Jag har suttit och funderat lite på hur jag påverkas av olika media. Incitamentet var ganska nyligen när jag såg någon film, och var överlägset mest känslomässigt opåverkad i rummet. Det är något som har stört mig länge, att jag har så enormt svårt att få känslor av film och musik.
Samtidigt är jag en riktig sucker för att sitta och småsnyfta när jag spelar datorrollspel eller bli överdrivet engagerad och odistansierad när jag spelar bordsrollspel.
Böcker ligger mitt-emellan. Ibland kan jag bli oerhört engagerad, men oftast tröttnar jag direkt.
Förr i tiden trodde jag att det berodde på att jag inte litade på film- och musikskaparna, men däremot litade på de som var inblandade i rollspelandet. Eftersom jag är en ganska neurotisk/paranoid och känslomässigt störd människa har jag svårt att ge uttryck för känslor med folk jag inte litar på, och den förklaringen kändes ganska träffande just då. Men samtidigt har jag inga problem med datorspel, trots att jag inte litar på spelskaparna.
Mer nyligen har jag snarare börjat tro att det handlar om interaktiveten. Att jag är så jävla DAMP-tjackad att jag tappar uppmärksamheten så fort jag inte själv får vara med och flumma...
Hur är era känslomässiga upplevelser av film kontra litteratur kontra rollspel?
Samtidigt är jag en riktig sucker för att sitta och småsnyfta när jag spelar datorrollspel eller bli överdrivet engagerad och odistansierad när jag spelar bordsrollspel.
Böcker ligger mitt-emellan. Ibland kan jag bli oerhört engagerad, men oftast tröttnar jag direkt.
Förr i tiden trodde jag att det berodde på att jag inte litade på film- och musikskaparna, men däremot litade på de som var inblandade i rollspelandet. Eftersom jag är en ganska neurotisk/paranoid och känslomässigt störd människa har jag svårt att ge uttryck för känslor med folk jag inte litar på, och den förklaringen kändes ganska träffande just då. Men samtidigt har jag inga problem med datorspel, trots att jag inte litar på spelskaparna.
Mer nyligen har jag snarare börjat tro att det handlar om interaktiveten. Att jag är så jävla DAMP-tjackad att jag tappar uppmärksamheten så fort jag inte själv får vara med och flumma...
Hur är era känslomässiga upplevelser av film kontra litteratur kontra rollspel?