Krille och Blixt mot D20-tanksen...
"Det är en kompromiss.
Varje form av produkt som skapas av fler än två personer innebär automagiskt kompromisser."
Nej, det jag tror kommer ske mellan Anders och dig ser jag inte som en kompromiss, i vart fall ingen dålig sådan. Det ser jag som ett förhoppningsvis framgångsrikt samarbete, och på den punkten ser jag bara positiva saker i min kristallkula. Jag tror nämligen att ni strävar mot ett och samma mål och kan nå fantastiska resultat.
När jag pratar om en kompromiss i ett illavarslande tonfall så pratar jag om er på ena sidan och D20 på den andra. På ena sidan ser jag Anders Blixt's vision om kamp mot förtryck, Läkare utan Gränser, journalister som hjälper befolkningen på Lemuria, de många små som samarbetar mot de få starka, osv.
På den andra sidan rullar det fram D20-tanks som förordar den starkes rätt (att bli ännu starkare och ännu bättre på bekostnaden av de små som kommer i deras väg) och som vill bevisa sin tapperhet och duglighet genom strid, våld och hjältemod. I en värld där oliktänkare kommer från både Japan, Italien och Sovjet så visar han sin duglighet genom att spöa dem allihop och döda dem utan rättegång. Våld är en fungerande och lämplig konfliktlösningsmetod, och han är beordad att inte känna sympati för sina meningsmotståndare.
Nu rullar tanksen fram, och du och Anders Blixt står mitt på vägen. Bakom er har ni en vision om ett rollspel med ekon från ett förflutet vi idag försöker sopa under mattan, ideologier som fortsätter puttra och som kan bryta ut igen om vi inte är på vår vakt, samtidigt som det ställer komplicerade frågor om hur man bäst bekämpar en förtryckare utan att själv ta till förtryck, hur man kan resa till ett främmande land och försöka vara en god människa när man säkert i bakhuvudet vet att man kan förväntas gå en oglamorös död till mötes i det karga landskapet eller mot det överväldigande och skoningslösa motståndet. Vad driver den här typen av hjältar som kämpar i det tysta och som inte kan få någon "hjältestatus"? Vad är det för okuvlig urkraft som bultar i en människas hjärta när han vill bli en hjälte som inga sånger kommer sjungas om, och till vars ära inga parader kommer hållas?
Där står ni, mellan tanksen och visionen, och borde säkert själva ha en fundering om vad som gör en hjälte i rollspelsbranschen när de anstormande tanksen vill kuva er till en kompromiss som kan hota att motverka en del av udden i den ursprungliga visionen.
Vad världen hoppas på att ni kan samarbeta och stå starka, och på så vis tvinga tanksen att vända om. Precis som hjältarna i Lemuria kan ni få råka ut för att lida de oglamorösa kval som kännetecknar en sann hjälte, men är det inte värt det?
Är inte visionen värd att kämpa för? Att samarbeta för? Att... lida... för?
Om ni klarar det, så är det ju ett första tecken på att rollpersonerna i Lemuria kommer ha en chans att motarbeta spelets antagonister. Om ni står emot förtrycket kommer andra ta efter och man kommer bevisa för varandra att en empatisk värld är möjlig. Står ni emot tanksen, så blir det ju det första steget på väg mot en seger mot Lemurias förtryckare! Hipp hipp! Hurra!
/Rising