Makares syn på "nyskapande"?

[w176]

Håller helt med om att det ibland kan handla om minskad mental belastning. För egen del (som trött och utmattningsskadad småbarnsförälder) så har jag använt repetitiva övningar (med låg mental belastning) när jag t.ex. har svårt att sova. Men för mig så hänger det inte så mycket ihop med att jag ser om en favotifilm eller väljer spel med liknande innehåll. Jag ska dock ta med mig den observationen nästa gång jag gör ett aktivt "repetitivt val". Intressant!

Hmmm. Jag tänker att en tydlig sak kan vara mat. Lagar man ett recept man kan utan och innan och vet hur det kommer smaka när man är trött, eller testar man något nytt?

 

[Nässe]

Inte så mycket att tillföra mer än att nyskapande, liksom de flesta fenomen, inte är av eller på. Det är en skala från 0 till 100. Det kan också vara olika i olika delar av produkten, tex reglerna är tagna från Noir men världen har ”nya” inslag.

Själv är jag bara intresserad av att det ska kännas ”viktigt”eller intressant för mig själv, och hoppas då det blir så för andra. För att jag ska orka bry mig om att skriva måste det finnas en vinkel där jag vill utforska eller utveckla något. Det kan vara tematiskt, strukturellt eller ren regelmekanik. Oftast lite av varje. Men det är klart, om exakt samma sak redan gjorts, blir det ju inte intressant.

 

[Henke]

Hmmm. Jag tänker att en tydlig sak kan vara mat. Lagar man ett recept man kan utan och innan och vet hur det kommer smaka när man är trött, eller testar man något nytt?

Fast det kan fortfarande lika gärna vara för att "jag gillar just det receptet" eller "mat med curry"?

 

[Man Mountainman]

När jag får en idé som inspirerar mig så är det väl oftast just för att den känns "nyskapande" i någon mening, att den är intressant för mig, att den tycks göra något som inte gjorts förut, eller göra något som har gjorts förut men på ett nytt och potentiellt bättre, mer effektivt sätt.

Men när det gäller implementationen tenderar jag att inte vara överdrivet bekymrad om att tillföra ytterligare nyskapande-het. Det som ger mig ångest och får mig att fastna kreativt är snarare min oro över att inte kunna gör den ursprungliga idén rättvisa.

 

[zo0ok]

Jag spanar lite runt nyskapande utifrån en annan branch med ett annat skapande.

Det finns en tendens att ständigt skapa nytt, eller kanske snarare att ständigt tröttna på och kasta ut det gamla. Och jag tycker att det tenderar att ta uppmärksamheten från frågan: vad kan vi skapa med det vi redan har, utan att ändra förutsättningarna (reglerna) hela tiden?

Om du vill nå excellens så måste du arbeta med det du har och förfina det. De första, mest nyskapande, inkarnationerna av nya saker blir sällan de bästa. Ibland överlever de ändå, som defakto-standarder, på gott och ont. Även de största nyskaparna tenderar att ångra mycket i efterhand, när det gäller hur deras viktigaste skapelser blev, inte sällan är de det första att också överge dem och gå vidare.

Fragmentering, konkurrerande standarder (regler), tenderar att komma ivägen för det verkligt värdefulla skapandet: det som på riktigt händer när det skapade upplevs av en slutkund (spelare).

Nyskapande och kreativitet för dess egen skull har ett stort värde: som kultur, vetenskap, personlig utveckling och träning i skapande. Men för det mesta inte som slutprodukt. Men "onyttigt" skapande, eller bara misslyckade försök att skapa, är en nödvändighet på vägen för att en stor skapare ska skapa ett nyskapande eller viktigt verk (om eller när det nu händer).

En lite tråkig aspekt av skapande är att nästan allt stort skapande görs av tämligen unga människor (det kan säkert variera mellan olika fält).

Så till trådskaparen (som jag föreställer mig tillhöra den lilla skara svenska rollspelsskapare som faktiskt fått ut riktiga, nyskapande produkter på marknade): kanske gör du allt rätt, fast det du gör är svårt. Och många dagar är det bara jobbigt och oproduktivt att vara en skapare. Eller så är det som du skriver, att du har fastnat i att skapa regler och har svårt att ta det vidare till äventyr (och på riktigt nå ut till spelare). Kanske är det sådan du är, och du gör det du är bra på. Eller så ställer du denna frågan för du känner att det finns någon slags glastak att bryta igenom för ditt skapande, och det glastaket kan vara dina egna förväntningar på originalitet.

Tillbaka till min egen branch. Vi som skapar tenderar att bry oss om detaljer som våra kunder inte bryr sig om. De tenderar att värdera något som fungerar, och det innebär något som de är rimligt bekanta och bekväma med.

 

[Gurgeh]

Om jag skriver något vill jag att det ska vara nyskapande, men jag har en ganska låg tröskel för vad jag ser som nyskapande. Jag kan vara fullt nöjd med ett vanligt fantasyspel med lite annorlunda (och förhoppningsvis bättre) regler, ett spel i en känd miljö där man spelar något annat än vanliga äventyrare, eller ett spel med ett gammalt regelsystem, men i en ny miljö.

 

[Mogger]

Men är det inte frågan om att antingen gilla ”innovation for the sake of innovation” eller ej? Så tänker iaf jag. För vissa är det viktigt men för andra inte.

Visst, det kanske man kan säga, men jag tror inte att den ytterligheten säger så mycket. Inga av oss här är sådana avantgardister och jag tror inte rollspelsmediet tillåter det heller. Enda jag kommer på på rak arm är Death Robot Jungle. Alla andra spel jag kan komma på är gott och väl inom ramarna för vad man kan förvänta sig av ett rollspel.

 

[Franz]

Det är inte så att jag först börjar fundera "Hm, hur ska jag nu komma på något som är så nyskapande som möjligt?" innan jag börjar skriva. Däremot kan det hända att jag jobbar från andra hållet, att om jag upptäcker att något i mitt äventyr är gjort tusen gånger så försöker jag hitta på en lite mer nyskapande variant på det. Det mest klassiska exemplet i rollspelssammanhang är ju äventyr som börjar på värdshus. Då vill man kanske hitta på en ny och lite mer originell variant på hur ett äventyr börjar. Eller leka med förväntningarna, låta äventyret börja på ett värdshus, men låta det som händer där vara något helt nytt så att spelarna blir överraskade

 

[clarence redd]

Riktigt bra tråd!

Min gamla professor i formlära - en konstnär som gått sin egen väg många gånger - körde stenhårt med att idéstadiet skulle vara kort och intensivt. Och funderingar om originalitet var helt oviktiga, eftersom det bara skapade låsningar.

Originaliteten uppstod istället när en person sedan jobbade igenom en idé ordentligt. Hon hade sett alltför många projekt kvävas av skaparens krav på nyskapande.

Och det försöker jag hålla mig till i mina projekt. Men precis som många andra har sagt redan, så vill jag att någon aspekt av det jag skapar ska vara nytt för mig. Men jag är helt övertygad om att det nya uppstår när en idé förvaltas av en person.

 

[entomophobiac]

Hur känner andra makare? Blir ni sporrade eller hindrade av "nyskapande"? Kastar ni saker i papperskorgen om de inte känns nya nog? Hur gör och tänker ni?

Tror aldrig jag egentligen tänker på hur "nyskapande" saker är, som så. När jag får inspiration att göra shit så använder jag den inspirationen och kör vidare på inspirationsångorna så långt jag kan ta det. Ibland handlar det om att göra en kul lösning av något, ibland om att jag läser en inspirerande bok som känns som bra rollspelsmaterial, etc.

[J]ag vill ha något som inspirerar och ger mig något som jag inte redan har.

100% detta!

 

[Dilandau]

Så jag är med i en massa författargrupper på olika social media. I en av dem var det en snubbe som dök upp, berättade att han var 3k ord in i att skriva sin första fantasy roman som han hade drömt om att skriva sedan han var liten och den skulle handla om den här helt nya fantasy arten som var helt originell. De är: Odödliga, lever i skogen, är mer magiska än människor och är smäckra och vackra.

Och folk var: Det är alver, du beskriver alver.

Och han hade ett av de fulaste meltdownsen jag någonsin sett online. Hur VÅGADE folk påstå att det var alver? Om det här var alver var ju inte hans historia originell och då var den inte värd att skriva. Folket som var ”Det är fine om du skriver om alver med ett annat namn” var noll tröst för snubben. Mer komiskt var folket som var ”Look, killen har ju inte beskrivit att de har långa öron och pilbågar så lugna er” för då visade det sig att killens varelser absolut hade spetsiga öron och pilbågar.

I alla fall, killen kallade oss alla för mobbare, svor att han inte skulle skriva sin bok för den var skräp nu och anklagade oss för att ha våldtagit hans barndomsfantasier.

Jag vet inte om det är relevant egentligen men jag kom att tänka på det. Jag tror det kanske är viktigt att veta vad man skriver och inte tro att man är nyskapande när man inte är det. Eller något. Sensmoraler är svåra.

Det här tycker jag är symptomatiskt av många som aktivt vill vara nyskapande. De har halvbra, om någon, koll på fältet och kommer dundrande som om de vore frälsare.

Finns många exempel inom och utom hobbyn på detta. Ofta handlar det just om att man tror att något är revolutionerande när det egentligen är en grej som tjatades sönder för 20 år sedan.

Det kan hända att en som kommer lite utifrån gör något nytt och fräscht, Men oftast inte. Oftast är der hybris. ”Nu ska jag visa de här töntarna hur man skriver en deckare!”

Tvärtom brukar faktiskt nyskapande göras av de som 1) inte har någon ambition på att vara nyskapande, och 2) lever och andas ämnet i fråga.

 

[chrull]

Det här tycker jag är symptomatiskt av många som aktivt vill vara nyskapande. De har halvbra, om någon, koll på fältet och kommer dundrande som om de vore frälsare.

Finns många exempel inom och utom hobbyn på detta. Ofta handlar det just om att man tror att något är revolutionerande när det egentligen är en grej som tjatades sönder för 20 år sedan.

Det kan hända att en som kommer lite utifrån gör något nytt och fräscht, Men oftast inte. Oftast är der hybris. ”Nu ska jag visa de här töntarna hur man skriver en deckare!”

Tvärtom brukar faktiskt nyskapande göras av de som 1) inte har någon ambition på att vara nyskapande, och 2) lever och andas ämnet i fråga.

Om man lägger allt sitt fokus på att vara nyskapande så blir det ju sådär. En jätteballong som en enda kommentar kan pysa hål på.
Väldigt ofta är ju nyskapande saker rätt dåliga också. Det är först generation 2 där de värsta kanterna slipats ner så att det faktiskt går att använda utan att man skär sig som det är bra även utanför teorin.

 

[DanielSchenström]

Jag drivs inte av att vara nyskapande. Jag drivs helt och hållet av en idé som jag vill göra verklighet av. Jag bryr mig inte om nåt jag gör är exakt som nån annans annat än om jag upptäcker det önskar jag att jag lagt tiden på nån annan idé.

Med det sagt, det jag gör vill jag inte ska kännas som nåt någon annan gjort så jag undviker att göra medvetna kopior.

Jag ser nyskapande som betyda nåt som inte gjorts förut oavsett källan. Ett rollspel som använder badankor som slumpgenerator är troligen nyskapande även om slumpgeneratorer och badankor är kända saker. Den typen av nyskapande tar kända element och gör nåt nytt av det.
En annan typ av nyskapande är att göra en fantasyvärld likt Tolkien med att bygga världens historia, utveckla språk osv.
Sen kan man ju skapa något utan att vara medveten om vart man fick inspirationen som är nyskapande för en själv, och andra som inte känner till liknande verk.

Jag vill nämna en grej som konsument som påverkar hur jag gör med mitt eget material. Jag vill inte kunna se vart ifrån inspiration är tagen, typ en verklig religion i nytt skin, så därför undviker jag det i mitt eget material. Min hjärna fylls konstant med saker som efter ett tag blandas ihop med annat tills jag inte känner igen det längre.

 

[Troberg]

Nyskapande är en sån där sak som oftast inte blir bra, men ibland ger saker en stor knuff framåt. Det är en högriskstrategi.

Å ena sidan är det viktigt att folk gör saker som är nyskapande, å andra sidan så kommer mycket av det som de gör att bli skräp. Men, ibland kan man hitta bra delar även i skräp, så inte ens skräpet behöver vara bortkastat.

Så, för att driva speldesign framåt så behövs nyskapande, men det är inte alltid de nyskapande produkterna som får nytta av sitt nyskapande, utan det är ofta först när någon annan hittat guldkornen och polerat upp dem som det blir bra.

Det sagt, som spelskapare så pendlar jag. Ibland vill jag bara "get shit done quickly", och då kör jag någon improviserad BRP eller något sånt. Ibland så har min kreativitet ett övertryck som måste släppas ut, och då kommer de udda, nya lösningarna fram.

 

[Mogger]

Jag tror att det mer handlar om hantverksskicklighet och yrkesstolthet, s.a.s. Har man lite koll på sin nisch så sätter man sig inte och försöker skapa en produkt som redan finns. Och sannolikt har man då kunskapen att göra något som på något plan är nyskapande.

Det känns lite överlag som att den här diskussionen grundar sig på myten om konstnären/skaparen som galet geni som bryter ramar enkom p.g.a sitt absinthmissbruk och allmänt trassliga humör.

Bra nyskapande är det svåraste man kan göra. Både som i att skapa det och sedan kommunicera vad det är man har gjort. Dåligt nyskapande är de tester vi gör innan vi vet vad vi håller på med. Oftast är det inte nyskapande, vi bara inbillar oss det för att vi inte har koll. Men efter åtskilliga försök kan man närma sig något som på något plan faktiskt är nyskapande! Och då är vi tillbaka i det här med kunskap och yrkesstolthet.