Nekromanti Lukas läser: Helvetesfortet

[Svarte Faraonen]

Re: Lite väl mycket personhat kanske? …

Riktigt så enkelt är det inte. Helvetesfortet är extremt rälsat, till och med för att vara ett rollspelsäventyr från början av 90-talet. Många andra äventyr från den tiden är, precis som Dante påpekat, relativt fria.

Kollar man på riktigt gamla äventyr, typ Keep on the Borderlands, är de ju inte alls rälsade. Du har grottor, en stad och en vildmark, och rollpersonerna kan göra vad de vill. Även grottkomplexen går att ta sig an lite hur man vill, och en pang-på-rödbetan-approach belönas för det mesta med snabb död.

 

[Hellzon]

Re: Lite väl mycket personhat kanske? …

Det som är rälsat är ju moduler som Tomb of Horrors, som var tävlingsmoduler som gick ut på att den som kom längst in i dungeonen vann. Detta enligt Old Geezer på RPGnet.

Jag har kikat i Temple of Elemental Evil, och jag har aldrig sett något mer fritt. Klart att det finns "nivåer", som man förväntas beta av i ordning, men det kommer ju som en normal effekt av ett levelsystem.

 

[solvebring]

Härnäst når vi till dvärgarnas rike. Här finns det en stor port. Johan informerar oss om att man inte kan öppna eller ta sig förbi porten med hjälp av besvärjelser, att dvärgarna inte låter en gå förbi, och att om man skulle försöka slå sig förbi och otroligt nog lyckas så kommer man förbi den här porten, men har ändå inte en chans att komma förbi nästa. Han har alltså lagt in en äventyrssektion som enbart finns till för att orsaka frustration, och möjligen förklara för spelarna hur häftiga de här dvärgarna är -- Johan understryker att spelledaren ska beskriva hur imponerande byggnader och rustningar och liknande är, vilket tillsammans med den tidigare alven antagligen ska få effekten att rollpersonerna börjar tycka att de borde ha blivit SLP i stället.

Och jag som seriöst trodde att det inte kunde bli så mycket värre!

Jag har egentligen inte så mycket att anmärka på här -- det är lika sunkigt som andra grottkräl i Ä-spels produkter,

Det är väl inget fel på hederlig 80-talsgrottkräl?
... Seriöst alltså. Det är ju hur mysigt och "så ska det gå till" som helst?
Utveckla gärna ditt raseri här, Bobby.

Okej, jag kan ge honom att "Ferengi" inte nödvändigtvis behöver vara rippat från Star Trek, utan från samma källor Star Trek rippade det från, men likförbannat hade han väl kunnat anstränga sig för att hitta ett namn som inte omedelbart väcker rymdassociationer hos den nördiga målgruppen?

Nej, det kan du inte ge honom. Det är för uppenbart. Inte för att jag har så jävla bra koll på Star Trek eller ens gillar det något anmärksningsvärt. Dock hatar jag uppenbara name-rips.

Ah ja. Ma'tho är "inte mänsklig, utan tillhör uppenbarligen en utdöd människoras". Bra jobbat, Johan. Man ska slåss mot hans mumie och ta hans grejer -- ett svärd och en spira. Ma'tho är inget vidare på att slåss, men med tanke på att en träff från honom gör 1T10+3T6+5 i skada på rollpersoner som kanske snittar 6 KP i den kroppsdel han träffar så blir detta en strid som är fullständigt slumpmässig -- om spelledaren råkar slå bra och spelarna råkar slå dåligt kommer amputation eller död inträffa, annars blir det bara mekaniskt nednötande av sunk-Ma'thos 46 KP.

Kan det bli värre. Snälla... Mina magmuskler värker och jag kan inte se något pga. alla glädjetårar. Shit... 1T10+5 hade seriöst varit okej, men +3T6?! ...Han borde ha börjat sin "Tips till SL"-spalt med att rollpersonerna måste vara über och fläskgrymma för att kunna ta sig an alla SLP's. Fast då hade iof inte Johans SLP's varit så duktigt hyperfläschiga. ...Jag tror någon har komplex för sin penisstorlek här.

Tror förresten budskapet "Se inte spelarna och rollpersonerna som dina fiender. Ni spelar tillsammans, inte mot varandra" aldrig riktigt nått fram här. Eller är det möjligt att jag misstar mig?

Vann spelarna? Hurra! Givetvis lootar de svärdet. Då informeras vi om att den som tar svärdet mer och mer blir ett as, och att det nog är bäst om rollpersonen skrotas och tas över av spelledaren. Yay. Han slipper i alla fall fortsätta mot Helvetesfortet.

Finner inte ord... *Suck!*

Spiran innehåller en bunden ärkedemon som heter Bestraffaren. I slutet av äventyret kommer han att släppas lös av rollpersonerna, spränga Helvetesfortet och anta sin sanna demoniska form. På något vis ska rollpersonerna säga till när detta ska ske, men det verkar jävligt redundant.

Detta liknar mer manus till en crappig serieblaska, som någon alkoholiserad amerikansk B-tecknare suttit och filat ned.

I vart fall, när rollpersonerna förstört sina liv genom att plocka på sig lootet ska de ut igen. Johan hade nu kunnat göra så att utgången fanns någonstans bortom Ma'thos grav, så att han hade sluppit göra något helt idiotiskt. Det hade varit så lätt, så lätt. Men det gör han inte. I stället kan rollpersonerna nu ta sig upp ur det schakt där de tidigare inte alls kunde ta sig upp. Ingenting har hänt, de har inte löst någon förbannelse eller hittat något klätterföremål. De har bara helt plötsligt fått Johan Sjöbergs ödmjuka tillåtelse att fortsätta. Tack så jävla mycket, Johan.

Här undrar jag spontant "Vad tänkte han"?!

Men! Vem kommer? Jo, Kharman, Johan Sjöbergs lilla posterchild till varför rasbaserad screening på flygplatser är civilisationens räddning! Någon slänger ned ett rep från muren, och Kharman klättrar upp. Johan tycker att rollpersonerna också ska kila upp så snart han tagit sig upp, och föreslår att spelledaren straffar dem med lite orcher från grottan om de inte agerar snabbt nog.

. . .

Sedan går det som det går. Rollpersonerna blir obönhörligt fångade. Johan säger så här om saken: "Låt gärna överstekrigaren som leder patrullen antyda att oerhört mäktig magi ligger bakom allting; att det var förutbestämt att så skulle ske, etc". Eller, i klarspråk: "Låt inte spelarna glömma att du rälsar dem. Gnugga in det rejält".

Seriöst... Antyda?! Vad fan... Avslöja sig, råka antyda... Prata lite i förbigående?! Eller?
Är det här ett jävla Kommissarie Gadget avsnitt eller?
Kunde han inte varit så snäll och skrivit ned dialogen också?


Snälla Bobby... Mer! Mer!

P. S. Är det förresten någon som vet hur gammal denne Johan egentligen var då han skrev detta åt ÄS? Killen kanske egentligen förtjänar mer rättvisa, för att han var en spoling... Och allt är istället ÄS fail då de tog in en så ung frilansares stuff? D. S.

 

[bozar_UBBT]

Jag har faktiskt serien äventyr och skulle aldrig i mitt liv utsätta mina spelare för dem efter det jag läst hittills. Tackar vet jag "Ärans väg"(Vars samtliga delar inte heller var lysande). Keep up the good work!

 

[solvebring]

Nej... Indeed. Jag har ju sagt det att en dag, när nu den kommer, så skall jag sitta på allt ÄS någonsin gett ut. Det lär väl bli någon gång vid pensionens dagar. Detta är då säkerligen något jag endast kommer att skaffa pga. det värde det har för mig samlarmässigt. Det känns inte som om Nidländska Reningen är värd att slösa mer tid på än så. ...Om inte grundplotten kan funka med en superfläskig moddning av i princip allt resterande innehåll.

 

[Dartagnan]

Efter lite googlande visade sig Johan vara född 1974 och således 17 år då det begav sig. Lite annan infomation som man kan finna...

Johan Sjöberg, svensk rollspelskonstruktör som ligger bakom många av de expansioner som producerades till Drakar och Demoner Chronopia. Han ligger bland annat bakom: Alver i Chronopia, Dvärgar i Chronopia, Svartblod i Chronopia och Vapen & rustningar i Chronopia.

Han producerade även annat, tidigare material till Drakar och Demoner som Krigarens handbok och äventyrstrilogin Den nidländska reningen. Efter att Target Games/Äventyrsspel lade ner verksamheten med att producera rollspel grundade han det numera insomnade rollspelsföretaget Cell Entertainment som bland annat gav ut rollspelet Gemini.

Vidare verkar ju en och annan vara mer lyriska när det kommer till Helvetesfortet...

Nidlänska reningen är ett av de starkaste rollspelsminnen jag ligger inne med. Det var en sån fantastisk stämmning under hela trilogin. Det var oxå ett av dom första äventyr vi körde till DoD. Från början, när vi hörde legenden om Vicotnic, ärketrollmannen från Nidland. Om ett dussin dussin år skall... o.s.v. Sen listade vi ut vilket årtal det var och sen fortsatte hela äventyret i en underbar känsla. När man fick höra om hur mäktig han var, trotsatt gudarna, fängslade bestraffaren o.s.v.

Jag tycker nog att vi dömer Johan lite väl hårt. Skolan uppmuntrade knappast författarambitioner under 90-talets gymnasium (I know) och det fanns nästan ingen annan rollspelslitteratur i Sverige värd namnet. Hade Johan skrivit sitt äventyr idag hade det antagligen sett annorlunda ut, men för att vara skrivet på 90-talet, av en 17-åring så är det inte så illa - imponerande att han orkade skriva klart serien snarare.

/Dartagnan

 

[Robert Jonsson]

Dartagnan summerar lite grann det som jag tänkt. Det är väldigt lätt att döma så här långt i efterhand när vi har hunnits utveckla långt, långt efter det var skrivet.

Grundstoryn i Nidländska Reningen med Victonik som en av de som grundade nekromantin och hela kopplingen till Yndar är verkligen bra stoff. Det blir särskilt intressant när man knyter hans önskan om att bli en gud och det hot han har utgjort mot dem tidigare. Det kanske inte blir helt tydligt av den rälsade handlingen, men bakgrunden fann i alla fall jag fascinerande.

Jag tror fortfarande att Den nidländska reningen skulle kunna vara ett spelbart äventyr om man strukturerade om saker och ting, och istället framhävde den bakomliggande intrigen. Jag har funderat på det många gånger. Kanske borde jag ta mig i kragen och göra det och se hur annorlunda det skulle bli mot det färdiga äventyret.

 

[solvebring]

Jo, det är ju just det jag var inne på där med tillägget i mitt meddelande. Sure, han döms hårt. Men ändå... Jag kan inte vara så väldans snäll att jag inte låter mig totaldissa hans material och inställning. Bobby pekar klart ut fläskiga brister med materialet. Praktiskt hela klabbet är ju skrivet med helt fel inställning.

Sure, jag har gjort bort mig jag också - precis som alla andra - (kanske ännu hårdare) med mina första trådar här på forumet, inställningen jag hade då etc. Dock skrattar jag själv ut det och låter mitt forna jag dömas om det är så. Skäms gör man ju, men vad fan kan man göra åt det förgångna? Man måste ju inse fakta. Mina första äventyr för öhm... snart tio år sedan såg också ut sådär. Fast inte i helvete hade någon publicerat dem (hoppas jag, fast tydligen hade det varit möjligt).

Jag kan inte sluta (hur jävla orättvist och taskigt det än är) undra vad hans rollspelserfarenhet var på den tiden. Jag menar, hela inställningen, att ta över spelarna, strama åt varje valmöjlighet, ställa SL som någon slags överherre och fiendekonung gentemot spelarna och bara köra rätt fram och till och med uppmana till "händer inte detta händer det ändå!". Jag menar - visst det uttrycks inte rakt ut - men av allt det Bobby berättat är det vad jag ser.

Plus att det är skönt att som vanlig sketen människa, som säkert inte ger så mycket bättre resultat, gotta sig i de synliga ansiktenas floppar. Det är mänskligt... Have a laugh, live life!

Dock tycker jag att modulerna till Chronopia - även om versionen i sig är relativt kass - är jävligt coola. De är inte vad Drakar & Demoner är för mig personligen, men det finns bra material där ibland för att skapa en ruffig "fantasypunk"värld. Även så har jag inget emot handböckerna som skrevs under Erebtiden. Alltså, killen har ju gjort ett relativt bra jobb senare. Lugna puckar. Alla spelmakare har gjort bort sig med något skräp men också gjort sina guldkronor. Alla människor kanske man kan säga egentligen. Klart märks det att han var lite väl ung och hade rätt kass inställning till hur rollspelande och scenarion fungerar, på ett schysst sätt då rollspel faktiskt handlar om ett socialt umgängesnöje.

Kort summerat. Jag kan inte sluta skratta, och jag kan inte låta bli att liksom Bobby bli lite förbaskad över den kassa inställning och uppfattning som löper hela skiten igenom. Läste inte ÄS materialet innan de gav ut det?! Så, nog vill jag kasta skuld på ÄS, som inte sade något. Som redaktör hade jag nog sagt "Schysst plott grabben, men de här bitarna får du skriva om". Well, whateva' det är ju rollspelshistoria, och det är ett förbaskat gott skratt. Life is life...

Plus att detta är fan den, av rent nöje, mest läsvärda tråden på länge. Heja Bobby! Detta är fan skicklig komik på hög nivå. Rena nördsvaret på Magnus Betnér.

 

[Eksem]

"Det är väldigt lätt att döma så här långt i efterhand när vi har hunnits utveckla långt, långt efter det var skrivet."

Väldigt lätt, och väldigt roligt! Det är ju samma fascination som gör att Angry Video Game Nerd är så rolig. Den höga WTF-faktorn.

Notera dock att den har varit konstant ogillad (inte av alla, men konstant) sen den kom, medan andra saker från den tiden eller äldre fortfarande är högt älskade.

 

[Gurgeh]

Äventyr till SRR

Men de SRR-äventyr som vi spelade ger mig känslan av att de var rätt lika i sitt upplägg.

De äventyr jag läste till SRR var inte direkt rälsade -- de var bara tråkiga. De gick nästan alltid ut på att något hände och sedan skulle rollpersonerna bege sig in i en dungeon och reda ut det. Dungeonen kunde vara ett rövarfort, en tjuvgömma i en kloak eller något annat, men det var fortfarande en dungeon. Det gjorde ändå att de var mer fria än Helvetesfortet, eftersom rollpersonerna kunde gå runt i dungeonen som de ville och lösa (eller misslyckas med att lösa) de problem de ställdes inför i den ordning de kände för.

/tobias

 

[Dimfrost]

Re: Äventyr till SRR

De var dessutom, om jag minns rätt, utan undantag översättningar av MERP-äventyr, och därmed inte riktigt Äventyrsspels fel på samma sätt som Nidländska reningen. (De kunde förstås ha valt att inte översätta dem, men omdöme kan man ju inte anklaga dem för att ha haft. )

 

[Robert Jonsson]

Re: Äventyr till SRR

Anledningen att jag reagerar är lite grann för hela tråden känns som kollektiv gruppmobbning, med grovt språk (Dante fick ju till och med gå in varna eftersom det förekom personangrepp). Alltså, det är inget fel att framför kritik. Jag menar, på Piruett framförs skarp kritik varje måndag mot dess artiklar. Ibland håller jag med, andra inte. Men det görs alltid med god smak som inte går över gränsen. Det tycker jag saknas här. Det känns som Lukas försöker sig på samma sak som görs på Piruett, men istället hamnar på fel sida av gränsen.

Det betyder givetvis inte att jag tycker han hålla inne på kritiken. Han har all rätt att framföra den. Jag tycker han överdriver den på sina ställen och spetsar det för att få ett mer slagkraftigt inlägg, samtidigt som han inte sätter sakerna i kontext hur marknaden såg ut. Folk som var med på den tiden och särskilt de som läst äventyret kan sätta saker i eget perspektiv. För de som inte läst äventyret är det lätt att bara köpa resonemangen rakt av som sanningar och det är där som jag tycker man gör en epic fail om man bestämmer sig "det är så här det är". Uttala sig utan att veta vad man talar om med andra ord. Som sagt tidigare, Helvetetsfortet är inte alls så annorlunda som de flesta andra äventyr som släpptes till Drakar och Demoner. Skillnaden är bara äventyret gjorde större påverkan än de flesta andra (bortsett från Svavelvinter då som spelar i en helt annan lika): många ogillar det, som Lukas, medan många älskade det när det kom.

Som sagt var, det var en av de populäraste kampanjerna på sin tid. Det i sig betyder att många förr var korkade idioter som inte visste hur rollspel skulle spelas eller så finns det något bra i äventyren. Jag väljer det sista.

 

[Dimfrost]

Re: Äventyr till SRR

Det håller jag inte alls med om. Visst fanns det mycket annat skräp också, som förtjänar att dissas på samma sätt som Nidländska reningen, men det fanns bra grejer. Dessutom förstörde Johan Sjöberg Chronopia med sina värdelösa tilläggsböcker så han förtjänar allt ovett han kan få. Argumentet "han var 17, han kunde inte bättre" faller ju också eftersom Äventyrsspel ju borde låtit bli att publicera skiten.

Det sagt så tycker jag Bobby dessutom definitivt håller sig på rätt sida gränsen, men det var väl inte så oväntat.

 

[Gurgeh]

Orsak m m

Skillnaden är bara äventyret gjorde större påverkan än de flesta andra (bortsett från Svavelvinter då som spelar i en helt annan lika): många ogillar det, som Lukas, medan många älskade det när det kom.

Det gjorde definitivt påverkan på mig: det gjorde att jag inte köpte de två följande delarna av trilogin!

/tobias

 

[Robert Jonsson]

Re: Äventyr till SRR

Givetvis finns det riktigt bra och öppna grejer- det säger jag inte emot. Siratsias vita formelsamling är en sådan grej som inte riktigt fick den uppmärksamhet som jag tyckte den förtjänade. Den är öppen och har inte ens ett bestämt slut. Så allt är inte samma stil, men som du säger mycket var det - även om jag inte vill använda ordet skräp. Det var skrivet för en annan tid, vilket inte ska appliceras hur vi spelar idag i min mening (se det mer som tidstypiskt historiedokument).

Som sagt var, jag tycker inte Bobby gör det i ovanstående artikeln men det är min gränsdragning. Jag föredrar att försöka se saker positivt än negativt. Jag tänker inte tvinga det synsättet på andra. Det känns däremot som en ren kopia på Piruetts Sinkadus-måndagar, fast bara mer vulgär (som de flesta kloner också blir).

 

[Robert Jonsson]

Re: Äventyr till SRR

Det gjorde definitivt påverkan på mig: det gjorde att jag inte köpte de två följande delarna av trilogin!

*skrattar*

Ja, då skulle du hamna i kategori ett då.

Jag ser dock det hela som helhet och främst då stoffet som knyter an till Altors förhistoria, nekromantins skapelse och Yndar. Det är för mig vad som gör Nidländska Reningen intressant. Inte den rälsade handlingen.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Äventyr till SRR

Det känns däremot som en ren kopia på Piruetts Sinkadus-måndagar, fast bara mer vulgär (som de flesta kloner också blir).

Jag brukar inte hålla det för god smak att opponera sig mot kritik av ens egna alster, men vill bara kommentera det här. Jag gör inte kopia av Sinkadusmåndag. Däremot jobbar jag och Magnus i samma tradition av kritik, vilken knappast startade på Piruett -- läs till exempel RPGnet, så hittar du ett rejält antal trådar i samma anda. Eller, som sagt, ovan nämnda Angry Video Game Nerd.

Att jag skulle vara mer vulgär än Magnus sticker jag dock inte under stol med.

 

[Robert Jonsson]

Re: Äventyr till SRR

Nej, du har rätt i att Prieutt inte var först med den här typen av alster och kritik. Det var inte meningen att antyda det. Vad jag försökte peka ut var att han nyss (eller nyss och nyss - för många veckor sen blir det nu) började sin granskning av Sinkadus. Det är ett uppskattat inslag hos många, vilket gör att det följer en våg av liknande saker.

Ungefär som Matrix skapade en våg av kloner, även om det givetvis redan fanns liknande saker borta i Hong Kong och så som "ingen" kände till.

(För att göra det klart, så läser jag ämnet med stor behållning även om jag gnäller här. Det är väl inte främst att "dissa" dig som fick mig att skriva mitt tidigare inlägg - du har ju trots allt läst igenom äventyret och "recenserar" den med en rejäl sågning.)

 

[Feliath]

Re: Äventyr till SRR

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Det känns däremot som en ren kopia på Piruetts Sinkadus-måndagar, fast bara mer vulgär (som de flesta kloner också blir).</div></div>
Nu har ju i och för sig Bobby redan svarat på det här, men har du alltså aldrig läst den klassiska Synnibarrecensionen på RPG.net? Eller den av FATAL? Eller Mark Twains sågningar av James Fenimore Cooper?

Nog för att Sinkadusmåndagarna är kul, alltså, men du ger Dilandau vida för mycket credit om du tror att han hittat på den här stilen.



/Feliath — om du läser mera, slipper du vara så obeläst

 

[Svarte Faraonen]

Re: Äventyr till SRR

Nu har ju i och för sig Bobby redan svarat på det här, men har du alltså aldrig läst den klassiska Synnibarrecensionen på RPG.net? Eller den av FATAL?

Och där ligger jag också i lä när det gäller invektiv östa över författaren.