Nekromanti Malkaver och att välja galenskap

[Recca]

Diskuterar just nu en spelares rollperson som han håller på att göra, en malkav alltså. Vi diskuterar karaktärens sinnessjukdom och har avrundat det hela till att han ska ha en trigger som utlöser galenskapen och sen själva galenskapen.

Så om nån har nåt förslag vore jag tacksam.

Edit: Det största problemet verkar vara att komma på något som inte är bara ...galet... galenskapen behöver ha något tema. Spelaren är inne på schizofreni men som det låter verkar den vara ganska random och jag vill att det ska finnas en någorlunda mall för det så att inte hela kampanjen går sönder.

Triggern är lättare men hur gör man med galenskap? Målet är att spelaren ska kunna styra över galenskapen på egen hand så jag slipper trigga den, men att jag kanske kan skapa situationer då den triggas och så får han agera ut den.

 

[w176]

Bordeline brukar vara tacksamt att spela. Mer extremt känsloliv och tendens att se situationer i svart eller vitt.

Både konkreta och bra saker att spela på. Något som är förståligt och relaterbart och inte bara knäppt.

Det viktigaste när man spela galen är att hitta en balans mellan förenklad realism och berätta en bra historia.

 

[Vicotnik]

Förslag:

Hör saker som ingen annan hör. Vilket kan både vara falska eller korrekta. I bland kan det upplevas som man hör andras tankar och i bland kan det vara ljud som inte finns, eller ljud blir starkare svagare.

På likande sätt kan du göra med synen.

Ett annat alternativ är att låta personen ha en besatthet. Vilket kan vara en udda klädesstil, exempelvis ha en fågelbur på huvudet för att känna sig säker eller klä sig enbart i lindor (som en mumie), då kläder innehåller tankestyrande partiklar som regeringen kontrollerar.

Personlighetsklyvning, karaktären har olika betenden och namn och reagerar på olika saker och är omedvetandes om varandra. Dock bör spelledaren kontrollerar när de olika personligheterna träderfram. Om man använder sig utav detta bör man dock inte ha en personlighet som är "krigisk" utan två "vanliga" personer som har olika åsikter om saker och ting. De ska dock inte vara rena motsattser.

Förföljelsemani, personen är övertygad om att någon/några/alla är ute efter hen och kan inte övertygas om motsattsen.

Perfektionism, karaktären kan inte göra något halvdant utan allt måste vara perfekt och har stora problem att inte försöka planera/utföra saker in i minsta detalj.

Samlar mani, kan inte sluta samla på saker, gärna onödiga/obetydliga saker. Samlar på små saker för att de betyder mycket, det är som minne för karaktären. Hela karaktärens bostad består utav "skräp" och det finns bara små gångar mellan allt bråtte och allt har sin plats, karaktären har total koll på vart allt finns.
Bland "skräpet" finns gamla näsdukar med snor i, hylsan från kulan som han skadades av första gången, stenen hen kastade på sin första kärleks fönster osv.

 

[Smrtihara]

Jag rekommenderar att gå utanför whitewolf-mallen vad det gäller malkavernas galenskaper. Det är lätt att det bara blir fånigt, konstlat och töntigt om man ska välja mellan deras derangements. Folk som är mentalt sjuka är just det: sjuka. De har inga gulliga quirks, de är inte rationella och de har sällan avgränsade triggers. Det är en djupt rotad, genomgående sjukdom. Låt malkaverna vara sjuka. Inte bara lite charmigt crazy.

Subtilt ibland. In-your-face ibland. Men aldrig försumbart. Jag tycker om paranoia, rädslor som pressar fram besten, irrationella handlingar.

 

[Dilandau]

En gång spelade jag en Malkav som var övertygad om att han inte existerade. Detta var en ... speciell rollspelsupplevelse.

 

[Ymir]

Några festliga jag kört/vill köra någon gång:

- Har en osynlig kompis som är ens DeadLittleSister (i själva verket diabliserade man henne på typ 1700-talet, men har inte insett det). Extremt överbeskyddande och possessiv visavis denna osynliga syrra.

- Tror att man kan ordet som utplånar skapelsen, och vågar därför inte prata, någonsin, av rädsla för att råka säga det; kommer komplett med panikångestattacker.

- (Malkav antitribu) Tror att man är antediluvianen, som blivit bloodcursad av Tremere/Inconnun/True Black Hand och fått sin generation höjd till 10 eller nåt. Är ductus i ett sabbat pack med lika galen pack priest, och har som långsiktigt mål att dibba sig tillbaka till sin rättmätiga generation.

- Självmedicinierar medelst autolobotomi/trepanering. Är förmodligen del av en rik flora av allmänna hypokondriska och schizofrena vanföreställningar.

- gravid kvinna som embrejsades med ett barn i magen, som blev ett sånt där litet odött parasitfoster som nämns i Storyteller's Handbook. Är besatt av att odla på detta foster genom bisarra födovanor (blod-bulimi), ritualer och konstiga kurer, i hopp om att förr eller senare föda ett awesome psykomördar-vampyrbarn, men i själva verket är hon mest gravid för evigt, pendlande mellan frustration och depression över att kurerna aldrig ger resultat.

- Hatar sig själv och tror att hen kan bli en annan person (och därmed få befrielse) genom att ta deras ansikten och sy fast på sig själv (medelst sina erbarmligt begränsade kirurgi-kunskaper). Tar över (sin subjektiva bild av) offrens personlighet, livsstil etc, och kan eventuellt obfuscate:a/viccissituda sig för att bli mer lik dem.

- Folk som tror att de är Jesus och Napoleon är ju lite gjort, men kanske en malkav som tror att han är den 12:e imamen, och har grandiosa planer på hur han ska rädda världen (eller iallafall islam) så fort han stiger ur sin ockultation? Är förmodligen orimligt förtjust i obfuscate.

- Tror att rinnande vatten gör aggravated-skada på vampyrer, och är därför livrädd för det.


Fast ärligt talat tycker jag att de bara höra röster/se konstiga saker/få konstiga infall räcker väldigt långt, och är väldigt kul. Malkaver behöver inte ha ett tema på sin galenskap, man behöver inte anstränga sig för att försöka vara fyndig eller nyskapande (se en av de gyllene reglerna i 'Play Unsafe': "don't try to be clever"), de kan vara hur festliga som helst även om de 'bara' är allmänt tokiga. Ju random desto bättre, nästan. Såna här grejer liksom:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/z0ihCE4zfIE"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/z0ihCE4zfIE" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>


Malkavens små yttringar av vansinne ska liksom vara lösryckta inblickar i en irrationell, märklig och kanske obehaglig föreställningsvärld, som de andra rollpersonerna aldrig kan hoppas få någon som helst överblick över, och förmodligen aldrig ens förstå det minsta. Dess syfte är att vara totalt 'wtf?'

Sånt här liksom, helt ur det blå:

"Neeeeeeeeeeej! Inte röda servettringar!!! Gaaaaaaaaaaaaah!!! Aaaaaarrrgh!!! *snyftgråtpanik*" *dunkar huvudet i bordskanten tills det börjar blöda*


och faaaan vad jag blev sugen på att få spela malkav igen nu då... <3

 

[Recca]

Bordeline brukar vara tacksamt att spela. Mer extremt känsloliv och tendens att se situationer i svart eller vitt.

Både konkreta och bra saker att spela på. Något som är förståligt och relaterbart och inte bara knäppt.

Det viktigaste när man spela galen är att hitta en balans mellan förenklad realism och berätta en bra historia.

Borderline låter kul.

Sånt här liksom, helt ur det blå:

"Neeeeeeeeeeej! Inte röda servettringar!!! Gaaaaaaaaaaaaah!!! Aaaaaarrrgh!!! *snyftgråtpanik*" *dunkar huvudet i bordskanten tills det börjar blöda*

Det här tänker jag föreslå rakt av och länka till samma video.

Jag rekommenderar att gå utanför whitewolf-mallen vad det gäller malkavernas galenskaper. Det är lätt att det bara blir fånigt, konstlat och töntigt om man ska välja mellan deras derangements. Folk som är mentalt sjuka är just det: sjuka. De har inga gulliga quirks, de är inte rationella och de har sällan avgränsade triggers. Det är en djupt rotad, genomgående sjukdom. Låt malkaverna vara sjuka. Inte bara lite charmigt crazy.

Subtilt ibland. In-your-face ibland. Men aldrig försumbart. Jag tycker om paranoia, rädslor som pressar fram besten, irrationella handlingar.

Bra tänkt. Det ska ju va en mörk värld inte bara skratt åt malkavens galna påhitt.

Ymir hade ju några förslag på riktigt otäcka galenskaper, men finns det några som en vampyr med humanity kan ha som ändå är otäckt?

Det får inte vara ospelbart eller totalt destruktivt för allt omkring personen!

 

[Ymir]

Bra tänkt. Det ska ju va en mörk värld inte bara skratt åt malkavens galna påhitt.

Ymir hade ju några förslag på riktigt otäcka galenskaper, men finns det några som en vampyr med humanity kan ha som ändå är otäckt?

well, jag tycker inte som Smrtihara, att malkaver måste vara scary crazy. Det fanns en gammal forumdebatt om det en gång på stenåldern, med en fraktion som tuggade fraddga bara man ens föreslog att det var okej om malkaver var happy crazy, men fuck them, det är det.

jag tycker rentav det är att föredra om malkavens galenskap till en början mest framstår som bisarr, med en dimension av absurdism och svart humor. Sen kan det givetvis efterhand krypa fram en ny dimension av lidande, obehag och mörker, men den behöver inte finnas där; det borde kunna vara en blessing in disguise, för somliga, att vara förbannade med galenskap. Det är knappast en slump, liksom, att Golconda-vampyren i Cairo by Night är en malkav; WoD är så mörkt att man kanske måste vara galen för att nå golconda.

tråkiga, färglösa och gravallvarliga vansinnesgrejer som sadism, sociopati och sånt som hade platsat i ett pretentiöst polisdrama, sånt är för Tremere- och Ventrue-typer med låg humanity; malkaver ska fan vara tokiga.

 

[Cybot]

Jag gillar Alistair Grout
Länk

 

[Ymir]

Mm, han är asskön. Den passiv-aggressiva koko-AI:n i Portal vore också en bra malkav-template, imo.

 

[Smrtihara]

well, jag tycker inte som Smrtihara, att malkaver måste vara scary crazy. Det fanns en gammal forumdebatt om det en gång på stenåldern, med en fraktion som tuggade fraddga bara man ens föreslog att det var okej om malkaver var happy crazy, men fuck them, det är det.

jag tycker rentav det är att föredra om malkavens galenskap till en början mest framstår som bisarr, med en dimension av absurdism och svart humor. Sen kan det givetvis efterhand krypa fram en ny dimension av lidande, obehag och mörker, men den behöver inte finnas där; det borde kunna vara en blessing in disguise, för somliga, att vara förbannade med galenskap. Det är knappast en slump, liksom, att Golconda-vampyren i Cairo by Night är en malkav; WoD är så mörkt att man kanske måste vara galen för att nå golconda.

tråkiga, färglösa och gravallvarliga vansinnesgrejer som sadism, sociopati och sånt som hade platsat i ett pretentiöst polisdrama, sånt är för Tremere- och Ventrue-typer med låg humanity; malkaver ska fan vara tokiga.

Hell, yeah! Fuck them. Eller nåt. Va?

Bisarrt är något jag också gillar. En rå Svart humor är väl inte oförenligt med malkaver som är sjuka? Snarare är det väl svårare att kombinera med just "happy crazy").

Gråtande clownen är inte min min grej bara. Jag vill ha det skitigare än så.

 

[yokowermland]

I vår spelgrupp kände vi ganska snabbt att malkaverna lätt blev både fåniga och humoristiska. Inget av det passar i world of darkness. Om man tittar på de stora krönikor är malkaverna inte "jag skriker och pladdrar vannsinigt och är omöjlig att lita på" utan mycket mer sansade. När malkaver är bäst som rp och slp är de subtila.

Några små tips på karaktärer som funkat.

Psykokiller: En utåt sett helt "normal" kindred. Funkar bra i det sociala livet och det politiska i staden. Men kan inte hålla sig från att skada/torterat/mörda/utnyttja de som r svagare när tillfället ges.

Sexuellt vrickad: försöker ligga med och förföra nästan alla karaktären kommer i kontakt med. Även om det skadar målet och den personliga vinningen.

Manier och fobier är också bra. Men försök att se till att galenskapen nästa aldrig syns. Den blir mer efektfull när den visar sig. Håll också galenskapen mörk och så nära verkligheten som möjligt.

Sen tycker jag nog att malkaver passar bäst som slp egentligen. T ex som krönikans antagonist. Jag körde ett äventyr där rp:Na jagade någon som mördade ny embracade. Hon var malkav som hade sitt motiv sprunget ur sin egen omfamning och de den galenskap som följde.

 

[Dilandau]

Håller med om att malkaver får vara roliga. Jag kan till exempel tänka mig en John "Mad Jack" Mytton som en malkav ( http://en.wikipedia.org/wiki/John_Mytton), en man som bl.a. hade som fritidsnöje att klä ut sig till stråtrövare och råna sina middagsgäster när de var på väg hem.

Problemet med Malkaver i min erfarenhet är att de brukar ta väldigt stor plats vid spelbordet, speciellt om de har en "rolig" galenskap.

 

[Dilandau]

Psykokiller: En utåt sett helt "normal" kindred. Funkar bra i det sociala livet och det politiska i staden. Men kan inte hålla sig från att skada/torterat/mörda/utnyttja de som r svagare när tillfället ges.

Sexuellt vrickad: försöker ligga med och förföra nästan alla karaktären kommer i kontakt med. Även om det skadar målet och den personliga vinningen.

Ja shit, Dexter skulle kunna vara malkav. Quagmire (Family guy) likaså. Batman skulle kunna vara en ("det här är MIN stad, jag måste skydda den, för det har en fladdermus sagt").

Alltså, nästan alla superhjältar skulle kunna vara Malks. Ta bort kostymen och den galna superkrafterna så har du ett gäng riktigt förvirrade snubbar.

Som spelare tror jag det är bra att ha någon sorts konkret förebild för sin rollpersons galenskap. Annars blir det lätt att galenskapen ... glider. Antingen blir värre jättesnabbt, nästan försvinner, eller muterar till vad som passar för tillfället.

 

[Übereil]

Har spelat med två malkaver, båda i Gary by Night (tidigt 90-tal). Den ena var fullkomligt övertygad om att han egentligen inte var vampyr. Den andra var histonisk.

Båda funkade rätt bra. Den histoniska var jobbig eftersom hon hade noll utbildning/koll och därför byggde upp sin egna interna logik för hur saker låg till och hängde ihop. Hon var t ex Bruja, för Bruja var goda och kämpade mot den onda fursten. Alla hon var blodsbundna var ju per definition bruja, inklusive furstens childe (som definitivt var ventrue) och kämpade mot fursten (yup, inklusive furstens childe och sheriff, som båda definitivt jobbade för fursten). Regeringen jobadde dom mot också, eftersom regeringen är ond IOM att regeringen kontrollerar polisen (hon var gängmedlem/hora sen hon var jätteung).

Übereil

 

[Ymir]

När malkaver är bäst som rp och slp är de subtila.

Nej, inte alls. Grejen är; alla vampyrer är fucking galna. Vem som helst kan vara sociopat, narcissist, sadist, psychokiller, det är inget spektakulärt i WoD, inget särskilt konstigt, utan snarare ganska vanligt bland odödliga, monstruösa supervarelser. Ta några officiella fall:

Mer eller mindre hela Cappadocian-klanen är galen, på något vis. Om de inte lider av konstiga religiösa manier så är de antingen sadistiskt hämndlystna, morbida nekrofiler, eller en skum kombo av allt det där.

Mer eller mindre hela Giovanni-klanen är galen; utöver Kappadokiernas störningar sysslar de också med institutionaliserad incest, och patologiskt storhetsvansinne verkar vanligt förekommande (tex Augustus och Ambrogino Giovanni).

Mer eller mindre hela Tzimisce-klanen är galen; olika bisarra former av body disorders, storhetsvansinne och narcissism verkar vanligast, liksom diverse gender identity-issues, extrem sadism, psykopati. Sacha Vykos lider av det mesta av det där, tex.

signatur-Ventrue-slp:n kan bara dricka blod från våldtäktsoffer, och har arguably en grov våldtäktsfetisch. Storhetsvansinne verkar vanligt i hans klan, liksom allmänt psykopatiskt diktator-beteende.

vad jag försöker argumentera för här är: var och varannan kotte i WoD är galna.

Men malkaverna har galenskap som sitt tema. Det duger inte för en malkav att ha grava sadistiska böjelser, eller borderline syndrome eller posttraumatisk stress eller vara masochist eller sådär psykotisk. Malkaver behöver vara fucking batshit insane. Det behöver inte märkas på ytan, men de behöver vara så galna att de förstår saker andra inte förstår, att de ser mönster andra inte hajjar (jfr Dementation-dutten där), de behöver leva i sin egen värld där inget mäjkar sense för utomstående, och antingen vara så bisarra att det omedelbart märks, eller bara vara en katastrof, ett episkt psykbryt eller något direkt surrealistiskt waiting to happen. De behöver helt enkelt vara färgstarka som fan.

Subtila är det sista malkaver borde vara. De behöver inte vara in-your-face-jag-ska-vara-så-jävla-galen-och-bisarr-precis-hela-tiden, men de behöver vara fullständigt skogstokiga, på något vis.

Låt oss jämföra med diktatorer igen:

vilken vampyr som helst kan vara Hitler-tokig, Stalin-tokig, Timur Lenk-mordisk eller Pinochet-ond.

Malkav-furstar bör snarare vara liksom Francois Duvalier, Ivan den Förskräcklige, Idi Amin; typerna som liksom hyser paranoida och storhetsvansinniga vanföreställningar om sig själva och sin omvärld och konstruerar komplicerade personkulter med bisarra teman.

Men as such kan malkaver vara fantastiska rollpersoner, så länge man ser till att hantera dem såpass bra att det inte blir för mycket eller för lite, utan bara liksom...lagom.

 

[Ymir]

Problemet med Malkaver i min erfarenhet är att de brukar ta väldigt stor plats vid spelbordet, speciellt om de har en "rolig" galenskap.

well, jag föredrar ändå att spela i små grupper där spelarna med gott samvete kan ta stor plats.

 

[Smrtihara]

Detta håller jag med om till stora delar. Men alla vampyrer är inte galna. Toreador, Brujah, Norsferatu, Gangrel är knappast vampyrstereotyper som framhävs som galna.

Sedan är det ju ett övergripande tema att vissa klaner och äldre vampyrer har en helt annan moral. Vilket kan se ut som galenheter. Dock så har det en logik. Galenskap som sjukdom ska inte ha logik.

Och kom igen. Hur många Cappadocians har man med i spel?

Men jag håller helt med om att malkaver aldrig bör vara "lagom".

 

[Lycan]

Jag har aldrig tyckt om utformningen av malkavernas klannackdel. Att helt kallt säga "alla malkaver är galna, här är en lista på galenskaper, välj en", som WW gjorde, fungerar inte för mig.

Framför allt har detta att göra med vad WW klassat som "derangements". Listan verkar vara gjord av en person med dålig koll på psykopatologi som snott några fördomsfulla och ovetenskapliga skildringar av diverse mer eller mindre omoderna diagnoskriterier.

Vidare är det för mig helt otänkbart att malkavernas blodlinje skulle kunna föra med sig så olika psykiska sjukdomar. Det hade fungerat bättre om de hade en tendens åt antingen depression eller neuros, men som det är beskrivit i spelet är det fullkomligt arbiträrt vilken slags sjukdom de uppvisar symptom för, bara det mer eller mindre går att klassa som galenskap.

När jag bygger malkaver har jag därmed, för att kunna göra bättre karaktärsporträtt, ändrat lite på hur de fungerar. Jag utgår helt enkelt ifrån att alla malkaver, genom sitt vampyrarv, har tillgång till en djupare insikt om världens tillstånd. Detta rör gudomlighetens och skapelsens natur, guds namn if you will, och är en sorts insikt som dödliga varelser inte är kapabla att besitta.

Det som andra talar om som "malkavernas galenskap" är då helt enkelt den enskilda malkavens metoder för att hantera sin djupare förståelse för världens spirituella konstruktion. Den sortens religiös-eskatologiska-spirituella upplevelser går ju inte direkt att kommunicera i tal, och malkaven lämnas ofta ensam med en känsla som aldrig kommer ut. En sanning som inte går att förmedla.

Olika malkaver hanterar stressen detta skapar på olika sätt. Vanligt är dock att den intuitiva känslan av kontakt med ett gudomligt väsen gör att mundana göromål känns något ointressanta. Malkaver är ofta svåra att få verkligt engagerade i vampyrpolitik, utan tenderar att prioritera filosofiska grubblerier. De förlorar tron på normer och konstruktioner, och tenderar att känna att verkligheten egentligen är mer eller mindre overklig, något som gör att de drar åt att vara aningen frisläppta i sina beteenden. De bryr sig helt enkelt inte särskilt mycket om hur de uppfattas av sina gelikar, och är fria att ge uttryck för beteenden som man normalt lagt lock på.

(Malkaver är också en av de klaner som tenderar att söka sig till religiösa människor och grupperingar.)

Deras ständiga kontakt med någon slags högre existensplan är också något av en stressfaktor, ibland direkt traumatiserande, och många malkaver visar typiska tecken på stressat och/eller traumatiserat beteende. Hallucinationer, skakningar, hyperventilering, fnitterattacker, tremor, mardrömmar, huvudvärk, förändrade sömn-, mat- och sexvanor, osv osv.

På detta sätt har jag skapat en vampyrklan där jag mer eller mindre -förstår- deras galenskap, kan tolka den, använda och utveckla den i samklang med spelvärlden. Samtidigt har jag tämligen stor frihet att designa specifika destruktiva beteendet för individuella vampyrer.

- L

 

[Ymir]

Detta håller jag med om till stora delar. Men alla vampyrer är inte galna. Toreador, Brujah, Norsferatu, Gangrel är knappast vampyrstereotyper som framhävs som galna.

Det beror väl på vad man lägger i ordet galenskap, I guess. Var och varannan toreador är at the very least dekadent, och klanböckerna är fulla av nossar med diverse bisarra personlighetsdrag; att uggla i kloakerna och se ut som något katten släpat in brukar inte vara ett recept på god mental hälsa. Om inte annat är ju samtliga nossar dessutom paranoida för Nictukun.

och brujah är ju superaggressiva hela högen...

Galenskap som sjukdom ska inte ha logik.

Den kan ha en intern logik, men den bör vara så twistad och bisarr att bara malkaven själv och hans psykolog har nån chans att förstå den (en gnutta).

Och kom igen. Hur många Cappadocians har man med i spel?

Cappadocians har man ju med så mycket man bara kan komma undan med, givet hur sjukt koola de är. Also, den här diskussionen behöver ju inte bara gälla Masquerade.