Någon mer än jag som gillar att ha snälla odöda som rollpersoner eller SLP?
För min del tycker jag att endimensionell ondska är det tristaste som finns. Gärna vända på steken en smula med elaka animister som förföljer oskyldiga odöda och snälla nekromantiker som försöker rädda dem, men om animisterna blir renodlat onda och så vidare så är man tillbaka på ruta ett.
I äventyr till DoD/Altor dyker det vid enstaka tillfällen upp snälla spöken som man inte behöver fördriva eftersom deras främsta mål är att fördriva sig själva. Men jag har aldrig hittat några andra odöda som är mer än yxmat eller outsägligt ond fiende.
Två av mina favoritfigurer till mitt Altor är odöda. En vampyr som är både animist och hjälte, och en Gast som förvisso är skurk och uppslukad av hat och hämdbegär, men som faktiskt har skäl att vara rejält purken på hjältarna också, och har gott fog för sina bittra anklagelser mot dem.
För min del tycker jag att endimensionell ondska är det tristaste som finns. Gärna vända på steken en smula med elaka animister som förföljer oskyldiga odöda och snälla nekromantiker som försöker rädda dem, men om animisterna blir renodlat onda och så vidare så är man tillbaka på ruta ett.
I äventyr till DoD/Altor dyker det vid enstaka tillfällen upp snälla spöken som man inte behöver fördriva eftersom deras främsta mål är att fördriva sig själva. Men jag har aldrig hittat några andra odöda som är mer än yxmat eller outsägligt ond fiende.
Två av mina favoritfigurer till mitt Altor är odöda. En vampyr som är både animist och hjälte, och en Gast som förvisso är skurk och uppslukad av hat och hämdbegär, men som faktiskt har skäl att vara rejält purken på hjältarna också, och har gott fog för sina bittra anklagelser mot dem.