[Luna City Blues] Realism och de venusianska djunglerna

[Gabrielle de Bourg]

Jag hade nog beskrivit världen utanför Luna via propagandaskrifter, reklamafficher, ögonvittneskildringar (som kan vara färgade av lite vad som helst), predikningar och tidningsartiklar. Sådana grejer. Givetvis polisrapporter med. Mycket av detta kan såklart beskriva Luna också. Sedan hade jag bara beskrivit Luna City i den mån som krävs. Och så hade gjort några tabeller där man kunde slumpa saker i samma anda som "vi har alltid varit i krig mot Oceanien" odyl.

Det gör också perspektivet "Luna City-centrerat", när världen utanför är mystisk. Dessutom bra om man ska avslöja mer i framtida böcker, så måste inte allt bestämmas nu.

 

[Gurgeh]

De har Nekrosaurier

På svenska säger vi dödlor.

 

[Ram]

Jag ser det nog som en viss risk – framför allt tycker jag att det skapar problem för hemmabyggandet. Om det finns ett stort förutbestämt officiellt skeende så gör det att man som hemmapulare dels kan känna sig väldigt begränsad och dels upptäcka att saker man hittat på plötsligt inte funkar alls med officiell kanon så att säga. Jag vet ju själv att jag aldrig kan hålla mina äventyr/kampanjer bara på low-level, jag vill alltid upp i det episka och peta. Om risken då är att jag inte kan använda nästa stora balla kampanjbok så känns det lite trist.

Jag tänker att man får göra det med finess. De flesta hemmabyggen skulle jag säga inte gör så stora och genomgående förändringar i världen utan att de är ganska lokala. En bakgrundsrullande metaplot tänker jag generellt att den utvecklas mestadels långsamt över tid och kanske bara en eller ett par gånger med en bang. Det borde vara förhällandevis görbart att hantera, framför allt om man känner till dem i förväg.

Men det kanske bara är jag som tycker sådant är the awesomeness...

 

[JohanL]

Om det finns ett stort förutbestämt officiellt skeende så gör det att man som hemmapulare dels kan känna sig väldigt begränsad och dels upptäcka att saker man hittat på plötsligt inte funkar alls med officiell kanon så att säga. Jag vet ju själv att jag aldrig kan hålla mina äventyr/kampanjer bara på low-level, jag vill alltid upp i det episka och peta. Om risken då är att jag inte kan använda nästa stora balla kampanjbok så känns det lite trist.

Jag tycker att det här är helt OK och till och med föredömligt bara man är öppen och up-front med det (den framtida metaplotten får gärna beskrivas i grundboken!). Då kan man som SL förhålla sig till det och använda det eller ej, men man vet vad konstruktörens tanke är. Det ger också oanade möjligheter för rollpersonerna att vara de som får kampanjen att spåra ur från metaplotten genom att göra något åt saker. En stor kampanj och metaplott att antingen använda eller medvetet ignorera är jättebra.

 

[JohanL]

Än mer flummig idé, och med förbehåll för att jag har dålig koll på MC:
Upptäckten av Nero försköt verkligheten på något vis. Från att mänskligheten strävsamt arbetat på i någon sorts hård science fiction där Venus bara är ett livsfientligt helvete, Mars bara ett kallt stenklot och existensen på Luna borde ge förtvinade muskler och benskörhet, så gav den Mörka symmetrin vingar åt den mänskliga fantasin – vilket gjorde solsystemet mer beboeligt. Ingen minns något annat, men viss plågas av någon sorts skav, vetskapen om att deras tillvaro egentligen är en omöjlighet.

Den inte bara förändrade verkligenheten, utan förändrade verkligheten så att det alltid varit så?

 

[Leon]

Jag tycker att det här är helt OK och till och med föredömligt bara man är öppen och up-front med det (den framtida metaplotten får gärna beskrivas i grundboken!). Då kan man som SL förhålla sig till det och använda det eller ej, men man vet vad konstruktörens tanke är. Det ger också oanade möjligheter för rollpersonerna att vara de som får kampanjen att spåra ur från metaplotten genom att göra något åt saker. En stor kampanj och metaplott att antingen använda eller medvetet ignorera är jättebra.

Det man säger är väl i princip att spelgruppens kanon trumpar spelförlagets kanon. Och det är jag helt för!

 

[afUttermark]

” Capitol behöver dig, gå med i Marsian Marines och bli shareholder i firman”- reklamaffischens finstilta text om hur de sju årens militärtjänst generade en aktiepost och att bli löntagare i en av Capitols otaliga firmor, ögnades knappt igenom av det dussintals ungdomar som stod i regnet utanför rekryteringskontoret.

Själv bevakade jag en av ungdomarna i gyttret. I tre dagar hade jag följt den kedjerökande donnan som till sina rika föräldrars förtret slummade med pöbeln här i Lowfields. Problemet var väl knappast hennes utan snarare den rymdhamnstatuerade stuveriarbeterskan Gladys Stillwater som den naiva tonåringen handlöst hade förälskat sig i.

Att spåra överklass barn i slummen var bra mycket lättare än att spåra desertörer i den venusianska djungeln, och mer välbetalt också bara tusenfalt gånger tråkigare.

 

[JohanL]

För mig är MC långa mörka rockar, kostymer i dämpande färger, svarta eller grå filt hattar, höga mörka skyskrapor där det är upplyst i en handfull fönster, regn, paraplyer, privatdeckare som tänder cigarretter utan filter i gathörn under en fladdrande gaslykta, och i slutscenen plockar hjälten fram en deathlockdrum som har haft i skuffen på sin bil hela äventyret

För mig har MC alltid varit "för dig som tycker att WH40K är för rimligt och avskalat och har för små vapen och axelklaffar". Men det är inte något positivt, så att mecka med det är bara önskvärt!

 

[krank]

Det gör också perspektivet "Luna City-centrerat", när världen utanför är mystisk. Dessutom bra om man ska avslöja mer i framtida böcker, så måste inte allt bestämmas nu.

Som jag tror att jag sade till nån på Dancon: det finns ju två perspektiv här: Vad som står i boken, och vad jag "vet". Jag kommer utan tvekan att ha en massa grejer jag bestämmer i mitt huvud och kanske också skriver ner nånstans (och diskuterar på forumet) men som inte kommer med i grundboken. Jag tycker ju om att förklara saker och försöka hitta strukturer av sanningar och mysterier och så; det kliar i mig när jag stöter på saker som är alltför mystiska. Även om jag absolut förstår att många upplever att det blir "tråkigt" när saker bestäms och förklaras.

Knepet är väl att hitta en balansgång, nånstans. Att låta själva produkten kunna vara någorlunda mystisk, samtidigt som jag för mig själv bestämmer tillräckligt mycket för att kunna skriva spelet.

I det här fallet måste man ju kanske inte bestämma exakt hur allt funkar med djunglerna – men vissa saker är av naturen sådana att nämner man dem så har man fattat ett beslut av något slag.

• Nämner man venus djungler, så har man bestämt att det finns djungler på venus. Och att det antingen är så att ingen vet att planeten någonsin varit annorlunda, eller att folk i allmänhet har en (sann eller ej) bild av hur det gick till när den terraformades. Och säger man då också till exempel att det inte var så länge sedan Fallet, så har man också bestämt att folk kommer ihåg hur det var innan, och att det finns folk som fortfarande antagligen vet hur det gick till med terraformningen etc, även om det kanske inte är allmänt känt.
• Nämner man att Luna har terraformningsmaskiner/torn, så finns de ju där. Vem exakt som byggt dem kan fortfarande lämnas oklart om man vill det, men ifall terraformningen är något självklart/färdigt som ingen ens tänker på eller ifall det är något alla hela tiden oroar sig för att den ska fallera är det svårt att inte bestämma sig om. Även att inte säga något är i det fallet ett beslut – är terraformningsmaskinerna något kontinuerligt och folk vet det, så är det nog något som också behöver framgå. Framgår det inte, så är det inte så – och då har man stängt dörren till de kontinuerliga terraformningsmaskinerna.

Det här är det kluriga för mig. Jag är ju mycket top-down i mitt världsbygge; jag har svårt att inte tänka i termer av vilka konsekvenser de saker man bestämmer har.

Jag förstår med andra ord perspektivet "allt måste inte bestämmas nu". Men jag måste nog nästan bestämma allt nu, eller åtminstone större/viktiga saker som påverkar samhället och vardagen. Åtminstone om jag ska kunna skriva det här spelet. Bottom-up funkar inte för mig helt enkelt.

 

[krank]

För mig har MC alltid varit "för dig som tycker att WH40K är för rimligt och avskalat och har för små vapen och axelklaffar".

MC är, i mina ögon, klart mer rimligt och avskalat än 40k. =)

 

[krank]

(den framtida metaplotten får gärna beskrivas i grundboken!).

Just det blir det nog inte i det här fallet. Inte som det ser ut nu. Helt enkelt för att jag inte har någon tydlig idé till framtida metaplot av det slaget.

Men hade jag haft det så hade jag skrivit det. Jag gillar ju annars spel som skrivs som en-kampanj-spel, lite som Continuum eller More than Human eller Mutant: År Noll…

 

[Zeedox]

Med djungler på Venus går det ju också att ha med en färgstark handel till och från den planeten. Mordvapen: en venusiansk orkidé. Vem var det egentligen som öppnade blomkupan och släppte in de dödliga gaserna i VD:ns rum…?

 

[JohanL]

Med djungler på Venus går det ju också att ha med en färgstark handel till och från den planeten. Mordvapen: en venusiansk orkidé. Vem var det egentligen som öppnade blomkupan och släppte in de dödliga gaserna i VD:n rum…?

Venusiansk afrodisiaka!

(Ja, det blir något av en tautologi, hurså?)

 

[krank]

Ja, i egenskap av Rotsystemförfattare så är jag 100% med på alla roliga saker man kan göra med onda växter och djur. Alternativet "det finns ingen djungel" var det jag gillade minst… =)

 

[Hägerstrand]

I det här fallet måste man ju kanske inte bestämma exakt hur allt funkar med djunglerna – men vissa saker är av naturen sådana att nämner man dem så har man fattat ett beslut av något slag.

Tyvärr fattas ju ett beslut även om du inte nämner djunglerna. I så fall gäller det som spelledaren läst tidigare, det vill säga att djunglerna skapades av människor när jorden plundrades och mänskligheten flyttade ut i övriga solsystemet. Inte som ett medvetet beslut då, utan eftersom det finns som befintlig kunskap och antagligen kommer nämnas i några spel.

Jag tyckte att lösningen där djungeln själv är terraformingmaskineriet lät väldigt snygg. Bauhaus biotekniker var helt enkelt bättre och skapade ett ekosystem som kunde tunna ut atmosfären, absorbera svavel och sen upprätthålla det arbetet på egen hand. Jag tänker alltså fortfarande Humans did it, kanske inte för att det är bäst utan eftersom jag läst det tidigare.

 

[krank]

Tyvärr fattas ju ett beslut även om du inte nämner djunglerna. I så fall gäller det som spelledaren läst tidigare, det vill säga att djunglerna skapades av människor när jorden plundrades och mänskligheten flyttade ut i övriga solsystemet. Inte som ett medvetet beslut då, utan eftersom det finns som befintlig kunskap och antagligen kommer nämnas i några spel.

Ja, åtminstone folk som spelat MC tidigare kommer nog att anta att djunglerna är som vanligt. Nya läsare har ju ingen förkunskap däremot. Och eftersom djunglerna inte kommer i spel så är de nog inte top-of-mind för de flesta på Luna heller, så det gör kanske inte så mycket ifall det inte står något om dem i grundboken. Däremot känns terraformningen av Luna som något lite mer omedelbart, där man verkligen fattar ett tydligt beslut oavsett hur man gör.

Jag tyckte att lösningen där djungeln själv är terraformingmaskineriet lät väldigt snygg. Bauhaus biotekniker var helt enkelt bättre och skapade ett ekosystem som kunde tunna ut atmosfären, absorbera svavel och sen upprätthålla det arbetet på egen hand. Jag tänker alltså fortfarande Humans did it, kanske inte för att det är bäst utan eftersom jag läst det tidigare.

Just nu är jag rätt mycket inne på vad man skulle kunna kalla en kompromiss: att humans took credit for it. Det folk i allmänhet "vet" är nog att Bauhaus' forskarelit hittade ett sätt att terraforma genom att sprida djungel (typ). Men att det kanske egentligen snarare var något de hittade och aktiverade, precis som maskinerna under Luna.

(Jag är ju ett stort fan av att saker egentligen är på ett annat sätt än det folk i gemen vet; jag gillar mysterier och konspirationer)

 

[Badmojo]

Återigen från Venus är vår av Kohl/Kornbluth; Progandareklamen som visas i LC skildrar såklart Venus som ett tropiskt paradis (Off-world colonies... Fhloston Paradise...), men verkligheten är en helt annan. Det får utredarna upptäcka när de måste till en megakorps utpost för att ta reda på vad som verkligen hände en rik familjs svarta får som i ungdomligt oförstånd tog värvning för att jobba som säkerhetsvakt på en "resort" på Venus och försvunnit.

 

[Dilandau]

(Parentetiskt har jag nog alltid sett Mörka Legionen mer som aliens eller varelser från Någon Annanstans snarare än något egentligen övernaturligt. Det var först när jag läste R*Y*M*D jag fattade att det eventuellt var tänkt att de inte bara skulle vara "demoniska" utan faktiskt demoner, som de kallas där. Jag har aldrig riktigt köpt den officiella Brödraskapet-propagandan… =) )

En klassisk twist vore om Den Mörka Legionen visade sig vara… tada… människor!

Det fanns inte alls en portal på Pluto (?), utan det var bara en korporation som hade hemliga anläggningar där och experimenterade med psionics/genetik/AI. Och det gick åt helvete.

 

[Dilandau]

Korporationen i fråga utplånades helt i det efterföljande kaoset. Men enligt vissa källor hette den Cyber-Electronics.

 

[Sömniga Isaac]

Alternativet "det finns ingen djungel" var det jag gillade minst… =)

Förlåt om jag skräpar ned, men just detta fick mig att tänka "det här är vad djungeln vill få dig att tro innan den snärjer sig runt dig som en jägare redo att förtära sitt byte. En djungel som utvecklats bortom vad vi skådat på jorden. En djungel som blivit en top-predator som lurar in lyckligt ovetande i dess grönska för att låta dem förgås i dess djupa bladverk till dess att de blir till näring som tas upp genom dess rotsystem".

Nu är väl inte detta fokuset för just den världs beskrivning du söker att skapa i det här fallet. Men det var det som dök upp i mitt huvud när jag såg dina rader