Nekromanti Legolas kicks as in a fight with Luke. But why?
- Thread starter Niklas73
- Start date
Pendragon
Swashbuckler
Lysesvärd vs Pilbåge
Är fantasy så mycket större? Både vad det gäller böcker och filmer så är väl Sci-fi större, och bland rollspel är det väl ganska jämnt.
Jag ser det definitivt inte som att fantasy är vrålmycket större än fantasy bara för att Sagan om Ringen-hypen har gett fantasy genren en tillfällig boost. Snart kommer ju den sista Star Wars filemen och då kommer Sci-fi intresset antagligen att skjuta i höjden igen.
/Joel
Är fantasy så mycket större? Både vad det gäller böcker och filmer så är väl Sci-fi större, och bland rollspel är det väl ganska jämnt.
Jag ser det definitivt inte som att fantasy är vrålmycket större än fantasy bara för att Sagan om Ringen-hypen har gett fantasy genren en tillfällig boost. Snart kommer ju den sista Star Wars filemen och då kommer Sci-fi intresset antagligen att skjuta i höjden igen.
/Joel
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Är det verkligen så? Jag tror inte det.
Fantasy kanske får mest uppmärksamhet just nu, av naturliga skäl, men titta på mängden som skrivs och hur många författare resp genre har. Titta på filmer och TV-serier. Visst, fantasy finns, men det går 20 SF på varje fantasy, och den mesta fantasyn producerad för TV eller bio är riktigt usel (det är iofs sant om SF också, men den har också rätt många toppar).
Inom rollspel är det kanske annorlunda. Min gissning:
Fantasy är tradition.
Fantasy känns lätt igen.
Fantasy kräver inte lika mycket tanke.
SF är mer varierat och har längre startsträcka.
SF är ofta byggt som testbänk för intressanta koncept, fantasy bara är.
Framtida SF har problemet kring hur högteknologi hanteras och funkar. Iofs finns samma problem med magi i fantasy, men där behöver man inte stämma av den mot någon verklighet.
Folk har dålig fantasi (med i, inte y).
Själv föredrar jag SF 9 gånger av 10, så för min del får man gärna göra något åt detta.
För en gångs skull blir man intresserad av vad folk faktiskt gör i duschen *skrattar*
Jag tror att det är så att i 99 fall av 100 kan man se att scifi utspelar sig i en framtidsmiljö som saknar träd och landskap, saknar natur och miljö. Saknar det mesta som vi, iaf i Sverige, kan relatera till. Smog, dystra kvarter, mörka gränder, utomjordingar. Det är kul att använda som faktorer i rollspel (kanske för min del bortsett från aliens/utomjordingar)... men jag vill inte relatera till det på någon djupare nivå än att det ger skräckkänsla...
Jag är väl något av en naturens son, i alla fall om man jämför med de flesta som brukar frekventera Internet, och jag har mycket lättare att relatera till Legolas (i fallet Legolas vs. Luke)... Det är mycket lättare att romantisera omgivningen i ett fantasyrollspel.
Sedan är det väl så att Fantasyn har i regel mindre gråzoner än Scifi, och i det finns så mycket som hamnar i gråzoner i rollspelarens vardag (utan att vara ett nytt stjärnornas krig) och därför är det lätt att glida in i de svart/vita tankegångarna som finns i fantasyn där man faktiskt själv får bestämma nivån på gråskalorna.
När jag läser en fantasybok som jag inte läst tidigare så tror jag att jag misstänker högre gråskalor än många andra, då jag är intrigmakande sadist (SL i mångas öron), medan andra kanske nöjer sig med att lita blint på alla i boken eller kanske bara misstänka någon.
Jag tror att fantasyn har större möjlighet för anpassning efter denna gråskalenivå. Där Scifi presenteras från början som något mörkt, tungt och mystiskt långt in i framtiden så har jag (vad jag vet) lättare att öka gråskalorna i fantasyn än minska dem i Scifi (där t.o.m. sceneriet verkar vara grått)...
Jag tror att det är så att i 99 fall av 100 kan man se att scifi utspelar sig i en framtidsmiljö som saknar träd och landskap, saknar natur och miljö. Saknar det mesta som vi, iaf i Sverige, kan relatera till. Smog, dystra kvarter, mörka gränder, utomjordingar. Det är kul att använda som faktorer i rollspel (kanske för min del bortsett från aliens/utomjordingar)... men jag vill inte relatera till det på någon djupare nivå än att det ger skräckkänsla...
Jag är väl något av en naturens son, i alla fall om man jämför med de flesta som brukar frekventera Internet, och jag har mycket lättare att relatera till Legolas (i fallet Legolas vs. Luke)... Det är mycket lättare att romantisera omgivningen i ett fantasyrollspel.
Sedan är det väl så att Fantasyn har i regel mindre gråzoner än Scifi, och i det finns så mycket som hamnar i gråzoner i rollspelarens vardag (utan att vara ett nytt stjärnornas krig) och därför är det lätt att glida in i de svart/vita tankegångarna som finns i fantasyn där man faktiskt själv får bestämma nivån på gråskalorna.
När jag läser en fantasybok som jag inte läst tidigare så tror jag att jag misstänker högre gråskalor än många andra, då jag är intrigmakande sadist (SL i mångas öron), medan andra kanske nöjer sig med att lita blint på alla i boken eller kanske bara misstänka någon.
Jag tror att fantasyn har större möjlighet för anpassning efter denna gråskalenivå. Där Scifi presenteras från början som något mörkt, tungt och mystiskt långt in i framtiden så har jag (vad jag vet) lättare att öka gråskalorna i fantasyn än minska dem i Scifi (där t.o.m. sceneriet verkar vara grått)...
Re: Lysesvärd vs Pilbåge
Jag tror aldrig intresset kring Star wars kan tangera LOTR. Det säger jag inte för att jag försvarar Fantasy (hell jag har ji arbetat med scifispel i 20 år) utan för att intresset av nån anledning är större. Hafunir (rätt stavat) beskrev det bra tycker jag. Själv älskar jag båda världarna.
Jag tror aldrig intresset kring Star wars kan tangera LOTR. Det säger jag inte för att jag försvarar Fantasy (hell jag har ji arbetat med scifispel i 20 år) utan för att intresset av nån anledning är större. Hafunir (rätt stavat) beskrev det bra tycker jag. Själv älskar jag båda världarna.
Legolas och Luke var väl kanske inte bästa representanterna att sätta emot varandra i det här fallet, då Star Wars är lika mycket fantasy som det är sci-fi. Och där har du också anledningen till att Star Wars är så stort för att vara sci-fi. Det ÄR inte sci-fi (jag tycker nog inte mumbo-jumbo-space-opera är särskilt sci-fi, faktiskt).
Hur det kommer sig att sci-fi är litet är lätt att lista ut, svårare att lista ut varför fantasy blivit så stort.
Hur det kommer sig att sci-fi är litet är lätt att lista ut, svårare att lista ut varför fantasy blivit så stort.
Krille
Super Moderator
Mycket simpelt
Teorin stämmer, som några redan påpekat, inte för fantastisk litteratur eller film i allmänhet, utan mest för rollspel. Så varför är fantasy mer populärt än SF i rollspel?
Mycket enkelt: D&D var först, och det var fantasy. Det är helt enkelt måttstocken med vilken alla andra rollspel är dömda att mätas.
Teorin stämmer, som några redan påpekat, inte för fantastisk litteratur eller film i allmänhet, utan mest för rollspel. Så varför är fantasy mer populärt än SF i rollspel?
Mycket enkelt: D&D var först, och det var fantasy. Det är helt enkelt måttstocken med vilken alla andra rollspel är dömda att mätas.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
SciFi och Fantasy är samma sak
"SciFi och fantasy är i stort samma sak", hävdade GrottrolletNaug runt lunchtid tisdagen den 20 Januari.
En trött GrottrolletNaug tittar sömnigt på mig, där jag hade trängt mig in i hans stökiga datarum, troligtvis lite för tidigt med trolliska mått mätta.
"Jag menar, de eftersträvar exakt samma sak. De dramatiska elementen är densamma. I båda genrerna så har vi en stor mängd fantastiska element som inte existerar i våran värld som man kan göra Fantastiska Saker(tm) med. Sedan om förklaringen till dessa fantasiska element är magi, högteknologi, fårsen, Coca Colas reklamkampanjer eller Herman Hednings gravitationella fält är ointressant. De ger ändå samma dramatiska verktyg." Sade GrottrolletNaug samtidigt som gjorde iordning ris för sin lunch.
Gårdagens kyckling plockades ur från det, av hans ömma moder, välfyllda kylskåpet. Han drar fram en kniv och med en filmisk samtidigt som han börjar våldsamt skära det döda djuret. "Sen om man tycker att SciFi är grått och Fantasy svartvitt så tänker jag namedroppa 'StarWars' och Philip Pullmans 'His Dark Materials'. Jag är ingen bokmal, så jag har inte läst så mycket. Andra kan säkerligen hiva ur sig ännu flera liknande böcker."
/Naug, vet inte vad han pysslar med
"SciFi och fantasy är i stort samma sak", hävdade GrottrolletNaug runt lunchtid tisdagen den 20 Januari.
En trött GrottrolletNaug tittar sömnigt på mig, där jag hade trängt mig in i hans stökiga datarum, troligtvis lite för tidigt med trolliska mått mätta.
"Jag menar, de eftersträvar exakt samma sak. De dramatiska elementen är densamma. I båda genrerna så har vi en stor mängd fantastiska element som inte existerar i våran värld som man kan göra Fantastiska Saker(tm) med. Sedan om förklaringen till dessa fantasiska element är magi, högteknologi, fårsen, Coca Colas reklamkampanjer eller Herman Hednings gravitationella fält är ointressant. De ger ändå samma dramatiska verktyg." Sade GrottrolletNaug samtidigt som gjorde iordning ris för sin lunch.
Gårdagens kyckling plockades ur från det, av hans ömma moder, välfyllda kylskåpet. Han drar fram en kniv och med en filmisk samtidigt som han börjar våldsamt skära det döda djuret. "Sen om man tycker att SciFi är grått och Fantasy svartvitt så tänker jag namedroppa 'StarWars' och Philip Pullmans 'His Dark Materials'. Jag är ingen bokmal, så jag har inte läst så mycket. Andra kan säkerligen hiva ur sig ännu flera liknande böcker."
/Naug, vet inte vad han pysslar med
Pendragon
Swashbuckler
Re: Lysesvärd vs Pilbåge
You betcha!
Fantasy har i och för sig ingen självskriven tvåa som Sci-Fis Star Trek. Det närmaste vi kommer blir väl Xena...
/Joel - gillar Escaflowne
Episod III vs hela Trilogin? inte en chans. Ringen-trilogin vs. alla 6 episoderna av Star Wars?
You betcha!
Fantasy har i och för sig ingen självskriven tvåa som Sci-Fis Star Trek. Det närmaste vi kommer blir väl Xena...
/Joel - gillar Escaflowne
Pendragon
Swashbuckler
Sidospår/Trådkapning (Halv-OT)
Kom att tänka på en relaterad sak.
I min mening funkar det i de felsta fall inte att göra rollspel av litterära fantasyvärldar, då de nästan alltid innefattar en superepisk histora där världens undergång brukar spela in.
Därför brukar spel som Sagan om Ringen kännas ganska ointressanta, då det knappast finns nåt utrymme kvar för spelarna. Liksom, den stora sagan i världen har redan hänt (eller kommer att hända) och rollpersonernas äventyr blir på sin höjd anekdoter. Världen räcker inte till för dem helt enkelt.
När jag tänker närmare på saken så känns det som vissa scifisettings krackelerar där med, t ex Babylon 5.
Star Wars (som ett exempel) däremot har en såpass rymlig värld, att det går utmärkt att spela mitt i filmernas handling, eftersom det inte rör sig om världens undergång i ett enda slag på samma sätt som det tenderar att göra i främst fantasy.
Hmm... jag har nog förvirrat bort min poäng lite grann, men jag hinner tyvärr inte skriva mer, så jag hoppas den framgår klart ändå.
/Joel
Kom att tänka på en relaterad sak.
I min mening funkar det i de felsta fall inte att göra rollspel av litterära fantasyvärldar, då de nästan alltid innefattar en superepisk histora där världens undergång brukar spela in.
Därför brukar spel som Sagan om Ringen kännas ganska ointressanta, då det knappast finns nåt utrymme kvar för spelarna. Liksom, den stora sagan i världen har redan hänt (eller kommer att hända) och rollpersonernas äventyr blir på sin höjd anekdoter. Världen räcker inte till för dem helt enkelt.
När jag tänker närmare på saken så känns det som vissa scifisettings krackelerar där med, t ex Babylon 5.
Star Wars (som ett exempel) däremot har en såpass rymlig värld, att det går utmärkt att spela mitt i filmernas handling, eftersom det inte rör sig om världens undergång i ett enda slag på samma sätt som det tenderar att göra i främst fantasy.
Hmm... jag har nog förvirrat bort min poäng lite grann, men jag hinner tyvärr inte skriva mer, så jag hoppas den framgår klart ändå.
/Joel
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Re: Sidospår/Trådkapning (Halv-OT)
Farscape (allt går åt helvete för huvudpersonerna, men världen påverkas inte nämvärt)
Star Trek (påverkar något någonsin världen där?)
Firefly (sorgligt underskattad serie ur rollspelssynpunkt)
Stargate (so what om världen förstörs, det finns fler)
Lexx (heck, man behöver inte ens bry sig om att sakerska hänga ihop)
X-Files (det finns alltid fler konspirationer)
Starhunter (huvudpersonerna driver mest omkring utan att påverka världen, synd att de gjorde en fuling i säsongsskiftet (fast inte lika ful som Witchblade...))
Jeremiah (originalet alltså, inte TV-serien)
Cowboy Bebop (en orgie i oepiskhet, jag menar, ett helt avsnitt om vad som glömts i kylen...)
Alien Nation (Nära framtidsrealism med aliensare)
Dark Angel (intressant värld, inge världsomvälvande händelser)
Highlander (fattar fortfarande inte varför WW inte snott det konceptet, hade passat dem perfekt)
Space 1999 (hände sällan något bestående där)
Odyssey 5 (se kommentaren vid X-files)
Quantum Leap (har gjort resetknappen mellan avsnitten till en konst)
Robocop (har inte ens kommit på om den har någon handling)
Starship Troopers (militär action utan övergripande sammanhang)
Total Recall 2070 (Noir i SF)
Tremors (heck, genomsnittliga karaktärer är ju som Burt Gummer ändå)
Det här är bara TV-serier. Börjar man titta på filmer kan man säkert hitta fler, men jag tycker att det är sällan en film ger tillräckligt mycket för att bygga en hel spelvärld på.
Men det finns också massor av SF som funkar utmärkt ur den synvinkeln. Några exempel:
Farscape (allt går åt helvete för huvudpersonerna, men världen påverkas inte nämvärt)
Star Trek (påverkar något någonsin världen där?)
Firefly (sorgligt underskattad serie ur rollspelssynpunkt)
Stargate (so what om världen förstörs, det finns fler)
Lexx (heck, man behöver inte ens bry sig om att sakerska hänga ihop)
X-Files (det finns alltid fler konspirationer)
Starhunter (huvudpersonerna driver mest omkring utan att påverka världen, synd att de gjorde en fuling i säsongsskiftet (fast inte lika ful som Witchblade...))
Jeremiah (originalet alltså, inte TV-serien)
Cowboy Bebop (en orgie i oepiskhet, jag menar, ett helt avsnitt om vad som glömts i kylen...)
Alien Nation (Nära framtidsrealism med aliensare)
Dark Angel (intressant värld, inge världsomvälvande händelser)
Highlander (fattar fortfarande inte varför WW inte snott det konceptet, hade passat dem perfekt)
Space 1999 (hände sällan något bestående där)
Odyssey 5 (se kommentaren vid X-files)
Quantum Leap (har gjort resetknappen mellan avsnitten till en konst)
Robocop (har inte ens kommit på om den har någon handling)
Starship Troopers (militär action utan övergripande sammanhang)
Total Recall 2070 (Noir i SF)
Tremors (heck, genomsnittliga karaktärer är ju som Burt Gummer ändå)
Det här är bara TV-serier. Börjar man titta på filmer kan man säkert hitta fler, men jag tycker att det är sällan en film ger tillräckligt mycket för att bygga en hel spelvärld på.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Nope
SF har ofta en ambition att testa nya koncept, föra fram budskap och liknande. De fantastiska sakerna är bara ett verktyg för att renodla det man vill titta på.
Fantasy å andra sidan är ren underhållning. Jag kan inte på rak arm komma på en enda fantasybok som haft djupare ambitioner än så.
Stirra dig inte blind på film. SF är inte i första hand rymdskepp och strålpistoler, det är bara Hollywood som har en förkärlek för den lilla avarten.
SF har ofta en ambition att testa nya koncept, föra fram budskap och liknande. De fantastiska sakerna är bara ett verktyg för att renodla det man vill titta på.
Fantasy å andra sidan är ren underhållning. Jag kan inte på rak arm komma på en enda fantasybok som haft djupare ambitioner än så.
Stirra dig inte blind på film. SF är inte i första hand rymdskepp och strålpistoler, det är bara Hollywood som har en förkärlek för den lilla avarten.
Ska man passa på och dra den klassiska psykologförklaringen, dvs att ju mer teknik (och ju närmare äldre tiders SF) vi kommer i vår vardag, desto större blir vår längtan efter den enkla, naturnära och magiska fantasyn. Jag tror det kan ligga något i det, även om det inte ensamt är förklaringen. Medeltiden är ju dessutom extremt inne (var och varannan svensk stad har medeltidsveckor/helger/spel). Man kan iofs invända att det är verkan snarare än orsak, men jag tror att de olika fenomenen göder varandra.
Skillnaden mellan fantasy och SF tycker jag verkar vara att fantasy verkar läsas/upplevas av mer "vanliga" människor (och fler flickor) medan SF har en mera nischad läskrets.
Skillnaden mellan fantasy och SF tycker jag verkar vara att fantasy verkar läsas/upplevas av mer "vanliga" människor (och fler flickor) medan SF har en mera nischad läskrets.
Krille
Super Moderator
RIP? [OT]
"Japp, om inte annat så borde det faktum att det är en story rippad rakt av från Kurosawa säga en del..."
Sorry. Det enda som Star Wars har gemensamt med Den vilda flykten är två lustiga pajasar, en sessa och en överdängare på svärdsfäktning. Det är som att säga att Yang Zhimou rippat ståryn till Hero från Kurosawas Rashomon rakt av, eftersom den berättar samma sekvens på fler än ett sätt genom tillbakablickar.
"Japp, om inte annat så borde det faktum att det är en story rippad rakt av från Kurosawa säga en del..."
Sorry. Det enda som Star Wars har gemensamt med Den vilda flykten är två lustiga pajasar, en sessa och en överdängare på svärdsfäktning. Det är som att säga att Yang Zhimou rippat ståryn till Hero från Kurosawas Rashomon rakt av, eftersom den berättar samma sekvens på fler än ett sätt genom tillbakablickar.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
antikommunistisk propaganda
Det är stooor skillnad på riktig SF och riktig Fantasy.
Fantasy skrivs av utbildade västerlänningar med förkärlek för blondiner med spetsiga öron.
SF skrivs av ryska professorer med anställning av sovjetiska staten.
Eller öh. okej. kankse inte.
Men det viktigaste är att SF ofta är mer politisk, allvarlig, djup och svårläst. (aka Tråkig för merparten)
Medans fantasyns grundkoncept är att vara fantastisk!
Man ska hänföras över allt magiskt i fantasyn, och det är för de flesta lättare att göra det än att fundera på saker som var skillnaden på en människa och en AI går.
Indian och cowboy-jämförelsen kan man ju också ta. Fantasy är lätt att fatta för att alla vet vad en pilbåge är, vad en häst är och vad en drake är.
En hyperturbopulsjet som drivs på vattenånga är däremot svårare att förstå för en vanlig läsare.
Sen vill jag också säga att Star Wars är fantasy. Jag ser igenting som gör den till SF ärligt talat. Om man inte är en såndär trångsynt jävel som tror att fantasy måste han något med medeltid att göra då.
chrull
Det är stooor skillnad på riktig SF och riktig Fantasy.
Fantasy skrivs av utbildade västerlänningar med förkärlek för blondiner med spetsiga öron.
SF skrivs av ryska professorer med anställning av sovjetiska staten.
Eller öh. okej. kankse inte.
Men det viktigaste är att SF ofta är mer politisk, allvarlig, djup och svårläst. (aka Tråkig för merparten)
Medans fantasyns grundkoncept är att vara fantastisk!
Man ska hänföras över allt magiskt i fantasyn, och det är för de flesta lättare att göra det än att fundera på saker som var skillnaden på en människa och en AI går.
Indian och cowboy-jämförelsen kan man ju också ta. Fantasy är lätt att fatta för att alla vet vad en pilbåge är, vad en häst är och vad en drake är.
En hyperturbopulsjet som drivs på vattenånga är däremot svårare att förstå för en vanlig läsare.
Sen vill jag också säga att Star Wars är fantasy. Jag ser igenting som gör den till SF ärligt talat. Om man inte är en såndär trångsynt jävel som tror att fantasy måste han något med medeltid att göra då.
chrull