OT; om desillusionismen, övermänniskorna och fårskallesamhället
"Det där har inget med socialism att göra, det är snarare en effekt av vågen av snedvriden politisk korrekthet som drar fram nu."
Jag håller med om att det inte har med socialism att göra, men det har heller inget med PK att göra, utan... hmm... om en annan sorts trend som man förmodligen bäst beskriver som desillusion.
Vårt samhälle idag bygger på en lögn om att det är vår mänskliga plikt att söka lönsamhet och jaga framgång. Vår skola sysslar inte med personlig utveckling utan skolar arbetskraft, vi tror att vi blir belönade om vi jobbar duktigt och då får vi råd att köpa alla saker som hägrar på toppen av vår förljugna livsstil. För pengarna vi tjänar genom att ha varit duktiga så förväntar vi oss att vi på något sätt ska bli premierade genom privat sjukvård och genom att kunna bo i ett rent och fint område (utan invandrare), och förstås låta våra glänsande barn få gå i snofsig privatskola. Systemet bygger på att sålla agnarna från vetet. Illusionen hålls igång av ett mantra som om och om igen måste trummas in i våra huvuden: "vissa människor är bättre än andra", för annars så skulle folk ju konstatera att världen var orättvis och man skulle plötsligt inte längre få samma status när man hämtade upp de glänsande barnen i sin kromgnistrande snofsbil. Vad man egentligen vill åt är ju att folk ska veta att man har förtjänat sin välgång.
Det är inget dåligt system, även om jag utmålar det i dystra färger. Utan morot premierar man ju inte ambition och i ett samhälle utan ambition blir alla förlorare, istället för bara ett olyckligt fåtal. I teorin så borde faktiskt insamlande pengar från alla dessa ambitiösa och dugliga människor kunna användas för att även de olyckliga skall kunna leva drägliga liv. Ett samhälle utan förlorare, hurra!
Problemet med det systemet är att det endast fungerar om folk tror på lögnen som säger att alla människor skola bliva belönade för sina uppoffringar och ansträngningar. Idag funkar det inte så. Ungdomar ser att sämre elever än dem själva får bättre jobb pga kontakter, och på arbetsmarknaden försvinner ambitiösa människor till höger och vänster pga stresssymptom, och det verkar vara de med mest lugn hemma (vilket till viss del beror på hur man bor, vilken social status man har osv) som klarar sig.
De som har skall vara givet.
Har du inte 100 kronor så skall du bannemig betala 200 kronor, om du har hamnat snett i livet och åker in i fängelse så ser kriminalvården till att du hamnar ännu mer snett i livet, lektionerna i skolorna hålls på de snabbare elevernas nivå så att de långsammare bara faller längre och längre bak i undervisningen.
Således inleds en ny trend med klarsynta desillusionister som ser igenom lögnen och frågar sig vad de egentligen har att förvänta sig av sina liv och hur rättvist de blir dömda i samhället. Skolans betygsättning på elever är gjord efter vilken lönsamhet eleven kan tänkas uppnå i samhället. Det är inte ett mått på hur "smart" du är. Bildning är något helt annat än intelligens. Detta inser desillusionisterna, och således ser de igenom hela systemet. Skolorna och arbetsplatserna mäter dedikation, för den eleven/arbetaren som har det jobbigt hemma kan inte dedicera sig i sin skolgång/sitt arbete på samma sätt som andra. Den som har det lugnt hemma och som kan få hjälp av föräldrarna (alltså den elev som senare kan få komma in på fina arbeten med hjälp av sina kontakter) belönas däremot dubbelt upp.
Vår tids sätt att mäta folks duglighet är mer eller mindre bara ett stort skämt. Det påminner om förr när man ansåg att dyslektiker var "ordblinda" och därmed dummare än andra barn, när det ju i själva verket var systemet som var oförmöget att ge dessa barn information på ett sätt som de kunde ta till sig.
"Vissa människor är bättre än andra" är ett sätt för samhället att skylla ifrån sig. Desillusionisterna skiter i samhället och går sin egen väg istället. Systemets sätt att värdera oss är inte det sätt vi värderar oss själva eller varandra på, därför fungerar det inte.
Den värderingsmetoden är oanvändbar. Det är en människosyn skapad av fårskallar, för fårskallar i syfte att hålla igång ett samhälle som ger fördelar åt fårskallar.
Den tid som person A ägnar åt styrketräning kan person B ägna åt att läsa serier. Samhället säger att person A har en åtråvärd egenskap medan person B har slösat bort sitt liv, men det beror på att samhället inte har något sätt att mäta effekten av de sätt som B berikat sitt liv på. För person B är det däremot självklart. Han behöver inte spela med i något förljuget spel för att vara lycklig.
Det har inget med socialism eller PK att göra, utan desillusionism, en aversion gentemot en lögn som driver ett samhälle fullt med fårskallar.
Jag ser oss desillusionister som den övermänniska som Nietzcshe en gång förutspådde. Fria människor.
/Rising
