ungefär som Kim...
Jo vi sa just det... Men det kan användas som både man och kvinno namn, ungefär som Kim...
Nekromanti Legender, myter,sagor o En främmande man!!!!!!!!
- Thread starter Farbror Funkus
- Start date
Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek
Manne tittade på alven. Vad skulle hända nu. Han visste inte, Helen var här. Han var nog säker. Alven, den gammle mannen och Helen satt alla på varsin stol kring hans säng. Han slöt ögonen. Men öppnade dem igen när den gammle mannen tog till orda.
-"Mitt namn är Edor, och det här" Han nickade mot alven " är min vän Lunerian... Du kan vara lugn, jag gav dig lite helande medel. Ditt ben..." Manne försökte sätat sig upp, men smärtan var för stark, så han sjönk stönande ner i bädden. "... Tycks vara brutet" Fortsatte Edor.
Manne tittade på alven, som nu slutat sjunga.
-"Förlåt mig..." Mummlade han, och vågade inte möta alven med blicken. Alven gav honom ett varmt leende.
-"Det gör inget, jag har mig själv att skylla." Han log, och suckade. "Jag borde vart vänligare, men tre dags färd utan mat..." Hans leende stelnade... "Vi får tacka fröken Helen här för maten och sängarna vi fick sova i." Han log mot Helen, som rodnade djupt och började pilla på sin klänning.
"De, va så lite herr Lunerian" sa hon, och kikade försiktigt upp på alven.
Manne skrattade. De här männen var ju vänliga. Och alven? Han så inte lika farlig ut som i drömmen om gränden... Om det nu var en dröm... Han tittade på alven som satt och små pratade med Helen, Lunerian började sedan sjunga en vacker visa på alvernas melodiska språk.. Manne kände sömens grepp om sig, han var verkligen trött...
Han slöt sina ögon, och somnade till alvens sång.
Manne tittade på alven. Vad skulle hända nu. Han visste inte, Helen var här. Han var nog säker. Alven, den gammle mannen och Helen satt alla på varsin stol kring hans säng. Han slöt ögonen. Men öppnade dem igen när den gammle mannen tog till orda.
-"Mitt namn är Edor, och det här" Han nickade mot alven " är min vän Lunerian... Du kan vara lugn, jag gav dig lite helande medel. Ditt ben..." Manne försökte sätat sig upp, men smärtan var för stark, så han sjönk stönande ner i bädden. "... Tycks vara brutet" Fortsatte Edor.
Manne tittade på alven, som nu slutat sjunga.
-"Förlåt mig..." Mummlade han, och vågade inte möta alven med blicken. Alven gav honom ett varmt leende.
-"Det gör inget, jag har mig själv att skylla." Han log, och suckade. "Jag borde vart vänligare, men tre dags färd utan mat..." Hans leende stelnade... "Vi får tacka fröken Helen här för maten och sängarna vi fick sova i." Han log mot Helen, som rodnade djupt och började pilla på sin klänning.
"De, va så lite herr Lunerian" sa hon, och kikade försiktigt upp på alven.
Manne skrattade. De här männen var ju vänliga. Och alven? Han så inte lika farlig ut som i drömmen om gränden... Om det nu var en dröm... Han tittade på alven som satt och små pratade med Helen, Lunerian började sedan sjunga en vacker visa på alvernas melodiska språk.. Manne kände sömens grepp om sig, han var verkligen trött...
Han slöt sina ögon, och somnade till alvens sång.
Farbror Funkus
Warrior
Re: Manne Ek
Tiden gick Mannes ben blev bättre och bättre tills det till sist läkte helt o hållet.Manne kände sig väldigt lycklig numera.Han hadde fått två nya vänner.En Alv från den omtalade Sunariskogen.En magiker från den Ashariska staden Chadarians Hopp.Lunerian blev trots den olyckliga händelsen med ordet råtthål snart omtyckt i den lilla byn och kunde synas på värdshuset i full färd med att sjunga en sång eller berätta sagor om Alviska hjältar för barnen.Edor kunde synas bota människor från deras sjukdomar o åkommor.
Jimmy det var ju du som började den här lilla sagan så du får väl avsluta den.
Tiden gick Mannes ben blev bättre och bättre tills det till sist läkte helt o hållet.Manne kände sig väldigt lycklig numera.Han hadde fått två nya vänner.En Alv från den omtalade Sunariskogen.En magiker från den Ashariska staden Chadarians Hopp.Lunerian blev trots den olyckliga händelsen med ordet råtthål snart omtyckt i den lilla byn och kunde synas på värdshuset i full färd med att sjunga en sång eller berätta sagor om Alviska hjältar för barnen.Edor kunde synas bota människor från deras sjukdomar o åkommor.
Jimmy det var ju du som började den här lilla sagan så du får väl avsluta den.
"Nu är frågan hur ska folket reagera?"
Folk skulle med största sannolikhet reagera med stor misstänksamhet. En grupp tungt beväpnande figurer i deras lugna lilla by lär inte föra något gott med sig. Men det är synnerligen tveksamt om den vanlige, enkle torparen hade vågat göra något annat än att mumla surt i stopet med svagdricka. Däremot kanske ledande personer i byn eller närheten har invändningar mot att ett grupp mystiska äventyrare glider runt och skrämmer upp folk. De lokale adelsmannen eller byprästen kanske höjer sin röst för att få bort äventyrarna.
Folk skulle med största sannolikhet reagera med stor misstänksamhet. En grupp tungt beväpnande figurer i deras lugna lilla by lär inte föra något gott med sig. Men det är synnerligen tveksamt om den vanlige, enkle torparen hade vågat göra något annat än att mumla surt i stopet med svagdricka. Däremot kanske ledande personer i byn eller närheten har invändningar mot att ett grupp mystiska äventyrare glider runt och skrämmer upp folk. De lokale adelsmannen eller byprästen kanske höjer sin röst för att få bort äventyrarna.
Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek
Manne stod i solnedgången och blickade ut över den stora skogen. Vinden lekte i hans hår, och kappan fladdrade lätt till i vinden. Man hade bra uppsikt över skogen här, tänkte han. Den gammla ravinen var utmärkt platts att samla sina tankar på. Han suckade. Det var ett år sedan Alven och Edor kommit på besök i byn, han undrade vad som fick dem att stanna. Ingen hade vågat fråga, han undrade hur länge de skulle bli kvar, och i vilka affärer de var här. han log, allt som började med ett slag, och slutade med vänskap. Edor blickade ut över skogen, den stod tyst och gyllen i höstens ljus. Det enda man kunde höra var några småfåglars sång, och vinden som spelade mellan bladen.
Han tyckte sig höra en vacker sång, den viskade. Han slöt ögonen. Den lät sorglig, men var mycket vacker.
Manne han inte riktigt uppfatta vad som hände. Ljudet av en bågstärng som ljöd. Smärtan i ryggen, och pilen som borrade sig igenom hans kropp och fortsatte sin färd ut över skogen.. Och fallet över ravinens kant. Det kändes som en evighet innan Manne nådde marken, och krossades mot stenarna.
Alven och den gamle mannen syndes aldrig mer till i byn. De försvann spårlöst.
Och Manne? Han hade ramlat över ravinen sades det.
Han var förmodligen full, och ett sådant fall hade tagit död på vem som helst.
Några månader senare drabbades byn av pesten, i följd efter en märklig eldsvåda, ytterst få överlevande.
Manne stod i solnedgången och blickade ut över den stora skogen. Vinden lekte i hans hår, och kappan fladdrade lätt till i vinden. Man hade bra uppsikt över skogen här, tänkte han. Den gammla ravinen var utmärkt platts att samla sina tankar på. Han suckade. Det var ett år sedan Alven och Edor kommit på besök i byn, han undrade vad som fick dem att stanna. Ingen hade vågat fråga, han undrade hur länge de skulle bli kvar, och i vilka affärer de var här. han log, allt som började med ett slag, och slutade med vänskap. Edor blickade ut över skogen, den stod tyst och gyllen i höstens ljus. Det enda man kunde höra var några småfåglars sång, och vinden som spelade mellan bladen.
Han tyckte sig höra en vacker sång, den viskade. Han slöt ögonen. Den lät sorglig, men var mycket vacker.
Manne han inte riktigt uppfatta vad som hände. Ljudet av en bågstärng som ljöd. Smärtan i ryggen, och pilen som borrade sig igenom hans kropp och fortsatte sin färd ut över skogen.. Och fallet över ravinens kant. Det kändes som en evighet innan Manne nådde marken, och krossades mot stenarna.
Alven och den gamle mannen syndes aldrig mer till i byn. De försvann spårlöst.
Och Manne? Han hade ramlat över ravinen sades det.
Han var förmodligen full, och ett sådant fall hade tagit död på vem som helst.
Några månader senare drabbades byn av pesten, i följd efter en märklig eldsvåda, ytterst få överlevande.
Victor Palm
Hero
Rakel har jag aldrig hört (ANT)
Även om Rachel uttalas Rakel, om vi snackar svenska.
Mvh Victor Palm...
...Vaknade vid halv-femtiden.
Även om Rachel uttalas Rakel, om vi snackar svenska.
Mvh Victor Palm...
...Vaknade vid halv-femtiden.