Etepete said:
PK för dig är alltså huruvida kvinnor kunde bli riddare? Vad gäller att leka med könsroller i rollspel är det något som jag verkligen kan rekommendera: man har inte skapat en spelvärld innan man börjat rucka på de underliggande könsmässiga strukturerna. Men man skall givetvis ALDRIG latja med sådant för sakens skull: utan bara för sin EGEN skull - eftersom det gör att man tänker om samhällsstrukturer fullständigt.
Sedan skall man också akta sig för att överdriva kvinnoförtrycket: vi har en tendens att se medeltiden genom nationalromantiska 1800-talsögon, och överdriva både konservatismen och könsmaktsordningen i den tidens samhällen.
Är det något annat som du väljer att kalla "pk"? Frågor som rör rasism? Förtryck? Despotism? Istället för att svänga sig med en förkortning som inte betyder någonting kan man ju prata om de faktiska frågorna...
Exempelet kvinnliga riddare i en pseudomedeltid värld var just ett exempel. Ja jag tycker att man ofta ser de gerjer du räknar upp ur ett modernt perspektiv och bedömande: rasism, despotism, könsroller ,förtryck osv. Uppfattningen vi ser på exempelvis medeltid eller andra historiska epoker ur ett typiskt modernt perspektiv (med betoning på förtryck i olika former) är snarare mer talande för nutida historiatolkning i gängse än vad exempelvis nationalromantiken är(som är rätt stendöd och knappast något större element i den nutida historicismen). Dock så är exemeplvis fantasy i hög grad en produkt av mystifiering och glorifiering av historiska epoker (jaja fantasy idag sträcker sig idag utöver de gängse traditionella termerna in i postmodernitetens utmarker men, det är inte relevant för diskussion en just nu).
Vad jag förösker få fram är att det finns klichéer och stilistiska grepp som ibland kan ändras eller inte förändras efter olika smak. Jag skulle inte dirket bry mig om moralpredikningar om att alver är främlingsfientliga mot orcher. Kanske den stackars orchen som fick en pil i ryggen av orchfientliga alver aldrig gjort något ont utan bara ville plocka bär på ders territorium, men det lär vara tämligen helt orelevant sålänge om orchen som plockade bär inte har något som helst värde för historien framskridande egentligen om nu denne och hans polare var en random encounter.
Vad jag menar att jag ser inget egenvärde i att föreläsa om moderna värderingar och etik i någotn inte är menat att ha med verkligheten att göra utom som en sorts kuliss av lättigenkännliga symboler för narrativets skull, men även engagerande. Men det har helt och hållet med personlig smak att göra. Vissa gillar Noir, andra gillar Eon den tredje gillar D&D4. Jag gillar i princip alla genrers. Grejen med genres är att de har olika färg och teman, vilka man alltid kan höfta på vilket kan vara kul i sig, men likväl finns de ändå där.
Vad jag menar är att jag lika gärna uppskattar Tolkien, Howard eller HP Lovecraft helst utan den moderna pk-ismens stränga galsögon och står i en självpåtagen roll som eftervärldens domare.
Leka med könsroller kan också vara roligt vilket rollspel i högsta grad gör. Det är ofta enkelt smidigare att exempelvis kvinnliga rollpersoner bryter mot diverse normer i en högmedeltid fantasyvärld om just brytande av dessa normer inte egentligen ligger i fokus som med egenvärde i sig för historieberättandet eller inlevelsen.
