Ond bråd död
Swashbuckler
Vi testade Matiné med äventyret "Svarta Ön" från äventyrspaket 1 igår. Eftersom äventyret inte gav så mycket utrymme för annat än strid så blev fokus på stridsreglerna. Jag måste säga att de fungerade väldigt bra och var betydligt mycket smidigare än vad jag hade trott. Initiativbrädet fungerade ypperligt eftersom man alltid flyttade 5 eller 10 så behövdes inget stegräknande utan man flyttade bara markören till nästa eller nästnästa trea till exempel. Kanske blir det lite rörigare med fler spelare än två.
Handlingsalternativen finta, satsa och liknande var fortfarande lite luriga att avgöra vilken som var bäst och hur mycket man borde klämma i. Dock var det inget som störde spelet och jag använde själv mest vanliga slag. Höga värden verkar vara enormt mycket bättre än något lägre uppfattar jag det som.
Striderna var oftast mot namnlöst motstånd (även om varenda orch i äventyret hade namn och egna stats) vilket gjorde att det gick väldigt snabbt.
Att beskriva sina handlingar var lite ovant, men det var ändå uppskattat. Själv känner jag mig lite fyrkantig och glömde mig vid flera tillfällen. Det är nog något man lär sig.
Utanför strid uppkom en situation med tillgångar som var lite speciell. Riddaren hade nästan dött i strid med resar under tornet och behövde healing. Jag lät dem slå mot riddarens tillgångar + mördarens botaniknivå. Det är möjligt att det var fel, men de slog i vart fall mot 18 totalt. Sen slog de fram så många 5 poängs healingpotions de behövde för att bli fullt friska. Nu behövdes det för att kunna fortsätta äventyret men det blev ändå ett intressant problem att de kunde plocka fram en stor mängd potions av lägre styrka med ett krävande slag istället för en kraftfullare med ett svårt eller mycket svårt slag. Jag är lite osäker på hur man ska balansera diverse tillgångsslag som spelledare. En riddare skall ju vara rik och som äventyrade riddare bör han få samma svårighetsgrad som en äventyrande bonde.
Bekanta användes aldrig eftersom det inte verkade vettigt att de skulle känna någon på ön. I striden med resarna användes en gud vilket kändes lite konstigt att bara bestämma så där utan tärningsslag. Personlighetsdrag användes bara en gång, och jag tror det är en del som jag kommer bygga ut med husregler. De känns lite för otydliga i en del fall.
Överlag är jag mycket nöjd med rollspelet. Jag gillar särskilt tillgångspoäng och sånt som skalar bort allt onödigt. Det är härligt att bara rulla en tärning istället för flera olika. Jag tyckte först att rustningar var lite för kassa, men i spel så störde det inte alls. Spelet känns också väldigt lättmoddat och är gjort med en inställning till rollspel som jag delar.
Nästa Barbia?
Handlingsalternativen finta, satsa och liknande var fortfarande lite luriga att avgöra vilken som var bäst och hur mycket man borde klämma i. Dock var det inget som störde spelet och jag använde själv mest vanliga slag. Höga värden verkar vara enormt mycket bättre än något lägre uppfattar jag det som.
Striderna var oftast mot namnlöst motstånd (även om varenda orch i äventyret hade namn och egna stats) vilket gjorde att det gick väldigt snabbt.
Att beskriva sina handlingar var lite ovant, men det var ändå uppskattat. Själv känner jag mig lite fyrkantig och glömde mig vid flera tillfällen. Det är nog något man lär sig.
Utanför strid uppkom en situation med tillgångar som var lite speciell. Riddaren hade nästan dött i strid med resar under tornet och behövde healing. Jag lät dem slå mot riddarens tillgångar + mördarens botaniknivå. Det är möjligt att det var fel, men de slog i vart fall mot 18 totalt. Sen slog de fram så många 5 poängs healingpotions de behövde för att bli fullt friska. Nu behövdes det för att kunna fortsätta äventyret men det blev ändå ett intressant problem att de kunde plocka fram en stor mängd potions av lägre styrka med ett krävande slag istället för en kraftfullare med ett svårt eller mycket svårt slag. Jag är lite osäker på hur man ska balansera diverse tillgångsslag som spelledare. En riddare skall ju vara rik och som äventyrade riddare bör han få samma svårighetsgrad som en äventyrande bonde.
Bekanta användes aldrig eftersom det inte verkade vettigt att de skulle känna någon på ön. I striden med resarna användes en gud vilket kändes lite konstigt att bara bestämma så där utan tärningsslag. Personlighetsdrag användes bara en gång, och jag tror det är en del som jag kommer bygga ut med husregler. De känns lite för otydliga i en del fall.
Överlag är jag mycket nöjd med rollspelet. Jag gillar särskilt tillgångspoäng och sånt som skalar bort allt onödigt. Det är härligt att bara rulla en tärning istället för flera olika. Jag tyckte först att rustningar var lite för kassa, men i spel så störde det inte alls. Spelet känns också väldigt lättmoddat och är gjort med en inställning till rollspel som jag delar.
Nästa Barbia?
) använde i början av några strider.