Nekromanti Massor av monster?

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Efter att ha läst ett inlägg på D&D-forumet där någon (till viss del skämtsamt) uttryckte att han villa ha några nya monster när han köpte en D&D-bok så dök en fråga upp i huvudet på mig.

Hur många olika monster/raser vill ni ha i ert spelande (gäller väl i huvudsak fantasy/sf)?

Vill ni ha färre, så att spelarna kan lära sig känna dem, så att de får en chans att presentera sig och göra ett intryck, eller vill ni ha massor av dem och hela tiden överraska spelarna med nya, spännande saker?

Personligen lutar jag nog åt ett mindre utbud, det ger spelarna ett mått av igenkännande och koppling till världen. Om man har en mindre mängd så vet (tror de i alla fall) spelarna vad de kan vänta sig om de möter en tjej med rävsvans (att det finns en dreglande rollspelsskapare i närheten) eller hur en vargman kan bete sig om de retar honom. De vet mer om världen, och känner sig mer hemma, mer närvarande.

Har man många raser och monster så kan man iofs chocka spelarna med det okända, men förlorar den intuitiva kopplingen till världen. "Ut ur träsket kommer tre paddmän, en gronk, en fladdermusflicka (det upplägget för skämt bjuder jag på) och en salamandrill ridande på en hälleflodhäst.", "Jaha, och?". Spelarna vet inte vilka slutsatser de ska dra av situationen, den blir konstig och de tappar kontakten med världen.

Jag kör alltså hellre ett mindre urval av raser/monster och broderar hellre ut dem med personlighet, övertygelser, egenheter, motivationer och så vidare.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Jag kör alltså hellre ett mindre urval av raser/monster och broderar hellre ut dem med personlighet, övertygelser, egenheter, motivationer och så vidare.
Det är väl ungefär samma här, men i spelet vill jag ha mycket att välja mellan (spelarna behöver väl inte möta alla - chansen att en viking i ett fantasy-Europa skulle mött en känguru eller en djinn är väl ganska liten). I kampanjen är det bra med ett brett urval.

Sedan gillar jag den bisarra uppsjön av spelarraser i spel som Talislanta, bara för att vara irrationell, men de är ju inte riktigt 'monster'...

Erik
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
När man var yngre så stoppade man in vilka monster som helst:
"ni kommer in i ett rum, där finns det 15 zombies...
...
i nästa rum finns en dryad
...
i nästa rum finns en beholder
..."

Numera försöker jag skapa en trovärdig ekologi, det vill säga att antalet olika monster som man kan stöta på är klart begränsat, precis på samma sätt som antalet olika djurarter man kan stöta på i naturen är begränsat.
Dessutom så brukar jag ha med i beräkningarna att större varelser kräver större revir, dvs max en drake per land, om ens det.

Givetvis så kan jag fortfarande hitta ett nytt monster som jag vill ha med, men då försöker jag bygga upp ett helt äventyr runt det - ett nytt monster i min värld blir definitivt inte en bisak i ett äventyr.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Hur många olika monster/raser vill ni ha i ert spelande

För mig är det nog unmöglich att svara på, för det beror helt på vilken slags spelvärld man rör sig i för tillfället (liksom vilken typ av monster/raser som dyker upp; är det barbarfantasy i Smoking Mountains så är det helt rätt med apmän och jätteormar, men kentaurer skulle kännas ganska fel). Det är nog en genrefråga, helt enkelt.

--
Åke
 

Mouja

Hero
Joined
1 Dec 2001
Messages
1,011
Location
Sundsvall
Själv så tycker jag olika saker...

I fantasy tycker jag att ett fåtal mycket oberäknerliga monster kan göra mer än vad en hög med likasinnade-monster-arketyper kan. Jag gillar inte de vanliga går-sönder-på-ett-slag-monstren, de gillar jag inte alls - även om de kanske kan vara roliga då de får en personlighet och kan tala.
Jag gillar de som är mycket, mycket annorlunda - typ som Eon's Vrakylak.

Medan i Sci-fi tycker jag att det ska komma olika monster hela tiden, eller i alla fall mycket ofta. Däremot ska rollpersonerna få bekanta sig med ett fåtal som kan hälsa på vid tillfällen som de inte vill ha besök på.
T.ex. om de rör sig från planet till planet så ska det finnas olika livsformer på de flesta, medan på andra ska det finnas liknande som tänker lite olika och beter sig mycket konstigt (i rollpersonernas ögon).

Vet inte riktigt varför jag tycker så, jag har inga argument som kan backa upp det - det är bara min åsikt.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
liksom vilken typ av monster/raser som dyker upp; är det barbarfantasy i Smoking Mountains så är det helt rätt med apmän och jätteormar, men kentaurer skulle kännas ganska fel
Djupt instämmande - just det här exemplet är bra eftersom det är ett av mina problems med allmän fjantasy: det har oftast apmän och tomtenissar i samma värld vilket liksom trasslar till det.

Extremexemplet är GURPS Bunnies & Burrows, som har 'ett oändligt antal' (egentligen bara väldigt stort) antal intelligenta folkslag (i princip alla djur) men bara ett enda monster (människor, som är lika ofattbara för kaniner som Azagthoth är för människor)...

Erik
 

hraufnir

Swordsman
Joined
25 Sep 2003
Messages
772
Location
Luleå
Att hålla nere antalet monster anser jag vara rätt okejj, eller i alla fall hålla nere antalet grenar av monster... t.ex. drakar... en "riktig" sagodrake i ett land (av normalstorlek) är ganska lagom, men kanske det finns en liten flock med Wyrms i samma område eftersom det inte handlar om någon som helst konkurrens där, eller en sjöorm i vattendraget...
något som man tyvärr ofta missar men som är svårt att framställa är ju att de flesta rutter i de flesta fantasyvärldar går över vattnet för att det fanns "vägar" där men inga upphuggna vägar genom skogarna... och därför borde man tänka mer på havslevande monster, såsom t.ex. sjöormar eller flygande varelser som kan ta sig in mot ett skepp och faktiskt utgöra ett hot mot äventyrarna om än inte mot skeppet...
ett monster som kan välta ett handelsskepp är inte kul för man kan nästan aldrig spöa dem och man kan inte fly så bra på öppna havet.

En annan vinkling på monstrena är hur pass hög intelligens ska de ha? Det ska faktiskt kunna vara lika farligt att möta en arg vildsvins-sugga i skogen som två orcher... *är för idén med självtänkande orcher som även om de är lite primitiva inte är automatiska antagonister* det jag försöker säga är att oftast är det naturen i sig som är emot spelarna och inte de vanliga antagonisterna... fast de är kul att ha där... FMMM! (Föreningen Mot Monsters Mångfald)
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
tjaa, monster är ju iof nästan alltid skoj. Men för min del så försöker jag hålla ner antalet & vilka mosnter jag har med.. Känns ju lite tråkigt om det är inflation på monster,.. Kan ju bli en monsterspiral.. & då vette gudarna var man hamnar... :gremtongue:
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Få monster

Jag vill inte ha speciellt många olika typer av monster, framför allt inte av den stora köttätande typen, eftersom det känns svårt att förklara hur mängder av olika sådana kan leva i samma värld utan att helt ha utrotat alla bytesdjur. Varje varelse ska fylla en ny funktion och inte bara vara ett annat utseende på en bunt klor och huggtänder.
Om man bara har ett fåtal monster tvingas man dessutom använda dem på kreativa sätt istället för att bara slänga dem på spelargruppen och tycka att det är intressant för att de inte har slagits mot det tidigare.

Intelligenta varelser ska det finnas ännu färre. De tenderar ändå att dela personlighet med alla sina rasfränder. Det är bättre med ett fåtal intelligenta varelser som är välutvecklade.

Jag gör undantag för båda de här åsikterna vad gäller Mutant. Där är det roligt med nya monster. :gremsmile:

/tobias
 

Staffan

Myrmidon
Joined
7 Jun 2000
Messages
4,228
Location
Lund
Jag vill ha ett bra monsterutbud i själva reglerna. Däremot kan man vara rätt restriktiv med vilka monster som sedan förekommer i eventuella spelvärldar, men det är rätt mycket enklare att skala bort monster än bygga egna.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Sidofråga

men det är rätt mycket enklare att skala bort monster än bygga egna.
Hur mycket jobb lägger ni ner på att bygga ett eget monster?
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Många och få

Många monster ska jag ha för då blir jag gla.

Spelarna ska träffa på få monster, som jag omsorgsfullt valt ut...

Jag som SL: "Ni träffar på... mmmm... jag blundar och pekar... aha... en röd halfdragon/elemental ruler".

Spelarna: "Vaddå, bakom bardisken? Jobbar han här? Jag beställer en öl!"

Jag som SL: "Slå för initiativ!"

M. :gremgrin:
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,966
Location
Stockholm
Massor av monster!

Jag vill ha massor av monster. Massor av unika monster.

Lite som i fornnordisk eller grekisk mytologi – chimeror är inte en ras, det finns bara en chimera. Dödar man den så är den död och den som utförde avdagatagandet blir känd som »den som dräpte chimeran«.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Oändlig monstermångfald i världen, tack.

"Hur många olika monster/raser vill ni ha i ert spelande"

Jag vill nog nästan alltid ha oändligt med olika monster i själva världen. Jamenar; när jag köpte Jorges så sade jag inte "den och den ska vi köra med", utan alla finns med i mitt Trudvang, även om jag kanske aldrig kommer stoppa in en del av dem i mina äventyr. Det är fördelen med skygga monster: De finns där när jag vill det, inte annars.

Så i princip så gillar jag hela oändlighetskonceptet, att det finns en oändlig monstermångfald. Jag är ingen dockskåpsspelare, så mina spelare klagar aldrig och säger "jaha, och hur förökar den där sig då, om den nu är så sällsynt?" utan så länge som det är roligt/spännande/häftigt så sväljer vi det mesta. I en mörk, magisk skog så är det bara ballt om vi får möta olika monster varje gång, även om man snart begriper att den skogen inte skulle hålla för fem öre sett ur ett vetenskapligt perspektiv.

Jag vill gärna känna att jag kan stoppa in mina egna skapelser i världen. Det är mer eller mindre ett måste för att jag ska kunna ta till mig ett monsterrollspel överhuvudtaget.

Men... även om jag vill ha en oändlig mångfald, så vill jag förstås inte att de raser & monster som finns beskrivna i rollspelet blir så många att ingen av dem ges plats till en vettig och inspirerande beskrivning. CoC är ett bra exempel på en av de mest depraverat usla monsterkapitel jag någonsin haft oturen att med en besviken uppgivenhet bläddra igenom. Extra tragiskt är det eftersom spelet ju till stor del hänger på att man ska kunna använda monsterna på ett skrämmande & inspirerande sätt i äventyren.

Kults beskrivning av Arkonterna och Dödsänglarna är däremot väldigt kostnadseffektiva och visar att man ibland bara behöver ytterst sparsamma textsnuttar för att kunna ge något som spelledarna sedan, uppfyllda av inspiration, kan spinna vidare på.

---

När jag en gång för inte så många år sedan skulle köpa min första egna Vampirebok, så valde jag Dark Ages, helt enkelt för att jag fick alla klaner på en gång då. Och jag köpte kithbooken till Pooka innan jag köpte själva rollspelet Changeling, eftersom jag hade blivit pookatokig av att titta på diverse furries-sidor på nätet (sök på "furries" och "gay" - alla riktigt bra och genuint utrycksfulla pookatecknare är av någon anledning de som tecknar homoerotiska motiv. Inte mig emot, tuttar gör sig ändå inget vidare när de är täckta av päls.) Så djupt rotad är alltså mitt vurmande för monster/raser, att de vid flera tillfällen har styrt hela min rollspelskonsumtion.

Det har styrt min rollspelsproduktion också: Av materialet jag har till Eskapix än så länge så är det egentligen bara en massa monsterbeskrivningar. Även om det nog bara blir 12 olika monster (och sju "gudar") allt som allt, så ser de ändå i nuläget ut att ta upp en klar majoritet av sidorna i rollspelet, för de kommer alla ta upp två uppslag vardera (åtminstone, och då har ändå inga varelser i spelet några "spelvärden" såsom färdigheter eller grundegenskaper), och ett par exempel kommer behövas läggas in också, och bara dessa tar i nuläget upp dryga A4:or allena (jag har exempelvis två olika exempel på kakofonixer (idéer som är så komplexa, förvirrade och svårförstådda att ingen drömmare kunnat fantisera fram dem ännu) för att visa två diametralt olika sätt som dessa kan uppträda på (den ena; Färgen, den Fjäderlätta är en svärm av sorglösa, färggranna fjärilar och andra fantasifulla smådjur som har ett överväldigande inflytande över sin omvärld och som kan skada rollpersonerna med sin gränslösa lekfullhet och sjukligt maniska eufori. Den andra; Den Bevingade Beslingraren, är ett vilddjur mellan vind och våg, som reser genom föreställningar, associationer och formuleringar med samma lätthet som vi reser över geografiska ytor. Den rör sig alltså som en tanke, och kan därför aldrig undflys eller undgömmas så länge som dess offer har ett medvetande och (framförallt, om den ska bli riktigt farlig:) en skenande fantasi), men jag vill nog ha bilder på dessa, så då får dessa ta upp ett uppslag också. När det gäller regler kontra monster så är det inget snack om var jag ämnar lägga krutet någonstans...

...och det är egentligen så jag vill ha monsterna i mina spel. När det gäller Jorges, till exempel, så såg jag det först och främst som en stämning med ett par olika monsterarketyper. När jag läste om Kungstrollen, exempelvis, så såg jag framför mig ett koncept snarare än en biologisk art. Jag inspirerades av konceptet och hittade på några egna trollsorter som spann vidare på tankarna jag hade i huvudet. När jag sedan läste om de olika odöda som fanns i spelet (och deras mustiga, läckra namn) så tänkte jag direkt på trälen Glam från Grette Amundsens saga. "Sheit! Självklart är det sååå det här spelet ska spelas!" tänkte jag för mig själv. Snart hade jag hittat på ett par egna odöda som lånade idéer från monsterboken och som tillförde några egna.

Där kan man snacka om en attityd till monster som jag tycker var helt rätt.

När det gäller trovärdiga biologiska varelser, såsom bruksdjur och liknande, så vill jag ha några få välbeskrivna sådana som hänger ihop på ett bra sätt med varandra. Men när det gäller de fantasifulla varelserna, så hoppas jag att jag slipper varje tillstymmelse till trist akademisk färglöshet, och att allt blir så magiskt, engagerande och gåtfullt som det bara kan bli. Då spelar det alltså inte så stor roll om det finns sex olika monster i Jorges som beskriver olika delar av ett och samma koncept, jag förstår ju ändå vad de egentligen menar; att man ska tänka lite längre och se hur de olika delarna bildar en större enhet, och att man inte ska tolka texten så bokstavligt utan mer gå på själva känslan och fokusera på att lyfta fram den så gott man kan istället.

Beskrivningen på Kungstrollen tar ju varken och börjar eller slutar i själva kapitlet som handlar om Kungstrollen. Nej, den är invävd i så skilda stycken som i istrollens robusta styrka, rotvältans primitiva urskogsinstinkter och marans omänskliga fasansfullhet. En del mycket viktig information vill jag föresten hävda att man enbart kan ta till sig om man tittar mycket noga på bilderna och drömmer sig långt bort från allt det som överhuvudtaget går att uttryckas i ord.

/Rising
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Massor av monster! Unika monster!

Ja, det här är väldigt häftigt och något som tyvärr förekommer alldeles för sällan i rollspelssammanhang. Det har väl att göra med att de flesta rollspelsvärldar är alldeles för statiska (och de som inte är det är alldeles för dynamiska, som en del hävdar är fallet med WoD (och nej, vi ska inte ha den debatten igen...)). Fram för dynamiska världar och unika monster!


/Dimfrost
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Få per miljö

I varje givet område känns det oftast bäst om variationen bland monstren är begränsad. Men om rollpersonerna rör sig genom nya miljöer bör de verkligen räkna med att stöta på hittills okända kufiskheter och aparta varianter av kända monster.

I vissa miljöer är ju oförutsägbarhet och myller en viktig del: livligt trafikerade gränstrakter mellan länder, världar, tider eller plan, t ex.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Massor av monster!

"Jag vill ha massor av monster. Massor av unika monster.
Lite som i fornnordisk eller grekisk mytologi – chimeror är inte en ras, det finns bara en chimera. Dödar man den så är den död och den som utförde avdagatagandet blir känd som »den som dräpte chimeran«."


Skitbra sagt. Så där tänker jag också. Är det inte så att det finns en hel del unika monster i Dungeons and Dragons-böckerna? Jag kollade på en del bilder tagna ur någon monsterbok till nya DnD, och slogs över hur många det var som verkade ha unika personnamn. Jag hittade iaf ett par olika som det bara verkade finnas en utav, utan att de för den sakens skull såg ut att vara så tuffa att man inte skulle kunna fortsätta spela om de skulle dö (det var inte Cthulhu vi pratade om).

Problemet är väl mest om man skulle prata med någon spelare i en annan spelgrupp:

"Jag har dödat Mantikoran!"
"Va?! Det är ju jag som har dödat Mantikoran!"
"Nä, jag!"

osv. Jag vill faktiskt att man, så långt som möjligt, ska känna att man spelar i "samma" värld som alla andra. Var det inte därför man skulle föreslås slå fram alla demoner i DoD, så att varje enskild demon kunde bli någorlunda unik och inte likna någon annan demon, även om man faktiskt kunde flera olika sorters demoner.

Det här skulle kunna bli ett framtida ämne: Hur skriver man egentligen ett monsterkapitel så att speleldarna kan göra unika monster som verkligen känns unika, utan att det blir för uppenbart pussligt och substanslöst? Eller är det ens eftersträvnadsvärt?

/Riz
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Samma värld?

Problemet är väl mest om man skulle prata med någon spelare i en annan spelgrupp:

"Jag har dödat Mantikoran!"
"Va?! Det är ju jag som har dödat Mantikoran!"
"Nä, jag!"

osv. Jag vill faktiskt att man, så långt som möjligt, ska känna att man spelar i "samma" värld som alla andra.
Det finns ju både för- och nackdelar med det här. Bara en sådan sak som officiella äventyr på en lite större skala omintetgör ju den illusionen (Snösaga är väl ett praktexempel här, trots att jag inte har läst det). Å andra sidan håller jag med om att det är en mysig känsla att alla spelar i samma värld. Jag tror att jag, om jag måste välja, föredrar en unik och dynamisk värld där man känner sig ensam jämfört med en värld där alla kan känna igen sig (ja, det var väl ganska uppenbart utifrån formuleringen).


/Dimfrost
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Samma värld?

"Bara en sådan sak som officiella äventyr på en lite större skala omintetgör ju den illusionen (Snösaga är väl ett praktexempel här, trots att jag inte har läst det). Å andra sidan håller jag med om att det är en mysig känsla att alla spelar i samma värld."

Hmm, ja, det funkade bäst i gamla DoD, där jag aldrig lirade de officiella äventyren utan skrev mina egna, och liksom, Vicotnik å det där, det var sån't som spelarna kände att deras rollpersoner kanske hade hört talas om någon gång, men det var ändå händelser som hade utspelats långt borta av äventyrare som var mångfaldigt mycket bättre än våra rollpersoner (vi körde ju inte med erfarenhetspoäng, så de flesta äventyr utspelade sig ju på en nivå långt över spelarnas rollpersoner).

Då funkade det ändå rätt bra.

Nå, min spelstil är i grunden rätt formad av att jag spellett så mycket i en stor förening. Om man byter spelledare och rollpersoner mellan varven och hoppar in och ut ur olika kampanjer i ett och samma rollspel så måste de alla hänga ihop på något vis. Det är en spelstil som visserligen har många brister, men alltså, när jag tänker på hur vi alla, spelare och spelledare, kunde hjälpas åt att bygga ut gator och stadsdelar i Chronopia, hitta på lönnmördare och andra spelledarpersoner som man när som helst kunde stoppa in i ett äventyr, osv, så var det något särskilt som hände. Det var så djäkla häftigt att se hur världen kunde växa och bli större även när man själv inte spelade i den. Det fanns alltid så mycket balla saker att bygga äventyr kring när man hade åkt bort en helg och sedan kom tillbaka.

Och när någon hade dödat ett unikt monster , då blev den rollpersonen verkligen omtalad och en riktig kändis, för då påverkade det ju spelet för så många andra.

/Rising
 
Top