Jag håller på och knåpar lite på ett rollspel med ett stridssystem som jag är rätt nöjd med. Jag blev medveten om en liten sak som jag tycker är lite "dålig" i vissa rollspel, det gäller faktiskt många av de större rollspelen som EON och D&D. Det som egentligen är lite konstigt är vapenskadan, ta ett tvåhandssvärd i D&D tex, har en skada på 2T10+2. Det konstiga är att även om man träffar exakt lika bra som det tidigare slaget så kan skadan variera enormt, skulle svärdet vara så pass ojämt slipat då så att de på vissa ställen inte kan göra mer än en rispa och på andra ställen klyva ett troll? Istället för att ge vapnen en sådan ojämn skadeverkan tycker jag man ska ge vapnet en fast skada istället. Detta betyder INTE att vapnet alltid gör lika mycket i skada utan endast att skadan baseras på hur bra träff man får in på motståndaren. Som jag har det har ett tvåhandssvärd en skada på 6 vanligvis men det går givetvis att få tag på vassare svärd med en skada på 7 eller till och med 8. Saken är den att då baseras skadan verkligen på hur bra man träffar i riktigt mening och låter spelaren själv bestämma hur mycket skada de siktar på att åstakomma. Jag ska inte dra upp hela stridssystemet här men jag ville bara poängtera att det enligt min mening är ett "bättre" sätt att ha stridssystemet på. Nog för att de "vanliga" stridssystemen kan fungera bra men jag gillar inte själva idéen med att vapen ska ha en sån ojäm skada, för i slutänden kan det då bli att det är vapnets vilja att skada nån (för att man träffar men en del av vapet som är vassare än de andra delarna?) som avgör striden och inte de stridandes skicklighet...
"En eldkastare som används av en halvcyborg i svart stålrustning och du kallar chronopia dåligt?"
"En eldkastare som används av en halvcyborg i svart stålrustning och du kallar chronopia dåligt?"
