Så, jag grävde lite i mina böcker. Det är rätt random det här, men det ger kanske i alla fall lite kött på benen.
I en bok av landsknektarnas fader Georg von Frundsberg (1473-1528) så skriver han om femton bra "knep" bland annat att 2) man ska ta fångar och tortera dem inför ett slag för att få ur dem information och att 11) det är lätt att förklä sig till fienden, vilket man kan använda för att sända folk till fiendens läger för att sprida rykten. Som jag killgissade, även om vi fortfarande inte riktig har bevisat att så var fallet även på medeltiden.
Okej, spioner.
Napoleon var en hejare på att använda spioner och förvandlade Frankrike till en polisstat. Han var dock inte ensam; en av anledningarna till att han gick på pumpen så hårt mot ryssarna 1812 var tsar Alexanders utmärkta underrättelsetjänst. Dominci Lieven har skrivit bra om detta i sin bok om Ryssland och Napoleons fall. Vid den här tiden kunde spioner självklart kommunicera via brev, men detta med risken att fienden öppnade eller snappade upp dem: muntlig kommunikation var säkrare (men långsammare).
I sin bok om slaget vid Agincourt 1415 skriver Juliet Baker flera gånger om Henry Vs (1387-1422) spioner. Henry hade ett inhemskt nätverk av spioner vars uppgift var att snoka upp komplotter och uppror mot hans makt. Den franska ambassaden i London bedrev underrättelseverksamhet, och Henry använde en biskop för att plantera falsk information där inför fälttåget. När Henrys invasionsflotta nådde fram till Frankrike satta han iland en grupp riddare och väpnare för att rekognosera fiendens lokala styrkor, skaffa information om vägnätet och finna lämpliga kvarter för trupperna, När några av Henrys spejare tillfångatog en präst (vid namn Le Gay!) som de trodde var spion, försökte Henry (som insåg att männen tagit fel, men notera deras misstanke, de tror sig vara spionerade på) få denne att sprida falska rykten om hans härtåg i Paris.
En av sakerna som Prokopios ondgör sig över angående kejsare Justinianus (482-565) i sin bok Hemlig historia är att denne nedmonterade imperiets underrättelsetjänst. Han berättar bland annat att romerska spioner brukade infiltrera persernas kungliga palats "som affärsmän eller under någon annan förevändning", varefter de återvända och rapporterade vad de funnit. Så länge romarna gjorde så blev de aldrig överraskade av perserna, efter det blev det det, om vi ska tro gamle P. Han påstår att även mederna använde samma system.
Av detta lär vi oss att Napoleon, Alexander, Henry V, kejsarna före Justinianus och mederna alla hade rätt sofistikerade underrättelseoperationer. Implicit i detta ligger också att underrättelsetjänst redan för mycket länge sedan var en faktor som kunde avgöra slag, fälttåg och hela krig. Tycker man borde kunna göra något kul rollspeligt av det!