Re: Natriumpentatol
"...och tack vare Imperial Sourcebook är Star Wars RPG världens fascistpropaganda, eller?"
Erm... Läser du mina inlägg överhuvudtaget, eller tittar du bara på bokstäverna och gissar vad jag har skrivit för meningar? Det jag hade invändningar mot när jag först läste om Lemuria var ju inte att det fanns fascister som antagonister, utan att jag tyckte det var konstigt att Anders hade ideologiska ambitioner med Lemuria, när man som äventyrare i den världen faktiskt premierades att använda förtryckarnas maktmedel mot dem själva. Ungefär som när Indiana Jones skjuter en arab på gatan utan samvetskval. Det är matiné. Skurkarna är fula och därför onda. I Indiana Jones är inte nazismen farlig, hans fiender kunde lika gärna ha varit robotar eller zombies.
Så som jag tyckte Lemuria uppfattades i Sverok så var det en värld den starke överlevde. Klimatet var hårt, faror lurade överallt och med tanke på att antagonisterna var omöjliga att infiltrera och ofta paranoida så blev de också svåra att lura. Däremot är Lemuria rätt folktomt och det är lätt att lönnmörda någon och gömma kroppen. Nybyggarna tyckte jag framstod som rätt hotfulla i Sverok-artiklarna, att de hänger misstänkta utan rättegång, exempelvis, och att så få av deras intressen verkade sammanfalla med de exempelrollpersoner som radades upp (där jag tyckte många var av expeditions- upptäcktsresande- eller äventyrar-slaget). Märk väl att min kritik egentligen inte hade så mycket med Anders Blixts arbete att göra, utan snarare var riktad mot spelets koncept i ljuset av pratet om att Lemuria skulle ha en ideologisk tyngd.
Alla koncept har en sorts innebörd, även om det inte blivit så med avsikt.
De få delar av min kritik som faktiskt hade med Anders Blixts arbete att göra kunde han ju snabbt rätta mig på: Exempelrollpersonerna var vidare och inte så matinéinriktade som jag hade påstått, nybyggarna hade jag tolkat rätt tokigt, osv.
Sedan avbröts diskussionen pga OT-bombning (vilket faktiskt gjorde mig sur) men jag tyckte mig ändå ha fått se Lemuria under nytt ljus och började se möjligheter att visst låta antagonisternas ideologi vara farlig, att man kunde spela Läkare utan Gränser-hjältar och senare i den här diskussionen har jag bara sett fler och fler antydningar till att Lemuria visst kan bli ett rollspel med den ideologiska tyngd som Anders pratade om i vår gamla ideologiska diskussion.
Jag tyckte först att hela konceptet var ett verktyg som omöjliggjorde den ideologiska tyngd som Anders ville få fram (ungefär som om man vill filma en porrfilm med sjöstjärnor. Man må ha de bästa intentionerna, men vissa koncept är helt enkelt inte lämpade för vissa innebörder), och sedan såg jag det som en balansgång på en knivsegg, där det kunde sluta som både klämkäckt matinéaction eller något med större ideologisk tyngd, och där minsta lilla knuff skulle avgöra om det skulle tippa över åt det ena eller åt det andra hållet. Jag trodde ett tag att D20 var en sådan knuff, men nu är jag lugnare.
Även om det blir ett matinérollspel, eller om det kommer gå att spela det lite som man själv vill, så ser jag nu att det iaf säkert kommer finnas tillräckligt mycket godis åt mig så att jag kan spela det som jag vill. Det skulle i så fall inte vara första gången jag gör ett rollspel till mitt eget: Jag älskar ju Kult, men tittar man i själva regelboken så finns det ju massor med saker i det spelets koncept som jag tycker är fasligt opassande. Så jag behöver verkligen inte mycket för att bli nöjd.
/Riz
skrev "ideologisk tyngd" väldigt många gånger i det här inlägget.
