I alla fall, vad min tanke var om att börja ett spel som en grej, och sedan någon stans neråt ledet så blir spelet något annat.
Där är ett rollspel till en spelvärld som jag kraftigt gillar, en av mina favorit IP's, en spelvärld som jag själv skulle vilja rollspela i. Men som de två jag spelar med inte riktigt kände för att SL'a, så med största sannorlikhet så hade jag blivit den som var SL. Och med det i åtanken så började jag spåna på eventuella äventyr till den spelvärlden. En av dem som växte sig starkast för mig, den som jag gillade tanken på mest, var just en sådan som börjar som en grej, men som sedan öppnar upp sig till att bli något helt annat... och det revolverade runt en väldigt specifik grej i den världen... och om jag lyckades få det att funka, och jag lyckades SL'a det rätt, så skulle avslöjandet av "den grejen" vara riktigt grym, riktigt cool... åtminstone ur min mening.
Men... jag visste (eller kraftigt antog) att det inte skulle funka om spelarna kände till vilken spelvärld vi spelade i. Så min tanke blev att jag kommer "lura" dem lite, jag skulle missleda dem med att en dag komma till dem och säga att
"jag har hållt på att arbeta med ett eget rollspel, och jag skulle vilja att ni provar det... är det ok?" Förhoppningsvis skulle de säga ja, men om de varit osäkra så skulle jag beskriva spelet som en
"post-apocalyptic Mad Max aktigt spel, men mer primitivt, där det lilla som återstår av technologi ses som "magi" mer än något annat... där världen förstördes för tusentals år sedan i kärnvapenkrig, och där majoriteten av de överlevande människorna och djuren muterades till diverse monster utav olika nivåer av intelligense etc, och där små fickor av både bosatta och nomadiska icke muterade människor som överlevde och fortsätter försöka överleva i en värld fylld av faror i alla dess slag"... kommer medvetet låta dem tro att det handlar om våran jord, men aldrig säga att det faktiskt INTE är jorden det handlar om (det är en helt annan planet långt långt bort).
"Reglerna" som jag "skapat" kommer helt enkelt vara helt baserat på det riktiga rollspelet... men för att det inte ska allt verka vara för färdigt och pollerat så kommer jag försöka lära mig så mycket jag kan utantill under en tid, men sedan helt köra reglerna på vad jag minns och på känn, etc... för att det ska verka påhittat på något sätt. Skulle också rita egna rollformulär, byta ut namn på grundattributer, färdigheter, vapen, rustningar, etc som skulle vara allt för uppenbara att de kom från spelvärlden som de kommer spela i.
När det gäller själva äventyret sedan. Först skulle jag se till att de spelar någerlunda unga rollpersoner, ~12-14 som äldst, där jag helt enkelt påstår att andledningen jag vill göra det är för att jag vill att karaktärerna ska delvis få "växa upp" i världen medan vi spelar... de ska också spela någon som faktiskt fungerar som allt från krigare till spanare, etc, roller som helt enkelt kräver att de kan hantera sig själva där ute i världen mot elementen, monsterna och de muterade klanerna. Sen så skulle vi köra kanske en 2-3+ olika "äventyr" i denna världen (under en 3-4+ speltillfällen), där jag kanske plussar på 6+ månader på karaktärerna ålder mellan äventyrer (samtidigt för att de ska få en känsla av att deras karaktärer åldras, men även för att försäkra mig om att de inte blir "för gamla" for what is about to come).
Tidsvis så skulle jag introducerar dem till diverse koncept om världen... som att ibland så flyger "Änglavagnar" förbi högt högt ovan marken (rymdskepp, sateliter, etc), för som de ser det så är det deras guds sätt att påminna världens kvarvarande befolkning att fortsätta leva, att fortsätta kämpa, och fortsätta förbereda sig för att lämna världen i framtiden och resa vid deras guds sida i kampen mot onskan som genomsyra universumet OCH världen de bor i... de behöver ju bara titta runtomkring sig för att se sanningen i allt detta, monstrena, mutanterna, världen i sig själv med sina giftiga stormar, glasvidderna, etc. Men, innan "folket" kan bli räddade, så kräver deras gud krigare... krigare som kan försvara världen från de yttre ondskorna som försöker tränga sig ner till världen och döda "Blodet", som folket även kallar sig själva. Men för att kunna bli en av deras guds krigare så måste de testas.
Och det är detta testet där allt kommer ändras för spelarna, deras karaktärer kommer delta i detta testet. En gång varje generation... där starten signaleras utav att änglavagnar flyger över himlen och ger ifrån sig en specifik typ av ljud... fanfar, eller vad man nu än ska kalla det... varpå varje "Blod's klan" väljer ut X antal av deras mest lovande ynglingar (mängd beror på antalet ynglingar som klanen har). Dessa ynglingar kommer bli tagna till en specifik plats i ödemarkerna (som jag inte minns vad jag satte för namn på). Vid gryning, så fort första glimten av solen når denna platsen så börjar tävlingen. Tävlingen består av att ynglingarna måste ta sig därifrån, igenom ödemarkerna, och nå toppen utav ett specifikt berg (minns inte vad jag kallade berget och toppen heller... något med änglar igen tror jag. XD ), och de måsta åstakomma detta innan solen går upp på den åttonde dagen. Och på det så är det bara de första X antalet av ynglingar som når fram i tid som får en plats vid deras guds sida som dennes krigare. De får minimalt med utrustning vid starten, en kniv som vapen/verktyg, och några få andra grejer för deras överlevnad under ca den första dagen... därefter får de klara sig helt själva, ynglingarna får arbeta tillsammans om de vill, men måste inte göra det, risker finna med alla taktiker, och de andra deltagarna kan vara minst lika farliga som alla andra eventuella faror som kan stöta på på vägen. Samtidigt så får inga ur klanerna varken hjälpa eller stjälpa ynglingarna (oavsätt omständigheter), och ingen klan skulle göra det heller i risk för att förlora ansikte mot de andra klanerna, men specielt mot att förlora deras guds gunst till dem under de nästkommande generationerna.
Spelarna får själva här välja hur deras karaktärer ska göra det, helt själva, tillsammans, eller tillsammans med andra ynglingar, ge sig på andra ynglingar eller inte... fria händer helt enkelt. Om spelarnas karaktärer lyckas, lyckas ta sig tilltoppen innan tiden är slut, och innan platserna är slut så kommer ju då den "stora revealen". När solens ljus kastar sig över toppen på berget och belyser "målområdet" genom dimmorna (hela bergskedjans över halva är konstant täckt av dimma en någon form) så ljuder slut ljudet... och kort där efter så hör ynglingarna, som nådde fram i tid, vrålet från en änglavagn som kommer närmre och närmre, där ljudet bara blir allt kraftigare... man börjar se ett ljus ovanifrån i de kraftiga dimmorna, dimman börjar röra på sig allt kraftigare, och plötsligt spränger änglavagnen ut ur dimmorna med sitt karaktäristiska vrål.
Vad ynglignarna ser är en massivt stor grej helt i vad de antar är metal, stor som ett hus, röd till färgen, med multipla eldslågor som sprutar ur den och förskingrar dimman medan den snabbt sänker sig till marken innan den landar med ett kraftfull dånande från eldarna och från vikten av den när den slår i marken. De ser med många tecken och ikoner som täcker delar av dess kropp... ikonen som de specielt dras till dock är den största av dem. En Blodsdroppe med ett par vita vingar som brer ut sig ifrån blodsdroppen... Änglakrigarnas ikon, den ikon som de själva kommer få bära när de har blivit fullvärdiga Änglakrigare. Den ena kortänden av änglavagnen mullrar till och ljudet av mekanik som låser loss väggen från skeppet hörs, följt av att hela väggen faller utåt och slår i marken med ytterligare ett kraftigt dån, där den skapar en ramp upp in i Änglavagnens innanmäte. Först händer inget, men sen hörd ljudet av... fotsteg? Men de låter för tinga för att vara en vanlig människa, det låter metal mot metal. Och ur mörkret av öppningen kliver en stor... varelse... en varelse som ynglingarna känner igen från de målningar som klanerna har där deras historia återberättas, en Änglakrigare. Klampandes nerför rampen kommer denna 2 meters långa krigaren, följt av ytterligare 10 andra krigare, deras utseende inte lika ornamenterat som den i fronten. De 10 ställer upp sig i två led nedanför rampen, vända mot varandra, för att skapa en "korridor" upp till rampen. Den som verkar vara ledare kliver med bestämda steg fram till ynglingarna.
Ett statiskt ljud hörs från hjälmen, och en mörk mulrig statisk röst morrar fram... "Utmärkt... ser ut som vi har fått ett bra år..." Krigaren höjer armarna och sätter händerna till sidorna av sitt huvud, ett mekaniskt ljud kommer ifrån hjälmen, följt av ett kraftigt ljud som om krigaren andas ut med en våldsam kraft, varpå han till vissa ynglingars chock tar av sig huvudet... nej, inte sitt huvud, en hjälm... för därunder är ett huvud, en människas huvud, med multipla metal nitar i pannan. När denne talar igen så är det statiska och kraftiga omänsklilga mullrandet av rösten bortas... den är fortfarande kraftig och bestämd, men det är en människas röst. "Det är dags att ta er plats bland Änglarna mina ynglingar... ta era första steg..." där han halvt vänder sig mot Änglavagnen och svänger sin arm med en öppen uppåtvänd hand mot änglavagnen... "och ta er plats vid Blodsänglarnas sida!"
Och för de som inte har förstått vad det är jag babblar om här än... vilka dessa Blodsänglar är, vilken värld detta är, vilken spelvärld detta är... Det är ju Blood Angels från WH40K univärsumet, och vad spelarna precis har gjort är att de har tagit de första stegen mot att bli Blood Angels Space Marines.
