Nekromanti Litteraturpriset

[krank]

För det första har jag fått för mig att de där gobbarna i svenska akademien som bestämmer vem som ska få priset inte håller den fantastiska delen av litteraturen speciellt högt. Jag har läst antydningar om att Doris Lessing till exempel nästan diskvalificerade sig. Jag kan hursomhelst inte riktigt ta på allvar en grupp personer som ska säga saker om litteratur och som bortser från fantastik - rentav föraktar den. Idéburen science fiction är i mina ögon bland det viktigaste och finaste som finns, och då säger det sig självt att den som per automatik diskvalificerar sådan som skräp inte heller är en person jag är speciellt sugen att ta på allvar.

För det andra är ovan nämnda Lessing den pristagare jag läst något av med behållning. Det kanske krävs mer bildning, eller kanske litteraturelitistisk hjärntvätt, för att uppskatta de urtråkiga texter som lockar de ovan nämnda gobbarna. Jag skulle vilja se Ursula K Le Guin få priset, till exempel.

För det tredje är Dylan helt okej. Han har gjort några bra låtar, men det är inte så att han sätter mitt hjärta eller min hjärna i brand. Och den som nu börjar snörpa på munnen och prata om min inte tillräckligt förfinade smak kan gå och dra något gammalt över sig.

Men att folk jag inte tycker är sådär speciellt superfantastiska vinner det här priset är, som sagt, inget nytt. Och min bedömning är att Dylan påverkat betydligt fler och mer än de flestapristagare.


För det fjärde undrar jag när The Kristet Utseende får sitt välförtjänta litteraturnobellpris.

 

[Ymir]

Dylan är ju nu inte den förste musikern som fått priset. Rabindranath Tagore sysslade förvisso både med prosa, poesi och musik, men samlingen som mer än något annat gav honom priset, Gitanjali, var egentligen en samling sångtexter - åtminstone är det vad titeln beskriver dem som.

 

[Mogger]

Jag är musiksnobb. Jag tycker att:

1) Dylan är överskattad.
2) Nobelpriset urvattnar musiken genom att kalla den litteratur.
3) Jim Morrisom skrev betydligt bättre och mer nyskapande texter. Han kunde fått priset postumt istället.

PS. Bara lite seriös.

 

[Sapient]

Problemet med att ge Churchill litteraturpriset rör inte så mycket hans litterära kvalitéers vara och icke vara som det faktum att han var ett imperialistiskt, rasistiskt, folkmördande ärkesvin. Litteraturpriset har ju traditionellt inte getts till personer med tvivelaktiga moraliska och ideologiska ståndpunkter, i linje med akademins tolkning av "den som inom litteraturen har producerat det mest framstående verket i en idealisk riktning", så hur i hela helskotta man kunde ge priset till rövhålet Churchill övergår lite mitt förstånd.

Tja, han var - åtminstone i sitt tidiga liv (i hans senare liv fanns märkbar skillnad mot det tidigare även om han fortfarande inte känns som en helylle snubbe men, i mina ögon, en del försonande drag...) en ärkerasist och imperialist ja. Och som sagt, det är sannerligen inget val av pristagare som skulle komma ifråga idag.

Men historiskt? Kipling tex. Åtta år efter att han publicerade "The White Man's Burden" till stöd för USAs erövring av Filippinerna fick han priset. Hela hans liv - och det allra mesta i hans författargärning - präglades ju av den brittiska kolonialismen. Djungelboken?

Jag har för mig att Maeterlinck, som fick priset 1911, försvarade det belgiska kolonialväldet, även om han i någon text kritiserade de värsta övergreppen.

Verner von Heidenstam är ju kanske inte heller ett klockrent exempel på en person med alltigenom goda moraliska och politiska ståndpunkter.

För att ta några historiska exempel, menar jag.

 

[Hans E Magnusson]

Jag är musiksnobb. Jag tycker att:

1) Dylan är överskattad.
2) Nobelpriset urvattnar musiken genom att kalla den litteratur.
3) Jim Morrisom skrev betydligt bättre och mer nyskapande texter. Han kunde fått priset postumt istället.

PS. Bara lite seriös.

På punkt 3 får du medhåll

 

[Voldstagg13]

Om pjäsförfattare och musiker kan få det, borde väl även seriemanusförfattare vara kvalificerade...fast det finns ju andra (förmodar jag) mer åtråvärda priser för dem att få.

 

[Lupus Maximus]

Om dikter kan få litteraturpriset så ser tycker jag att låttexter är i samma linje. Men jag tycker att dikter eller låttexter får litteraturpriset är lite som att en radioteater skulle få en Oscar.

Men eftersom jag oftast ser litteraturpriset som en indikation på att jag inte skall slösa tid på den boken, så kan jag inte säga att jag bryr mig så värst mycket.

 

[Ymir]

Om dikter kan få litteraturpriset så ser tycker jag att låttexter är i samma linje. Men jag tycker att dikter eller låttexter får litteraturpriset är lite som att en radioteater skulle få en Oscar.

Men eftersom jag oftast ser litteraturpriset som en indikation på att jag inte skall slösa tid på den boken, så kan jag inte säga att jag bryr mig så värst mycket.

sure, men, det finns högvis med precedents för att dikter ger litteraturpriset, mycket långt tillbaka i tiden. Rabindranath Tagore, Frederic Mistrál, för att bara nämna de två jag är mest bekant med. Så att man kan få priset för lyrik är väldigt väl etablerat.

 

[Kalil]

Ser med viss spänning fram mot att nästa fysikpris går till en skitduktig mimare eller nycirkusartist

 

[RasmusL]

Tur att det inte gick till en kvinna iaf, hade ju varit _sjukt_ att uppmärksamma icke-mäns(kliga?) prestationer!

 

[Conan]

Problemet med att ge Churchill litteraturpriset rör inte så mycket hans litterära kvalitéers vara och icke vara som det faktum att han var ett imperialistiskt, rasistiskt, folkmördande ärkesvin. Litteraturpriset har ju traditionellt inte getts till personer med tvivelaktiga moraliska och ideologiska ståndpunkter, i linje med akademins tolkning av "den som inom litteraturen har producerat det mest framstående verket i en idealisk riktning", så hur i hela helskotta man kunde ge priset till rövhålet Churchill övergår lite mitt förstånd.

Var nog svårt för nobelkomitten att 1946 ta hänsyn till hur pristagaren skulle stå sig mot de värderingar som rådde nästan ett århundrade senare.

 

[Conan]

Tarantula har han skrivit. Självbiografin var bra, men jag tror inte han skrev den helt själv, har dock inte kollat upp det.

Varför skulle man bedöma tonsatta dikter (låtar) annorlunda än dikter utan musik? Måste vara väldigt komplicerat för dig med pjäsförfattare som fått priset. Förstår inte alls vad det har med postmodernism att göra.

Tycker du att det är rimligt att nästa polarpris går till en författare?

Ja, jag tycker pjäsförfattaren inte med nödvändighet ska kunna få priset. Men ligger närmare till hands än musiker.

Postmodernism är en filosofi som går ut på att inga objektiva sanningar finns. Dvs tycker jag att Bob Dylans låtar är litteratur eller kanske film, så är det litteratur eller film eller för mig.

 

[Conan]

Tur att det inte gick till en kvinna iaf, hade ju varit _sjukt_ att uppmärksamma icke-mäns(kliga?) prestationer!

Vad menar du?

 

[Conan]

Jag är musiksnobb. Jag tycker att:

1) Dylan är överskattad.
2) Nobelpriset urvattnar musiken genom att kalla den litteratur.
3) Jim Morrisom skrev betydligt bättre och mer nyskapande texter. Han kunde fått priset postumt istället.

PS. Bara lite seriös.

Tycker Dylan låter fördjävlig. Riktig piss-musik. Men nu när det visar sig att det inte är musik han sysslar med, utan litteratur, så förstår jag att jag bara konsumerat honom på fel sätt.

 

[GnomviD]

Postmodernism är en filosofi som går ut på att inga objektiva sanningar finns. Dvs tycker jag att Bob Dylans låtar är litteratur eller kanske film, så är det litteratur eller film eller för mig.

Akademien har i sina kommentarer varit tydliga med att de i denna utnämning anlägger ett litteraturhistoriskt perspektiv. Den till musik framförda lyriken är ursprunget till all litteratur och den tysta, nedskrivna poesin är en nyhet, historiskt sett. När de har diskuterat formen har Danius hänvisat till Homeros och Sapfo. Själv tänker jag på hur Tolkien undervisade om Beowulf-eposet:

He would come silently into the room, fix the audience with his gaze, and suddenly begin to declaim in a resounding voice the opening lines of the poem in the original Anglo-Saxon, commencing with a great cry of Hwæt! (The first word of this and several other Old English poems), which some undergraduates took to be "Quiet!" It was not so much a recitation as a dramatic performance, an impersonation of an Anglo-Saxon bard in a mead hall, and it impressed generations of students because it brought home to them that Beowulf was not just a set text to be read for the purposes of examination, but a powerful piece of dramatic poetry.
​

Poängen är att lyrik är skriven för ett sammanhang; somt lämpar sig åt kontemplativ läsning (Tranströmer, t.ex.) annan lämpar sig åt att framföras med ackompanjemang (Homeros, Chaucer, Beowulf & Dylan). Akademien verkar här mena att det i ett historiskt perspektiv - och kanske också i vår nuvarande tid - är rätt banalt att särskilja lyrik och musik från varandra. Man kan för all del säga emot deras resonemang eller ifrågasätta valet av Dylan på litterära meriter, men att bara säga "postmodernism" och påstå att de hittar på sin egen sanning, utan att hänvisa till något de sagt, är nonsens.

 

[Nässe]

Akademien har i sina kommentarer varit tydliga med att de i denna utnämning anlägger ett litteraturhistoriskt perspektiv. Den till musik framförda lyriken är ursprunget till all litteratur och den tysta, nedskrivna poesin är en nyhet, historiskt sett. När de har diskuterat formen har Danius hänvisat till Homeros och Sapfo. Själv tänker jag på hur Tolkien undervisade om Beowulf-eposet:

He would come silently into the room, fix the audience with his gaze, and suddenly begin to declaim in a resounding voice the opening lines of the poem in the original Anglo-Saxon, commencing with a great cry of Hwæt! (The first word of this and several other Old English poems), which some undergraduates took to be "Quiet!" It was not so much a recitation as a dramatic performance, an impersonation of an Anglo-Saxon bard in a mead hall, and it impressed generations of students because it brought home to them that Beowulf was not just a set text to be read for the purposes of examination, but a powerful piece of dramatic poetry.
​

Poängen är att lyrik är skriven för ett sammanhang; somt lämpar sig åt kontemplativ läsning (Tranströmer, t.ex.) annan lämpar sig åt att framföras med ackompanjemang (Homeros, Chaucer, Beowulf & Dylan). Akademien verkar här mena att det i ett historiskt perspektiv - och kanske också i vår nuvarande tid - är rätt banalt att särskilja lyrik och musik från varandra. Man kan för all del säga emot deras resonemang eller ifrågasätta valet av Dylan på litterära meriter, men att bara säga "postmodernism" och påstå att de hittar på sin egen sanning, utan att hänvisa till något de sagt, är nonsens.

Väl sagt.

 

[RasmusL]

Vad menar du?

Alla årets pristagare var män...

 

[Arfert]

Nobelpriset ska vara 100% meritokratisk. Så ingen kvotering tack. Däremot säger det en hel del om världen för en 30-40-50-år sedan att det bara blev män i år (det är ju en bild av hur det var förr, inte hur det ser ut idag, med en en fyrtio års eftersläpning.) Nobelpriset är en tidskapsel.

 

[Arfert]

Tycker Dylan låter fördjävlig. Riktig piss-musik. Men nu när det visar sig att det inte är musik han sysslar med, utan litteratur, så förstår jag att jag bara konsumerat honom på fel sätt.

Salman Rushdie tyckte det var ett bra val av pristagare. Så det kanske är det.

 

[krank]

Nobelpriset ska vara 100% meritokratisk. Så ingen kvotering tack.

Det är ju lite det som är poängen: om man inte på allvar tror att det i princip enbart finns vita män som gjort bra saker.

Sedan är det givetvis så att det inte går att bedöma den här typen av saker med något slags absoluta mått, inte på det sätt man t.ex. kan mäta vem som hoppat högst eller sprungit fortast. Det är en bedömningssport och handlar om vad de som utser vinnaren bedömer vara tillräckliga meriter.