Eftersom jag inte har en blogg så tänkte jag skriva här istället. 
Har funderat lite över "Att ha kul" idag, baserat på tisdagarnas innebandypass med jobbet. Tänken är att jag i slutet av inlägget ska dra paralleller över till rollspel och så får vi se om det blir bra.
På lunchen pratade kollega J och L en del om vad de vill få ut av innebandyspelandet. J vill spela riktig innebandy (korrekta regler, fokus på bra passningsspel, minimalt "in och kötta framför mål") och L ser det som gemenskapen är det viktiga. Det var ju intressant eftersom det var så helt motsatta utgångslägen. J får problem eftersom vi är programmerare och projektledare som spelar, inte innebandyspelare, och vi får lite svårt att nå upp till hans spelvision de allra flesta av oss. L har snarare problemet att han skulle ha lika roligt om vi skippade innebandyn och tittade på en film ihop.
Själv ligger jag väl nånstans mitt emellan (det gör jag alltid, det är min grej att aldrig någonsin tillhöra någon ytterlighet). Jag tycker också det är roligt om det blir bra spel (men jag är mer realist än J om vår nivå) och att gemenskapen är viktig (hade varit mindre kul att spela med ett gäng totala främlingar). Sen idag fick jag lite kritik för min tendens att slå på motståndarnas klubbor (regelbrott) när jag försöker rensa bollen. Det ska jag förstås försöka sluta med även om ett problem är att jag i min innebandyamatör-zon i 90% av fallen inte tänker på att jag gör fel. I alla fall, jag märkte att det sänker mitt "kul" när jag märker att någon annan tappar "kul" (dessutom pga mig i det här fallet). Så jag är alltså nån slags empatisk fan som inte kan ha "kul" ordentligt om inte min omgivning också har det.
Det var väl egentligen ingen nyhet eftersom jag har hyfs koll på mig själv vid det här laget. Tittar vi på zombieforumspelet vi hade här på wrnu så fanns det två tydliga episoder där många tappade sitt "kul". Scenen där Cassius droppade ur och vi hade en diskussion om vad som var ok att göra i spelet samt Reccas slutscen där vi diskuterade/bråkade vem som hade berättarmakten. Vet inte hur bra exempel det här blev, men jag är i alla fall beroende av att min omgivning i rollspel har kul för att jag ska kunna ha det. Big suprice att jag ogillar när folk spelar "mot" varandra i rollspel. Sammarbeta för att nå målet, alla ska vara glada,
Och sen det uppenbara med att deltagarna ska vilja samma sak. Om J vill spela realistiskt/regeltungt/prestationsfokuserat och L är nöjd med att sitta i soffan så är det kanske inte helt optimalt.
Gratulerar, du kom ändå till slutet. Om du inte fick ut någonting av det här så kan kanske tanken på att Feuflux nu slipper älta det här i huvudet mer ikväll och därmed kan sova gott om en stund göra dig gladare till mods.
Har funderat lite över "Att ha kul" idag, baserat på tisdagarnas innebandypass med jobbet. Tänken är att jag i slutet av inlägget ska dra paralleller över till rollspel och så får vi se om det blir bra.
På lunchen pratade kollega J och L en del om vad de vill få ut av innebandyspelandet. J vill spela riktig innebandy (korrekta regler, fokus på bra passningsspel, minimalt "in och kötta framför mål") och L ser det som gemenskapen är det viktiga. Det var ju intressant eftersom det var så helt motsatta utgångslägen. J får problem eftersom vi är programmerare och projektledare som spelar, inte innebandyspelare, och vi får lite svårt att nå upp till hans spelvision de allra flesta av oss. L har snarare problemet att han skulle ha lika roligt om vi skippade innebandyn och tittade på en film ihop.
Själv ligger jag väl nånstans mitt emellan (det gör jag alltid, det är min grej att aldrig någonsin tillhöra någon ytterlighet). Jag tycker också det är roligt om det blir bra spel (men jag är mer realist än J om vår nivå) och att gemenskapen är viktig (hade varit mindre kul att spela med ett gäng totala främlingar). Sen idag fick jag lite kritik för min tendens att slå på motståndarnas klubbor (regelbrott) när jag försöker rensa bollen. Det ska jag förstås försöka sluta med även om ett problem är att jag i min innebandyamatör-zon i 90% av fallen inte tänker på att jag gör fel. I alla fall, jag märkte att det sänker mitt "kul" när jag märker att någon annan tappar "kul" (dessutom pga mig i det här fallet). Så jag är alltså nån slags empatisk fan som inte kan ha "kul" ordentligt om inte min omgivning också har det.
Det var väl egentligen ingen nyhet eftersom jag har hyfs koll på mig själv vid det här laget. Tittar vi på zombieforumspelet vi hade här på wrnu så fanns det två tydliga episoder där många tappade sitt "kul". Scenen där Cassius droppade ur och vi hade en diskussion om vad som var ok att göra i spelet samt Reccas slutscen där vi diskuterade/bråkade vem som hade berättarmakten. Vet inte hur bra exempel det här blev, men jag är i alla fall beroende av att min omgivning i rollspel har kul för att jag ska kunna ha det. Big suprice att jag ogillar när folk spelar "mot" varandra i rollspel. Sammarbeta för att nå målet, alla ska vara glada,
Och sen det uppenbara med att deltagarna ska vilja samma sak. Om J vill spela realistiskt/regeltungt/prestationsfokuserat och L är nöjd med att sitta i soffan så är det kanske inte helt optimalt.
Gratulerar, du kom ändå till slutet. Om du inte fick ut någonting av det här så kan kanske tanken på att Feuflux nu slipper älta det här i huvudet mer ikväll och därmed kan sova gott om en stund göra dig gladare till mods.
