Några festliga jag kört/vill köra någon gång:
- Har en osynlig kompis som är ens DeadLittleSister (i själva verket diabliserade man henne på typ 1700-talet, men har inte insett det). Extremt överbeskyddande och possessiv visavis denna osynliga syrra.
- Tror att man kan ordet som utplånar skapelsen, och vågar därför inte prata, någonsin, av rädsla för att råka säga det; kommer komplett med panikångestattacker.
- (Malkav antitribu) Tror att man är antediluvianen, som blivit bloodcursad av Tremere/Inconnun/True Black Hand och fått sin generation höjd till 10 eller nåt. Är ductus i ett sabbat pack med lika galen pack priest, och har som långsiktigt mål att dibba sig tillbaka till sin rättmätiga generation.
- Självmedicinierar medelst autolobotomi/trepanering. Är förmodligen del av en rik flora av allmänna hypokondriska och schizofrena vanföreställningar.
- gravid kvinna som embrejsades med ett barn i magen, som blev ett sånt där litet odött parasitfoster som nämns i Storyteller's Handbook. Är besatt av att odla på detta foster genom bisarra födovanor (blod-bulimi), ritualer och konstiga kurer, i hopp om att förr eller senare föda ett
awesome psykomördar-vampyrbarn, men i själva verket är hon mest gravid för evigt, pendlande mellan frustration och depression över att kurerna aldrig ger resultat.
- Hatar sig själv och tror att hen kan bli en annan person (och därmed få befrielse) genom att ta deras ansikten och sy fast på sig själv (medelst sina erbarmligt begränsade kirurgi-kunskaper). Tar över (sin subjektiva bild av) offrens personlighet, livsstil etc, och kan eventuellt obfuscate:a/viccissituda sig för att bli mer lik dem.
- Folk som tror att de är Jesus och Napoleon är ju lite gjort, men kanske en malkav som tror att han är den 12:e imamen, och har grandiosa planer på hur han ska rädda världen (eller iallafall islam) så fort han stiger ur sin
ockultation? Är förmodligen orimligt förtjust i obfuscate.
- Tror att rinnande vatten gör aggravated-skada på vampyrer, och är därför livrädd för det.
Fast ärligt talat tycker jag att de bara höra röster/se konstiga saker/få konstiga infall räcker väldigt långt, och är väldigt kul. Malkaver behöver inte ha ett tema på sin galenskap, man behöver inte anstränga sig för att försöka vara fyndig eller nyskapande (se en av de gyllene reglerna i 'Play Unsafe': "don't try to be clever"), de kan vara hur festliga som helst även om de 'bara' är allmänt tokiga. Ju random desto bättre, nästan. Såna här grejer liksom:
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/z0ihCE4zfIE"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/z0ihCE4zfIE" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Malkavens små yttringar av vansinne ska liksom vara lösryckta inblickar i en irrationell, märklig och kanske obehaglig föreställningsvärld, som de andra rollpersonerna aldrig kan hoppas få någon som helst överblick över, och förmodligen aldrig ens förstå det minsta. Dess
syfte är att vara totalt 'wtf?'
Sånt här liksom, helt ur det blå:
"Neeeeeeeeeeej! Inte
röda servettringar!!! Gaaaaaaaaaaaaah!!! Aaaaaarrrgh!!! *snyftgråtpanik*" *dunkar huvudet i bordskanten tills det börjar blöda*
och faaaan vad jag blev sugen på att få spela malkav igen nu då... <3