Där har jag däremot en röd flagga.Är du hel och ren och kan dela en spliff ibland när vi rullar tärningar och leker med plastgubbar så är du välkommen.
////EvilSpook
Där har jag däremot en röd flagga.Är du hel och ren och kan dela en spliff ibland när vi rullar tärningar och leker med plastgubbar så är du välkommen.
Plastgubbarna?Där har jag däremot en röd flagga.
////EvilSpook
Yes. Det är såklart inte ok!Plastgubbarna?
Spliffen förstår du väll , vad är det för jäkla amtörnivåPlastgubbarna?
Jo, det har varit en kontrovers i våran spelgrupp genom åren...Yes. Det är såklart inte ok!
//EvilSpook
För mig är det inte svårt att spela med nya människor men jag kan förstå om man tycker det. Har man spelat ihop i 20 år så har man ju utvecklat sin spelstil inom gruppen och man har hittat en gruppdynamik som fungerar för alla inblandade , rollspel är ju även en ganska intim hobby och många känner att dom måste kunna lita och känna sig trygg med dom andra i gruppen för att verkligen kunna rollspela sådant obehagliga scener och känslor och karaktärer och att det tar tid att bygga upp det förtroendet .Så - det kanske inte var min trådstart - jag funderar nog på varför det känns så svårt att börja spela med nya personer, och om det är svårt, eller om det bara är en känsla av osäkerhet.
Jag gillar att "Sluta säga zigenare, det heter faktiskt rom #RomaniJustice" är ett lika grovt övergrepp som att någon säger "Alla anständiga tyskar kommer vara nationalsocialister, men endast de bästa nationalsocialisterna kommer bli partimedlemmar!"Jag personligen vill inte ha nån i min närhet som skall sitta innan eller efter spelmötet och citera viljans triumf för mig och lika lite vill jag ha nån som skall dra wokeistiska haranger för att jag råkade säga zigenare ist för rom eller indian ist för ursprungsbefolkning eller vad nu den politiskt korrekta termen råkar vara för stunden.
För mig handlar det om ganska många saker. Dels om tempo och rytm. Jag spelar ju tyvärr itne med min gamla spelgrupp längre och vi har spelat med varandra sen vi var tonåringar. Jag har försökt joina andra spelgrupper. Dessa nya spelgrupper har bestått av alldeles underbara och duktiga spelare men jag klarar inte av tempor. Jag är van vid att ett problem ska ta en viss tid att lösa, att en dialog ska ta en viss tid, att en strid ska ha en viss livslängd etc. Om jag tycker att de övriga spelarna dröjer för länge vid en sak som jag inte tycker förtjänar så mycket uppmärksamhet blir jag lätt otålig.Så - det kanske inte var min trådstart - jag funderar nog på varför det känns så svårt att börja spela med nya personer, och om det är svårt, eller om det bara är en känsla av osäkerhet.
Det blir ju snabbt ganska många faktorer, och att hitta andra personer som har samma preferenser är ju inte självklart.tempo och rytm (snabbspola saker man ser att gruppen inte riktigt gillar, brodera ut saker som man från början inte tänkt göra en stor grej)
altererade vi mellan mig och en annan som spelledare
gillar verkligen inte D&D
Ja verkligen, det är ju egentligen orimliga krav som ställs från min sida. Men jag är fortfarande öppen för att testa spela med nya grupper så det kanske löser sigDet blir ju snabbt ganska många faktorer, och att hitta andra personer som har samma preferenser är ju inte självklart.
(med två alternativ på varje, och tre punkter ovan, så blir det 8 olika spelstilar)
Du är nog inte ensam, jag känner på samma sätt.Ja verkligen, det är ju egentligen orimliga krav som ställs från min sida. Men jag är fortfarande öppen för att testa spela med nya grupper så det kanske löser sig
Min uppfattning är att det inte är något unikt för hobbyn, utan funkar med nästan alla intressen och hobbyer. Inte orchslakten då, men bara ett gemensamt intresse att snacka om, istället för att snacka om politik.Skulle säga att det här är en av hobbyns absolut största styrkor! Förståelse genom orchslakt!