[Luna City Blues] Hur känns ett Imperialområde?

[Enstoeringen]

Jag skulle vilja framhålla tre grejer när det kommer till arkitekturen: de uniforma arbetarlängorna med sina tegelfasader (council flats), medelklassens tegelditon (men semi-detached) med minimala ”trädgårdar” och slutligen det viktorianska ”arvet” hos överklassen och företagsapparaten. MEN man kan inte heller blunda för det brutalistiska (modernistiska) stråket som är urtypiskt 1900-tal. Det brittiska är på något märkligt sätt både extremt konservativt OCH progressivt på samma gång.

Tillägg: Angående Capitol så har jag alltid föreställt mig dem som retrofuturistiskt 40- och 50-tal med allt vad det innebär av tradition, baseball och äppelpaj, typ, men kontrasterat mot en Mad Men-esque New Yorksk hypermodernitet av stål och glas.

 

[JohanL]

”Upplyftande” affischer med krigspropaganda

Pastischer på klassiker som:

 

[JohanL]

Förutom Clockwork Orange kan väl en del 1984 vara på sin plats? Fem minuter av hat? Vi har alltid varit i krig med Bauhaus? Frihet är slaveri?

 

[Enstoeringen]

Pastischer på klassiker som:

View attachment 15422 View attachment 15423

View attachment 15425View attachment 15429

Även:

 

[krank]

Förutom Clockwork Orange kan väl en del 1984 vara på sin plats? Fem minuter av hat? Vi har alltid varit i krig med Bauhaus? Frihet är slaveri?

Mjodå, för all del, även om Bauhaus ju definitivt är den megakorp som är mest typ östtyskland+nazityskland+1984. Sanningsministerium och blod-och-jord liksom. Imperial är ju åtminstone i 1-3e lite för decentraliserat för att vara sådär betongmodernist-fascistiskt riktigt, upplever jag det som. Men i den igengrodda byråkratin finns absolut utrymme för rum 101, om man vill det… =)


En fascinerande grej med Imperial är ju lite att deras nationella lånta fjädrar passar så dåligt. De har aldrig varit något imperium. De har ingen socialdemokrati. De har inga egentliga stolta traditioner. De är en diaspora av små separata företag som var sent ute med att bilda megaföretag, de har inget hemland och de är typ i konstant inbördeskrig. Det tycker jag är rätt kul.

 

[Enstoeringen]

Ju mer jag tänker på detta (Imperial) desto mer framträder det Storbritannien som målas upp i V for Vendetta. Framförallt i serieromanen men även i filmatiseringen. Kanske lite kryddning av Orwellsk dystopi?

Bauhaus, i sin tur, föreställer jag mig skulle kunna ta inspiration från DDR (De Gaulle lär ha kallat DDR för Preussen; arbetar- och soldatstaten) - kanske för att undvika att gräva ned sig i nazisymboliken för mycket - eller varför inte det Putinistiska oligark-Ryssland av idag (vilket iofs kanske ligger lite för nära verkligheten).

 

[JohanL]

En fascinerande grej med Imperial är ju lite att deras nationella lånta fjädrar passar så dåligt. De har aldrig varit något imperium. De har ingen socialdemokrati. De har inga egentliga stolta traditioner. De är en diaspora av små separata företag som var sent ute med att bilda megaföretag, de har inget hemland och de är typ i konstant inbördeskrig. Det tycker jag är rätt kul.

Det torde om något göra dem ännu ivrigare att ljuga ihop sin historia! De urgamla svenska traditionerna behövde inte hittas på förrän på 1800-talet när varje uns av stormaktstiden var över. Det mesta i skotsk nationalromantik är samma sak. Till och med det där med klanspecifikt skotskrutigt.

Citerar Karl Deutsch: "Nation: a group of people united by a common hatred of their neighbours and a shared misunderstanding of their past."

 

[krank]

Det torde om något göra dem ännu ivrigare att ljuga ihop sin historia! De urgamla svenska traditionerna behövde inte hittas på förrän på 1800-talet när varje uns av stormaktstiden var över. Det mesta i skotsk nationalromantik är samma sak. Till och med det där med klanspecifikt skotskrutigt.

Citerar Karl Deutsch: "Nation: a group of people united by a common hatred of their neighbours and a shared misunderstanding of their past."

Absolut, men för mig gör det nog att den här 1984/V for vendetta/Brazil-grejen passar lite sämre, tror jag.

Men jag ska inte gräva ner mig i det eller regna på folks parad alltför mycket =) Det är ett kul perspektiv!

 

[JohanL]

Har du läst The Diamond Age, förresten, med sina neo-Victorianer? Det kunde vara en litet seriösare ingång kring mentaliteter i i alla fall de övre klasserna.

 

[Dilandau]

Mycket trupptransporter och militär aktivitet. Både stora ”officiella” sådana, men också att det plötsligt kommer åkande motsvarande en pickup-truck lastad med ett gäng krigare som skjuter med ak47 i luften och skriker slagord.

 

[Mogger]

Ja, tegel och monument. Sandsäckar. Vaktposteringar. Marknader, vantar med avklippta fingrar.

 

[Hägerstrand]

Jag tänker att en del av hur det ser ut för överklassen i området är hur det ser ut på hemplaneten. Bauhaus adel är väl inte "hemma" på Luna, utan hemma är man på godset på Venus. Det går ju inte att ha sin traditionella Diabolus-jakt på Luna, där är man för att jobba eller.. gå på teater och se något som inte visas hemma?

I så fall får vi den här skillnaden mellan en överklass som kan pendla mellan Luna och hemkulturen och därför nöjer sig med att kostymen har rätt snitt och slipsnål, men en arbetarklass som lever i en kultur som blir mer och mer hyperkoncentrerad genom distanseringen mot de andra kulturerna (trots att arbetaren själv aldrig upplevt kulturen på hemplaneten).

Men gäller det här för alla megakorpar? Är det bara på Merkurius man kan få en riktig Mishima-sushi? Är det bara på.. någon måne som Imperial har riktigt afternoon tea?

 

[krank]

Jag tänker att en del av hur det ser ut för överklassen i området är hur det ser ut på hemplaneten. Bauhaus adel är väl inte "hemma" på Luna, utan hemma är man på godset på Venus. Det går ju inte att ha sin traditionella Diabolus-jakt på Luna, där är man för att jobba eller.. gå på teater och se något som inte visas hemma?

I så fall får vi den här skillnaden mellan en överklass som kan pendla mellan Luna och hemkulturen och därför nöjer sig med att kostymen har rätt snitt och slipsnål, men en arbetarklass som lever i en kultur som blir mer och mer hyperkoncentrerad genom distanseringen mot de andra kulturerna (trots att arbetaren själv aldrig upplevt kulturen på hemplaneten).

Men gäller det här för alla megakorpar? Är det bara på Merkurius man kan få en riktig Mishima-sushi? Är det bara på.. någon måne som Imperial har riktigt afternoon tea?

Det här har jag absolut tänkt på. Luna är generellt inte "hemma" för någon, utom möjligen de som egentligen saknar hem (Cybertronic, Brödraskapet). Utan det är snarare en hyper-urban smältdegel. De Bauhausers som bor här är inte lika isolerade från omvärlden som de som bor på Venus. Samma sak med hyperisolationistiska Mishima. Jag har nog dock tänkt mig att allt är lite mindre extremt, för det finns mindre kontroll och mindre möjligheter att isolera. Det finns ändå möjlighet för folk att ha direkt kontakt med folk. Sedan blir det såklart också extrema motsättningar här och var, och många har behov av att hävda sin identitet och så, men… om inte annat blir det mer spelbart om det blir mindre extremt, tänker jag. Samtidigt som man kan ha kvar en del av de mer extrema uttrycken för företagens förtryck – någon annanstans.

(Sedan tänker jag inte sticka det minsta under stol med att jag personligen ser mångkulturella smältdeglar där folk kan behålla viss särart men samexisterar och lär sig om och av varandra som idealet, och därför gärna har det som en av Lunas fördelar som väger upp alla nackdelar i den annars rätt dystopiska världen…)

 

[obak]

Vi får ju inte glömma stereotyperna med ordnar, pojkskolor och skumma riter där man skall sodomera grishuvuden eller uppsatta medborgare som bär kvinnounderkläder i hemlighet. Eller en fullständigt vidrig paparazzikår som ääääääälskar snaskigt skvaller.

 

[Rickard]

Lite inspiration: Om man kisar lite och omtolkar saker. Äggkläckningsmaskinen som kloningsanrättning, krigsmotorcyklar som en Judge Dredd-polis eller utbildning via propagandafilmer, den ökänt dåliga engelska matkonsten är mest puréer utrullade från fabriker.

 

[JohanL]

Eller en fullständigt vidrig paparazzikår som ääääääälskar snaskigt skvaller.

Publikationen heter förstås The Moon.