Ja! Ja! Ja! Tiefer! Schneller!
"Hur menar du? Är det så att det skulle existera flera olika typer av tid samtidigt? Och FTL skulle funka om man kom på ett sätt att hoppa från en "tidsfil" till en annan? Om det är så vad är teorierna om att hoppa mellan dessa "filer" (kanske en klumpig liknelse)?"
Vad Stephen Hawking funderar på är att det finns en "tidsrymd" som sväller från och med den Stora Smällen från en singularitet till... tja, hur stort som helst. I detta rum har varje partikel en vektor (dvs riktning och hastighet), inte bara i rummet utan även i tiden. Vi är, enligt denna modell, vana vid att våra tidsvektorer pekar från singulariteten och utåt (kanske till och med i någon slags hyperbel, som gör att tiden kommer att svänga in igen om universum går mot ett stort Kras (detta är ännu inte avgjort)). Det som vi uppfattar som en linjär tid är enligt denna modell just bara vektorn genom en flerdimensionell tidsrymd. Se gärna nedan:
<pre>^ x-tid
| /
| /
| . tidsvektor genom en tvådimensionell tidsrymd
|
+------------> y-tid</pre>
Einsteins relativitetsteori passar bra in i denna modell. Ett föremål som rör sig fort genom rumsrymden får också motsvarande mycket kortare tidsvektor, visserligen med samma riktning som tidigare, men inte lika hög hastighet. Det finns alltså ett samband mellan en hastighet i rumsrymden och en tidsvektor i tidsrymden, och på sätt och vis kan man väl uppfatta dessa som olika "tidsfiler".
Vad som händer i överljusfart är att man får en imaginär tid, det vill säga att tidsvektorn skickas iväg 90 grader i sidled. Om man utgår från den vanliga uppfattningen av tid, det vill säga att tiden är endimensionell från Stor Smäll till Stort Kras, så är idén med att tiden sticker iväg i sidled totalt knas. Med Hawkings modell kan den plötsligt bli meningsfull.
Problemet är kausaliteten, men ändå inte. Om vi till att börja med antar att kausaliteten stämmer (inte helt säkert) även för tredimensionella tidsrymder så bör den enbart stämma i de fall där tidsvektorerna är relativt parallella. I så fall föreligger inga problem med överljusfart, i och med att 90 grader mot verkligheten är så icke-parallellt man kan få det.
Tvärtom blir det snarare en följd av tredimensionell tid att man är tvungen att acceptera olika tidsvektorer för olika föremål, på samma sätt som man är tvungen att acceptera olika koordinatsystem för olika föremål enligt relativitetsteorin. Så, flerdimensionell tid löser problemet med kausaliteten och det står inte i konflikt med relativitetsteorin.
Problemet är förstås att tredimensionell tid är lika teoretiskt som kausaliteten, och huruvida det går att segla helt fritt i tidsrymden är en öppen fråga. Förmodligen går det dock inte, på samma sätt som att universum bara expanderar från Smällen mot Kraset.
Det här borde jag skriva ner till Evangelium. /images/icons/wink.gif
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>