Nekromanti Lemuria D20
- Thread starter walium
- Start date
Greymourn
Swordsman
Tack för den...
Nästa gång får du vara lite tydligare...
Greymourn, nu ännu tröttare...
Men vafaan, här försöker jag slå ett slag för alla skäggiga smeder som dagligen exploateras i H&M reklamer och vidriga mangafilmer från det där landet i öst med annorlunda böjelser (jag menar skäggiga smeder är inget man bara sätter på och slänger bort) och så visar det sig att du inte står på min sida...
Nästa gång får du vara lite tydligare...Greymourn, nu ännu tröttare...
Krille
Super Moderator
Re: Instämmer...
"... jag har lite svårt för PlayElf grejorna jag hittat på rävspels hemsida oxå..."
Där lär du aldrig hitta några playelf-grejor. De hittar du endast på Rävsvans webbplats, inte Rävspels.
"... jag har lite svårt för PlayElf grejorna jag hittat på rävspels hemsida oxå..."
Där lär du aldrig hitta några playelf-grejor. De hittar du endast på Rävsvans webbplats, inte Rävspels.
Krille
Super Moderator
Revolution med eller utan stridsvagn
"Är inte visionen värd att kämpa för? Att samarbeta för? Att... lida... för?"
...va? Har du tagit en överdos rödtjut nu igen? Rollspel är inte konst och det är inte ball att lida för den, och jag gör hellre revolution med en stridsvagn än utan en.
Övriga skumma konnotationer, liknelser och tolkningar av begreppet "Lemuria" får stå för dig. Jag är ganska säker på att Anders Blixt har mer rätt än du. Jag litar nämligen inte på folk som får för sig att Star Wars är ett partyspel där skumma prisjägare röjer loss hela natten i rymdbarer.
"Är inte visionen värd att kämpa för? Att samarbeta för? Att... lida... för?"
...va? Har du tagit en överdos rödtjut nu igen? Rollspel är inte konst och det är inte ball att lida för den, och jag gör hellre revolution med en stridsvagn än utan en.
Övriga skumma konnotationer, liknelser och tolkningar av begreppet "Lemuria" får stå för dig. Jag är ganska säker på att Anders Blixt har mer rätt än du. Jag litar nämligen inte på folk som får för sig att Star Wars är ett partyspel där skumma prisjägare röjer loss hela natten i rymdbarer.
Greymourn
Swordsman
Sa ju att jag var trött...
.. i normalt tillstånd vet jag skillnaden... Tro mig...
.. i normalt tillstånd vet jag skillnaden... Tro mig...
Rising
Vila i frid
Re: Ingen bryr sig om mig, men ändå:
"Men när man ger ut ett spel, vill man ha ett ideologiskt intressant spel eller ett där man slår Mussolinis hejdukar på nosen?"
Ska jag vara krass så ser jag inte Lemuria som ett särskilt kommersiellt gångbart spel. För akademiskt. Dessutom så sysslar varken Krille eller Blixt med spel som inriktar sig på publikfrieri. Det är ju snarast Krilles grej att han tar avstånd från publikfrieri och på något konstigt sätt får ungdomar som borde spela rollspel där man hänger omkring i magibutiker och växlar guldmynt att spela Västmark istället. Smart marknadsföring. Istället för att gå i Khelataar-fällan (att verka för obskyr för att vara underhållande) så gör han Västmarks annorlundighet till ett försäljningsargument. Och är underhållande medan han gör det. Krille pratar mer om vad Västmark inte är än vad det är, och på så vis får han alla andra fantasyspel att verka fåniga istället för att Västmark skall framstå som snobbigt och svårspelat.
Anders Blixt verkar inte heller ha några planer på att rida på någon stor massa. Eller tycker du att Gondica lider av publikfrieri? När man börjar prata om fauner, rennässans och sjöfart så är det ju snarare som om man skulle pricka av en lista med sånt som småttingarna tycker illa om. "Krutvapen i fantasy? Blää!" ropar de, medan det börjar klia i fingrarna på oss lite äldre rollspelare.
---
Jag tror Lemuria kommer riktas till erfarna rollspelare med många rollspel i sina bokhyllor och som söker efter nytänkande och ett gediget hantverk. Skäggrollspelare. Det är en målgrupp det också.
Vill man ha ett matinérollspel där man slår uniformerade fulingar på nosen skulle jag inte välja ett rollspel med den vetenskapliga tyngd och akademiskt uppbyggda bakgrund som Lemuria har. Det vore som att försöka köra ett League of extraordinary Gentlemen-äventyr i Wuthering Heights. Rätt men fel, alltså.
När jag tänker efter så finns det väl inget riktigt Indiana Jones-rollspel, förutom eventuellt riktigt Indiana Jones-rollspel, vilket jag aldrig sett skymten av... Den luckan kanske man skulle försöka fylla?
/Riz
"Men när man ger ut ett spel, vill man ha ett ideologiskt intressant spel eller ett där man slår Mussolinis hejdukar på nosen?"
Ska jag vara krass så ser jag inte Lemuria som ett särskilt kommersiellt gångbart spel. För akademiskt. Dessutom så sysslar varken Krille eller Blixt med spel som inriktar sig på publikfrieri. Det är ju snarast Krilles grej att han tar avstånd från publikfrieri och på något konstigt sätt får ungdomar som borde spela rollspel där man hänger omkring i magibutiker och växlar guldmynt att spela Västmark istället. Smart marknadsföring. Istället för att gå i Khelataar-fällan (att verka för obskyr för att vara underhållande) så gör han Västmarks annorlundighet till ett försäljningsargument. Och är underhållande medan han gör det. Krille pratar mer om vad Västmark inte är än vad det är, och på så vis får han alla andra fantasyspel att verka fåniga istället för att Västmark skall framstå som snobbigt och svårspelat.
Anders Blixt verkar inte heller ha några planer på att rida på någon stor massa. Eller tycker du att Gondica lider av publikfrieri? När man börjar prata om fauner, rennässans och sjöfart så är det ju snarare som om man skulle pricka av en lista med sånt som småttingarna tycker illa om. "Krutvapen i fantasy? Blää!" ropar de, medan det börjar klia i fingrarna på oss lite äldre rollspelare.
---
Jag tror Lemuria kommer riktas till erfarna rollspelare med många rollspel i sina bokhyllor och som söker efter nytänkande och ett gediget hantverk. Skäggrollspelare. Det är en målgrupp det också.
Vill man ha ett matinérollspel där man slår uniformerade fulingar på nosen skulle jag inte välja ett rollspel med den vetenskapliga tyngd och akademiskt uppbyggda bakgrund som Lemuria har. Det vore som att försöka köra ett League of extraordinary Gentlemen-äventyr i Wuthering Heights. Rätt men fel, alltså.
När jag tänker efter så finns det väl inget riktigt Indiana Jones-rollspel, förutom eventuellt riktigt Indiana Jones-rollspel, vilket jag aldrig sett skymten av... Den luckan kanske man skulle försöka fylla?
/Riz
Re: Ingen bryr sig om mig, men ändå:
"När jag tänker efter så finns det väl inget riktigt Indiana Jones-rollspel, förutom eventuellt riktigt Indiana Jones-rollspel, vilket jag aldrig sett skymten av... Den luckan kanske man skulle försöka fylla?"
West End Games gav ut ett Indiana Jones-rpg om jag vill minnas rätt. Och Adventure! av WW är lite Indyaktigt allt.
"Anders Blixt verkar inte heller ha några planer på att rida på någon stor massa."
Nä, det märktes när man läste att zeppelinare knappt användes i Lemuria. Karln fördrar uppenbarligen chinchillor
Zeppelinare är det ultimata publikfrieriet. Det och fanservice.
Storuggla, funderar omedelbart på ett spel med zeppelinarkaptener som blottar sig omotiverat
"När jag tänker efter så finns det väl inget riktigt Indiana Jones-rollspel, förutom eventuellt riktigt Indiana Jones-rollspel, vilket jag aldrig sett skymten av... Den luckan kanske man skulle försöka fylla?"
West End Games gav ut ett Indiana Jones-rpg om jag vill minnas rätt. Och Adventure! av WW är lite Indyaktigt allt.
"Anders Blixt verkar inte heller ha några planer på att rida på någon stor massa."
Nä, det märktes när man läste att zeppelinare knappt användes i Lemuria. Karln fördrar uppenbarligen chinchillor
Zeppelinare är det ultimata publikfrieriet. Det och fanservice.
Storuggla, funderar omedelbart på ett spel med zeppelinarkaptener som blottar sig omotiverat
Rising
Vila i frid
*sjunger* "Man skall ha pansarvagn..."
"Rollspel är inte konst och det är inte ball att lida för den"
Varför skriver du då rådet till folk som vill göra ett eget rollspel att låta bli, att man inte kan tjäna några pengar på det om man inte har en rejäl förmögenhet att börja med, att det inte går att leva på och så vidare, men ändå fortsätter att lägga ner så mycket arbete i det och njuter så mycket av att få ut dina spel? Du använder ordet "konst" som om det skulle behöva vara något konstigt, men jag kan säga på en gång att den som lyriskt beskriver lukten på trycksvärtan på sitt nyss tryckta rollspel, han har skapat konst. Särskilt om han själv tvekar på att projektet skall gå runt ekonomiskt.
"Övriga skumma konnotationer, liknelser och tolkningar av begreppet "Lemuria" får stå för dig. Jag är ganska säker på att Anders Blixt har mer rätt än du."
Jag med, men jag är osäker på vilken Anders Blixt som har rätt, eftersom jag tycker mig skönja en kluvenhet mellan de saker som Anders Blixt har berättat om sin vision med Lemuria. Det är förvisso inget konstigt med att han kanske har velat ändra sig eller om Lemuria skulle ha bytt stämning efter Sverok-artiklarna, men eftersom jag inte vet något om detta så pekade jag bara på att jag trodde D20 skulle vara ett dåligt val om Lemuria skulle komma att utvecklas i den riktning som nämndes i den gamla diskussionen om ideologiska rollspel.
Ni får göra vilket rollspel ni vill (även om det är tydligt vad jag vill) men jag kunde inte låta bli att ge er en vänskaplig varning om vad jag trodde att ni hade missat. Du pratade exempelvis om att ni inte valde Gondica-systemet ellet T10-systemet för att ni inte skulle kunna enas om vilket som skulle vara bäst i ett sådant läge, vilket jag tyckte var lite konstigt. Upphovsmännens tidigare projekt bör ju inte få avgöra en sådan sak, utan det är ju rollspelets essens som måste få komma fram så bra som möjligt. Rollspelets... konstnärliga kvaliteter, kallade jag det för. Inte vill du väl automatiskt använda T10-systemet i alla rollspel bara för att du har gjort det?
/Rising
"Rollspel är inte konst och det är inte ball att lida för den"
Varför skriver du då rådet till folk som vill göra ett eget rollspel att låta bli, att man inte kan tjäna några pengar på det om man inte har en rejäl förmögenhet att börja med, att det inte går att leva på och så vidare, men ändå fortsätter att lägga ner så mycket arbete i det och njuter så mycket av att få ut dina spel? Du använder ordet "konst" som om det skulle behöva vara något konstigt, men jag kan säga på en gång att den som lyriskt beskriver lukten på trycksvärtan på sitt nyss tryckta rollspel, han har skapat konst. Särskilt om han själv tvekar på att projektet skall gå runt ekonomiskt.
"Övriga skumma konnotationer, liknelser och tolkningar av begreppet "Lemuria" får stå för dig. Jag är ganska säker på att Anders Blixt har mer rätt än du."
Jag med, men jag är osäker på vilken Anders Blixt som har rätt, eftersom jag tycker mig skönja en kluvenhet mellan de saker som Anders Blixt har berättat om sin vision med Lemuria. Det är förvisso inget konstigt med att han kanske har velat ändra sig eller om Lemuria skulle ha bytt stämning efter Sverok-artiklarna, men eftersom jag inte vet något om detta så pekade jag bara på att jag trodde D20 skulle vara ett dåligt val om Lemuria skulle komma att utvecklas i den riktning som nämndes i den gamla diskussionen om ideologiska rollspel.
Ni får göra vilket rollspel ni vill (även om det är tydligt vad jag vill) men jag kunde inte låta bli att ge er en vänskaplig varning om vad jag trodde att ni hade missat. Du pratade exempelvis om att ni inte valde Gondica-systemet ellet T10-systemet för att ni inte skulle kunna enas om vilket som skulle vara bäst i ett sådant läge, vilket jag tyckte var lite konstigt. Upphovsmännens tidigare projekt bör ju inte få avgöra en sådan sak, utan det är ju rollspelets essens som måste få komma fram så bra som möjligt. Rollspelets... konstnärliga kvaliteter, kallade jag det för. Inte vill du väl automatiskt använda T10-systemet i alla rollspel bara för att du har gjort det?
/Rising
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Ingen bryr sig om mig, men ändå:
/Mikael - talar sällan om TSR nuförtiden
För att inte tala om TSR...
/Mikael - talar sällan om TSR nuförtiden
Krille
Super Moderator
I am the Very Model of a Modern Major General
"Varför skriver du då rådet till folk som vill göra ett eget rollspel att låta bli, att man inte kan tjäna några pengar på det om man inte har en rejäl förmögenhet att börja med, att det inte går att leva på och så vidare, men ändå fortsätter att lägga ner så mycket arbete i det och njuter så mycket av att få ut dina spel?"
För att jag tyckler att det är kul?
Du kan ju om man vill kalla det för konst att ge ut rollspel, men IMHO så är det lika mycket konst i det som att bygga en skalenlig radiostyrd pulsjetdriven Vulcan-bombare. Det är en hobby som med största sannolikhet kommer att kosta mer pengar än vad den kommer att inbringa, men det är förbaskat kul att rulla ut sin Vulcan-bombare, tända pulsjettarna och lyfta från plattan till publikens förtjusta "oooooh"n och "aaaaah"n.
Bygger jag en Vulcan-bombare för dyra pengar så är det för att det är kul att bygga och flyga Vulcan-bombare. Eventuella intäkter och "oooh"n och "ahhh"n är en positiv bonus. Skriver jag och trycker rollspel så är det för att det är kul att bygga rollspel och förgjordat häftigt att stå med sin bok i handen. Eventuella försäljningsinkomster och positiva recensioner är en bonus.
"Det är förvisso inget konstigt med att han kanske har velat ändra sig eller om Lemuria skulle ha bytt stämning efter Sverok-artiklarna"
Det finns en tredje möjlighet också: du kanske har lagt alldeles för stor vikt vid den åsiktsförklaring om fascisterna i Lemuria som du mer eller mindre tvingade ur Anders (ety du inte kunde finna något skoj i en dockskåpig alternativhistorisk spelvärld och var tvungen att hitta någon ideologisk motivering till att det står om skurkar i dem) och låtit det färga vad som faktiskt står i artiklarna.
Nåt av det första som står i artiklarna är faktiskt att det är pulp och äventyr, tillsammans med hänvisningar till diverse verk i diverse olika medier med liknande stämning. Personligen tycker jag att det har högre prioritet än det som en akut dockskåpshatande Rising lyckas pressa ut ur Anders Blixt genom att mer eller mindre nazistförklara honom.
"Inte vill du väl automatiskt använda T10-systemet i alla rollspel bara för att du har gjort det?"
Nej, jag skulle kunna tänka mig att använda KYSS också (Krilles Ypperliga Spel-System, om du undrar), men annars är det nog T10 som gäller. Det passar den sortens rollspel jag vill göra.
"Varför skriver du då rådet till folk som vill göra ett eget rollspel att låta bli, att man inte kan tjäna några pengar på det om man inte har en rejäl förmögenhet att börja med, att det inte går att leva på och så vidare, men ändå fortsätter att lägga ner så mycket arbete i det och njuter så mycket av att få ut dina spel?"
För att jag tyckler att det är kul?
Du kan ju om man vill kalla det för konst att ge ut rollspel, men IMHO så är det lika mycket konst i det som att bygga en skalenlig radiostyrd pulsjetdriven Vulcan-bombare. Det är en hobby som med största sannolikhet kommer att kosta mer pengar än vad den kommer att inbringa, men det är förbaskat kul att rulla ut sin Vulcan-bombare, tända pulsjettarna och lyfta från plattan till publikens förtjusta "oooooh"n och "aaaaah"n.
Bygger jag en Vulcan-bombare för dyra pengar så är det för att det är kul att bygga och flyga Vulcan-bombare. Eventuella intäkter och "oooh"n och "ahhh"n är en positiv bonus. Skriver jag och trycker rollspel så är det för att det är kul att bygga rollspel och förgjordat häftigt att stå med sin bok i handen. Eventuella försäljningsinkomster och positiva recensioner är en bonus.
"Det är förvisso inget konstigt med att han kanske har velat ändra sig eller om Lemuria skulle ha bytt stämning efter Sverok-artiklarna"
Det finns en tredje möjlighet också: du kanske har lagt alldeles för stor vikt vid den åsiktsförklaring om fascisterna i Lemuria som du mer eller mindre tvingade ur Anders (ety du inte kunde finna något skoj i en dockskåpig alternativhistorisk spelvärld och var tvungen att hitta någon ideologisk motivering till att det står om skurkar i dem) och låtit det färga vad som faktiskt står i artiklarna.
Nåt av det första som står i artiklarna är faktiskt att det är pulp och äventyr, tillsammans med hänvisningar till diverse verk i diverse olika medier med liknande stämning. Personligen tycker jag att det har högre prioritet än det som en akut dockskåpshatande Rising lyckas pressa ut ur Anders Blixt genom att mer eller mindre nazistförklara honom.
"Inte vill du väl automatiskt använda T10-systemet i alla rollspel bara för att du har gjort det?"
Nej, jag skulle kunna tänka mig att använda KYSS också (Krilles Ypperliga Spel-System, om du undrar), men annars är det nog T10 som gäller. Det passar den sortens rollspel jag vill göra.
I've information vegetable, animal, and mineral
"Nej, jag skulle kunna tänka mig att använda KYSS också (Krilles Ypperliga Spel-System, om du undrar), men annars är det nog T10 som gäller. "
Jag måste veta: Finns det? KYSS alltså?
Storuggla, myspyshatt
"Nej, jag skulle kunna tänka mig att använda KYSS också (Krilles Ypperliga Spel-System, om du undrar), men annars är det nog T10 som gäller. "
Jag måste veta: Finns det? KYSS alltså?
Storuggla, myspyshatt
Rising
Vila i frid
Re: I am the Very Model of a Modern Major General
"IMHO så är det lika mycket konst i det som att bygga en skalenlig radiostyrd pulsjetdriven Vulcan-bombare."
Okej.
Så länge som det finns andra kvaliteter än kommersiella, kalla det vad du vill; hantverk, funktionalitet, rolighet, spelmässighet, whatever, så är det det jag pratade om. I backspegeln tycker jag det framgår rätt tydligt.
Vill du bygga en Vulcan-bombare av aluminiumfolie för att det är billigt så kanske den inte fungerar. Den bild jag har fått av Lemuria är väl som en sorts skissartad blueprint på det ni tänker bygga, och om det ska bli vad jag tycker att det ser ut att det håller på att bli, då har jag sagt att jag tycker D20 verkar vara ett lite olämpligt materialval för konstruktionen. Det är vad jag har påpekat. Varken mer eller mindre. Om jag missuppfattat blueprinten så är det inte mer med det, men man vet ju aldrig. Det är ju möjligt att en person vill bygga en segelbåt som hobby, och han må veta exakt hur han vill ha det, men om han bygger det i solitt natrium så lär han få sig en överaskning när han sjösätter eländet. Sånt är bra om det kan påpekas i tid.
"Det finns en tredje möjlighet också: du kanske har lagt alldeles för stor vikt vid den åsiktsförklaring om fascisterna i Lemuria som du mer eller mindre tvingade ur Anders (ety du inte kunde finna något skoj i en dockskåpig alternativhistorisk spelvärld och var tvungen att hitta någon ideologisk motivering till att det står om skurkar i dem)"
Tja, egentligen var det väl snarast så att åsikterna kom fram under en diskussion om ideologier (där Anders medverkade av egen vilja) och att det därför var ganska naturligt att samtalet handlade om just det ideologiska innehållet i Lemuria, sedan tog ju delen med fascisterna verkligen inte upp en liten del i materialet i Sverok heller, så helt off var jag nog inte.
"Nåt av det första som står i artiklarna är faktiskt att det är pulp och äventyr, tillsammans med hänvisningar till diverse verk i diverse olika medier med liknande stämning. Personligen tycker jag att det har högre prioritet än det som en akut dockskåpshatande Rising lyckas pressa ut ur Anders Blixt genom att mer eller mindre nazistförklara honom."
Okej, nu är det nog du som smuttat lite för mycket på rödvinsflaskan. Om jag bortser från fyllesnacket så kan jag säga att jo, jag lade märke till det där om pulp och äventyr, men samtidigt vet jag ju att Anders sade att han kanske skulle förtydliga att journalister kunde hjälpa den fattiga befolkningen och att han hade personlig erfarenhet av detta. Och till detta så nämnde han ju Läkare utan Gränser, så då kunde jag ju nöjt konstatera att allt var i sin ordning och att Anders hade visioner som var vidare än vad artiklarna i Sverok vittnade om, och att min bild av spelet inte var helt rättvis. Jättebra, men nu så blir jag alltså konfunderad igen. Skall man gestalta ett gäng matinéhjältar eller är det meningen att man ska hjälpa de små och svaga att stå upp emot de stora starka förtryckarna? Är man en glamorös hjälte som Indiana Jones eller en oglamorös hjälte som Läkare utan Gränser? Är fiendens ideologi farlig, eller representeras de av fula matinéskurkar a la nazisterna i Indiana Jones?
Osv. Eller är det fortfarande hemligt, måntro? Jaja, jag skall inte pressa er. Jag tycker väl någonstans i bakhuvudet fortfarande att D20 vore fel val om man skulle göra Lemuria till det spel som det skvallrades om i slutet på ideologi-diskussionen, men Oldtimer säger att D20 Modern är okej, och han vet ju vad han snackar om, så jag är väl egentligen nöjd i vilket fall som helst.
Jag är mest nyfiken på vilket spel det egentligen skall bli, men ni kanske är hemlighetsfulla med flit? Jaja, den som väntar på något gott...
/Rising
"IMHO så är det lika mycket konst i det som att bygga en skalenlig radiostyrd pulsjetdriven Vulcan-bombare."
Okej.
Så länge som det finns andra kvaliteter än kommersiella, kalla det vad du vill; hantverk, funktionalitet, rolighet, spelmässighet, whatever, så är det det jag pratade om. I backspegeln tycker jag det framgår rätt tydligt.
Vill du bygga en Vulcan-bombare av aluminiumfolie för att det är billigt så kanske den inte fungerar. Den bild jag har fått av Lemuria är väl som en sorts skissartad blueprint på det ni tänker bygga, och om det ska bli vad jag tycker att det ser ut att det håller på att bli, då har jag sagt att jag tycker D20 verkar vara ett lite olämpligt materialval för konstruktionen. Det är vad jag har påpekat. Varken mer eller mindre. Om jag missuppfattat blueprinten så är det inte mer med det, men man vet ju aldrig. Det är ju möjligt att en person vill bygga en segelbåt som hobby, och han må veta exakt hur han vill ha det, men om han bygger det i solitt natrium så lär han få sig en överaskning när han sjösätter eländet. Sånt är bra om det kan påpekas i tid.
"Det finns en tredje möjlighet också: du kanske har lagt alldeles för stor vikt vid den åsiktsförklaring om fascisterna i Lemuria som du mer eller mindre tvingade ur Anders (ety du inte kunde finna något skoj i en dockskåpig alternativhistorisk spelvärld och var tvungen att hitta någon ideologisk motivering till att det står om skurkar i dem)"
Tja, egentligen var det väl snarast så att åsikterna kom fram under en diskussion om ideologier (där Anders medverkade av egen vilja) och att det därför var ganska naturligt att samtalet handlade om just det ideologiska innehållet i Lemuria, sedan tog ju delen med fascisterna verkligen inte upp en liten del i materialet i Sverok heller, så helt off var jag nog inte.
"Nåt av det första som står i artiklarna är faktiskt att det är pulp och äventyr, tillsammans med hänvisningar till diverse verk i diverse olika medier med liknande stämning. Personligen tycker jag att det har högre prioritet än det som en akut dockskåpshatande Rising lyckas pressa ut ur Anders Blixt genom att mer eller mindre nazistförklara honom."
Okej, nu är det nog du som smuttat lite för mycket på rödvinsflaskan. Om jag bortser från fyllesnacket så kan jag säga att jo, jag lade märke till det där om pulp och äventyr, men samtidigt vet jag ju att Anders sade att han kanske skulle förtydliga att journalister kunde hjälpa den fattiga befolkningen och att han hade personlig erfarenhet av detta. Och till detta så nämnde han ju Läkare utan Gränser, så då kunde jag ju nöjt konstatera att allt var i sin ordning och att Anders hade visioner som var vidare än vad artiklarna i Sverok vittnade om, och att min bild av spelet inte var helt rättvis. Jättebra, men nu så blir jag alltså konfunderad igen. Skall man gestalta ett gäng matinéhjältar eller är det meningen att man ska hjälpa de små och svaga att stå upp emot de stora starka förtryckarna? Är man en glamorös hjälte som Indiana Jones eller en oglamorös hjälte som Läkare utan Gränser? Är fiendens ideologi farlig, eller representeras de av fula matinéskurkar a la nazisterna i Indiana Jones?
Osv. Eller är det fortfarande hemligt, måntro? Jaja, jag skall inte pressa er. Jag tycker väl någonstans i bakhuvudet fortfarande att D20 vore fel val om man skulle göra Lemuria till det spel som det skvallrades om i slutet på ideologi-diskussionen, men Oldtimer säger att D20 Modern är okej, och han vet ju vad han snackar om, så jag är väl egentligen nöjd i vilket fall som helst.
Jag är mest nyfiken på vilket spel det egentligen skall bli, men ni kanske är hemlighetsfulla med flit? Jaja, den som väntar på något gott...
/Rising
Re: Varumärken
Dock, om man ser det ur själva företagens perspektiv (i alla fall lite större företag än de svenska), så ser de hellre på lång sikt att man associerar kvalitet med förlaget (eller i alla fall produktlinjen) snarare än författarna. Författarna kan ju bytas ut (framför allt om de är frilansare), men själva produktlinjen består.
En annan sak att hålla i tankarna, återigen för de lite större företagen, är att en rollspelsbok väldigt sällan bara är ett verk av en enda person. Även om man bara ser på textmassan (och alltså ignorerar layout, illustrationer och annat som ingår i den färdiga produkten) så bygger den på det som kommit tidigare, och oftast har man en outline skriven av den som är ansvarig för spelet som helhet att hålla sig till.
För att ta ett exempel från White Wolf (eftersom det är det jag har tillgängligt just nu) så är den senaste hardbacken till Exalted (the Abyssals) skriven av Richard E. Dansky, Dawn Elliot, Michael Goodwin, Michael Kessler, James Kiley och Scott Taylor. Förutom själva texten dessa damer och herrar så bygger boken på en massa andra saker som funnits i tidigare böcker - själva Abyssals nämndes först i grundboken, liksom deras herrar Dödsfurstarna samt den specifika Dödsfursten Mask of Winters. Andra dödsfurstar har först poppat upp i diverse böcker här och var, som kastböckerna. Två av dödsherrarna har anknytning till ett ställe som ett av äventyren i boken Time of Tumult kretsar kring. Några av Abyssalernas specialförmågor beskrevs först i Storyteller's Companion. Boken bygger helt enkelt vidare på så pass mycket saker från tidigare att det vore arrogant att säga att det bara är författarnas verk. Därmed inte sagt att författarna är irrelevanta, men rollspelsskrivande är till stor del ett grupparbete.
Dock, om man ser det ur själva företagens perspektiv (i alla fall lite större företag än de svenska), så ser de hellre på lång sikt att man associerar kvalitet med förlaget (eller i alla fall produktlinjen) snarare än författarna. Författarna kan ju bytas ut (framför allt om de är frilansare), men själva produktlinjen består.
En annan sak att hålla i tankarna, återigen för de lite större företagen, är att en rollspelsbok väldigt sällan bara är ett verk av en enda person. Även om man bara ser på textmassan (och alltså ignorerar layout, illustrationer och annat som ingår i den färdiga produkten) så bygger den på det som kommit tidigare, och oftast har man en outline skriven av den som är ansvarig för spelet som helhet att hålla sig till.
För att ta ett exempel från White Wolf (eftersom det är det jag har tillgängligt just nu) så är den senaste hardbacken till Exalted (the Abyssals) skriven av Richard E. Dansky, Dawn Elliot, Michael Goodwin, Michael Kessler, James Kiley och Scott Taylor. Förutom själva texten dessa damer och herrar så bygger boken på en massa andra saker som funnits i tidigare böcker - själva Abyssals nämndes först i grundboken, liksom deras herrar Dödsfurstarna samt den specifika Dödsfursten Mask of Winters. Andra dödsfurstar har först poppat upp i diverse böcker här och var, som kastböckerna. Två av dödsherrarna har anknytning till ett ställe som ett av äventyren i boken Time of Tumult kretsar kring. Några av Abyssalernas specialförmågor beskrevs först i Storyteller's Companion. Boken bygger helt enkelt vidare på så pass mycket saker från tidigare att det vore arrogant att säga att det bara är författarnas verk. Därmed inte sagt att författarna är irrelevanta, men rollspelsskrivande är till stor del ett grupparbete.
Rising
Vila i frid
Exakt så [nt]
Han skulle säkert flyga omkring på vattenytan också. Kul kul.
/Riz
har dragit natriumliknelser förr.
Han skulle säkert flyga omkring på vattenytan också. Kul kul.
/Riz
har dragit natriumliknelser förr.
Du blandar ihop Jonas och Niklas ...
Jonas Lindström är alltså hjärnan bakom Snösaga, och den som är inblandad i Eldsjäl.
Niklas Brandt ligger bakom kartorna till Snösaga och Osthem, diverse illustrationer åt Medusa Games (och har även gjort lite kartor åt d20-utgivaren Bastion Press).
Jonas Lindström är alltså hjärnan bakom Snösaga, och den som är inblandad i Eldsjäl.
Niklas Brandt ligger bakom kartorna till Snösaga och Osthem, diverse illustrationer åt Medusa Games (och har även gjort lite kartor åt d20-utgivaren Bastion Press).
Krille
Super Moderator
Natriumpentatol
"sedan tog ju delen med fascisterna verkligen inte upp en liten del i materialet i Sverok heller"
...och tack vare Imperial Sourcebook är Star Wars RPG världens fascistpropaganda, eller?
Liksom. Varje miljö domineras av vissa kraftfulla fenomen. Fascismen var en del av trettiotalet och dominerade det tämligen hårt. Det ledde till och med till krig, du vet. Att inte beskriva trettiotalets fascister vore att beskriva trettiotalet fel eller ofullständigt. Att beskriva fascisterna i Lemuria är precis lika naturligt och nödvändigt som att beskriva Imperiet i Star Wars.
"så helt off var jag nog inte."
Det tror faktiskt jag, emedan jag över huvud taget inte ens funderade på att läsa in några ideologier förrän du drog fram dem.
"Skall man gestalta ett gäng matinéhjältar eller är det meningen att man ska hjälpa de små och svaga att stå upp emot de stora starka förtryckarna? Är man en glamorös hjälte som Indiana Jones eller en oglamorös hjälte som Läkare utan Gränser? Är fiendens ideologi farlig, eller representeras de av fula matinéskurkar a la nazisterna i Indiana Jones?"
På det svarar vi kort och gott "ja". Du och Anders har under debatten lyckats lägga in alla möjliga värderingar i Lemuria, så uppenbarligen går det att få in både den ena och den andra sortens tolkningar om man vill.
Själv kan jag bara konstatera att en hel hönsfarm har konstruerats av en ynkans fjäder, och nu har den där hönsfarmen uppfattats som alla äggs heliga moder. Vi har alla våra tolkningar av Lemuria. Du får ha din om du vill, men som sagt var, jag litar inte på spelare som partyspelar i space opera-rollspel.
"Jag är mest nyfiken på vilket spel det egentligen skall bli, men ni kanske är hemlighetsfulla med flit?"
Självklart är vi det. Orsaken är att spelet konstrueras as we speak. Det blir inte klart förrän den dagen då tryckpressarna börjar dunsa, men innan dess är spelet i ett ständigt flux och allting kan ändras utan föregående varning. En läxa som jag lärde mig den hårda vägen efter att ha frilansat hos Neogames.
"sedan tog ju delen med fascisterna verkligen inte upp en liten del i materialet i Sverok heller"
...och tack vare Imperial Sourcebook är Star Wars RPG världens fascistpropaganda, eller?
Liksom. Varje miljö domineras av vissa kraftfulla fenomen. Fascismen var en del av trettiotalet och dominerade det tämligen hårt. Det ledde till och med till krig, du vet. Att inte beskriva trettiotalets fascister vore att beskriva trettiotalet fel eller ofullständigt. Att beskriva fascisterna i Lemuria är precis lika naturligt och nödvändigt som att beskriva Imperiet i Star Wars.
"så helt off var jag nog inte."
Det tror faktiskt jag, emedan jag över huvud taget inte ens funderade på att läsa in några ideologier förrän du drog fram dem.
"Skall man gestalta ett gäng matinéhjältar eller är det meningen att man ska hjälpa de små och svaga att stå upp emot de stora starka förtryckarna? Är man en glamorös hjälte som Indiana Jones eller en oglamorös hjälte som Läkare utan Gränser? Är fiendens ideologi farlig, eller representeras de av fula matinéskurkar a la nazisterna i Indiana Jones?"
På det svarar vi kort och gott "ja". Du och Anders har under debatten lyckats lägga in alla möjliga värderingar i Lemuria, så uppenbarligen går det att få in både den ena och den andra sortens tolkningar om man vill.
Själv kan jag bara konstatera att en hel hönsfarm har konstruerats av en ynkans fjäder, och nu har den där hönsfarmen uppfattats som alla äggs heliga moder. Vi har alla våra tolkningar av Lemuria. Du får ha din om du vill, men som sagt var, jag litar inte på spelare som partyspelar i space opera-rollspel.
"Jag är mest nyfiken på vilket spel det egentligen skall bli, men ni kanske är hemlighetsfulla med flit?"
Självklart är vi det. Orsaken är att spelet konstrueras as we speak. Det blir inte klart förrän den dagen då tryckpressarna börjar dunsa, men innan dess är spelet i ett ständigt flux och allting kan ändras utan föregående varning. En läxa som jag lärde mig den hårda vägen efter att ha frilansat hos Neogames.