Re: Incest och tidelag (och lite nekrofili)
Alltså... det där om Sarah, systern och fosterfadern är nog bland det sjukaste i rollspelssammanhang jag har hört talas om.
Jag har ju iofs upptäckt att du verkar spela mer djuppsykologiska, exerimentella äventyr än vad som annars generellt brukar vara vanligt bland många rollspelare.
Men det du beskriver som "en av de bästa rollspelsscener du har spelat", låter i mina ögon som någonting jag hade kunnat sluta läsa en bok för. Äckel, avsky och hat är definitivt ingenting jag vill sitta och "uppleva" tillsammans i goda kamraters lag, då jag föredrar glädje, kamratskap, gäckande tankegåtor och storslagen känsla (och mer) milslängder framför.
Jag känner dock att jag inte kan sluta diskussionen så här. Då kommer det att bli en åsiktsflamming; så jag vill betona att det är min åsikt, och att jag respekterar om du är av en annan.
Så den konkreta fråga jag vill ställa är hur det fungerar i gruppen då ni spelar liknande scener. Är det vad som är skakande i upplevelsen ni eftersträvar? Är det känslan av distans, och att det sker där det inte är verklighet? Hur känner ni efteråt? Vad gör ni om någon börjar bli för ansatt av scenen?
- Zire
Alltså... det där om Sarah, systern och fosterfadern är nog bland det sjukaste i rollspelssammanhang jag har hört talas om.
Jag har ju iofs upptäckt att du verkar spela mer djuppsykologiska, exerimentella äventyr än vad som annars generellt brukar vara vanligt bland många rollspelare.
Men det du beskriver som "en av de bästa rollspelsscener du har spelat", låter i mina ögon som någonting jag hade kunnat sluta läsa en bok för. Äckel, avsky och hat är definitivt ingenting jag vill sitta och "uppleva" tillsammans i goda kamraters lag, då jag föredrar glädje, kamratskap, gäckande tankegåtor och storslagen känsla (och mer) milslängder framför.
Jag känner dock att jag inte kan sluta diskussionen så här. Då kommer det att bli en åsiktsflamming; så jag vill betona att det är min åsikt, och att jag respekterar om du är av en annan.
Så den konkreta fråga jag vill ställa är hur det fungerar i gruppen då ni spelar liknande scener. Är det vad som är skakande i upplevelsen ni eftersträvar? Är det känslan av distans, och att det sker där det inte är verklighet? Hur känner ni efteråt? Vad gör ni om någon börjar bli för ansatt av scenen?
- Zire