Nekromanti Målet med scenen

[Genesis]

Re: OT

Jag håller med till viss del. Det är sån't här jag tänker på när folk säger att mina spel "fokuserar på berättelsen", vilket jag inte tycker att de gör. Jag vill inte fokusera på berättelsen; jag vill fokusera på rollpersonerna. Det kan hända att verktygen jag använder får folk att tro att de skall försöka berätta en intressant berättelse, och jag vet inte hur jag ska övertyga dem om att det inte är det spelet handlar om. Kanske jag bör formulera mig som du. "Nej, det där är inte hur jag gillar att spela. Det där är samberättande, och det är en funktionell spelstil, men inte den jag vill ha i det här spelet." Vad är det mer i Risings triangel förutom samberättande och prestationsspel? Gestaltande, va? Det är det jag är ute efter. Jag vill spela gestaltande. Story Now går bra ihop med gestaltande.

 

[Basenanji]

Det finns bara "spelarens mål"

Det här är ett stickspår, men som jag förstår Han:s problematik mycket viktig.

---

Jag tänker att det ibland kan se ut som att rollpersonerna har egna mål:

"Suzanne tittade ut över San Fransiscobukten och bestämde sig där och då för att försöka stoppa Dr. Evils onda planer på att förvandla vattnet till saltsyra..."

Men – egentligen – är det mer riktigt att prata om detta som spelarens mål.

För – inte ens om vi vill se hur spelvärlden kommer till liv i den mest samberättiga anda som går att uppnå – är det rollpersonerna själva som bestämmer något. Det är BARA spelarna som kan styra dessa.

"Meh, din ansjovisburk, det är inte så det funkar, vi kan ju ge typ en rp en agenda och en personlighet, å sedan måste spelaren anpassa sig efter det...!"

Men då är det ju FORTFARANDE spelare som har hittat på de här agendorna och den logik som styr dem! Dvs, det finns en sorts metalogik som spelarna är (nåja, hyggligt) överens om och som utgör trovärdigheten i spelvärlden. Problemet är bara att sådan metalogik inte är så transcendental som den kan se ut. För VISSA ter den sig självklar, men inte för alla.

"Jaha, och på vilket sätt har du bidragit till diskussionen med den här posten då?"

Jo, när vi pratar och diskuterar tex Han:s fråga, så borde vi ta ställning till vad spelarna egentligen vill ha ut av att spela. Det är sådana fundamentala frågor som, när de förblir obesvarade ställer till med problem.

Tex så kommer en del spelare som har lättare att knyta an till den metalogik som styr berättelserna runt spelbordet att också ta initiativ på ett helt annat sätt än andra. Så frågan är då hur vi bäst beskriver denna spelvärld och vad som kan tänkas hända i den.

Hoppas min poäng gick fram.

 

[Ram]

Re: OT

För mig symboliserar den här tråden skillnade mellan min bild av "story now" och samberättande. Det ena är ett gemensamt utforskande på rollpersonsnivå där immerssion i rollpersonen är helt möjlig. Det andra är ett gemensamt författande.

Detta tycker jag inte stämmer. Den första meningen alltså, story now kontra samberättande.

Jag tror inte någon i tråden egentligen pratar om samberättande (möjligen Han och även han pratar utifrån karaktärens vilja).

Vi har (om jag inte missat, jag har läst från jobbet) vare sig pratat om agenda eller konflikthantering.

 

[Rickard]

Re: OT

Jag tror inte någon i tråden egentligen pratar om samberättande (möjligen Han och även han pratar utifrån karaktärens vilja).

Från trådstarten: "Det jag vill prata om i denna tråd är just hur viktigt det är att även säga målet med scenen i just samberättarspel."

/Han som vet hur svårt det kan vara att komma ihåg vad man egentligen pratade om i första fallet

 

[Rickard]

Nu talade Rickard om att Lauren skulle gå därifrån utan att bli sedd, inte jägaren, men det spelar egentligen ingen roll. Det hade också kunnat bli hur kul som helst. Man hade till exempel kunnat följa upp med hur jägaren börjar rota igenom Laurens grejer, störa hennes kontakter, etc. Hur länge kan hon undvika att konfrontera honom? Eller kommer hon att gå direkt på källan, hans uppdragsgivare? Uppdragsgivarens spelare hade också kunnat följa upp med att bestämma möte med Lauren någonstans och låta vampyrjägaren möta henne istället, etc. Som du säger, hur kul som helst.

Följa upp med, ja. Men då hade man lika gärna kunnat spela ut den scenen istället. Om någon satt en riktning och någon annan inte gillar det, så kan man lika gärna diskutera kring varför det inte funkar och istället sätta andra scener.

Hela scenen med att någon undvek den andra hade varit en meninglös scen. Inget hade hänt och det hade bara varit en kort mellanscen.

Jag tycker det är roligare när folk diskuterar kring scensättning när någon inte håller med. Hela grejen med vampyrjägaren och Lauren var ju att deras vägar skulle korsas på ett sätt eller annat (då förberedelserna handlar om det), så varför skulle jag undvika konfrontationen?

Varför skulle jag då blocka någon annans scensättning? Jag själv kände "Ok, vi ska tydligen träffas nu. Undrar var vi hamnar någonstans". Hade jag känt "Nä, jag vill inte konfronteras med vampyrjägaren" så hade jag sagt till redan när du satte scenen.

/Han som nu sagt det sista om att diskutera scenen tre gånger

 

[Ram]

Re: OT



Kejrå. Det förvirrade mig helt enkelt att pratet var så stenhårt vinklat mot konfrontation och mål. Det är inte direkt samberättande för mig. Jag får dra tillbaka min protest till nässe också.

 

[Ram]

Som du kanske anar från mina exempel så trodde jag att vampyrjägaren var en annan spelare. Jag trodde det var avsvärt mer crunchy än det var. Jag står fast vid min åsikt, men poängen var klen i sammanhanget.

 

[Rickard]

Som du kanske anar från mina exempel så trodde jag att vampyrjägaren var en annan spelare. Jag trodde det var avsvärt mer crunchy än det var. Jag står fast vid min åsikt, men poängen var klen i sammanhanget.

Det var en spelledarperson spelad av en annan deltagare. En spelledarperson som jag bundit till min rollperson som en viktig person. En spelledarperson som ska visa min mänsklighet. Allt detta är en del av systemet men inte bundet till någon regelmekanik.

/Han som själv tänkte att spelledarpersonen också ska vara något som blir en insats

 

[Rickard]

Re: Det finns bara "spelarens mål"

Jo, när vi pratar och diskuterar tex Han:s fråga, så borde vi ta ställning till vad spelarna egentligen vill ha ut av att spela. Det är sådana fundamentala frågor som, när de förblir obesvarade ställer till med problem.

Ja, det är någonting fundamentalt som jag känner att vi missar i tråden. Det känns som att "båda sidor" utgår från olika grunder.

/Han som inte heller tycker att skillnaden mellan rollpersonens mål och spelarens är så glasklara

 

[Nässe]

Re: OT

För mig symboliserar den här tråden skillnade mellan min bild av "story now" och samberättande. Det ena är ett gemensamt utforskande på rollpersonsnivå där immerssion i rollpersonen är helt möjlig. Det andra är ett gemensamt författande.

Detta tycker jag inte stämmer. Den första meningen alltså, story now kontra samberättande.

Jag tror inte någon i tråden egentligen pratar om samberättande (möjligen Han och även han pratar utifrån karaktärens vilja).

Vi har (om jag inte missat, jag har läst från jobbet) vare sig pratat om agenda eller konflikthantering.

Ah, jag tror vi får lägga ner det här. Troligtvis har du missförstått mig för jag fattar inte vad du menar med din invändning.

Du säger att du inte håller med om första meningen.

Du tycker inte att den här tråden för mig symboliserar skillnaden mellan min bild av Story now och samberättarspel? ????

Antar att det inte är det som du menar?

Edit: (Inget illa ment- vilket jag hoppas framgår, jag vet bara inte vad jag ska svara på)

 

[Nässe]

Re: Det finns bara "spelarens mål"

Jag tycker du gör det lite väl svårt för dig.

Sjävklart vet vi alla att rollpersonerna inte finns på riktigt, varken som fysiska personer eller som individer som kan ha en vilja och en drivkraft.

------

Ikväll spelade vi Oneshot!, ett indilir där man har en spelledare och spelare och tillsammans upptäcker man en berättelse. Ingen vet vad som ska ske innan det sker.

Jag var typ Dr Jekyll och min medspelare var typ Mr Hyde.

I en scen tog Hyde över "oss" och började närma sig en hjälplös hemlös flicka och betedde sig allmänt äckligt och snuskigt.

jag tog över kontrollen från honom och fick "oss" att försöka rädda flickan. Hon blev dock skitskraj och ropade på sin pappa som fanns i närheten, och då flydde jag.

___

För mig är det tydligt att jag spelade på vad jag bestämmer (utifrån immerssion) är min karaktärs drivkraft- att rädda flickebarnet.

Jag gör ingen avvägning om vad som varit roligast för storyn. Jag, som spelare skulle inte tycka det var tråkigt om Hyde lyckades- det skulle varit skitballt, och hemskt. Men jag tar inte ens ställning till det medan vi spelar.

Jag har heller ingen riktig aning om vad spelaren som var Hyde hade för egentlig intention med flickan. Men det är mycket tydligt för mig vad jag, när jag rollspelar, vet att Jekyll vill göra.


____


Om vi spelat samberättade på det sätt som Han pratar om ( i min bild av det) så hade jag som spelare haft en tanke om vart jag skulle vilja att scenen tar vägen- tex att Hyde och Jekyll slåss om flickan, eller att Jekyll räddar flickan och springer in till polisstationen.

Så som vi spelar gör jag inte ens den mentala operationen, jag tänker aldrig i de tankebanorna.

___


Det är, för mig, skillnaden mellan story now och samberättande. Och det är också ett medhåll till Genesis när han säger att det överhuvudtaget blir trist när man bestämmer mål med en scen innan man spelar den. (Vilket kanske inte direkt hjälper Han i hans tråd- så sorry för det)

 

[Ram]

Re: OT

Tror du att jag syftade på att du inte fick tycka vad tråden symboliserade för dig...? Inte att jag inte höll med dig om din analys...?

.
.
.

Jo, vi kan absolut lägga ned det här. Absolut.

 

[Genesis]

Hela scenen med att någon undvek den andra hade varit en meninglös scen. Inget hade hänt och det hade bara varit en kort mellanscen.

Okej, men du är med på att det där är din tolkning av scenen, inte min mening när jag satte den? När jag satte scenen hade jag inget sådant mål. Jag tycker ju att om Lauren hade undvikit vampyrjägaren så hade det varit en intressant och givande scen som hade visat oss Laurens personlighet. Och jag tycker att det är mycket viktigare att spela sin rollperson efter hennes personlighet än att få en bra scen. Men då är vi inne på det här med samberättande igen, och eftersom det är det den här tråden handlar om kanske det är bäst att jag drar mig ur, också. Svart av kval är, som det är designat, inte tänkt att spelas som samberättarspel (även om det såklart kan spelas så).

 

[Nässe]

Re: OT

Jag förstår att du inte håller med mig men jag förstår på riktigt inte i vad. Är det min analys av tråden eller av story now, eller vad? Jag ger gärna ett så bra svar jag kan men du måste hjälpa mig lite mer. Jag är med på att du inte håller med om något. Vad?

 

[Rickard]

Re: Målet med scenen [OT]

Hela scenen med att någon undvek den andra hade varit en meninglös scen. Inget hade hänt och det hade bara varit en kort mellanscen.

Okej, men du är med på att det där är din tolkning av scenen, inte min mening när jag satte den? När jag satte scenen hade jag inget sådant mål.

Med andra ord kan man slumpa ut vilka individer som är i en scen och det blir alltid bra? För det är vad jag tycker att du säger just nu. Givet nu att man följer dina andra punkter om vad man inte ska göra (åsikter, ja/nej, styra scenen).

/Han som trodde Svart av kval var samberättande för att det hade roterande spelledare och best-kommandon, för om man vill ha gestaltning i formen av att bli karaktären (immersion) så funkar det bäst med en spelledare som sköter allt metaspel

 

[Genesis]

Re: Målet med scenen [OT]

Med andra ord kan man slumpa ut vilka individer som är i en scen och det blir alltid bra? För det är vad jag tycker att du säger just nu. Givet nu att man följer dina andra punkter om vad man inte ska göra (åsikter, ja/nej, styra scenen).

Nej. Som jag sade, om du känner "Jag undrar vad som skulle hända om ..." så är det antagligen en bra scen. "Jag undrar vad som skulle hända om vampyrjägaren fick order om att döda Lauren?", till exempel. "Jag tycker inte att man bör ha ett mål med scenen" är inte detsamma som "Jag tycker inte att det finns några krav överhuvudtaget". Jag har lagt fram några idéer för hur jag tycker att en bra scen ska vara, men jag hoppas att jag inte låtit påskina att det är en komplett lista och om man följer dem så blir det "alltid bra".

/Han som trodde Svart av kval var samberättande för att det hade roterande spelledare och best-kommandon, för om man vill ha gestaltning i formen av att bli karaktären (immersion) så funkar det bäst med en spelledare som sköter allt metaspel

Svart av kval har roterande scensättning, inte roterande spelledare. Det är en gigantisk skillnad. Vad som är bäst om man vill ha gestaltning i formen av att bli karaktären vet jag inte. Jag är inte alls säker på att det är så uppenbart att det "funkar bäst" med en spelledare som sköter allt metaspel. Men det är inte viktigt, för det du talar om är djupimmersionism, och det är kranks specialitet. Det är inte det jag är ute efter. Jag vet inte ens om det är gestaltning jag vill ha, för jag är inte så insatt i Risings rollspelstriangel. Jag vill ha Story Now, och det måste alltid utgå från rollpersonerna för att funka, vilket gör det svårt att kombinera med samberättande.

Men egentligen känner jag mest inför "samberättande" som många nog känner inför "Story Now". Jag vet inte vad termen betyder, därför har jag svårt att avgöra om det är det jag spelar eller inte. Men de flesta som förklarar den brukar säga saker som "fokus på berättelsen" och då känner jag att jag inte är med på tåget.

 

[MrG]

När vi spelat såpopera så har vi satt scenerna med plats, vilka roller som är med (ibland droppar fler in, men standard är att de sätts från början) och oftast vad scenen handlar om. Det sista motsvarar nog vad du kallar mål. Men vi tonar ned det till att prata om det som plott eller handling för scenen och det brukar vara korta ord (som "Craig och Sarah, hemma hos sig, Craig undrar vem som köpt tårtor till Sarah och misstänker kanske svartsjukt redan hantverkaren Joe"). Det funkar lagom för oss och vi sätter aldrig några slut för scenen, utan det brukar komma naturligt, annars så klipper vi ifrån och senare tillbaka till samma scen.

Så min feedback är nog att undra om Mål är rätt ord för det du är ute efter?

När jag skriver spelledarlöst har jag nästan alltid ett mål med scenen per roll och ibland är det självmotsägande när man tittar på hela scenen, då blir det konflikter och det kan vara helhetsmålet med scenen för mig som författare, men hur det sker blir ett samberättande av gruppen. Största skillnaden här är att det alltid finns slut som kommer att gå att komma fram till oavsett vilken väg scenen tar. Inte fullt samberättande dock... Så lite OT, men det rollspelande som jag har erfarenhet av som tydligast har mål för scener som känns som det funkar.

-Gunnar (tycker ämnet är intressant även om jag oftast inte ser mig som utpräglad samberättare)