solvebring
Superhero
Ja, sonen är ju fyra år nu ...
Det ska ju börjas i tid ...
Frågan är vad man ska lira?
Det ska ju börjas i tid ...
Frågan är vad man ska lira?
Skitbra att du tar upp just detta för det är precis det jag själv tänker på. Grabben älskar att klä ut sig och ikläda sig rollen av andra och han tycker mycket om att uppleva fiktion överlag – vi läser varje kväll, berättar mycket sagor och han tycker om att se på film osv. Det som vi definierar som fantasy och swashbuckler ligger honom varmt om hjärtat – speciellt riddare och pirater.Sven-Göran said:Jag är ingen expert på detta men borde det inte gå att följa upp barnens lek för att med tiden sätta mer struktur omkring den lite mer fria och spontana berättelsen för att på så sätt skapa möjlighet till rollspelande så som vi talar om saken. Jag tänker barn rollspelar ju redan som det är men utan strukturen och samma mål som vi själva eftersöker i bordsrollspelen.
Annars så bör det väl finnas en del olika rollspel som diskuterats här på forumet tidigare, Äventyr (om jag inte minns fel) och Wildlings men dessa kan riktar sig till äldre barn.
Lajv?solvebring said:Grabben älskar att klä ut sig
Tja, vad är rollspel om inte lek? ... Fast jag förstår nog vad du menar och jag håller med – det msåte vara öppet och inte finnas för mycket regler och så. Ändå tror jag på viss struktur, trots allt kan han ju spela enklare brädspel och leka andra lekar med olika premisser och konventioner; trots allt sätter ju barn själva även upp vissa regler för sina lekar.Det måste nog vara lek och inte rollspel gissar jag dock.
Du kan ju ha en berättelselek som den du beskrev som grund, och sedan försiktigt börja föra in tanken att allt kanske inte går exakt som spelaren (sonen) tänkt sig: säg att i riktigt kniviga situationer måste han slå en tärning, slår han högt får han bestämma vad som händer, slår han lågt får du bestämma.solvebring said:Tja, vad är rollspel om inte lek? ... Fast jag förstår nog vad du menar och jag håller med – det msåte vara öppet och inte finnas för mycket regler och så. Ändå tror jag på viss struktur, trots allt kan han ju spela enklare brädspel och leka andra lekar med olika premisser och konventioner; trots allt sätter ju barn själva även upp vissa regler för sina lekar.Det måste nog vara lek och inte rollspel gissar jag dock.
Om jag får bygga på din idee Bolongo. Vänd upp ett vykort eller fotografi. Sen slår ni tärning om vem av er som får berätta histora efter bilden på kortet (vykort eller dylikt.) Sen drar ni ett nytt kort gör samma sak och bygger en saga framåt som hoppar lite hit och dit. Men lägg korten på rad samt berätta om typ någon hjälte. Nalle phu.Bolongo said:Du kan ju ha en berättelselek som den du beskrev som grund, och sedan försiktigt börja föra in tanken att allt kanske inte går exakt som spelaren (sonen) tänkt sig: säg att i riktigt kniviga situationer måste han slå en tärning, slår han högt får han bestämma vad som händer, slår han lågt får du bestämma.solvebring said:Tja, vad är rollspel om inte lek? ... Fast jag förstår nog vad du menar och jag håller med – det msåte vara öppet och inte finnas för mycket regler och så. Ändå tror jag på viss struktur, trots allt kan han ju spela enklare brädspel och leka andra lekar med olika premisser och konventioner; trots allt sätter ju barn själva även upp vissa regler för sina lekar.Det måste nog vara lek och inte rollspel gissar jag dock.
Har han väl förstått den principen är steget till DungeonWorld inte jättelångt.
Kult?solvebring said:Ja, sonen är ju fyra år nu ...
Det ska ju börjas i tid ...
Frågan är vad man ska lira?
Jag stödjer detta förslag.Organ said:Kult?solvebring said:Ja, sonen är ju fyra år nu ...
Det ska ju börjas i tid ...
Frågan är vad man ska lira?
/Anders
Word!Zimith said:Korta sessioner
Word! Deras spelglädje blir ens spelglädje. Om man spelar för att själv få ut det man förväntar sig få ut av rollspel när man själv lirar är det bara att lägga av. Barn kör från sitt perspektiv – hur ska de kunna göra annat?! – och då blir det just på barns vis. Det kan ta alla vändningar och det mesta tolkas ytterligt bokstavligt och saker ändras gärna lite hur som helst i efterhand ...Zimith said:Jag måste lägga ned ganska mycket av min uppfattning hur rollspel ska spelas - fokus ska vara att ungen ska ha roligt.
Sannerligen. Det jag snabbt märkte var att nackdelen med korten var att sonen tolkade dem tämligen direkt bokstavligt utifrån vad man direkt kunde se på dem. Var det en gubbe med svärd så blev det en gubbe med svärd och det handlade om just svärdet. Där fanns också en stor nackdel i att vi hade så få kort. ... Om vi ska fortsätta med den här grejen ska jag nog köpa en tarotkortlek eller något sådant så att vi kan blanda mycket och dra massor med kort. Förövrigt var allt fett osammanhängande och kasten var tvära och det har mer dramaturgisk kurva eller logik var bara att kasta i soporna. ... Men det var hans saga och hans grej liksom och det är det man måste acceptera. Återigen vikten av att spela genom barnen och inte förvänta sig för mycket – att man lirar för dem ...Zimith said:När hon är spelledare kan jag inte förvänta mig en tränad dramaturgi eller en proffsig setting. Om det visar sig att fantasyhäxan har glass i frysen eller att draken heter Pia-Fia så är det bara kul!
Tackar ödmjukt för tipset! =)Murkla said:Spana in Sagolek! Det är en rejäl kortlek att berätta sagor kring, helt enkelt. Jag fann den mycket användbar när jag praktiserade på en förskola.