Medeltida krig och erövring

[Tre solar]

Är det nån som vet något spelbart om medeltida krigföring för äventyr med en sådan fond? Jag vet att belägringar var en grej, och belägrings-äventyr är ju kul. Men vad händer i övrigt under/runt/efter ett medeltida fälttåg?
- Har man spioner, och i sådana fall: hur kommunicerar de?
- Bygger man härläger som romarna och upprättar infrastruktur? Isf: vilken?
- Expanderar man sitt rike genom att slåss och skicka dit lydkungar, eller skickar man mest administrativ personal som kräver den befintliga kungen på skatt?
- Vid stora militära operationer: "pausar" man kriget över vintern, eller hur gör man för att hålla de vanliga soldaterna vid liv?
Osv.

 

[Skarpskytten]

Jag vet att belägringar var en grej, och belägrings-äventyr är ju kul. Men vad händer i övrigt under/runt/efter ett medeltida fälttåg?

Belägringar och härjningar är vardag; småstrider och skärmytsligar är frekventa; stora, episka slag ytterst sällsynta (jämför Hundraårskriget, med tre riktigt stora slag på 115 år)

- Har man spioner, och i sådana fall: hur kommunicerar de?

Jag antar det, men kan inte egentligen minnas att jag någonsin läst något om det. Att förhöra fångar och desertöter lär ha varit en viktigt informationskälla, det var det i alla fall efter medeltiden. Och att skicka falska desertörer med falsk info är en klassiker! Andra informationskällor: köpmän och andra som besökt fiendens länder kan förhöras eller köpas, lokalbefolkningen kan mutas eller hotas, spejare och kunskapare kan snappa upp brev och depescher. Killgissar jag.

- Bygger man härläger som romarna och upprättar infrastruktur? Isf: vilken?

I allmänhet inte, men belägrare befäster ofta sina läger. Läs på om belägringen av Orleans under hundraårskriget (den där Jeanne d´Arc var med), den är lärorik.

- Expanderar man sitt rike genom att slåss och skicka dit lydkungar, eller skickar man mest administrativ personal som kräver den befintliga kungen på skatt?

Man ska komma ihåg att man under medeltiden vanligen inte hade horder av tränade kadrar med tjänstemän och präster, och inte heller brydde man sig om etnicitet i någon större grad (däremot religion); staterna var konglomeratstater och "erövrade" områden fick ofta inte bara behålla sin forne furste (efter att denne svurit nya eder) utan också lagar, förordningar, skatter, privilegier. Ett erövrat folk märker nog ofta knappt av något alls i sitt vardagsliv efter kriget. Ett fint exempel på detta är bohuslänningen som någon gång efter den svenska erövringen stämplade mot sin nya kung, och som blev dömd till döden för högförräderi - efter norsk lag, eftersom Bohuslän behöll sin norska lag efter erövringen. Men han var numera svenska kungens undersåte och fälldes alltså för högförräderi.

- Vid stora militära operationer: "pausar" man kriget över vintern, eller hur gör man för att hålla de vanliga soldaterna vid liv? Osv.

I allmänhet ja, men i nordisk krigföring var vinterfälttåg rätt vanliga; "vägarna" var knappt farbara höst och vår pga regn, men på vintern kunde man färdas på medar. Och frusna vattendrag blir jättebra vägar!

 

[crilloan]

..
I allmänhet ja, men i nordisk krigföring var vinterfälttåg rätt vanliga; "vägarna" var knappt farbara höst och vår pga regn, men på vintern kunde man färdas på medar. Och frusna vattendrag blir jättebra vägar!

Tåga över Stora Bält o piska dansken!

Skarpskytten har stenkoll.

Skulle bara lägga till att plundringar var viktiga, Arméerna var nog sällan självförsörjande

C

 

[Björn Wärmedal]

Så att erövra ett område handlade oftast om att gå dit slå lite folk, för att få områdets nuvarande härskare att byta lojalitet. Men skatter var fortfarande lokala och lagar förändrades sällan..? Vad var då vinningen med att ta över land?

 

[Skarpskytten]

Så att erövra ett område handlade oftast om att gå dit slå lite folk, för att få områdets nuvarande härskare att byta lojalitet. Men skatter var fortfarande lokala och lagar förändrades sällan..? Vad var då vinningen med att ta över land?

Tja om hertigen av Blois är skyldig att ställa 237 svenner i sin härskares tjänst, är det väl bättre att de tjänar dig än din fiende kungen av Portugallien? Och om Kalmar län kan försörja 20 svenner vill du väl att de ska tjäna dig och inte den slemme kungen av Danmark?

 

[Rymdhamster]

Så att erövra ett område handlade oftast om att gå dit slå lite folk, för att få områdets nuvarande härskare att byta lojalitet. Men skatter var fortfarande lokala och lagar förändrades sällan..? Vad var då vinningen med att ta över land?

Tja om hertigen av Blois är skyldig att ställa 237 svenner i sin härskares tjänst, är det väl bättre att de tjänar dig än din fiende kungen av Portugallien? Och om Kalmar län kan försörja 20 svenner vill du väl att de ska tjäna dig och inte den slemme kungen av Danmark?

Precis! Mannfolk att besegra nästa fiende med!

Plus kontroll över områdets resurser i stort! Att bestämma vem som får handla med vem är en rätt stor grej =)

Och även om invånarna i området betalada lokal skatt till sin länsherre, så var väl länsherren tvungen att skicka tribut till kungen då och då.

 

[Skarpskytten]

Precis! Mannfolk att besegra nästa fiende med!

Plus kontroll över områdets resurser i stort! Att bestämma vem som får handla med vem är en rätt stor grej =)

Och även om invånarna i området betalada lokal skatt till sin länsherre, så var väl länsherren tvungen att skicka tribut till kungen då och då.

På våra breddgrader var ju tribut en stor grejj under den tidiga medeltiden. "Skatt" betyder ju ursprunligen just "tribut", ett faktum som borde glädja skattebetalarnas förenings spinndoktorer.

Man ska komma ihåg i medeltidens Europa fanns ingen föreställning om ekonomisk tillväxt; det uppbenbara sättet för en furste att stärka sitt rikte var att ta mark från någon annan. I tidigmoderna krig var kontrollern av tullar motorn i vissa krig - t ex de svenska krigen i Baltikum på 1500- och 1600-talet - då det var en sådan faktor som kungen ofta hade rätt till.

Ytterligare en faktor är att föreställningar om ära och heder också kunde orsaka krig. Det gällde att stå upp för sig själv och sina rättigheter för att inte tappa andras respekt. Och ett framgångsrikt krig gav glans och prestige åt det egna namnet.

"The past is a foreign country; they do things differently there." Den som vill veta mer om hur människor såg på staten i Europa under medeltid och tidigmodern tid kan med fördel läsa Harald Gustafssons bok om konglomeratstaten från 2010.

 

[obak]

Leker man lite med selektoratteorin så bygger konungens makt på att hålla en elit av krigare glada och nöjda. Sagda elit vill såklart ha mer lyx utan att göra avkall på sina barns arv eller deras hemgift.
Eftersom det snabbaste sättet är att ta nån annas pengar och mark (och snabba klipp altid varit populärt) så går man i krig för att trygga sin egen krona.

 

[Råttfångaren]

Fanns ju många olika anledningar till varför man förde krig under medeltiden och den bakomliggande anledningen påverkade ju såklart om och hur expansion såg ut.

I den högmedeltida nordfrankiska modellen av feodalism verkar ju ett konstant tryck skapats mot fursten att fortsätta expandera, inte bara för att bli mäktigare utan också för att bibehålla sin makt. En furstes förmåga att kunna dela ut mark och andra belöningar styrde hur många krigare de kunde hålla i sin tjänst. En furste som inte expanderade kunde snabbt upptäcka att krigare hellre tjänstgjorde hos grannen som var villig att expandera (typ). En sådan modell kräver ju att områden beslagtas för att delas ut till furstens krigare.

Det arabiska riket under tidig medeltid däremot behöll ofta den befintliga administrationen när de expanderade in i bysantinska områden och kunde istället plocka upp skatt från de som inte konverterade (vill jag minnas).

Vem man expanderar mot spelar ju också stor roll i detta. Normandisk expansion i Irland är något annat än Engelsk expansion i Frankrike. Det enklaste sättet under högmedeltid i Västeuropa att kontrollera ett område var ju uppenbarligen kontrollera slottet i området, fanns inget slott kunde man bygga ett.

Gällande pauser i kriget har jag för mig att arbetsintensiva perioder inom jordbruk (såsom skördetid) styrde mycket mer än man skulle tro i.o.m. att yrkessoldater var ovanligt (först under senmedeltiden). Om jordbrukets arbetskraft var ute i fälttåg under de mest arbetsintensiva perioderna så kunde det rimligtvis skada ekonomin något fruktansvärt. Krigsekonomin och statsbildningsprocessen i Europa hänger ihop väldigt intensivt så mkt beror ju på vilken del av medeltiden man hämtar inspiration ifrån.

 

[Leon]

Det fanns ju många olika typer av skatt under medeltiden - både lokal, kunglig och kyrklig. Och lägg till det tullar, myntverk och andra intäkter. Sedan berodde det på ett områdes status och det rådande feodalsystem vem som hade vilka rättigheter. Men gravt förenklat så brukas jorden antingen av skattebönder, som betalar skatt till kungen, eller av livegna eller arrendebönder som arbetar på adelns eller kyrkans mark. Adeln, frälset, bidrar sedan som sagt med manskap vid krig eller allt mer under hög och senmedeltid med Escuton, alltså en sorts skatt istället för militärtjänstgöring.

Vilken typ av fördel man får av ett erövrat område beror på många omständigheter - behåller det sina existerande strukturer eller inkorporeras det i den erövrande maktens strukturer. Och frågan är om den lokala adeln får behålla sina besittningar. Erövraren vill ju belöna sina adelsmän med mark...

Sedan var nog krigsbyte en viktig motivationsfaktor.

Så, i korthet, det är komplicerat

 

[Korpen]

Är det nån som vet något spelbart om medeltida krigföring för äventyr med en sådan fond? Jag vet att belägringar var en grej, och belägrings-äventyr är ju kul. Men vad händer i övrigt under/runt/efter ett medeltida fälttåg?
- Har man spioner, och i sådana fall: hur kommunicerar de?

Inte som vi skulle känna det. Professionella spioner är i stort något som kommer på slutet av 1800-talet. Det är en väldigt modern företeelse.

- Bygger man härläger som romarna och upprättar infrastruktur? Isf: vilken?
- Expanderar man sitt rike genom att slåss och skicka dit lydkungar, eller skickar man mest administrativ personal som kräver den befintliga kungen på skatt?
- Vid stora militära operationer: "pausar" man kriget över vintern, eller hur gör man för att hålla de vanliga soldaterna vid liv?
Osv.

Ett lite vidare svar här, andra har redan pratat detaljer.

Man kan ställa upp lite grova riktlinjer för hur saker var annorlunda mot hur det var efter att militärstaten skapades på 15-1600talen.

För det första så finns det ingen institutioner eller förvaltningar, allt handlar om personlig relationer vilket innebär att mycket handlar om förhandlingar och sedvänja. Det innebär också att allt är lokalt och hela världen är ett gytter av lokala lagar, regler och privilegier.




Samhället är mycket mer vertikalt skitat, och aristokratin opererar i mångt och mycket på samma arena över hela Europa. Och med det menar jag att t.ex. en baron från Gascogne och en från Böhmen ansåg sig ha mer gemensamt med varandra än vad ha hade med en bonde från sina respektive hemtrakter. Tag ihop så innebär det här att ”expandera riket” i praktiken handlar om att byta ut ägarna till egendomar snarare. Det vanligaste sättet det skedde på var genom giftermål och arv (men om någon bestred arvet så behövde man ofta kriga om det).
En annan effekt av att det här var att det vi i dag ser som nationalitet inte spelade någon avgörande roll. Om kungen av Böhmen var i krig med kungen av Ungern så var det fullt möjligt att böhmiska vassaler säger: ”vi tycker du är en röv, och ungerska kungen har lovat oss en bra överenskommelse, så nu stödjer vi hans rätt till den böhmiska kronan. Avgå! ”. Personliga relationer stod över formella hirarkier.

Krig var endemiskt, om du var över 35 så hade du antagligen varit inblandad i ett krig minst en gång, antagligen flera.

”Civila” var advokater (civilister dvs. advokater i civilrätt), begreppet som vi använder det fanns inte.
Krig var ett hantverk, så precis som vi idag förväntar oss att hantverkare man lejt har egna verktyg så var all utrustning något en soldat själv skaffade fram.

 

[Skarpskytten]

Så, jag grävde lite i mina böcker. Det är rätt random det här, men det ger kanske i alla fall lite kött på benen.

I en bok av landsknektarnas fader Georg von Frundsberg (1473-1528) så skriver han om femton bra "knep" bland annat att 2) man ska ta fångar och tortera dem inför ett slag för att få ur dem information och att 11) det är lätt att förklä sig till fienden, vilket man kan använda för att sända folk till fiendens läger för att sprida rykten. Som jag killgissade, även om vi fortfarande inte riktig har bevisat att så var fallet även på medeltiden.

Okej, spioner.

Napoleon var en hejare på att använda spioner och förvandlade Frankrike till en polisstat. Han var dock inte ensam; en av anledningarna till att han gick på pumpen så hårt mot ryssarna 1812 var tsar Alexanders utmärkta underrättelsetjänst. Dominci Lieven har skrivit bra om detta i sin bok om Ryssland och Napoleons fall. Vid den här tiden kunde spioner självklart kommunicera via brev, men detta med risken att fienden öppnade eller snappade upp dem: muntlig kommunikation var säkrare (men långsammare).

I sin bok om slaget vid Agincourt 1415 skriver Juliet Baker flera gånger om Henry Vs (1387-1422) spioner. Henry hade ett inhemskt nätverk av spioner vars uppgift var att snoka upp komplotter och uppror mot hans makt. Den franska ambassaden i London bedrev underrättelseverksamhet, och Henry använde en biskop för att plantera falsk information där inför fälttåget. När Henrys invasionsflotta nådde fram till Frankrike satta han iland en grupp riddare och väpnare för att rekognosera fiendens lokala styrkor, skaffa information om vägnätet och finna lämpliga kvarter för trupperna, När några av Henrys spejare tillfångatog en präst (vid namn Le Gay!) som de trodde var spion, försökte Henry (som insåg att männen tagit fel, men notera deras misstanke, de tror sig vara spionerade på) få denne att sprida falska rykten om hans härtåg i Paris.

En av sakerna som Prokopios ondgör sig över angående kejsare Justinianus (482-565) i sin bok Hemlig historia är att denne nedmonterade imperiets underrättelsetjänst. Han berättar bland annat att romerska spioner brukade infiltrera persernas kungliga palats "som affärsmän eller under någon annan förevändning", varefter de återvända och rapporterade vad de funnit. Så länge romarna gjorde så blev de aldrig överraskade av perserna, efter det blev det det, om vi ska tro gamle P. Han påstår att även mederna använde samma system.

Av detta lär vi oss att Napoleon, Alexander, Henry V, kejsarna före Justinianus och mederna alla hade rätt sofistikerade underrättelseoperationer. Implicit i detta ligger också att underrättelsetjänst redan för mycket länge sedan var en faktor som kunde avgöra slag, fälttåg och hela krig. Tycker man borde kunna göra något kul rollspeligt av det!