med risk för att ge mig in i en död tråd:
"Hur ligger det till med dessa när ni spelar, dräller de i varenda litet gathörn eller har man tur om man hittar en magisk ring som kan lysa?"
jag brukar arbeta antingen med tjänare till högadel, högadel eller lågadel (i den ordningen), eller möjligen med personer som berlrs av dessas beslut (dvs. kreti och pleti). I de första fallen så förekommer det, men det är inte något som man erkänner. Det är helt enkelt varken socialt accepterbart eller önskvärt att basunera ut för sina konkurrenter att man har övernaturlig hjälp.
I det andra fallet så är det vanligt att jag framställer det så, men det förekommer egäntligen inte, utan amuletter som "helgonben som skall göra den-och-den kär i mig och som jag köpte av tanten i skogen" är för det mesta blankputsade kycklingkotor medan "baron ett-eller-annat-nobelt-namns magiska svärd" helt enkelt är ett kvalitetssvärd svingat av en skicklig fäktare.
med andra ord så beror det på:
I de lägre kasten är mängden obefintlig.
Runt stadsråds- och riddarnivå så förekommer det troligen att en på femhundra äger en äkta relik eller en förfäders halsband (troligen också den en relik från en kultdeltagande morfader). Att dess föremål förekommer betyder dock inte att de kan hanteras eller aktiveras.
I högreståndskretsar så är magiska föremål inte ovanliga: för det mesta förnekas dock deras existens. Dessa föremål brukar dock normalt sett vara av det enklare slaget; ett juvelbesatt krusifix som underlättar koncentrationen; en dolk som är imun mot rost; eller de mer fantasifulla manipulerade djuren - exempelvis en talande kanariefågel.
Allra vanligast är dessa föremål i präste-, magiker-, och högre handelsmannakretsar, där de nästan är var mans egendom. Bland de företagsägande köpmän jag nyss nämnde så är de dock oftast bara rökelsekar som ökar självförtroendet hos alla som inandas röken, eller ringar som får bäraren att verka ärlig.
"Hur gör man på lämpligaste sätt för att lista ut hur ett magiskt förmål fungerar 'ingame'?"
Det gör man inte. I nio fall av tio förblir magin i ett föremål oupptäkt. I det tionde fallet så prövar man antingen själv, eller också så aktiverar föremålet sig själv (om alla krav uppfylls), eller också så tar man föremålet till en alkemist med risk att förstöra det. Ett tips är att betona den risken - när ett par tre kostbara klenoder har blivit missfärgade för att en galen karl i ett labb kokat dem i tjära för att sedan förklara att de inte var magiska så tenderar de flesta att låta bli att söka upp dem efteråt.
"Finns det samlare av magiska artefakter typ som konst?"
nej. artefakter är bruksföremål eller klenoder. mecenater förekommer visserligen, och kan i vissa fall till och med beskydda alkemister, men de skapar knappast gallerier med magiska svärd eller mantlar som gör att bäraren kan byta skepnad till ugglor.
"Finns det föremål var effekter är vanligare än andra och i så fall vilka?"
nej. Det vanliga med ett föremål är att det är galet ovanligt. Skall man säga något så bör man väl påpeka att de religiösa föremålen för olika religionerna (säger bara rotrax mask!) är vanligare än andra övernaturliga ting, men annars nej.
tre typer av föremål som jag dock uppskattar är penningpungar som aldrig töms (då de fyller på mynt från närmaste "större" källa), smycken som får bäraren att se majestätisk ut, och sjalar/slöjor/mantlar som förställer bärarens röst enligt önskan.
"Vad har ni stötpå eller skapat för magiska föremål när ni spelat?"
bara ett par stycken. En häst vars skor var smidda så att ryttaren och djuret var fullkommligt ljudlösa. En fackla som saknade antändningsvärde. Ett skepp som hade ett eget liv. Och naturligtvis en hund som kunde spåra upp lögnare.
)