Makares syn på "nyskapande"?

[Henke]

Nu vet jag att den här tråden skulle gälla skapandet och inte konsument-behovet av nyskapande, men eftersom jag själv inte direkt skriver material så väljer jag ändå att kommentera ur konsument-vinkeln.

Jag minns en kurs jag tog i filmvetenskap och diskussionen hur människor gång på gång ser filmer i genres som egentligen har snarlikt innehåll. Jag har för mig att man kom fram till att det handlar om att många av oss söker det trygga, beprövade och förutsägbara och gärna vill se sådant man känner igen (ännu en Cthulhu-variant, ännu en postapokalyps, ännu en grotta att kräla i osv). Tänker också att det här kan ligga nära kopplat till nostalgin kring nyutgivning av gamla produkter.

För egen del gillar jag givetvis nyskapande produkter (bortsett korsbefruktningar som blir uppenbart gonzo), men det är också något som pirrar till varje gång det görs en nyutgåva eller spinoff på något jag gillar.

 

[Lemur]

Jag tänker att det finns nivåer av nyskapande.
Att en person tänker:
"Min idé är inte nyskapande för den innehåller alver och det finns redan 1000 andra spel som också gör det".
Medans en annan tänker:
"Min idé innehåller alver precis som 1000 andra spel men den är nyskapade ändå på grund av många små nyanser och min personliga touch".

Jag tror inte att det finns någon tycker att det är gött att skapa ett verk som en själv upplever är en karbonkopia av något annat.

 

[Leon]

Jag tänker att det finns nivåer av nyskapande.
Att en person tänker:
"Min idé är inte nyskapande för den innehåller alver och det finns redan 1000 andra spel som också gör det".
Medans en annan tänker:
"Min idé innehåller alver precis som 1000 andra spel men den är nyskapade ändå på grund av många små nyanser och min personliga touch".

Jag tror inte att det finns någon tycker att det är gött att skapa ett verk som en själv upplever är en karbonkopia av något annat.

Detta. Det är ju väldigt subjektivt vad man faktiskt upplever som nyskapande.

 

[Björn den gode]

För mig är det viktigt att vara nyskapande, eller ja, jag vet inte om jag tänker på just det ordet men i vart fall att vara originell, att sticka ut. Jag tror det bottnar i någon slags grundidé om att jag vill tillföra något, det ska inte kunna kännas som en blek kopia av något annat, utan det måste ha någon usp. Hade jag varit riktigt bra på att skapa rollspel (eller ja det närmaste jag har skrivit är lajv) så hade det här inte varit lika viktigt för mig, för då hade ju uspen kunnat vara att det är bättre än allt annat som finns därute, men nu är jag ju inte det. Samtidigt så har jag nog ganska låga trösklar för vad jag anser vara originellt så då blir det liksom inte så svårt att hitta sin egen nisch.

Jag tror det är lättast att exemplifiera, mitt första lajv "Nora går" utgick från premissen att jag ville skriva ett lajv för en person och som inte hade några interaktioner med andra människor. Det var just då mycket snack om hur lajv i grunden var en social aktivitet och även om det säkert fanns något sololajv därute så var det i vart fall aldrig något som satts upp på de två svenska lajvfestivalerna någonsin, så då körde jag på det. Och det var det som gav inspirationen för sen kom ju nästa steg som var, ok så hur gör jag det här bra, vad ska det handla om. I slutändan vågade jag inte köra på min första idé som jag fortfarande är bäst men tog min andra. Jag tror fortfarande det är det bästa svenska sololajvet som satts upp på någon av dessa festivaler, helt enkelt genom att vara det enda.

Mitt andra lajv var inspirerat av en biosalong, jag ville skriva ett lajv för den lokalen och hade noterat att det fanns ett antal lajv som jobbade med bakgrundsmusik och stämningsljud, men enstaka fall som hade en video, men inget som hade just en biofilm. Så då skrev jag 'den sista filmen' som är en väldigt traditionell kärlekshistoria om uppbrott och kamp men som har det unika att den spelade helt via chatt (now that got old fast) samtidigt som man kollade på bio. Det här blev till och med spelat på en italiensk lajvfestival vilket jag är säker på inte hade hänt om det inte stuckit ut så mycket.

Sen har jag gjort ett lajv baserat på en laibachlåt som nog är det första lajvet som har 'gymnastik' som huvudtema och huvudmekanik, men som framförallt är så vitt jag vet det enda lajvet baserat på den låten, även om det förstås gjorts lajv baserat på andra låtar. Slutligen så har jag gjort ett lajv där grundidén var att göra ett "gisslanlajv men helt utan konflikt" det är nog det lajvet jag är mest missnöjd med, inte för att spelarna inte var nöjda (det tycker jag är viktigt men ändå bara sekundärt) utan för att trots att vi jobbade svinhårt i både pitch och mekanik för att ta bort konflikter så nog fasen blev det konflikter.

Så ja, jag vill vara originell men jag tror nästan alltid att man är det, det finns ju ändå ganska många låtar där man kan vara den första som skriver ett rollspelsäventyr baserat på den.

 

[Leon]

Tror också att det finns en hel del hemmablindhet. Om man är mitt uppe I en kreativ rörelse så är det lätt hänt att man ser allt som är i linje med den rörelsen som nyskapande, även om det bara är nya takes på samma GNS eller Indie eller OSR - ramverk, samtidigt som man är blind för nyskapande inom andra rörelser eftersom de inte uppfyller ens egna kriterier för nyskapade

 

[Björn den gode]

Egentligen vet jag ju att jakten på "det nyskapande" inte leder någonvart. Vad jag än skapar så kan jag antagligen hitta en förlaga som gjort typ samma grej och som mitt äventyr bara känns som en halvdassig kopia på.

Här tycker jag förövrigt det känns som att du mer handlar om dåligt självförtroende än att det är just det nyskapande som är problemet. För av det jag läst av dig så tycker jag, i vart fall om vi håller oss till rollspelsvärlden och inte börjar jämföra med Shakespear och liknande, att när du ger ut något så är det nog större risk att det andra äventyret ser ut som en halvdassig kopia av ditt äventyr, även om det andra till och med kom först.

 

[God45]

Så jag är med i en massa författargrupper på olika social media. I en av dem var det en snubbe som dök upp, berättade att han var 3k ord in i att skriva sin första fantasy roman som han hade drömt om att skriva sedan han var liten och den skulle handla om den här helt nya fantasy arten som var helt originell. De är: Odödliga, lever i skogen, är mer magiska än människor och är smäckra och vackra.

Och folk var: Det är alver, du beskriver alver.

Och han hade ett av de fulaste meltdownsen jag någonsin sett online. Hur VÅGADE folk påstå att det var alver? Om det här var alver var ju inte hans historia originell och då var den inte värd att skriva. Folket som var ”Det är fine om du skriver om alver med ett annat namn” var noll tröst för snubben. Mer komiskt var folket som var ”Look, killen har ju inte beskrivit att de har långa öron och pilbågar så lugna er” för då visade det sig att killens varelser absolut hade spetsiga öron och pilbågar.

I alla fall, killen kallade oss alla för mobbare, svor att han inte skulle skriva sin bok för den var skräp nu och anklagade oss för att ha våldtagit hans barndomsfantasier.

Jag vet inte om det är relevant egentligen men jag kom att tänka på det. Jag tror det kanske är viktigt att veta vad man skriver och inte tro att man är nyskapande när man inte är det. Eller något. Sensmoraler är svåra.

 

[w176]

Jag minns en kurs jag tog i filmvetenskap och diskussionen hur människor gång på gång ser filmer i genres som egentligen har snarlikt innehåll. Jag har för mig att man kom fram till att det handlar om att många av oss söker det trygga, beprövade och förutsägbara och gärna vill se sådant man känner igen (ännu en Cthulhu-variant, ännu en postapokalyps, ännu en grotta att kräla i osv). Tänker också att det här kan ligga nära kopplat till nostalgin kring nyutgivning av gamla produkter.

Jag tänker att det här handlar om mental belastning snarare än nostalgi många gånger.

Låt mig förklara:

Jag jobbar på viruslabb, och under vissa moment på jobbet är det skönt att att ha något att lyssna på, men jag behöver fortfarande kunna koncentrera mig vad jag gör. Så när jag jobbar lyssnar jag på böcker jag läst förut, eller på podcast/radio program vars format jag är bekant med. Inte för att att jag är nostalgisk eller har något emot nya böcker eller podcast, utan för att jag vill ha något med lägre mental belastning som inte tar så mycket koncentration att följa med i.

Jag tänker att ofta när vi vill ha något välbekant är det för att vi inte vill lägga extra mental energi på att ta in något nytt. Tex småbarnsföräldrar dom spelar rollspel vill lägga sin mentala ork på själva spelet, inte på att behöva lära sig ett nytt regelsystem och värld. Det behöver inte vara extremt nostalgiska eller leta trygghet, utan de är bara trötta och vill ga något med låg mental belastning.

Edit: Det är sunt att välja saker som kräver lägre mental belastning när man tycker det är rätt prioritet. Saker som fokus, koncentration och ork är inte en oändlig resurs. Utan man får välja vart man lägger det. Mina patienter är nog tacksamma att jag slölyssnar Terry Prattchett på jobbet istället gör att plöja nya Nobelpris författare.

 

[Bifur]

Märker också att jag hellre köper utflippade spel med en konstig idé eller estetik jag aldrig sett förut även om det kanske är dåligt som spel

Intressant. Och det visar ju hur olika vi kan vara som kulturkonsumenter och hur slitigt det måste vara att känna att det ska vara nyskapande. Själv är jag så cynisk att jag dömer ett försök att vara nyskapande hårdare om det är dåligt, medan jag bemöter ett dåligt men konventionellt verk med en axelryckning. Men visst, ett nyskapande verk som också är bra får ju större genomslag och mer uppskattning, så den högre fallhöjden kommer väl med ansatsen och ingår som en risk i ambitionen.

 

[w176]

Jag tänker att ofta när vi vill ha något välbekant är det för att vi inte vill lägga extra mental energi på att ta in något nytt. Tex småbarnsföräldrar dom spelar rollspel vill lägga sin mentala ork på själva spelet, inte på att behöva lära sig ett nytt regelsystem och värld.

Det behöver inte vara extremt nostalgiska eller leta trygghet, utan de är bara trötta och vill ga något med låg mental belastning.

Utifrån detta tror jag också att det inte är så smart att försöka vara nyskapande i alla aspekter samtidigt. Detta kopplar också till vad Ymir sa tidigare om att de film som var nyskapande i någon aspekt.

Ska alla aspekter vara maximalt nyskapande samtidigt; formatet, fiktionen, reglerna, layouten i boken, hur texten presenteras, perspektivet, spelstilen etc. samtidigt blir den mentala belastningen för hög. Det blir jättetungt att ta till sig.

Ta till exempel Apocalypse World. Det var en välbekant genre, med välbekanta sterotyper och en typ av berättelse vi är van vid från andra medier. Bildspåket var bekant, och det gavs ut i ett ganska normalt format. Men Apocalyps World hade regler som var nyskapande och presenterade dessa regler rent på ett lite originellt sätt, till exempel genom hur det använde playbooks och språket i regeltexten som hade ganska mycket flavor. Resten däremot var ganska välbekant.

 

[pappa]

Intressant. Och det visar ju hur olika vi kan vara som kulturkonsumenter och hur slitigt det måste vara att känna att det ska vara nyskapande. Själv är jag så cynisk att jag dömer ett försök att vara nyskapande hårdare om det är dåligt, medan jag bemöter ett dåligt men konventionellt verk med en axelryckning. Men visst, ett nyskapande verk som också är bra får ju större genomslag och mer uppskattning, så den högre fallhöjden kommer väl med ansatsen och ingår som en risk i ambitionen.

Vet inte vad det beror på, livsåskådning eller politik eller bara smak? Men jag föredrar nog ett halvbra, nyskapande spel före ett bra, konservativt sådant. Gillar ambitionen och experimentlustan, sen kan det flyga eller falla, det är inte så noga. Med det sagt, så konsumerar jag ju ffa spel för inspiration snarare än att faktiskt spela. Fan, jag läser knappt spelen, mest bläddrar och skummar. Tar in känslan.

 

[Lemur]

Mer komiskt var folket som var ”Look, killen har ju inte beskrivit att de har långa öron och pilbågar så lugna er” för då visade det sig att killens varelser absolut hade spetsiga öron och pilbågar.

Det är typ det roligaste jag läst på länge.

Jag tror det kanske är viktigt att veta vad man skriver och inte tro att man är nyskapande när man inte är det. Eller något. Sensmoraler är svåra.

Jag tänker att sensmoralen är att det är destruktivt att fokusera för mycket på originalitet. Hade han accepterat att boken handlade om alver och varit okej med det så kanske boken hade blivit klar. Vem vet, den kanske var ett mästerverk?

 

[ceruleanfive]

Vet inte vad det beror på, livsåskådning eller politik eller bara smak? Men jag föredrar nog ett halvbra, nyskapande spel före ett bra, konservativt sådant. Gillar ambitionen och experimentlustan, sen kan det flyga eller falla, det är inte så noga.

Medhåll! Jag kan känna att jag inte behöver ett bättre alldagligt spel – jag vill ha något som inspirerar och ger mig något som jag inte redan har.

Och så försöker jag tänka lite kring de spel jag designar också. Sen är det ju svårt att vara nyskapande och det är lätt att man håller sig till det som känns tryggt. Så det är väl kanske mer en grundläggande ambition, än att jag lyckas driva det i mål.

 

[Leon]

Fast, jag menar, vad definierar egentligen alver. Och vad skiljer, i grunden, en alv från en nymf eller en Vardagh eller en älva?

Handlar det inte mest om en viss estetik och vad man väljer att kalla ett folkslag i sin setting

 

[Henke]

Jag tänker att det här handlar om mental belastning snarare än nostalgi många gånger.

Håller helt med om att det ibland kan handla om minskad mental belastning. För egen del (som trött och utmattningsskadad småbarnsförälder) så har jag använt repetitiva övningar (med låg mental belastning) när jag t.ex. har svårt att sova. Men för mig så hänger det inte så mycket ihop med att jag ser om en favotifilm eller väljer spel med liknande innehåll. Jag ska dock ta med mig den observationen nästa gång jag gör ett aktivt "repetitivt val". Intressant!

 

[God45]

Det är typ det roligaste jag läst på länge.


Jag tänker att sensmoralen är att det är destruktivt att fokusera för mycket på originalet. Hade han accepterat att boken handlade om alver och varit okej med det så kanske boken hade blivit klar. Vem vet, den kanske var ett mästerverk?

De 3k orden han postade var ändå ganska bra. Jag tror inte folk hade fortsatt diskussionen om det inte var så. Men han och en massa andra bara tvärlåste på hans ”Det påminner på inget sätt om alver och att säga motsatsen är elakt!” poäng.

 

[Mogger]

Kanske. Men jag gör det nog inte för säljet eller ens för andra (skulle aldrig pitcha ett spel med ”nyskapande regler!!” eller liknande) utan just för mig själv. Märker också att jag hellre köper utflippade spel med en konstig idé eller estetik jag aldrig sett förut även om det kanske är dåligt som spel, för jag inspireras och drivs så mycket av en slags kreativ upptäckarlusta

Nej, alltså, jag menar att "riktiga" produkter antingen är nyskapande/intressanta vilket ger dem en USP eller så är de bara billiga eller nått. Det är grovt sett de parametrar man har att jobba med. Gör du en ny bil som ser exakt likadan ut som alla andra så får den helt enkelt vara billigare, om du inte har någon annan USP. Och syftet är då enbart sälj.

Sitter du hemma och vill revolutionera bilbranschen så kan du göra vad du vill, och gör det sannolikt med. Då finns det ingen anledning att komma på pitchen "som en VW fast lila".

Alltså, vi gör alla nyskapande grejer, men på olika sätt, för vi tycker att olika saker är olika viktiga.

 

[Bifur]

Vet inte vad det beror på, livsåskådning eller politik eller bara smak? Men jag föredrar nog ett halvbra, nyskapande spel före ett bra, konservativt sådant. Gillar ambitionen och experimentlustan, sen kan det flyga eller falla, det är inte så noga.

Vet inte vad det beror på och det var inte var jag for efter utan snarare att peka på att det finns bevisligen helt motsatta synsätt.

 

[Mogger]

Vet inte vad det beror på och det var inte var jag for efter utan snarare att peka på att det finns bevisligen helt motsatta synsätt.

Eller gör det det? Där jag ser en ny och intressant spelvärld ser någon annan "samma gamla alver", där jag ser en intressant och ny spelmekanik ser någon annan "bara bökigt med T12-baserat!" och där jag ser intressant grafisk design ser någon annan "fula bilder, föredrar Nisses", men det finns ju ingen som efterfrågar ett nytt spel med "samma gamla alver, samma gamla spelsystem, samma gamla bilder".

 

[pappa]

Eller gör det det? Där jag ser en ny och intressant spelvärld ser någon annan "samma gamla alver", där jag ser en intressant och ny spelmekanik ser någon annan "bara bökigt med T12-baserat!" och där jag ser intressant grafisk design ser någon annan "fula bilder, föredrar Nisses", men det finns ju ingen som efterfrågar ett nytt spel med "samma gamla alver, samma gamla spelsystem, samma gamla bilder".

Men är det inte frågan om att antingen gilla ”innovation for the sake of innovation” eller ej? Så tänker iaf jag. För vissa är det viktigt men för andra inte.