Nekromanti Lite tankar kring strid

[anth]

Det låter väldigt hårt och jag undrar om min grupp hade accepterat att jag tolkade vad som var realistiskt eller inte. Mycket av rollspel för mig blir filmscener och där springer inte hjälten iväg för att någon kommer med kniv eller pistol. Men visst, de kampanjer som börjat med att två spelare koolat direkt efter första striden brukar få väldigt försiktiga spelare.

Du missar poängen.
Om spelarna rollpersoner gör något orealistiskt ger jag spelarna en möjlighet att förklara hur rollpersonerna tänker, vad som pågår innanför pannbenet på våra hjältar.
Ger spelarna en koko-förklaring så har de själva visat att rollpersonerna inte är mentalt friska.

Spelarna lär sig att de måste ha rimliga förklaringar till orimliga beteenden - annars får det konsekvenser utanför striden.

Som jag sa låter regeln idiotisk, men den fungerar mycket bra i praktiken - för man måste ha i åtanke vad jag menar med orealistiskt beteende.
Ex: säg att vi spelar en "modern" kampanj (1900-tal eller 2000-tal) och de flesta spelare brukar utrusta sina rollpersoner med pistoler eller gevär. Dessutom är det ganska vanligt att jag begränsat rollpersonernas ekonomiska resurser (de är medelsvenssons, sällan miljonärer).
Ett par av mina spelare har därför som vana att BÖRJA en kampanj med att råna en bank (fastän de har fast inkomst) - vad säger det dig om vad som försigår i rollpersonernas huvuden?
Lägg därtill att en spelare inte låter sin rollperson gå fram till bankkassörskan och säger "pengarna eller livet" - istället går denne fram och skjuter kassörskan i huvudet, för att understryka allvaret i situationen och få övrig bankpersonal att agera snabbare, för att sedan säga "det här är ett rån, ge mig alla pengar snabbt, annars skjuter jag er också".

Vi talar alltså om extrema beteenden - och jag tror du håller med om att dessa rollpersoner förtjänar både en och två mentala nackdelar.

 

[Cassius]

Du missar poängen.
Om spelarna rollpersoner gör något orealistiskt ger jag spelarna en möjlighet att förklara hur rollpersonerna tänker, vad som pågår innanför pannbenet på våra hjältar.
Ger spelarna en koko-förklaring så har de själva visat att rollpersonerna inte är mentalt friska.

Spelarna lär sig att de måste ha rimliga förklaringar till orimliga beteenden - annars får det konsekvenser utanför striden.

Som jag sa låter regeln idiotisk, men den fungerar mycket bra i praktiken - för man måste ha i åtanke vad jag menar med orealistiskt beteende.
Ex: säg att vi spelar en "modern" kampanj (1900-tal eller 2000-tal) och de flesta spelare brukar utrusta sina rollpersoner med pistoler eller gevär. Dessutom är det ganska vanligt att jag begränsat rollpersonernas ekonomiska resurser (de är medelsvenssons, sällan miljonärer).
Ett par av mina spelare har därför som vana att BÖRJA en kampanj med att råna en bank (fastän de har fast inkomst) - vad säger det dig om vad som försigår i rollpersonernas huvuden?
Lägg därtill att en spelare inte låter sin rollperson gå fram till bankkassörskan och säger "pengarna eller livet" - istället går denne fram och skjuter kassörskan i huvudet, för att understryka allvaret i situationen och få övrig bankpersonal att agera snabbare, för att sedan säga "det här är ett rån, ge mig alla pengar snabbt, annars skjuter jag er också".

Vi talar alltså om extrema beteenden - och jag tror du håller med om att dessa rollpersoner förtjänar både en och två mentala nackdelar.

Herre jisses vad har du för spelar!

Ja, då förstår jag. Eller jag hade nog avbrutit spelet och pratat igenom vilka karaktärer de har skapat och vad det är för äventyr/kampanj jag hade tänkt spela. Eller hade jag sett till att de åkte fast och dömt dom till livstidsfängelse och på så sätt tagit bort karaktärerna. Eller hade deras familjer lämnat dom osv.
Men herre jisses.

 

[anth]

Herre jisses vad har du för spelar!

Ja, då förstår jag. Eller jag hade nog avbrutit spelet och pratat igenom vilka karaktärer de har skapat och vad det är för äventyr/kampanj jag hade tänkt spela. Eller hade jag sett till att de åkte fast och dömt dom till livstidsfängelse och på så sätt tagit bort karaktärerna. Eller hade deras familjer lämnat dom osv.
Men herre jisses.

Njo, just den gruppen är ganska dysfunktionell.
(och nej - det här är INTE rollspel.nu-gruppen med XM/Katten/Sap/Jarl... rollspel.nu-gruppen är mycket väluppfostrad jämfört med den grupp jag talar om)

 

[Korpen]

Herre jisses vad har du för spelar!

Ja, då förstår jag. Eller jag hade nog avbrutit spelet och pratat igenom vilka karaktärer de har skapat och vad det är för äventyr/kampanj jag hade tänkt spela. Eller hade jag sett till att de åkte fast och dömt dom till livstidsfängelse och på så sätt tagit bort karaktärerna. Eller hade deras familjer lämnat dom osv.
Men herre jisses.

Njo, just den gruppen är ganska dysfunktionell.
(och nej - det här är INTE rollspel.nu-gruppen med XM/Katten/Sap/Jarl... rollspel.nu-gruppen är mycket väluppfostrad jämfört med den grupp jag talar om)

Åh,herre Gud, vill inte veta...


Sen är det dumt att skjuta kassörskan, för då är det en mindre som bär ut pengar, bättre att skjuta kamreren och lite kunder...

 

[Troberg]

Ja, då förstår jag. Eller jag hade nog avbrutit spelet och pratat igenom vilka karaktärer de har skapat och vad det är för äventyr/kampanj jag hade tänkt spela. Eller hade jag sett till att de åkte fast och dömt dom till livstidsfängelse och på så sätt tagit bort karaktärerna. Eller hade deras familjer lämnat dom osv.

Eller bara spontant göra om kampanjen till en Oz-inspirerad fängelsesåpa. Efter att ha tappat tvålen några gånger så kanske de inte är lika tuffa sedan...

 

[anth]

Eller bara spontant göra om kampanjen till en Oz-inspirerad fängelsesåpa. Efter att ha tappat tvålen några gånger så kanske de inte är lika tuffa sedan...

Det är faktiskt ett par av spelarna som undrat över just det där...

- Varför är polisen alltid efter våra rollpersoner?
- Det beror på att ni envisas med att spela kriminella, det är polisens jobb att jaga kriminella.
- Men vi är ju inte kriminella, vi är ju journalister, professorer, doktorer, säkerhetsexperter, militärer,...
- Så länge ni har som hobby att råna banker är ni kriminella oavsett vilket arbete ni har för övrigt.
- Polisen jagar ju inte alla kriminella hela tiden, men våra rollpersoner får ALLTID polisen efter sig.
- Ja det stämmer, kriminella som är smarta kan slippa att få polisen efter sig....
- Men titta på våra rollformulär, vi har jättehög intelligens!
- Det är inte frågan om vilka värden era rollpersoner har, det är frågan om hur ni spelar era rollpersoner.
- Men vi spelar ju jättesmart!
- Ni spelar som Jönssonligan.
- Ja, och?

(till deras försvar bör sägas att vi faktiskt har väldigt kul när vi spelar - även om polisen alltid är dem hack i häl...)

[Nu börjar det dock kännas lite OT, ska vi försöka gå tillbaka till ämnet?]

 

[Owlbearpig]

Jag har dock börjat fundera på om man skulle ha något slags värde för "pacifism", som man kan behöva övervinna för att verkligen försöka skada någon.

Det låter definitivt som något som skulle öka realismen. Dagens boktips på det här ämnet är Dave Grossmans "On Killing" som går på djupet med människans motstånd mot att döda andra människor och vad som krävs för att en individ ska övervinna det (lite oväntat är en självförsvarssituation inte alls i topp bland de faktorerna). Den innehåller också en del tankar om dödandets effekter på psyket i ett längre tidsperspektiv som borde vara intressanta i rollspelssammanhang även för folk som inte spelar karaktärer som avrättar bankkassörskor. Grossman har även skrivit "On Combat" om psykologi i strid. Har dock inte läst den.

 

[Troberg]

Jag har dock börjat fundera på om man skulle ha något slags värde för "pacifism", som man kan behöva övervinna för att verkligen försöka skada någon.

Det låter definitivt som något som skulle öka realismen. Dagens boktips på det här ämnet är Dave Grossmans "On Killing" som går på djupet med människans motstånd mot att döda andra människor och vad som krävs för att en individ ska övervinna det (lite oväntat är en självförsvarssituation inte alls i topp bland de faktorerna). Den innehåller också en del tankar om dödandets effekter på psyket i ett längre tidsperspektiv som borde vara intressanta i rollspelssammanhang även för folk som inte spelar karaktärer som avrättar bankkassörskor. Grossman har även skrivit "On Combat" om psykologi i strid. Har dock inte läst den.

Skulle man kunna få en kort sammanfattning av vad som gäller där, för oss som inte orkar läsa hela boken?

 

[Owlbearpig]

Jag tycker ju att den är så bra att alla borde läsa den men ok.

En del av boken ägnas åt att underbygga påståendet att de flesta människor har ett grundläggande motstånd mot att döda andra människor. Bl.a. citeras en undersökning som visar att ca 10% (om jag kommer ihåg rätt) av soldater i strider under andra världskriget sköt mot fienden och att övriga gjorde annat, som att hämta mer ammunition till dem som faktiskt sköt.

En liten del av befolkningen, typ 2%, har inte motståndet alls (lite oklart varför). De faktorer som upphäver det är framförallt olika typer av verklighetsnära träning och inlärning (drill) som skapar ett nästintill automatiserat beteende, närvaron av en auktoritet ("Milgrameffekten"), att man är flera som t.ex. bemannar ett vapen och avståndet till målet/offret.

Angående självförsvar finns en intressant observation: Få människor dödades under Antikens slag, däremot kunde hundratals dödas efter att ett slag var avgjort och den ena sidan var på flykt. (För övrigt är det det vinnande fotbollslagets huliganer som står för det mesta av misshandeln efter en match, eventuellt beroende på motsvarande psykologiska mekanism).

(Jag förutsätter att allt detta läses med de vanliga lagom kritiska glasögonen).

 

[Troberg]

En sak till

Förflytting: Hur fort man teoretiskt kan röra sig är intressant när man inte har någon fiende i sikte. Så fort man har en fiende i sikte så handlar allt om vilka skydd man har, och all förflyttning blir mellan skydd, med pauser mellan. Det går långsamt. Försöker man röra sig över en större öppen yta så är man rökt.

 

[Storuggla]

"En del av boken ägnas åt att underbygga påståendet att de flesta människor har ett grundläggande motstånd mot att döda andra människor. Bl.a. citeras en undersökning som visar att ca 10% (om jag kommer ihåg rätt) av soldater i strider under andra världskriget sköt mot fienden och att övriga gjorde annat, som att hämta mer ammunition till dem som faktiskt sköt."

Det där minns jag. 10% sköt mot människor, övrigt sköt i luften, missade med flit och hade sig. Detta förde bland annat med sig att man gick över från darttavleliknande måltavlor till måltavlor formade som människor i träningen, eftersom tankegången gick att i alla fall någon procent skulle vara bekvämare med att skjuta på människor då.


Storuggla, stod något om det i Godlike

 

[mr_si]

angående närstrid så länkar jag till denna artikelserie
http://www.rpglab.net/index.php?option=com_content&task=view&id=127&Itemid=46

 

[Troberg]

Tackar!

angående närstrid så länkar jag till denna artikelserie
http://www.rpglab.net/index.php?option=com_content&task=view&id=127&Itemid=46

Feck, där var den! Jag satt och sökte bland inlägg i minst en halvtimme efter den när jag postade originalinlägget i den här tråden, men hittade inte den. Jag var så säker på att den var i forumet!

Den är bra. Alla måste läsa!

 

[mr_si]

En liten psykologisk detalj

En psykolog som jag var på föreläsning hos berättade att om brandlarmet går i en mataffär kommer en stor majoritet av personerna där inne inte agera alls. De kommer se sig omkring och avvakta att någon berättar för dem vad de ska göra. Detta stämmer rätt väl överens med mina egna (i ärlighetens namn rätt begränsade) erfarenheter av stressade och hotfulla situationer. Antar att det även gäller i strid.

 

[Troberg]

Inte bara det...

En psykolog som jag var på föreläsning hos berättade att om brandlarmet går i en mataffär kommer en stor majoritet av personerna där inne inte agera alls. De kommer se sig omkring och avvakta att någon berättar för dem vad de ska göra. Detta stämmer rätt väl överens med mina egna (i ärlighetens namn rätt begränsade) erfarenheter av stressade och hotfulla situationer. Antar att det även gäller i strid.

...de flesta kommer dessutom att försöka ta sig ut samma väg som de kom in, oavsett om de har en nödutgång alldeles bredvid sig. Börjar det brinna, titta efter nödutgångarna, de vanliga utgångarna är de som blir igenkorkade!

 

[mr_si]

Ytterligare detalj som jag lärt både från några egna airsoft försök och hört från andra är att stressade personer ofta skjuter i en allmän riktning snarare än mot bestämda mål.

 

[krank]

Re: Täckeld

Vad är egentligen täckeld har jag ofta undrat. Och i filmer när dom säger “cover me”.

Wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/Suppressive_fire gör det inte speciellt mycket klarare.

Man skjuter skott i "ungefär rätt riktning" för att fienden inte ska våga sticka fram huvudet, typ.

 

[Tony.Meijer]

Re: Täckeld

Vad är egentligen täckeld har jag ofta undrat.

Täckeld är et sorts fantasy-värmetäcke, där man magiskt skapar ett täcke av eld. Eller så är det vad Krank sa

 

[Troberg]

Re: Täckeld

Vad är egentligen täckeld har jag ofta undrat. Och i filmer när dom säger “cover me”.

Wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/Suppressive_fire gör det inte speciellt mycket klarare.

Man skjuter skott i "ungefär rätt riktning" för att fienden inte ska våga sticka fram huvudet, typ.

Exakt, när det slaskar in kulor överallt runt stenen man sitter bakom så tittar man inte fram...

 

[Krille]

Re: Täckeld

Vad är egentligen täckeld har jag ofta undrat. Och i filmer när dom säger “cover me”.

Wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/Suppressive_fire gör det inte speciellt mycket klarare.

I grunden är det en form av psykologisk krigföring. När kulorna visslar kring öronen så blir man väldigt obenägen att sticka upp huvudet för att förflytta sig, skjuta, spana eller på något annat sätt göra något aktivt i strid. Man håller sig hellre i skydd.

När man skjuter täckeld/nedhållande eld så använder man till stor del den här effekten: genom att skjuta i Trobergs direkta närhet så tvingar jag honom att hålla sig i skydd. Därigenom kan du rusa fram till en bättre position, eller spana efter mål, eller ge bättre riktad verkanseld mot Troberg (eller nån annan). På så sätt täcker jag dig och håller ner Troberg.

Det finns en viss sannolikhet att Troberg träffas om han stoppar upp huvudet, men den är inte så hög. Det viktiga är att han inte sticker upp huvudet, att han tvekar när han gör det och i största allmänhet gör ett sämre jobb och tar längre tid på sig. Det ger nämligen dig tid att lösa din uppgift.