Rising
Vila i frid
Tjipp tjipp! Satt och bläddrade i några gamla kortspel för ett tag sedan och tänkte att jag kanske kunde dela med mig av några projekt som jag haft genom åren: Kanske kan jag inspirera någon, jag vet inte.
SUMO 2000
Det här är några kort ur SUMO 2000, som jag har 50 kort av, tror jag. Det gjordes tidigt i gymnasiet, och typ, är ett vanligt kortspel som påminner lite om Femhundra, om ni känner till det. Man försöker lägga ut grupper med kort, och sedan kan man spela ut kort som Knäppisar också, och då kan man använda sig av deras individuella förmågor. Sumo 2000 är värd hundra poäng, så han är fett eftertraktad, men man vill inte riktigt spela ut honom som han är, för han är lite jobbig, utan det gäller att skaffa poängen på något annat vis, som exempelvis att äta upp honom med Kuckeluran eller att förstena honom med Sim-Salamander... Ni fattar hur rubbat det är. Alla korten har hysteriska bilder och det finns vinnarkombos som är helt sanslöst obalanserade. Inget spel i världen är så orättvist som Sumo 2000: Om det går dåligt för en sitter man och pillar lite med 20 poäng efter en omgång, medan den som det går bra för fyller hela bordet med kort, pumpar ut superkombos med Pappa Granat och Amöban, och får ungefär 200-300 poäng varje omgång. Väldigt kul.
---
En refuserad version av Drakjakten
Drakjakten är ett kul spel: Man bygger upp lite enkla regler, sedan får alla göra ett gäng kort på varsitt håll, och sedan blandar man alla lekar och lirar. Spelet går ut på att lunka omkring i en skog och döda en massa monster. Typ. Det roliga är att det bara är att fylla på med nya monster och vapen hela tiden, så spelet bara växer och växer. Det finns en gammal version av drakjakten, men den har rätt mycket brister, så på senare tid har vi försökt hitta på ett nytt stridssystem för ett nytt Drakjakten. Här är ett som bara jag gillade: Ju sämre man är, desto fler tärningar måste man slå i sitt slag. Om man slår två ettor eller fler så missar man. Med en etta så gör man den lägre skadan på sitt vapenkort och utan någon etta så gör man den högre istället. Äh, svårt att förklara. Det balla med systemet var att man kunde bygga egna vapen: Titta på Klubbkortet: Till höger och vänster finns små konstiga symboler; och de överensstämmer med symbolerna på Spikar- och Knivsegg-kortet. Det betydde alltså att man kunde bygga sin egen klubba genom att sätta dit spikar, nitar, knivseggar och taggar och mycket mer. Macheten kunde man bl.a. preparera med gift och då fanns det olika giftsorter att välja mellan. Kul, kul.
---
Armageddon
Det här spelet gjorde jag direkt efter att ha flyttat hemifrån. Jag kommer ihåg hur jag tänkte: Hmm, bor i Stockholm... Har inget jobb, inga vänner, inget att göra... Jag måste göra ett kortspel! :^)
He he, det här spelet är tecknat med blyerts (därför ser det kackigt ut) och är egentligen inte ett spel utan en sorts patiens, man lirar ut korten bara och sedan ser man om de som vinner det slutgiltiga kriget är helvetet, änglarna eller de tidlösa monstrena från graalen. (say what?) Hmm, ja, spelet bygger på karaktärer från ett konstigt rollspel jag gjort som hette Morbid Aspekt. De hackar varandra iaf på diverse olika sätt. Siffran nere till vänster är varelsens Makt, och nere till höger har man deras Raseri. När två personer slåss så får den med högst raseri den lägres raseri som bonus till sin makt, och den som därefter har högst makt vinner. Den dära djävla osande köttets demon är väldigt farlig, han var faktiskt bättre än självaste Satan. Hmm.
---
Plasmahjärnorna
Det här är så oerhört ambitiöst... Färglagda kort, och när vi var färdiga med korten så klistrade vi dem på spelkort (så att vi skulle få riktiga bakgrunder) och satte ett lager med självhäftande plast ovanpå, för att skydda deras ytor. Liksom... Hur orkade vi? (Och vi har ändå gjort en hel del olika kort!) Det här var ett spel vi gjorde i vår gamla spelförening, som en sorts CCG där man först blandade och delade ut alla korten till varandra, och sedan fick man byta lite med varandra och försöka bygga varsin lek.
Om ni tycker att korten ser ut som Doomtrooper-kort, så beror det på att det bygger på hemmagjorda regler jag gjorde för att man skulle kunna göra något vettigt med alla Doomtrooper-kort vi hade i föreningen. Att försöka spela det så som det är tänkt är ju helt meningslöst. Nå, här frammanar man alltså korten med länder, som i Magic, och "S" längst ner till vänster står istället för "Sabotage", hur mycket skada man gör på motståndaren om han inte försvarar sig mot en när man anfaller. Vi hade asmånga färger: De gula är Rebellerna (småtting-lekar), de röda var Imperiet (hmm, borde tagit med dem, nå, de hade skitstora krigsmaskiner), de blå är Bolaget (med en massa tekniska gizmos), de gröna är Morlockerna (typ, mutanter och freaks. Lopporna och Lungsoten var två viktiga delar i en sjukdomslek, som tyvärr inte blev så bra även om man hade alla kort som behövdes), de lila var Ondskan (hittade inga snygga kort från dem. De hade magi och likätare och sånt) och de grå var Broderskapet (med goda krafter). Ett tips till alla som vill göra sina egna CCG's är att massproducera korten, eftersom det annars krävs så oerhört mycket arbete innan man kan börja lira.
---
Älvgryning
Oh, det här är så coolt! Det är ett julspel jag skickade till en kompis. Vi hade en spelklubb när vi var små, och det balla med spelen är att man lirar dem alldeles själv, som ett datorspel, fastän det alltså är ett brädspel. Det här fungerar typ lite som ett FF-spel, och det var skithäftigt, allt skickades i olika kuvert och han fick inte se de delar som fanns på nästa karta förrän han hade klarat nivån han var på, och mellan varje kapitel i historien så fick man läsa en serie som liksom berättade handlingen. Det utspelas i en tidig skiss på världen till Flux. Man är en älva som föds ur en älvatulpan när kometen Älvagryning far fram över natthimlen, och i början får man slåss mot olika Lanternor som stryker runt i mörkermårdarna och slukar i sig nyfödda älvor. Sländan med spjutet är en av alla sländor (=indianälvor) som vakar över skogen där Hövding Stora Trumman bor, och Jätte-Gronkeln var en av de svåraste fienderna som fanns i världen. En sak som var ball var att vapnen kunde utvecklas. Titta på ens första vapen: Faë'n: Om man får två päron så lär man sig PArering, och får man två krusbär så lär man sig Psistöt. Varje monster efterlämnar en frukt efter sig (som i Rainbow Island-spelen. Sött va?) och det gör att man ibland kunde vilja gå omkring och slåss i vissa delar av världen för att man exempelvis behövde bananer för att utveckla sin stridsteknik. Fingerkroken till vänster tycker jag var ett skitcoolt vapen (särskilt namnet), men den kasserades till slut och stannade hemma. Förresten: Vapnens "Karma" fungerar så att man slår ett slag på fienden när man dödat den, och det där sista slaget stjäl energi från fienden och ger det till en. Så, om man vill hela sig är det bara att ta ett vapen som har hög karma (vapen av trä leder själakraft bättre än vapen av metall, så riktigt hög karma har bara vapen av levande material) och sedan slåss lite mot smågobbos.
---
Hip Hop-spelet
Det här är skitmysigt. Jag har gjort en massa olika karaktärer, och det gäller att välja två stycken och vinna över motståndaren med en serie grymma battle-rhymes. Här ovan ser vi tre fräcka fraser från den söta Slemflickan. Hennes rapteknik är kanske lite trist, men hon är så söt att jag alltid spelar med henne ändå. Siffran i ringen är rimmets Kraft, och siffrorna i rutorna säger vilka värden på Kraft som motståndarens kort måste ha för att man ska kunna spela ut kortet. Längst ner finns olika teman, och när man väl har lyckats dra ett rim som motståndaren inte kan (eller vill) svara på, då gör man kortets Kraft i skada på honom, men har tyvärr betat ut ämnet och måste därför slänga de andra kort man eventuellt har kvar på handen med samma teman som kortet man just spelat ut. Här ser vi två kort som har temat "apa" gemensamt.
Det balla med det här spelet är att det inte har någon slump. Man börjar med alla korten på handen, och det är så grymt taktiskt hur man kan tunna ut motståndarens hand och lura in motståndaren i diverse fällor. Förmodligen den bästa spelmekanik jag någonsin kommit på, och jag har använt den i massor av andra sammanhang; karatespel, tennispel osv, och till och med tänkt att ett spel om forumet skulle fungera på det viset.
/Rising
SUMO 2000
Det här är några kort ur SUMO 2000, som jag har 50 kort av, tror jag. Det gjordes tidigt i gymnasiet, och typ, är ett vanligt kortspel som påminner lite om Femhundra, om ni känner till det. Man försöker lägga ut grupper med kort, och sedan kan man spela ut kort som Knäppisar också, och då kan man använda sig av deras individuella förmågor. Sumo 2000 är värd hundra poäng, så han är fett eftertraktad, men man vill inte riktigt spela ut honom som han är, för han är lite jobbig, utan det gäller att skaffa poängen på något annat vis, som exempelvis att äta upp honom med Kuckeluran eller att förstena honom med Sim-Salamander... Ni fattar hur rubbat det är. Alla korten har hysteriska bilder och det finns vinnarkombos som är helt sanslöst obalanserade. Inget spel i världen är så orättvist som Sumo 2000: Om det går dåligt för en sitter man och pillar lite med 20 poäng efter en omgång, medan den som det går bra för fyller hela bordet med kort, pumpar ut superkombos med Pappa Granat och Amöban, och får ungefär 200-300 poäng varje omgång. Väldigt kul.
---
En refuserad version av Drakjakten
Drakjakten är ett kul spel: Man bygger upp lite enkla regler, sedan får alla göra ett gäng kort på varsitt håll, och sedan blandar man alla lekar och lirar. Spelet går ut på att lunka omkring i en skog och döda en massa monster. Typ. Det roliga är att det bara är att fylla på med nya monster och vapen hela tiden, så spelet bara växer och växer. Det finns en gammal version av drakjakten, men den har rätt mycket brister, så på senare tid har vi försökt hitta på ett nytt stridssystem för ett nytt Drakjakten. Här är ett som bara jag gillade: Ju sämre man är, desto fler tärningar måste man slå i sitt slag. Om man slår två ettor eller fler så missar man. Med en etta så gör man den lägre skadan på sitt vapenkort och utan någon etta så gör man den högre istället. Äh, svårt att förklara. Det balla med systemet var att man kunde bygga egna vapen: Titta på Klubbkortet: Till höger och vänster finns små konstiga symboler; och de överensstämmer med symbolerna på Spikar- och Knivsegg-kortet. Det betydde alltså att man kunde bygga sin egen klubba genom att sätta dit spikar, nitar, knivseggar och taggar och mycket mer. Macheten kunde man bl.a. preparera med gift och då fanns det olika giftsorter att välja mellan. Kul, kul.
---
Armageddon
Det här spelet gjorde jag direkt efter att ha flyttat hemifrån. Jag kommer ihåg hur jag tänkte: Hmm, bor i Stockholm... Har inget jobb, inga vänner, inget att göra... Jag måste göra ett kortspel! :^)
He he, det här spelet är tecknat med blyerts (därför ser det kackigt ut) och är egentligen inte ett spel utan en sorts patiens, man lirar ut korten bara och sedan ser man om de som vinner det slutgiltiga kriget är helvetet, änglarna eller de tidlösa monstrena från graalen. (say what?) Hmm, ja, spelet bygger på karaktärer från ett konstigt rollspel jag gjort som hette Morbid Aspekt. De hackar varandra iaf på diverse olika sätt. Siffran nere till vänster är varelsens Makt, och nere till höger har man deras Raseri. När två personer slåss så får den med högst raseri den lägres raseri som bonus till sin makt, och den som därefter har högst makt vinner. Den dära djävla osande köttets demon är väldigt farlig, han var faktiskt bättre än självaste Satan. Hmm.
---
Plasmahjärnorna
Det här är så oerhört ambitiöst... Färglagda kort, och när vi var färdiga med korten så klistrade vi dem på spelkort (så att vi skulle få riktiga bakgrunder) och satte ett lager med självhäftande plast ovanpå, för att skydda deras ytor. Liksom... Hur orkade vi? (Och vi har ändå gjort en hel del olika kort!) Det här var ett spel vi gjorde i vår gamla spelförening, som en sorts CCG där man först blandade och delade ut alla korten till varandra, och sedan fick man byta lite med varandra och försöka bygga varsin lek.
Om ni tycker att korten ser ut som Doomtrooper-kort, så beror det på att det bygger på hemmagjorda regler jag gjorde för att man skulle kunna göra något vettigt med alla Doomtrooper-kort vi hade i föreningen. Att försöka spela det så som det är tänkt är ju helt meningslöst. Nå, här frammanar man alltså korten med länder, som i Magic, och "S" längst ner till vänster står istället för "Sabotage", hur mycket skada man gör på motståndaren om han inte försvarar sig mot en när man anfaller. Vi hade asmånga färger: De gula är Rebellerna (småtting-lekar), de röda var Imperiet (hmm, borde tagit med dem, nå, de hade skitstora krigsmaskiner), de blå är Bolaget (med en massa tekniska gizmos), de gröna är Morlockerna (typ, mutanter och freaks. Lopporna och Lungsoten var två viktiga delar i en sjukdomslek, som tyvärr inte blev så bra även om man hade alla kort som behövdes), de lila var Ondskan (hittade inga snygga kort från dem. De hade magi och likätare och sånt) och de grå var Broderskapet (med goda krafter). Ett tips till alla som vill göra sina egna CCG's är att massproducera korten, eftersom det annars krävs så oerhört mycket arbete innan man kan börja lira.
---
Älvgryning
Oh, det här är så coolt! Det är ett julspel jag skickade till en kompis. Vi hade en spelklubb när vi var små, och det balla med spelen är att man lirar dem alldeles själv, som ett datorspel, fastän det alltså är ett brädspel. Det här fungerar typ lite som ett FF-spel, och det var skithäftigt, allt skickades i olika kuvert och han fick inte se de delar som fanns på nästa karta förrän han hade klarat nivån han var på, och mellan varje kapitel i historien så fick man läsa en serie som liksom berättade handlingen. Det utspelas i en tidig skiss på världen till Flux. Man är en älva som föds ur en älvatulpan när kometen Älvagryning far fram över natthimlen, och i början får man slåss mot olika Lanternor som stryker runt i mörkermårdarna och slukar i sig nyfödda älvor. Sländan med spjutet är en av alla sländor (=indianälvor) som vakar över skogen där Hövding Stora Trumman bor, och Jätte-Gronkeln var en av de svåraste fienderna som fanns i världen. En sak som var ball var att vapnen kunde utvecklas. Titta på ens första vapen: Faë'n: Om man får två päron så lär man sig PArering, och får man två krusbär så lär man sig Psistöt. Varje monster efterlämnar en frukt efter sig (som i Rainbow Island-spelen. Sött va?) och det gör att man ibland kunde vilja gå omkring och slåss i vissa delar av världen för att man exempelvis behövde bananer för att utveckla sin stridsteknik. Fingerkroken till vänster tycker jag var ett skitcoolt vapen (särskilt namnet), men den kasserades till slut och stannade hemma. Förresten: Vapnens "Karma" fungerar så att man slår ett slag på fienden när man dödat den, och det där sista slaget stjäl energi från fienden och ger det till en. Så, om man vill hela sig är det bara att ta ett vapen som har hög karma (vapen av trä leder själakraft bättre än vapen av metall, så riktigt hög karma har bara vapen av levande material) och sedan slåss lite mot smågobbos.
---
Hip Hop-spelet
Det här är skitmysigt. Jag har gjort en massa olika karaktärer, och det gäller att välja två stycken och vinna över motståndaren med en serie grymma battle-rhymes. Här ovan ser vi tre fräcka fraser från den söta Slemflickan. Hennes rapteknik är kanske lite trist, men hon är så söt att jag alltid spelar med henne ändå. Siffran i ringen är rimmets Kraft, och siffrorna i rutorna säger vilka värden på Kraft som motståndarens kort måste ha för att man ska kunna spela ut kortet. Längst ner finns olika teman, och när man väl har lyckats dra ett rim som motståndaren inte kan (eller vill) svara på, då gör man kortets Kraft i skada på honom, men har tyvärr betat ut ämnet och måste därför slänga de andra kort man eventuellt har kvar på handen med samma teman som kortet man just spelat ut. Här ser vi två kort som har temat "apa" gemensamt.
Det balla med det här spelet är att det inte har någon slump. Man börjar med alla korten på handen, och det är så grymt taktiskt hur man kan tunna ut motståndarens hand och lura in motståndaren i diverse fällor. Förmodligen den bästa spelmekanik jag någonsin kommit på, och jag har använt den i massor av andra sammanhang; karatespel, tennispel osv, och till och med tänkt att ett spel om forumet skulle fungera på det viset.
/Rising