Björn den gode
Swashbuckler
Lite bakgrund: Nyligen visade det sig att Sveriges mest använda medicin mot för högt blodtryck har ingen som helst klinisk effekt utan kan lika gärna ersättas med sockerpiller. Samtidigt så har många personer blivit hjälpta av medicinen och man varnade folk för att sluta ta den utan att kontakta läkare först. Även andra undersökningar om placeboeffekten visar att detta är en verklig effekt.
Slutsatsen måste bli att det finns ett värde i att föra patienterna bakom ljuset. För hade man redan från början hävdat att medicinen inte hade någon effekt, så hade den ju inte haft någon effekt. Detta strider dock helt mot den allmänna åsikten att total öppenhet och kunskap aldrig kan vara dålig och särskilt inte inom ett så viktigt område som personlig medicinering.
Vart vill jag då komma? Jo, det jag funderar på är om det kanske helt enkelt är bättre att dölja saker för spelare även efter att kampanjen eller äventyret är avslutat. Själv har jag länge använt principen att det både är roligare och mer utvecklande om man kan diskutera allting med spelarna efteråt. Exempelvis att jag berättar vad jag improviserade, vad som var planerat, slps jättehemliga agendor (oavsett om dom avslöjats i spelet eller inte), om jag fuskat med några slag, eller helt enkelt vad jag tyckte varit extra roligt. Jag uppskattar också ifall spelare om dom planerar någon drastisk kursändring berättar detta före spelmötet så jag kan förbereda mig på det.
När jag läst kommentarer som att ?Det är ok om det är rälsat så länge man inte märker att det är det? så har jag primärt tänkt på det som en rätt dålig lösning, fast samtidigt så förstör man kanske spelarnas glädje om man efteråt säger att ?Det spelade ingen roll vad ni gjorde, det här händelseförloppet hade jag bestämt från början?, om nu spelarna faktiskt trott att det inte var rälsat. Jag kan också ibland känna när jag sett en film eller läst en bok att jag inte är intresserad av att få saker förklarade, min fantasi fyller i mycket bättre. Som exempel så läste jag en modern svensk deckare för ett par år sen där man inte fick reda på vem mördaren var, författaren lär sen ha sagt att han ska berätta det 2010 eller nåt sånt, men jag vill inte veta!
Gör man spelare en björntjänst om man berättar saker om sin spelledarstil, kampanjen eller dolda slag? Borde man istället bara lägga upp ett mystiskt flin och säga att ja, det kan ju du få fundera på? Finns det en gyllene medelväg? Vilka saker borde få förbli hemliga?
Slutsatsen måste bli att det finns ett värde i att föra patienterna bakom ljuset. För hade man redan från början hävdat att medicinen inte hade någon effekt, så hade den ju inte haft någon effekt. Detta strider dock helt mot den allmänna åsikten att total öppenhet och kunskap aldrig kan vara dålig och särskilt inte inom ett så viktigt område som personlig medicinering.
Vart vill jag då komma? Jo, det jag funderar på är om det kanske helt enkelt är bättre att dölja saker för spelare även efter att kampanjen eller äventyret är avslutat. Själv har jag länge använt principen att det både är roligare och mer utvecklande om man kan diskutera allting med spelarna efteråt. Exempelvis att jag berättar vad jag improviserade, vad som var planerat, slps jättehemliga agendor (oavsett om dom avslöjats i spelet eller inte), om jag fuskat med några slag, eller helt enkelt vad jag tyckte varit extra roligt. Jag uppskattar också ifall spelare om dom planerar någon drastisk kursändring berättar detta före spelmötet så jag kan förbereda mig på det.
När jag läst kommentarer som att ?Det är ok om det är rälsat så länge man inte märker att det är det? så har jag primärt tänkt på det som en rätt dålig lösning, fast samtidigt så förstör man kanske spelarnas glädje om man efteråt säger att ?Det spelade ingen roll vad ni gjorde, det här händelseförloppet hade jag bestämt från början?, om nu spelarna faktiskt trott att det inte var rälsat. Jag kan också ibland känna när jag sett en film eller läst en bok att jag inte är intresserad av att få saker förklarade, min fantasi fyller i mycket bättre. Som exempel så läste jag en modern svensk deckare för ett par år sen där man inte fick reda på vem mördaren var, författaren lär sen ha sagt att han ska berätta det 2010 eller nåt sånt, men jag vill inte veta!
Gör man spelare en björntjänst om man berättar saker om sin spelledarstil, kampanjen eller dolda slag? Borde man istället bara lägga upp ett mystiskt flin och säga att ja, det kan ju du få fundera på? Finns det en gyllene medelväg? Vilka saker borde få förbli hemliga?
