Nekromanti Mad Max vs. Sailor Moon

[Rosen]

Jag läste nyligen ut en bok vid namn [/I]Warriors of Legend: Reflections of Japan in Sailor Moon[/I], om Japans kultur och samhälle sett genom en viss anime. En rätt kul blandning av fan-kreation och akademiskt verk, av några otaku med examina i ämnet.

I alla fall, en av bokens essäer tar upp skillnaden mellan japanska och västerländska "efter katastrofen"-skildringar. I västerländska sådana (Mad Max, De överlevande) har undergången i första hand drabbat moral, lag och ordning; det finns kvar mer eller mindre intakta ruiner och mer eller mindre fungerande maskiner från förr, men människorna som lever där har försjunkit i barbari.
I motsvarande japanska dito var undergången däremot total - inget lämnades kvar, och historien utspelas istället i det som har byggts upp efteråt (Sailor Moons Kristall-Tokyo, Akiras Neo-Tokyo), som ofta är maffigare än det som fanns där förut. Undantag finns förstås i båda fälten; civilisationen har fotfäste i Nausicaas värld men den är fortfarande i en uppbyggnadsfas, Judge Dredds megastäder är mer lika japanska motsvarigheter även om the Cursed Earth har en framträdande roll i serien.
Författarna menar att det här är en reflexion av det postnukleära Japans minnen av andra världskriget; Kristall-Tokyo speglar Hiroshima och landets uppbyggnad efter atombomberna, medan bensinjagande vägkrigare speglar västerlandets erfarenheter av socialt kaos efter mindre förödande krig.

En sak som då slog mig är att Road Warrior-estetiken egentligen är ganska anglosaxisk; (delar av) Amerika efter inbördeskriget är ju ett typexempel på slikt kaos. Dessutom passar väl de där stammarna av postapokalyptiska punkare bäst i ett någorlunda varmt klimat -- i diskussionerna kring Sverigemodulen till Wastelands sades det ofta att svenska Överlevande borde ha ett mer pälsklätt, vinteranpassat stuk än lädergängen nere på kontinenten.

Så, om man skulle bortse från Hollywoodska influenser och Australiens ödemarker, hur skulle en genuint skandinavisk postapokalyps-skildring egentligen te sig, med vårt eget kulturella bagage i bakgrunden?

--
Åke

 

[Krille]

Skandinavisk post-apokalysm

Det finns nog två saker som kommer att färga skandinavisk post-apokalysm. Hos rollspelare tillkommer dessutom en tredje, nämligen Mutant. Den underliga blandningen av ruiner, spirande nytt samhälle och muterad humor har sedan 1984 färgat svensk post-apokalysm, och vi kommer ha mycket svårt att komma ifrån det.

De två andra sakerna tror jag är kollektivism och vikingaromantik.

Svenskar har en viss förmåga till nationell enhet så fort något går åt helvete. Det har i och för sig andra folk också, men ofta under en stark ledare. Vad vi behöver är snarare en form av samlingspunkt, ett byalag eller en samlingsregering eller något i den stilen. Det gör att när det går åt helvete och kärnvapnen börjar flyga så samlas folk och försöker att låta bli att dö, fast inte genom en stark ledare utan genom ett rätt kompromissvilligt svenskt samlingsforum.

Den andra grejen tror jag är vikingaromantiken, speciellt om katastrofen ifråga är växthuseffekten. Oavsett om havsvattnet stiger så att halva Götaland svämmas över och blir Östersjön, eller om en ny istid inträffar och det blir snö och is överallt, så kommer vikingarna som ett brev på posten: antingen i form av pälsklädda långskäggingar eller i form av sjöfarare. Och varande skandinaver så tar det inte så lång tid innan någon ritar dem som vikingar.

Come to think of it, det finns nog en fjärde grej också: det var värre för alla andra. Den grejen nämns lite i V for Vendetta, men det är lite samma kultursfär så det räknas i alla fall. Poängen är att kärnvapnen flyger och alla andra får stryk. Sverige klarade sig rätt bra, men ekonomin fick stryk i och med att det inte längre går att importera billig kolkraft eller datachips och det inte finns någon som vill köpa svensk skog och stål. Det leder förstås till samlingsregering som försöker leda Sverige som civilisationens överlevande högborg, men poängen är att Sverige kom rätt lindrigt undan. Speciellt ryssar och amerikaner - i synnerhet amerikaner - kommer bombas till trias eller så.

 

[w176]

Fattig-Sverige och Lort-Sverige

Långt ner i våra små pälsklädda hjärtan så är vi fortfarande bönder i mörka skogar, i små samhällen utan nämnvärd kommunikation.

En postapokalyps skildring av svarige skulle återvända till detta. Samhället skulle ha kollapsat och folk hade i jakten på någon plats att försörja sig skingrats från städerna in i de mörka skogarna och återgått till små xenofobiska bondesamhällen. Skogarna kring skulle vara kärva och mörka, vintern skulle vara djävligare och Hungen ligga om hörnet. Militären skulle inte vara något av att tala om, ingen skämmande makt eller något annat och det skulle vara folkhemmet svek som skull ligga bakom det hela på något sätt. Staten skulle svikigt och begått ett oförlåtligt ödesdigert misstag, ekonomin och kommunikationer skulle ha kollapsat. Av vårt vägnät skulle spruckna stigar av asfalt finnas kvar. Var och en skulle hålla på sitt, och värden skulle knappast vara dekadent utan helt enkelt kärv och ovänlig.

Historien skulle handla om utanförskap och rädslan och fientligheten i de små samhällena, och rollpersonerna skulle vara utstötta som drog likt forntidens luffare och tiggare längs det knappt farbara vägarna och temat skulle vara frånvaron av samverkan. Hur allting bara fortsätter förfalla till en lägre och lägre tekniknivå för att misstron håller folk från att försöka och från att samarbeta, utan hällre sitter i sina mörka ensliga skogar och bli lappsjukt psykotiska i sina stugor och bildar incestuösa minifacismer på gården och sätter på djuren och lämmar oäktingar för att svälta ihjäl i skogen och så vidare.

 

[peta]

Hmm, jag ser framför mig hårt arbetande bönder på en tekniknivå som motsvarar tidigt 1800-tal.

Det är lerigt, skitigt, enformigt och inte ett dugg roligt som rollspelsmiljö, men det är bara att inse. Det tar mer än hundra år för att utrota den svenska bonderomantiken.

 

[Svarte Faraonen]

Givetvis kommer skogen att få en framträdande roll i den svenska postapokalypsen. Såtillvida själva apokalypsen inte inneburit total förgiftning av mark kommer skogen att stå kvar och så sakteliga sprida sig när det storskaliga jordbruket går under. Även mitt platta och slätrakade Skåne kommer återgå till att vara ett i huvudsak lövskogsbevuxet landskap. Denna terräng gör att de där klassiska "marodörerna" på motorcyklar har problem emd att ta sig fram. De typiska banditgängen i den svenska postapokalypsen blir i stället en form av gerillakrigare, för vilka kännedom om terrängen är essentiell. Det kan tänkas att de opererar från dolda byar i svårgenomtränglig terräng, varifrån de kan kontrollera den omkringliggande landsbygden.

Annars tror jag också att det skandinaviska välfärdssystemet på något vis sitter kvar i folk. Ett samhälle som "Bartertown" växer knappast fram, snarare utvecklas samhällen med någon grundläggande trygghet för alla som passar in (och stora mängder jantelag för de som inte gör det). Givetvis finns det undantag, men jag tror ändå att kontrollerade bysamhällen blir de viktigaste.

Krille nämnde vikingaromantik som inspiration. Jag vet inte hur realistiskt det är, men vikingar är ju häftiga. Detta passar egentligen rätt bra med såväl de isolerade byarna som marodörsamhällena, speciellt för sådana marodörsamhällen som befinner sig på isolerade öar, typ i någon skärgård. Dessa kan antagligen ha motsvarande skräckvälden som skogsmarodörerna, bara det att de upprätthålls per båt. Sedan finns det nog rum för en mer positiv bild av vikingatiden, med fria bönder som beger sig ut över havet för att handla med andra överlevande. Detta kan ju också funka med idén att Skandinavien kom lindrigt undan i den globala katastrofen, så vi kan ha en fördel då vi handlar med andra områden.

Alltså: ett i huvudsak skogsbevuxet land där små, åtminstone delvis demokratiska bysamhällen antingen plågas av marodörer (vilka dock inte har tillräckliga resurser för att göra sig till regelrätta härskare) eller lever för isolerat för att ens ha någon kontakt med omvärlden.

 

[Rosen]

Re: Skandinavisk post-apokalysm

Come to think of it, det finns nog en fjärde grej också: det var värre för alla andra.

Plus: det var inte vårat fel. Amerikansk post-apokalypso innehåller ofta små slängar till "the damn government" som bar skulden till svampmolnen. I en svensk dito skulle katastrofen ha orsakats av de stora drakarna långt borta, på kontinenten eller över havet, medan vi inte hade nåt med det att göra men drabbades ändå.

Annars verkar de flesta vara rätt ense att det är torp och vadmal som gäller i vår egen efterkatastrof. Fast om man tar med radiak- eller miljögiftssmitta kanske man kan få lite Trudvang över det hela, med stammar av mutanter ute i skogen istället för troll. (-:

--
Åke

 

[Storuggla]

Re: Skandinavisk post-apokalysm

Är jag den enda som tänker mig ett slags Emil i Lönneberga-stil? Och sen lite mutanter också, för det är tufft. En muterad igelkott som rusar ut i sekelskiftskläder och hojtar "Eeeeeemil!" eller något sådant?
Det vore tufft.
Eller så blir det Åsa-Nisse av hela klabbet. Fy vad hemskt.


Storuggla, Svampbob Fyrkant

 

[Rosen]

Re: Fattig-Sverige och Lort-Sverige

Långt ner i våra små pälsklädda hjärtan så är vi fortfarande bönder i mörka skogar,

Många verkar vara ense om det. Jänkarnas arketyper campar vid mysiga lägereldar ute på prärien, våra huttrar i ödsliga timmertorp ute i Becksvarta Skogen.

det skulle vara folkhemmet svek som skull ligga bakom det hela på något sätt. Staten skulle svikigt och begått ett oförlåtligt ödesdigert misstag, ekonomin och kommunikationer skulle ha kollapsat.

Varpå 100% av befolkningen mådde dåligt och sjukskrev sig. (-:
En lite oväntad touch, men postapokalyps inbegriper ju ofta en dos kontemporär samhällskritik (som i Vandraren-böckerna från 80-talet, där presidenten som startar kärnvapenkriget är en gammal B-skådis med cowboyhatt).
Fast då borde det väl inte enbart ha hänt här, annars får vi bara humanitärt bistånd från Norge eller nåt...

Historien skulle handla om utanförskap och rädslan och fientligheten i de små samhällena, // temat skulle vara frånvaron av samverkan.

Här är förstås en skillnad i åsikter; Krille tror på demokratiska byförbund, du på xenofobiska lushålor. Båda känns iofs ganska svenska för mig, så både och skulle nog kunna existera i samma spelvärld (och inget säger väl att de där inbördes samsande byademokratierna tycker om främlingar).

bli lappsjukt psykotiska i sina stugor och bildar incestuösa minifacismer på gården och sätter på djuren

Ah - Mutant-djuren är inte muterade, de är korsningar. (-:

--
Åke

 

[Rising]

Postapokalyps fungerar bäst i kulturer som leder världen och har den på sitt samvete. Då blir apokalypsen en symbol för det egna misslyckandet; eller för de yttre hot som funnits mot de ideal man strävat efter. Det var antingen vi - eller våra fiender - som fuckade upp världen.

I nonsensländer som Sverige är det läskigare att föreställa sig att vi plötsligt skulle vara viktiga och betydelsefulla. Att få ett ansvar är vad som skrämmer oss, just eftersom vi inte tar det för givet på samma sätt som framstegsmakter som USA och Japan kan göra.

Nå, nu är det inte så att all apokalyps skildras på samma sätt ens från Hollywood: I Independence Day så är det hoppfulla personer från både högt och lågt som alla bidrar (offrar sig, till och med!) i kampen mot det yttre hotet, medan det i Dawn of the Dead snarare är idel medelklass som uppgivet accepterar situationens hopplöshet, och som mest ser till sin egen överlevnad.

Det senare känns mest svenskt. Så tror jag att postapokalyps skulle skildras på svenskt vis (om man nu inte skojar till det på Mutant-sättet). Alltså inte nödvändigtvis med zombies, men väl med cynism, uppgivenhet, resignation och hopplöshet.

 

[Kultkult]

Mallischarter

Intressant fundering kring vad som är typiskt skandinaviskt kulturellt sett. Geografiskt ligger vi ganska isolerat och klimatet är fortfarande en utmaning för Turistbyrån och därför skulle man kanske tro att de postapokalyptiska nordmännen endast skulle vara de få fysiskt tuffa nog att klara uppdraget. Jag tror det är fel.

Skandinaver har i princip alltid varit nyfikna och initierat kontakt med omvärlden, naturligvis även pga. nödvändighet och brist. Så det jag vill bidra med i diskussionen är resor och handel (och plundring och erövring för de som vill ha lite hornförsedda plasthjälmar).

 

[Nightowl]

Bibliotekarien kommenterar

Det finns ju åtminstone en svensk postapokalyptisk bok: P C Jersilds Efter Floden. Och åtminstone vi nördar har ju Stockholmszonen att läsa - och kungen i den boken (av Stockholm enbart, verkar det som) verkar ju vara en korsning mellan Gustav III och Dubya Bush.

Annars skulle jag vilja kommentera Rising: Sverige är inte en världsmakt men väl ett världssamvete och var åtminstone en utopi; en svensk postapokalyps skulle mycket väl kunna skrivas som en sorts allegori om det Förlorade Folkhemmet. Att svenskar skulle förfalla till våldsamhet och icke-solidaritet är på något sätt mer ruskigt än att amerikaner skulle göra det; det är liksom bara vad man förväntar sig... Sverige klarar sig liksom alltid; är man positivt inställd är det för att vi minsann är så duktiga, är man negativt inställd är det för att vi minsann är så flata.

Erik

 

[Rosen]

Re: Bibliotekarien kommenterar

Det finns ju åtminstone en svensk postapokalyptisk bok: P C Jersilds Efter Floden. Och åtminstone vi nördar har ju Stockholmszonen att läsa

Plus Tommy Schinklers två 'De överlevande'-pocketar, Domens dag och Råttorna. Fast de utspelas väldigt kort tid efter katastrofen.

--
Åke

 

[Guest]

Den svenska innovationstätheten, jag säger inte vad det är för innovationer men svenskar tar sig mest tid att göra dem, kanske är vi också troligast att ägna oss heltid åt det, sedan tror jag att en svensk till skillnad från amerikaner till exempel skulle rekonstruera rester av civilisationen från grunden, varför lagra vatten i aluminium burkar till exempel när man kan göra en fin yxa av metallen, visst ett litet tag skulle vi nog lagra vatten i en del aluminiumburkar men iallafall.

 

[Ymir]

En yxa av aluminium skulle nog inte bli någon höjdare, väl?Tämligen värdelös som huggvapen, iallafall.

- Ymir, bara en tanke

 

[Nightowl]

Svenskar vs amerikaner

Detta är sk anekdotiska bevis och därför värdelösa, men ändå:

Fästmannen är amerikan, jag är någotsånär svensk. Han är den som gör grejer, jag är den som vill planera först. Således får han mycket mer gjort, men å andra sidan är det han gör grejer som att skruva fast en hylla med en bordskniv för det tar ju två minuter att ta fram en skruvmejsel (eller fem minuter att göra i ordning skruvdragaren), med följd att hyllan faller i golvet efter en vecka.

Å andra sidan hade hyllan fortfarande stått i hallen om inte han satt upp den.

Erik

 

[Arfert]

Re: Skandinavisk post-apokalysm

får en känsla av att allt skulle bli som när jag gjorde lumpen på I12 i Eksjö för 24-25 år sen... en massa bonniga åsanissetyper med (autentiska)namn som "Traktor-Johansson" och "Diesel-Johansson" tar över.. killar som kan backa en traktor med släp i tät granskog och inte har tummen mitt i handen ;-) ... alltså, glöm vikingar, tänk raskens/emil/åsanisse...

men GIVETVIS skulle svenskarna skylla allt på andra, men sedan köra på som vanligt.

 

[Guest]

Visst f*n är den värdelös, det skulle nog inte hindra någon svensk från att pröva, och i vilket fall är aluminium lätt att gjuta och därmed användbart till Vissa saker iallafall.

 

[Saxifrage]

Ninaninaninana...

Annars verkar de flesta vara rätt ense att det är torp och vadmal som gäller i vår egen efterkatastrof. Fast om man tar med radiak- eller miljögiftssmitta kanske man kan få lite Trudvang över det hela, med stammar av mutanter ute i skogen istället för troll. (-:

(boioioinggg): dagens boktips: "De Blå Regnens tid" av Björn Holm. Postapokalyps, alver, dvärgar, "grobianer", luftvärnsrobotar och betongrester i en salig blandning. Något av det mest fascinerande jag läst. Rekommenderas varmt.

 

[Saxifrage]

Förfallet

"Varpå 100% av befolkningen mådde dåligt och sjukskrev sig. (-: "

I Atlas Shrugged av Ayn Rand beskrivs en flygplansfabrik som kraschade. I den fabriken väntade sig alla anställda att någon annan skulle göra jobbet, varpå produktionen bröt ihop. Det skulle vara lite intressant att använda en uppskalad version av ett sådant förfall som ingång till en postapokalyptisk värld: den stora massan såg helt enkelt inte nyttan av att arbeta längre, så de slutade jobba vilket gav en oväntad multiplikatoreffekt och ledde till att samhället rasade ihop. Ett ganska subtilt sätt att få samhället att falla "not with a bang, but with a whimper".