Träskinsekternas surr bröts av ett våldsamt hulkande. "Träskfeber", konstaterade den örtkunnige dvärgen Dovin, och trots Valdemars protester blev han kvar vid båtarna tillsammans med Rick. Han skulle komma att missa den stora drakstriden (vi var alltså en spelare kort).
Resten av sällskapet gav sig däremot in mot öns mittpunkt, där de hade beslutat sig för att konfrontera draken Kréurm. En plan drogs upp: Qyseth skulle osynlig smyga in i grottan och söka efter den krona och diamant som dvärgarna ville ha tag på. Nim skulle tillsammans med Herman och Adler dölja sig i ett skogsparti och skjuta draken med Nims stora armborst, medan de övriga dvärgarna gömde sig på den andra flanken, redo för anfall. Zitkala gömde sig ovanför grottmynningen, medan Rakel hade det mest ansvarsfulla arbetet: att locka ut draken.
Qyseth kastade sin trollformel och smög in i grottan, där hon snart såg den sovande draken. Rakel blåste i sin visselpipa och tillkallade draken, som förklarade att den redan ätit upp Baldrik, men nu när Rakel ändå var där kunde hon lika gärna ge honom kristallkulan om hon inte ville möta samma öde. Det var då Nim och de båda ynglingarna avlossade det första skottet. En skur av skäktor ven förbi draken, som i vredesmod spydde sin eld mot den lömska nunnan som lurat honom. Rakel, som på förhand anat detta, lyckades kasta sig i säkerhet samtidigt som tre av de fyra övriga dvärgarna kom rusande från skogen. Mot drakens bronsfjäll båtade deras yxor föga, ej heller Zitkalas slungstenar. Samtidigt letade Qyseth frenetiskt efter kronan och diamanten.
Rakel fann sin pistol och avlossade ett skott som slog loss ett fjäll från drakens strupe, medan dvärgarna frenetiskt kämpade mot besten. Ledaren Trains yxa bet, och från skogen avlossade magikern Noin en blixt som svedde odjuret. Ilsket kontrade draken med att åter låta elden flöda ur käftarna. Här dog den örtkunnige Dovin och den djärve Borin, medan Train kastade sig undan. Han och draken växlade yxhugg mot klor och bett, även om drakens fjäll och dvärgens pansar gjorde att de båda fortfarande stod. Med pistolen avlossad nödgades Rakel beskjuta draken med armborst, samtidigt som Zitkala fortsatte sitt bombardemang från ovan. I grottan fann Qyseth de båda klenoderna och begav sig nu för att anfalla draken bakifrån.
Dvärgtrollkarlen Noin kallade fram en vindvarelse för att hjälpa Train, som kastades åt sidan av drakens klo men fortfarande höll sig på benen. Rakel plockade upp den stupade Borins yxa och gav sig att angripa draken i närkamp, något hon var illa lämpad för. Än en gång lät draken, nu sargad av yxhugg och skott, sin eldkvast svepa fram över slagfältet. Train sveddes och dog, medan Rakel inte lyckades lika väl med att undvika skada denna gång. Den frambesvärjda luftvarelsen skingrades av elden. Vrålande rusade Noin från skogen med yxan i högsta hugg, medan Zitkala greppade sin dolk och hoppade ned på drakens hals för att driva klingan mellan fjällen. Qyseth sökte skjuta draken bakifrån med sitt armborst, men skäktan gled blott undan.
Nim gjorde nu ett andra försök att beskjuta draken, men missade lika grovt denna gång. Noin sargades av drakens klo, men höll sig på benen. Rakel försökte fly mot båtarna, men föll omkull då hennes sönderbrända högerben vek sig under henne. Zitkala försökte frenetiskt hålla sig fast på drakens nacke och hugga med sin dolk. Draken bet tag i Noin, som dock innan han sönderslets av käftarna lyckades slå sin yxa genom gommen, upp i hjärnstammen. Vilt sprattlande och spyende kokande svart blod dog så Kréurm, Marsklandets drake.
Efter detta kom de vanliga följderna av stora strider: plundring (även om skatten var allt för stor för att allt skulle kunna tas med), sorg, vård av de skadade. Nim, den siste av Trains dvärgar, sörjde storligen och förbannade sig själv för sin hybris efter att två gånger ha missat draken med sitt stora armborst. Det konstaterades snabbt att Rakel behövde föras tillbaka till San-Bu-Nim för vård. Hennes ben amputerades, och Nim lovade dyrt och heligt att han inte skulle återföra kronan och diamanten innan han förfärdigat en värdig ersättning.
Efter att ha vilat upp sig gav sig sällskapet, nu exklusive Rakel, ut i träsket igen, denna gång för att söka upp krokodiltemplet och ta reda på varför de sköt svanmön Serina. På vägen stötte de på ett par vänliga najader (Qyseth och Zitkala kom naturligt väl överens med dem), en grupp "tullare" som de motvilligt betalade en hutlös summa, samt en skara svanar som Zitkala kunde samtala med för att få reda på vad de visste om templet. Det var också vid tempelön vi lämnade hjältarna för den här gången.
