spelledandets svåra konst
Enligt min åsikt är det spelledarens främsta uppgift att utöva sunt förnuft. Eftersom spelledaren är allsmäktig (!) så bör denne verkligen att sträva efter att vara en så kallad upplyst despot. Det är helt enkelt ett ansvar att agera spelledare - man är både domare och regissör på samma gång.
Med sunt förnuft menar jag att spelledaren ska kunna tolka reglerna på ett sätt som får spelvärlden att kännas trovärdig för spelarna, men också på ett sätt som maximerar spelupplevelsen och nöjet för alla deltagare. Givetvis måste spelledare också vid behov kunna sätta sig över över allt vad regler heter. Det är spelledaren som avgör vad som händer och inte händer - inte reglerna.
Detta är dock lättare sagt än gjort, och det kräver antagligen både talang och erfarenhet att bli en bra spelledare. Sunt förnuft och fingertoppskänsla anskaffar man sig förhoppningsvis med tiden - ofta genom att man inser vilka brister regler och andra spelkonventioner i själva verket har. Vissa väljer att modifiera reglerna i någon grad, andra väljer att spela helt eller delvis utan regler, medan vissa skriver ett helt eget regelsystem istället. (De riktigt duktiga behöver nog inga regler överhuvudtaget.)
Annat som utmärker en duktig spelledare är en talang för improvisation, en förmåga att beskriva olika förteelser, samt en känsla för tempo och en förmåga att växla mellan olika stämningar. Det är inte lätt att vara en duktig spelledare och vi vanliga dödliga får helt enkelt förlita oss på noggranna förberedelser - och sunt förnuft!
Vad gäller spelledarens ansvar så ser jag det faktiskt som spelledarens uppgift att se till att alla i spelgruppen har roligt. Spelledaren är auktoritetsfigur och måste alltid kunna se till spelgruppens bästa framför sitt eget eller enskilda spelares. Därför bör alla spelare få komma fram och enskilda spelare inte få ta för sig för mycket. Rollspel är en grupp-aktivitet och som en god dagisfröken så måste spelledaren se till att alla barnen får leka med alla leksaker, så att säga. Och detta gäller både i och utanför själva spelet. Om det behövs så måste spelledaren vara beredd att avvisa spelaren som stör eller som bara inte passar in, även om det inte råkar vara den berörda personens eget fel. (Om någon uppenbart vantrivs i spelgruppen - oavsett anledning - så måste någonting trots allt göras. I värsta fall får den som inte passar inte hitta en annan spelgrupp istället. Och om spelgruppen som helhet inte agerar så återstår för spelledaren att ta sitt ansvar.)
Denna auktoritetsroll är faktiskt inte lätt att uppnå i alla gånger. Den som spelar med sina "polare", och när spelgruppen utgör ens "gäng" till vardags, känner exempelvis igen fenomenet med respektlösa spelare. Man är trots allt bara en i gänget - såvida man inte råkar vara en översittartyp eller någon slags ledargestalt för de andra. Speciellt unga spelledare klagar ofta över spelare som inte gör som de blir tillsagda, eller som ifrågasätter spelledarens omdöme och domslut (uttalat eller genom sitt agerande).
Om man har auktoritetsproblem så kan man alltså prova att byta spelgrupp. Detta skulle givetvis kunna innebära att man inte spelar med sina vanliga kompisar, och i det läget måste man ställa sig frågan varför man dels spelar rollspel, och dels varför man är spelledare. Vill man verkligen vara spelledare (och inte är tvingad till det på ett eller annat vis) och främst är ute efter att vara en så bra spelledare som möjligt, så bör man helt klart överväga mer drastiska åtgärder. (Själv har jag märkt att det hjälper att spela med främmande eller yngre spelare än en själv. Därför har man sällan auktoritetsproblem som spelledare på konvent, och därför har jag ingenting emot att min senaste spelgrupp hade en medelålder under 18 år.)
Slutligen så känner man igen en bra spelledare på att denne strävar efter att ge spelarna en så god spelupplevelse som möjligt. Man gör helt enkelt uppoffringar och finner själv tillfredsställelse i nöjda spelare och vetskapen om ett väl utfört arbete. Det är i alla fall en sådan spelledare jag skulle vilja ha, och det är en sådan spelledare jag själv försöker vara.
/Baldyr