Nejdå. Vi har evolverat till självmedvetande och samarbete. Så snart vi är ute ur den här obekväma tonårsperioden vi haft de senaste 6000 åren eller så ska det nog gå bättre, ska du se. Då kan vi arbeta oss mot att bli vuxna på riktigt, och sedan nå ännu högre stadier av medvetande. Vid det laget har vi såpass god kontroll över våra över- och undermedvetna att vi kan påverka verkligheten direkt.
Det är i alla fall bra mycket senare än om allt förgås på grund av miljöförstöring, dinomördare eller pest. Den extra tiden kanske kan ge oss en möjlighet att komma undan även stjärnornas död och universums slut.
Men... solen skiner ju idag! Och jag ska äta bullar!
Det var en metafor, fattaruväl. Är du alls bekant med Crowley, eller läser du bara naturvetenskap?
Vi vänder på frågan: varför inte? Varför ska man inte försöka komma undan? Svaret på den är typ "det är meningslöst att försöka".
Varför tillåta stjärnornas död och universums slut? När vi når vår fulla potential kan vi göra vad vi vill.
Inte i någon nämnvärd utsträckning. Jag menar, de flesta vet inte ens varför de tycker som de tycker, och vi har inte ens fått en enda liten futtig planet att hålla sams ännu.
Meditation, och att ständigt söka förbättra oss själva. I övrigt lär det ske automatiskt, likt annan evolution (även om det här i det närmaste rör sig om memetisk evolution), bara vi ser till att överleva. Och i allt vi gör eftersträva att vara goda och toleranta mot varandra.
Inte i den utsträckning vi borde kunna. De flesta av oss har inte ens kontroll över våra drömmar, än mindre världen omkring oss.
Nej, det är redan meningslöst från början. I ordets sanna bemärkelse: Vad är meningen med att överleva så länge?
