Nekromanti Måste jag?

[Rickard]

Att ta steget för långt... Våld kan förekomma inom rollspel.. Mest i form av monsterdödande, men kan också urarta i en masslakt utav "oskyldiga människor".. Misshandel kan ha förekommit och kanske har även de flesta spelgrupper också haft med en våldtäckt i ett spelscenario..?

Jag undrar om det är några som har haft värre saker? Incest (sex med nära släkting), zoofili (sex med djur) och massvåldtäckter... Hmmm.. Just nu kommer jag bara på saker som har med sex att göra.. Det kan vara den sena timmen som hindrar min fantasi? Längre tortyr höll jag exempelvis på att glömma..

Jag undrar hur era spelare har reagerat när ni har haft med det och hur ni gjorde för att få de att reagera? Ska man säga till i förväg innan spelmötet, så att de hinner tänka efter hur man borde reagera? De få gånger jag har haft med några sådana saker så har spelarna ofta "slagit lock" för sina känslor och inte reagerat nämnvärt.. Skulle jag möta något sådant i verkligheten skulle jag bli otroligt skärrad..

Sedan kan man prata om etiska vinklingar och fråga sig om man borde ha med sådant, men det tycker jag är upp till var och en att avgöra.. Just i denna tråd vill jag endast veta hur bra ni lyckats med att ha med denna sortens element..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tycker man ska ha bra koll på vad spelgruppen varit med om så att man inte har med ett otäckt spelscenarion som en i spelgruppen varit med om IRL

<CENTER><a href="http://forum.rollspel.nu/showpost.php?Number=503126" target="_blank">[color:"green"]"Läromästaren, kallad Sensei, lär antingen upp sin egen av-
komma eller studerar individer i åratal, innan denne tar upp
sin elev för att avslöja de dunkla förmågor som ligger som
grund för den orientaliska myten om kampkonsten."</a></CENTER>

 

[Ymir]

Ja, det måste du. Eller ja, du bör.

Oj, oj. Ett favoritämne. Jag har tidigare behandlat saken, då främst våldtäkt, i det här inlägget, som torde förmedla det mesta jag har att säga i frågan. (Förlåt att jag ärkespoilade 'Fionavars Vävnad', dock, det var riktigt dumt av mig).

Jag skyr helt enkelt inga medel. Så länge man har ett seriöst förhållningssätt till det hela och känner sina spelare kan man ha med de mest fruktansvärda element i rollspel. Att verkligen utsätta sina spelares rollpersoner direkt för något, eller för den delen låta dem agera förövare, bör man vara försiktigare med, men inte ska man för den sakens skull undvika det. Allt som krävs är en sund kommunikation mellan SL och spelare, och det ser jag ändå som halvt obligatoriskt när man spelar rollspel. Det är trots allt interaktion hobbyn går ut på.

En bra berättare säger det han vill säga, oavsett åhörarnas eventuella reaktioner. En god spelledare pejlar var sina spelares gränser går, givetvis, rollspel är känsligare än andra media, men blundar inte för mörker, ondska och lidande i sin saga. Det kan vara ljus man eftersträvar, att ta sig levande igenom svårigheterna, hemskheterna och plågorna och berarbeta dem och bli hel, men det finns mycket att hämta också i tunna strimmor hopp, och rentav i slut som bara är olyckliga.

Och allvarligt talat, i stunder av njutbar inlevelse...är det bara jag som gråtit av rollspel och älskar det?

- Ymir, ångestvirtuos

 

[Pendragon]

Jag undrar om det är några som har haft värre saker? Incest (sex med nära släkting)

Eon. Cirefalier. Been there, done that.

zoofili (sex med djur)

Mutant någon?

/Joel - försöker belysa att just de två sakerna inte behöver vara värre än våldtäkt.

 

[Minimoni]

Jo då!

Incest har förekommit någon gång. Dock inte i Eon. En av de karaktärer som är med i min nuvarande kampanj i Rokugan/Seventh Sea är minst sagt incestiös av sig. Han koppulerar ofta och gärna med sin syster.

Våldtäkter har nog bara förekommit från mina slps sida. Ingen karaktär har någonsin varit så ond/pervers.

Övervåld och psykisk tortyr i allra hemskaste nazistil har också förekommit några gånger både från slp sida och från rp karaktärer.

Jag undrar hur era spelare har reagerat när ni har haft med det och hur ni gjorde för att få de att reagera? Ska man säga till i förväg innan spelmötet, så att de hinner tänka efter hur man borde reagera? De få gånger jag har haft med några sådana saker så har spelarna ofta "slagit lock" för sina känslor och inte reagerat nämnvärt.. Skulle jag möta något sådant i verkligheten skulle jag bli otroligt skärrad..

Mina spelare har i de flesta fallen reagerat med karaktärens perspektiv i fokus, nästan alla gånger i alla fall. Att ha haft med hemskheter och chokerande kulturkrockar har alltså fungerat bra i min spelgrupp utan att jag innan händelsen behövt förvarna någon.

Tzimisce

 

[Minimoni]

Re: Ja, det måste du. Eller ja, du bör.

Och allvarligt talat, i stunder av njutbar inlevelse...är det bara jag som gråtit av rollspel och älskar det?

nej då. Jag har också gråtit en skvätt när stunden känts rätt. Det var dock länge sedan nu. En olycklig kärleksaffär som var...Olycklig helt enkelt.

Tzimisce är inte blyg

 

[Ymir]

Incest och tidelag (och lite nekrofili)

Jag besparar er mina ändlösa anekdoter om tortyr, våldtäkt och liknande, de har jag dragit så många gånger förr, och dessutom hänvisat till i mitt tidigare inlägg i den här tråden.

Däremot reagerade jag på tidelag och incest...varför måste det tvunget vara så himla hemskt, egentligen? Cirefaliernas kultur i Eon har inga som helst problem med att man gifter sig med nära släktingar, det är tillochmed mer regel än undantag, och det gäller givetvis också cirefaliska rollpersoner. Pendragons nuvarande rollperson är tex gift med sin syster och de har älskat varandra sedan barndomen, om än med en elak storebror som systern var trolovad med som en klar källa till problem. (Att de unga tu sedan inte är syskon egentligen eftersom Joels rollperson är oäkting och de inte har samma mor spelar väl inte så himla stor roll egentligen, de är fortfarande uppväxta ihop, och hela deras släkt gift med nära släktingar).

Andra incestscenarier, eller antydningar iaf, har också förekommit i Eon och annorstädes. Markis Frykselle av Myndar var en dryg lätting som fick posten som markis sedan hans fader dog och raskt giftes bort med en flitig och ansvarsfull adelsjänta som verkligen försökte tycka om honom, men Frykselle gav föga gensvar. Ända sedan hans syster gifts bort för ett år sedan hade han varit bitter och tvär, och även om orsaken aldrig kom i dagen var den inte svår att gissa sig till när man läste hans bakgrundshistoria. Pendragons rollperson i en annan adelskampanj, grevesonen Adrian, har också en väldigt nära relation till sin syster som blivit bortgift med hertigen av Alari, och även om deras förhållande tycks väldigt oskyldigt så kan man åtminstone spekulera i om där inte finns vissa tendenser.

Sedan finns ju skräckhistorien om Sarah och hennes fostersyster Annah och deras fosterfar som blev besatt av en blodparasit, varvid hans undertryckta, incestuösa pedofili kom idagen. Det hela slutade med att han spikade fast Annah i ett bord i en av de mest störda, och faktiskt en av de bästa, rollspelsscener jag spelat, men omständigheterna är lite grötiga att förklara. (Jag har ett IRC-kampanjreferat jag kan skicka dig). Hursomhelst älskade jag scenen av flera anledningar, dels för att SL byggde upp en otroligt läskig stämning, dels för ett psykologiskt djup och möjligheten att rollspela en fullständig chock för min rollperson. Hon, Sarah, vaknade på sitt rum av hammarslag från nedervåningen, och vad gör SL då? Jo, han har en hammare han sitter och slår i bordet med. Sarah går ned på nedervåningen, och finner att hennes fosterfar sysslar med något i köket. Tillslut kommer hon in, och där ligger hennes lillasyster fastspikad i köksbordet med halvt igenhäftad mun, och så knäcker fadern närmast på skoj ett av hennes fingrar, och då knäcker SL en penna under bordet. Fy faen, det kändes ända in i märgen.

Sarah kastade sig på telefonen och ringde panikslaget alarmcentralen medan en annan rollperson, William, anlände och började slåss mot hennes plötsligt psykotiske fosterfar. Fosterfadern avled av ett förlupet hammarslag, polisen och ambulanspersonalen anlände och försökte hålla Annah lugn och vid liv medan de jobbade med att få loss henne från bordet, köket var insmetat med blod och det var bara så jävla sjukt alltihop. Sarah stod där i sina trosor och sin t-shirt och var helt borta av chocken, hela hennes värld hade kastats över ända på ett ögonblick, och fortfarande skakande stapplade hon fram till det blodfläckade kylskåpet, som omedveten om allt omkring henne, öppnade det och började bre sig en smörgås. En polis sträckte in handen över hennes axel och tog ett äpple, bara sådär. Surrealistiskt, hemskt, otäckt, men helt underbart att rollspela.

Redan tidigare hade Sarah tillbringat lång tid på ungdomspsyken efter ett gåtfullt självmordsförsök. Det är ytterligare en suggestiv scen som är för evigt etsad i mitt minne. Sarah vaknade en natt, förlorade plötsligt all självkontroll, stapplade in på toaletten som om någon annan styrde hennes kropp, letade upp faderns rakblad och satte det mot sin strupe. Och skar till, helt oförmögen att hindra sina händer från att röra sig av egen fri vilja. SL spelade Brighter Death Nows 'Female Blood' rakt igenom scenen, och började plötsligt säga "Du dör! Du dör! Du dör!", allt för att hetsa upp mig och förmedla Sarahs panikartade ångestkänsla. Sedan började blodet strömma nedför halsen och hon svimmade. Hon överlevde som genom ett mirakel (blodparasiten stoppade blodflödet), men det är en helt annan historia.

Vad tidelag (nåja, kärlek mellan 'människor' och 'djur') anbelangar finns ju alltid historien om Verduhrakh och Eithene och Sagan om Natala och Kattungen, men den är såpass pervers att jag föredrar att ta den över IRC. (Kom dit, den är rätt...bra). Och var inte Belgarath och Poledra i 'Sagan om Belgarion' i vargskepnad när de avlade fram sina döttrar? Det måste ju vara semi-tidelag, iallafall, och fantasyhistorien är full av liknande exempel. Hur är det med Ladyhawke, tex?

Och allvarligt talat...en orch och en alv...vad blir det av det, egentligen? Utöver en alvorch, då.

Dessutom är nekrofili i en åtminstone blott halvkrystad bemärkelse rätt svårt att undvika i Vampire. Ovan nämnda Natala såg dessutom ut som om hon varit död i en dag eller så. Cappadocians klannackdel gör sånt med folk...
Fast det är klart, jag kan tänka mig att de mer 'ruttna' klanerna; Samedi, Harbingers of Skulls, Nosferatu, etc, har det kallt i sängen i mer än en bemärkelse för det mesta...

- Ymir, som ser det mesta som nya, eller gamla, utmaningar för rollspelandet

 

[Pom]

Där det passar...

Tortyr: Som SL använder jag tortyr då och då som stämningsbeskrivning, alltså för att tydliggöra förhållandena i vidriga områden. Det tror jag för övrigt att de flesta SL gör.
RP som torterare är sällsynt och oftast initierat av starka kulturella omständigheter: t ex när de är medborgare i en dekadent och brutal stat och tar en traditionell dödsfiende med vital information till fånga.

Sexualiserat våld: Om man rodnande bortser från vad hormonstinna lägretonåringar i syrefattiga miljöer kunde hitta på för att visa sig häftiga på den tiden det begav sig har jag väl bara varit med om en spelarinitierad våldtäkt 1 gång. En fiende besegrades och våldtogs.
Som SL är jag rätt sparsam med våldtäkter, men använder de ibland på samma sätt som tortyr: som stämningsbeskrivningar. En gång har jag använt en homosexuell våldtäkt som humoristiskt inslag. Det är förstås fullkomligt groteskt, realistiskt sett, men i den mycket uppsluppna burleska och totalt oseriösa stämningen på spelmötet just då tog ingen illa upp.

 

[Rosen]

Hmmm.. Just nu kommer jag bara på saker som har med sex att göra..

Du glömmer fantasyklassikern: nekrofili med zombie. (-:

Folk i mina spelgrupper har aldrig haft någon större respons på ångestmojs - jag försökte antyda pedofili en gång (ett dungeon-rens av en uttalat dekadent furstes borg, där man vid en genomsökning av hans harem/fängelsehålor hittade mängder av hålögda magra tjejer, och några hålögda magra barn), men spelarna tittade bara äcklat på mig och såg ut att tycka "fy fan vicken läbbig SL vi har fått på halsen".

Incest och zoofili ger nog mig mer associationer till snusiga rednecks än till ångest. Sex mellan vuxna syskon poppar upp emellanåt i mitt favoritspel - speciellt om syskonen ifråga är bad guys - och andra spelare verkar också benägna att lägga in det.
I modulen Weamhis beskrev jag en psykopatisk flåbuse som bor ute i en enslig gård med sin syster, och skrev att folk i trakten tycker synd om syrran som lever med en så brutal sälle, men att i själva verket är hon sjukare än vad han är. På vilket sätt hon är weirdo lämnade jag öppet för SL att tolka, fast jag har från två olika spelgrupper fått frågan om hon gökar med sin brorsa.

--
Åke

 

[Troberg]

Folk i mina spelgrupper har aldrig haft någon större respons på ångestmojs - jag försökte antyda pedofili en gång (ett dungeon-rens av en uttalat dekadent furstes borg, där man vid en genomsökning av hans harem/fängelsehålor hittade mängder av hålögda magra tjejer, och några hålögda magra barn), men spelarna tittade bara äcklat på mig och såg ut att tycka "fy fan vicken läbbig SL vi har fått på halsen".

Vill bara kolla för säkerhets skull:

Du satt väl inte med brallorna nere och drog en tarzan medan du beskrev det där? Det skulle förklara deras reaktion.

 

[Pom]

IRL [åt OT-hållet]

(...) man ska ha bra koll på vad spelgruppen varit med om så att man inte har med ett otäckt spelscenarion som en i spelgruppen varit med om IRL

Läste först nu ditt PS nogrannare. Det där kan vara besvärligt ibland. Mina reguljära spelare har mig veterligen aldrig utsatts för våldtäkt eller utdragen tortyr, men däremot råkar man ju lite till mans då och då ut för mer lågmälda trauman, anhörigas frånfälle, folk som gör slut, och sådant.
Vad jag har märkt är det för de utsatta spelarna ungefär lika dumt att göra krumbukter i kampanjen för att undvika sådant som att vältra sig i det. Men för mig som SL kan det inte hjälpas att jag grubblar en del över problematiken, vilket tar energi från annat under spelmötena, i alla fall när händelsen är färsk.

 

[GrottrolletNaug]

Re: Ja, det måste du. Eller ja, du bör.

"Och allvarligt talat, i stunder av njutbar inlevelse...är det bara jag som gråtit av rollspel och älskar det? "


Nej. Även fast min spelgrupp inte riktigt är sammansatt för riktigt olyckliga scenarier (de tycker helt enkelt inte om det så hemskt mycket ) så har det lyckats komma en hel del tårar åtminstonde en gång.


/Naug, gråtmild

 

[Warduke]

Måste inte jag måste inte du

Alla saker du nämner och värre finns i de flesta kampanjvärldar jag stött på och spelat och spellett i. Men de förekommer aldrig i bild. SLP kan prata om "allt det hemska" som skedde under kriget, men de kommer inte att berätta specifika saker. De flesta spelare kan bilda sig en egen uppfattning utifrån sin erfarenhet tack vare tv, radio, internet och böcker.

När jag spelleder spelar jag i min egen komfortzon vilken ligger på samma nivå som matinéfilmer som Star Wars, ungdomsserier som Beverly Hills 90210 och skräckfilmer som Hellraiser. Trauman, depression, våldtäkter och incest lämnar jag helst i vår värld, de har absolut inget att göra med vad jag gillar med rollspel, eller vad jag vill uppleva i dem, eller förmedla.

 

[Ithaqua]

- I...probably shouldn't... - ...But you must!!

Ja, du... Både som spelledare och spelare har vi tänjt på gränserna så mycket det bara var möjligt: alla perversioner i lexikonet och all tänkbar tortyr. Samt en del egna innovationer, som endast blir möjliga där magi är funktionellt.

Efter att ha spelat diverse hjältetyper i fantasyvärldar tröttnade vi helt enkelt, och satsade hela artilleriet på så hejdlöst vedervärdiga karaktärer vi bara kunde. Vill minnas att vi tom hade en mycket oseriös session med "olympiska spel" i tortyr...

Som GM i CoC är det nästan en förutsättning att kunna beskriva mer mundana skräck och äckelscenarion, så där förekommer det givetvis också; det är dock en fördel att inte överbelasta världen med sådant heller förstås. "Familiarity breeds contempt", yet again.

Men rollspelspendeln svänger fram och tillbaka som det mesta, så de senaste fem-sex åren har jag mest spelat Paladiner, munkar, etc. En typisk och måhända sund motreaktion måhända....*S*

 

[vandraren]

I våra rollspel har nog tortyr förekommit mycket oftare än våldtäkt, pedofili och likande. Det kan ha att göra med att sex ändå är mer tabu än våld fast vi inte bor i landet på andra sidan atlanten. När man ingående beskriver tortyr brukar det faktiskt ha verkan på spelare, de brukar uttrycka avsky och försöka rädda stackarna. Men ibland är RP själva bad guys och utför tortyr och våldtar kvinnor. Men det har aldrig varit särskilt utförligt beskrivet eller med inlevelse (som tur är kanske?). Det brukar mest vara troll och såna figurer som ägnar sig åt våldtäkt.

 

[Johan K]

Jag undrar om det är några som har haft värre saker? Incest (sex med nära släkting), zoofili (sex med djur) och massvåldtäckter... Hmmm.. Just nu kommer jag bara på saker som har med sex att göra.. Det kan vara den sena timmen som hindrar min fantasi? Längre tortyr höll jag exempelvis på att glömma..

Nope, faktiskt inte alls.
Kännst som det är ett ämne som jag som Sl eller spelare inte alls har haft i behöv att spela...

/Han som tycker man ska ha bra koll på vad spelgruppen varit med om så att man inte har med ett otäckt spelscenarion som en i spelgruppen varit med om IRL

Det kan ju vara bra ja...
Vågar nog inte enns tänka på vad som kanse kan hända om man spelar ett sådant scenario med en person som utsatts för ett sådant trauma.

 

[Rickard]

Re: IRL

"...men däremot råkar man ju lite till mans då och då ut för mer lågmälda trauman, anhörigas frånfälle, folk som gör slut, och sådant."
Ja, precis.. Sådant var också det jag skulle vilja ha fram.. Det känns som om man verkligen får nöta in en relation med rollpersonerna för att spelarna ska verka bry sig (och konstigt vore väl annars?).. Fast om man jämför med film så känner man nästan direkt för huvudpersonen.. Vad använder de för tricks eller är det bara förutsatt att man ska hålla med huvudpersonen? Men visst.. Många filmer går emot det också..

En annan anledning till varför spelarna inte reagerar är (som någon skrev, Rosen måhända?) att spelarna vill utsätta sig för eskapism.. De vill inte ha med vardagssaker som ångestlängtan efter någon som gjort slut eller dött utan vill vara i en annan värld där sådant inte förekommer.. Det var därför jag föreslog att man kanske kan berätta det innan, så de ställer in sig på att reagera därefter..

Det var därför jag ville ha lite tips på hur man kunde göra för att få fram de där känslorna..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tycker det är synd att man måste göra ett rollspel som går ut på att få spelarna skärrade (vilket jag inte tycker ångest är, även om det är besläktat)

<CENTER><a href="http://forum.rollspel.nu/showpost.php?Number=503384" target="_blank">[color:"green"]"Från bortre Orienten är deras ursprung och de seder som fanns där
har bringts med alltmedan de spridits ut över den resterande världen."</a></CENTER>

 

[Pom]

Re: IRL

(...) jag ville ha lite tips på hur man kunde göra för att få fram de där känslorna..

Det där har väl mer att göra med hur djupt spelaren vill rollspela snarare än några särskilda knep som spelledaren kan ta till.
Man kan leda någon till vattnet men inte tvinga den att dricka. Typ.
Men man kan ju prata i allmänna drag med spelarna före spelmötet om det slags rollspelande man tycker är roligast. Om man för fram att det är underbart med spelare som ger sig hän och verkligen försöker känna vad rollpersonerna rimligen känner i olika utsatta lägen, då vet spelarna vad du tycker. De kan tänkas göra trevanden åt det hållet. Men jag tror inte på att förvarna om en specifik sinnesstämning,
Alla hatar pekpinnar. Men en del gillar dörrar på glänt.

 

[GrottrolletNaug]

Inga måsten här inte

Klart du inte måste? Vem ska tvinga dig?


"Jag undrar om det är några som har haft värre saker? Incest (sex med nära släkting), zoofili (sex med djur) och massvåldtäckter... Hmmm.. Just nu kommer jag bara på saker som har med sex att göra.. Det kan vara den sena timmen som hindrar min fantasi? Längre tortyr höll jag exempelvis på att glömma.."

Mestadels som skildringar från SLPs men väldigt sällan "i bild" så att säga. En gång eller två gånger har vi iofs spelat ut mental tortyr. En gång i Neotech där ett par spelare fastnade i en VR värld som bestod av ett perverterat Mûhad som en karaktär styrd av en fransk sado-android hade hackat och kontrollerade fullständigt (och nej, de kunde inte bara jacka ur. Komplicerad historia).

Den andra gången i Eon där en karaktär blev utsatt för en magisk ögonbindel som ger fasansfulla visioner. Min karaktär upplevde kanske 10 sådana här illusioner och varje slutade med att bindeln försökte lura henne att hon hade vaknat upp utan bindel och obunden. När hon väl sedan blev befriad av de andra RPna så hade hon lite svårt att tro att hon faktiskt inte hade bindeln på sig


"Jag undrar hur era spelare har reagerat när ni har haft med det och hur ni gjorde för att få de att reagera? Ska man säga till i förväg innan spelmötet, så att de hinner tänka efter hur man borde reagera? De få gånger jag har haft med några sådana saker så har spelarna ofta "slagit lock" för sina känslor och inte reagerat nämnvärt.. Skulle jag möta något sådant i verkligheten skulle jag bli otroligt skärrad.."

Ett mycket bra påpekande!
Spelare har, precis som alla andra människor, mentala försvar när saker och ting börjar gå för långt. Hjärnan har helt enkelt ingen lust att sätta sig in i urhemska scenerier då den helt enkelt kan ta avstånd i stället. Detta gör många spelare ofrivilligt, vilket är en av anledningarna till varför det inte går att spela skräck utan spelare som faktiskt vill spela skräck.

Att resonera hur man skulle bemöta fenomenet i verkligheten tycker jag är ganska så... irrelevant. Först och främst för att du är inte din karaktär. För det andra har du ett förhållande till händelseförloppet som mer påminner om en bok eller en film än verkliga livet. Det är en berättelse som du tillgodogör dig (och skapar), men den är inget tvång. Du kan lägga undan den om du vill.

Om spelaren inte har lust att spela ut gravallvarliga tortyrscener, våldtäkter, ångest i kubik och dylikt så ska man naturligtvis aldrig göra det. Resultatet kommer nämligen bara bli tafatt och dåligt

Det är spelledaren som sätter stämningen, men det är spelarna som måste aktivt bibehålla den. Har spelarna ingen lust att bibehålla denna stämning så får man bita i det sura äpplet och inse att spelarna passar inte den stämningen man tänkt sig. Detta är i mångt och mycket en fråga om smak från spelarnas sida, vilket gör att det knappast är någonting som spelarna kan lära sig att uppskatta. De kanske kan lära sig att spela med, men de kan inte lära sig att tycka om det.


/Naug, tycker

 

[Lindenius]

Nej, det där...

...går fetbort för mig. Jag har absolut inget behova av att låta rollpersonerna i spelsessionerna genomlida sådana saker. I vissa äventyr jag gjort så antyds det i beskrivningarna att obehagliga saker hänt, men det är inget jag tycker man ska frossa i.

Tänker dessutom härmed sticka ut hakan. Vänligen rätta mig om jag är helt fel ute:

Jag tror viljan att i detalj hänge sig åt diverse olustigheter är något som kommer när man är ganska ung. När man har familj och framför allt barn är saker som pedofili knappast något man på något sätt tycker är intressant/underhållande/en psykologisk djupdykning i ångestens metafysik. Även om jag har nackdelen Non combatant -3 så kan jag garantera att jag förmodligen skulle kunna göra ett och annat med någon som ens insinuerade någonting olämpligt mot mina barn. Skulle jag hamna i en situation där en SL på ett ingående och oreflekterat/omotiverat sätt beskriver våld mot barn, skulle jag förmodligen bli rätt förbannad. Samma sak gäller våldtäkter.

Alltså.. Jag ser väldigt få anledningar till varför man måste vara grafisk i sina beskrivningar. "För att chockera" är ett dåligt argument för mig. Det är ett argument som ungdomar med skyddad uppväxt använder för att kunna gotta sig i saker de inte har en blekaste aning om. Det är med andra ord samma sak som anledningen till att vi använder så mycket "generiskt" våld i rollspelen. Få av oss har egentligen någon aning om hur ohyggligt obehagligt det egentligen måste vara.

//erik. *ut med hakan*

 

[hraufnir]

har hänt... *skräckvarning*

Jag har en gång varit med om en spelarinitierad våldtäkt. Vi spelar satt fastkedjade i väggen i en tortyrkammare och man försökte få information ur oss. En av RP vägrade blankt och var hur obstruktiv som helst, och vi andra RP beundrade honom starkt... till han fick sina pungkulor avskurna, såret blev cauteriserat och omlagt. Ett par veckor senare, efter aningens ytterligare tortyr, fick vi komma loss och den spelare som blivit av med kulorna släpade ner den kvinnliga tortyrmästare som gjort detta, våldtog henne för att sedan spänna fast henne på tortyrbänken och började leka våldsamma lekar med olika instrument.