Nekromanti Medveten träning

[w176]

Det här tycker jag är värt att posta, för jag tycker det är appicerbart till rollspel också.

För jag tror att en förmåga att se vad som är "dåligt", och analysera vad man vill förbättra utvecklas i en annan takt än ens förmåga att rent praktiskt kunna utföra vad man vill förbättra.

Så att den upplevda förbättringen upplevs såhär.

 

[Mogger]

Skriv ett spel
Sätt upp ett mål med ett spel och försök att skriva det. Speltesta, och analysera. Fundera på varför det gick som det gick. Vilka komponenter användes, vilka var överflödiga, vilka komponenter var egentligen tekniker o.s.v. Jämför med andra spel, studera teorier som knyter an till ditt spel.

Så har jag gjort de senaste åren och jag har lärt mig oerhört mycket. Nu hjälper det naturligtvis att jag samtidigt ägnade mig åt att förstå Story Now och skapa spel in i minsta beståndsdel stödjer en sådan agenda.

 

[Basenanji]

Å, vilken kul tråd! Jag är ju doktorand i musikpedagogik så jag har läst lite i ämnet dessutom. Både du och Eksem har goda poänger, såvitt jag kan se.

Eksem för fram en viktig fråga genom att diskutera det tveksamma i kriterier. Låt oss säga att vi bestämmer ett kriterium för en viss kunskap (resultatstandard eller kunskapsstandard kan det kallas) - hur kan vi veta att detta är vettig kunskap? Vad ger oss den informationen? Här är min uppfattning att sådana standrader är sociala konstruktioner; dvs "bra rollspelande/rollspelskonstruerande" är avhängigt en social och historisk kontext. Det behöver inte betyda att subjektiva överenskommelser är felaktiga eller värdelösa, men att de är precis så bräckliga som Eksem antyder.

Men, å andra sidan vill jag lyfta din fråga Gen, för du har OCKSÅ en viktig poäng: om vi avgränsar oss till tex den kreativa uppgiften att kunna se hur ett villkor kan utvecklas vidare (Piratkungen har tagit över ett kungadöme. Vad händer nu?) så finns det ju goda möjligheter att till slut också ställa upp vissa kriterier som vi uppfattar som mer riktiga än andra. Som en forskarkompis till mig säger:

"Vi har subjektiva kriterier för estetiska kunskaper, men det behöver inte betyda att de är unika!"

Alltså: om tex Genesis och hans impropolare träffas finns det stor sannolikhet att de kommer resonera så lika att det visst går att tala om "bra" rollspel och hur man kan utveckla detta.

Och om man utifrån en sådan ståndpunkt lyssnar på pedagogikvärldens störst lysande stjärna (John Hattie) så kan man dra några slutsatser:

– Vi måste hela tiden arbeta för att utveckla ett bestämt område! (Planlöst utforskande är säkert bra, men inte LIKA BRA som när vi vet exakt vad vi vill bli bättre på)

– Vi behöver utvärdera vad vi inte förstår och lyfta fram detta! (Din förståelse av ett fenomen är ointressant, det är hur du förstår fenomenet och framförallt vad du INTE förstår. I exemplet med Piratkungen skulle det alltså vara viktigare att försöka förstå varför och vad det är som gör att mina idéer är sämre än andras.)

---

Sedan kan man ju undra (och det med all rätt) om kreativa uppgifter vinner på Johan Hatties forskning, eftersom det kreativa sällan handlar om att återskapa vad andra har gjort...utan att hitta nya vägar och synsätt.

Skiljer sig tex kunskapsutveckling i matematik från kunskapsutveckling i diktläsning? Vad innebär det att en kunskapsdomän kan eller kanske inte kan avgränsas?

Och så var vi tillbaka till det Eksem pratade om.

Men om vi bestämmer oss för en avgränsad kunskapsdomän med bestämda kriterier, jo visst går det att utveckla dessa i princip hur långt som helst. Se Anders Ericssons forskning m han som har myntat "10 000"-timmar regeln, dvs att det tar 10 000 timmar av kvalitaivt arbete för att nå internationell expertnivå.

---

Ett sista tillägg: jag försöker bli bättre på att skriva/spelleda skräckäventyr. Jag är fullkomligt övertygad om att det går, inte minst med hjälp av rollspel.nu. Det som jag ser har utvecklat mog mest är Risings bidrag som han så förtjänstfullt har sammanfattat i tråden "Terorrifics". Jag minns särskilt en gång när jag testade lite av vad Rising tipsade om (hitta något som spelarna vill interagera med) i ett äventyr i Operation: Fallen Reich och fick enorm respons från spelarna.

Mäktig känsla.

 

[Genesis]

Rock on, Basse! Skitbra inlägg. Så om jag vill förbättra min förmåga att se till att alla runt bordet har roligt skulle det här kunna vara en metod:

1: Identifiera ett specifikt område jag behöver förbättra mig inom (till exempel genom självreflektion, fråga folk jag spelar med eller genom att lyssna på inspelningar av mig själv när jag spelar).

2: Identifiera en metod eller teknik med vilken jag kan förbättra detta område. Det här kan vara en sak jag kan träna på själv eller kanske en viss teknik som jag kan använda i spel, såsom Risings teknik du snackar om.

3: Implementera tekniken medvetet och notera vad som går bra, vad som går dåligt.

4: Återkoppla, reflektera, fråga om feedback. Kanske till och med dokumentera.

---

Jag associerar till teorin om fyra kompetensnivåer som jag hört talas om: omedveten inkompetens, medveten inkompetens, medveten kompetens och till sist omedveten kompetens. Är det här något du, varandes expert på området, är bekant med?

 

[gizmo]

eftersom det kreativa sällan handlar om att återskapa vad andra har gjort...utan att hitta nya vägar och synsätt.

Det håller jag inte med om. Tvärtom, just det med att återskapa vad andra har gjort är ju en viktig del av lärandet.
Steg 1: hitta något i andra som man tycker är bra.
Steg 2: härma och stjäla.
Steg 3: kombinera fritt från det stulna.
Steg 4: Nu har man skapat en bas av associationer till olika situationer i minnet varifrån man kan dra mr och mer fritt och vilket man kan utveckla, ändra osv tills det blir något helt eget som inte längre är bara att härma.

å andra sidan har ju Genesis redan långt passerat de första tre stegen. Vad jag sade här är alltså kanske inte verkligen relevant i samband med ursprungsfrågan eftersom den här tråden egentligen bara handlar om hur man tränar steg 4.

 

[Basenanji]

Jag är inte expert på området, men man kan se att när lärare uppmärksammar elever på hur de förstår ett fenomen och ffa hur eleverna missförstår ett fenomen, då kan elevernas lärande bli kvalitativt bättre genom interaktion med eleverna. Det låter ju självklart, men det handlar om att lärare lätt nöjer sig med att vissa elever svarar på rätt sätt i klassrummet, när det är bättre att försöka ändra på elevers felaktiga förståelse. Det kan man dessutom göra genom att inkludera de elever som har "förstått".

Ett sätt kan vara att man inititerar att eleverna beskriver hur de tänker i stället för att bara svara på frågan. Då är det också värdefullt att få höra hur elever resonerar – även när de har fel - för då blir deras erfarande av fenomenet tydligt. Dessutom kan man då låta elever resonera kring det riktiga svaret tillsammans och argumentera för varför det ena respektive det andra sättet är antingen rätt eller fel.
På så sätt kan vi då också höja medvetenadet hos alla elever kring hur ett visst resonemang är mer eller mindre riktigt.

Nota bene: det här är en väldigt väl fungerande strategi i matematik. I andra ämnen kan det vara mindre tillämpbart, eftersom kunskapsdomänerna ser olika ut.

---

Dina fyra punkter ser ut att vara vettiga, tycker jag. Om du vill bli bättre på något specifikt tror jag att du ska försöka avgränsa det så noga som möjligt ("mina miljöbeskrivningar") och sedan försöka ringa in vad det var som inte gick bra och fundera på alternativen.

Det är förstås givande att få positiv feedback, men den behöver inte göra så att du förbättrar dig på områden som du vill utveckla. En gammal kunskap är just denna: feedback är bättre om den är kvalitativ och direkt riktad mot sådant man kan göra något åt. Allmän, positiv, feedback ger inte lika gods resultat. (Det här kanske Arvid kan utveckla, för den här typen av forskning kring motivation har rötter i psykologin)

Sedan är det lustigt att det är du av alla som vill utveckla dig (hey, du är ju Indieprofessor!). Eller kanske inte alls speciellt konstigt? Kanske har du varit så här ambitiös jämt och det är därför du kan så mycket om rollspel (bland annat)?

 

[Basenanji]

Det håller jag inte med om. Tvärtom, just det med att återskapa vad andra har gjort är ju en viktig del av lärandet.

För all del och det där visar väl också på hur bedrägligt enkelt det ser ut att vara att definiera "kreativt" - vilket som jag ser det är jäkligt svårt att definiera.

Men om vi tittar på tex Miles Davis musik kan vi se att han ständigt hade olika nya idéer som han ville genomföra. Eller om vi tittar på Einsteins forskning som bröt mot tidigare uppfattningar kring fysiska lagar.

Så visst kan vi (och ska vi) lära av andra och av gammalt, men hur det sedan leder till möjligheten att tänka nytt tycker jag känns lite osäkert.

Hur går det till? Är nya idéer egentligen bara amalgam av andra tidigare tänkta tankar? Kan det vara så enkelt att vara kreativ?

 

[gizmo]

Är nya idéer egentligen bara amalgam av andra tidigare tänkta tankar? Kan det vara så enkelt att vara kreativ?

Alltså egentligen skulle jag tro: Ja. Det kan bara komma ut ur en hjärna vad som finns inne. Eller? Jag ser iaf inte hur det kan vara annat än så (om man nu inte tro på ingivningar av en gud eller liknande - fast de kan iofs också räknas som input i hjärnans erfarenhetspool).
Men det betyder inte att det är enkelt. Och sedan är det ju inte bara amalgam av saker från samma område, det mixas rollspelserfarenheter med lästa böcker, med filmer, med folk sett på jobbet eller på bussen, och med med pyttesmå detaljer som färgen på ett skosnöre eller på ett sticker på en bil eller ljudet av en förbiflygnde bi. Osv. Oändliga kombinationsmöjligheter men allt redan där inne.
Konsten är att få tillgång till allt det där, så att det kommer ut som inspiration i rätt moment. Jag finner det jättesvårt. Men det verkar på mig vara något som kanske går att träna. På något sätt..

 

[Mattis]

Svinbra tråd, tack för det!

 

[w176]

Det håller jag inte med om. Tvärtom, just det med att återskapa vad andra har gjort är ju en viktig del av lärandet.

För all del och det där visar väl också på hur bedrägligt enkelt det ser ut att vara att definiera "kreativt" - vilket som jag ser det är jäkligt svårt att definiera.

Men om vi tittar på tex Miles Davis musik kan vi se att han ständigt hade olika nya idéer som han ville genomföra. Eller om vi tittar på Einsteins forskning som bröt mot tidigare uppfattningar kring fysiska lagar.

Så visst kan vi (och ska vi) lära av andra och av gammalt, men hur det sedan leder till möjligheten att tänka nytt tycker jag känns lite osäkert.

Hur går det till? Är nya idéer egentligen bara amalgam av andra tidigare tänkta tankar? Kan det vara så enkelt att vara kreativ?

Jag tror att klreativitet i första hand bygger på förutsättningarna för att uttrycka och uttrycka denna krativitet.

För att bli en musiker som är kreativ och skapar sin egnenmusik, måste du lära dig spela musik och lära dig lyssna till musik. Dettagör du genom att lyssna och efterapa andras musik.

För att göra vetenskapliga genombrott måste du kunna en massa om vetenskap. Detta lär du dig genom att lära dig andras vetenskap.

För att bl en stor konstnär måste du förstå hur man uterycker sig i bilder och hur man konstruerar bilder. Detta lär du dig genom att se hur andra kommunicerar vid bilder och hur de skapar bilderna.

 

[krank]

Alltså egentligen skulle jag tro: Ja. Det kan bara komma ut ur en hjärna vad som finns inne. Eller? Jag ser iaf inte hur det kan vara annat än så (om man nu inte tro på ingivningar av en gud eller liknande - fast de kan iofs också räknas som input i hjärnans erfarenhetspool).
Men det betyder inte att det är enkelt. Och sedan är det ju inte bara amalgam av saker från samma område, det mixas rollspelserfarenheter med lästa böcker, med filmer, med folk sett på jobbet eller på bussen, och med med pyttesmå detaljer som färgen på ett skosnöre eller på ett sticker på en bil eller ljudet av en förbiflygnde bi. Osv. Oändliga kombinationsmöjligheter men allt redan där inne.
Konsten är att få tillgång till allt det där, så att det kommer ut som inspiration i rätt moment. Jag finner det jättesvårt. Men det verkar på mig vara något som kanske går att träna. På något sätt..

+1


Jag kan inte tala för någon annan, men MIN kreativitet handlar nästan uteslutande om att kombinera saker jag redan har. I den mån jag gör logiska språng och får plötsliga snilleblixtar är det för min hjärna lyckats kombinera gamla saker på ett nytt sätt väldigt plötsligt; ibland genom att applicera kunskaper från helt andra discipliner på ett aktuellt problem.

 

[Genesis]

Och här kan vi också hitta en taktik. Läs böcker och titta på filmer, gärna böcker och filmer som inte är i din vanliga kategori. Att expandera sina horisonter kan nog ge en del nya idéer att kombinera med sina gamla. Det här är ju dock ett område där det är jättesvårt att kvantifiera och utvärdera, men det betyder ju inte att det inte är användbart, bara att det är svårt att mäta eventuell effekt.

 

[Rickard]

eftersom det kreativa sällan handlar om att återskapa vad andra har gjort...utan att hitta nya vägar och synsätt.

Det håller jag inte med om. Tvärtom, just det med att återskapa vad andra har gjort är ju en viktig del av lärandet.

Håller med. Inom konst så lär man sig grunderna först, för att sedan eventuellt bryta mot det; experimentera eller komma med nya idéer.

Beatles revolutionerade nog inte musiken för att de inte kunde något om musik, utan för att de kunde så mycket om musik.

/Han som antar att detta sker i en väldigt sen del i inlärningsmetoden

 

[Genesis]

I övrigt: massor med bra idéer. ag har inte tid att svara på alla just nu, tyvärr. Fortsätt diskutera! Det här är jätteintressant, tycker jag!

 

[Rickard]

Spela på konvent. Där stöter du på andra spelfomer.

Diskutera på forum. Jag kände att jag ville ha ut annat av min spelgrupp efter något år här. Det kändes som om de stod stilla i sin utveckling medan jag förändrades.

Spela med kunniga spelare. En spelgrupp som har spelat samma spel i tjugo år är inte kunniga. Det är av de som går in för att lära sig teori och läsa massor av olika spel som du har något att lära dig av. Varför? Jo, för att de är mer medvetna om vad de gör och kan förmedla det i diskussioner.

/Han som minns vilken skillnad det gör att ha en tränare som är kunnig mot någon som egentligen bara är någons förälder som gått en kurs

 

[Basenanji]

Nu ska jag inte skriva mer om det här, för det riskerar att ta tråden till OT-marker.

Men, just idén att man blir en kreativ person genom att lära sig "grunden", eller "andras konst [idéer]" innan man kan bli en egen konstnär/vetenskapsperson är rätt vanlig och utbredd.

Och jag har egentligen inget emot att man lär sig olika tekniker, etc. Det är så klart så att idéer kan användas som ett material att bryta mot, varpå nya idéer kan utvecklas.

Men frågan är om det implicit i en idé, teknik, eller framställning också finns kunskap om nya idéer? Lär vi oss automagiskt att förstå vad som finns bortom ett vetenskapligt begrepp genom att förstå det enskilda begreppet?

För att ta kranks exempel:
han menar att det ofta är i mötet mellan olika kunskaper som han ser en kreativ process. Inga sådana möten hade varit möjliga om man inte gjort tidigare erfarenheter, men jag tror nog att det är viktigt att se hur en kreativ process är något mer än endast att behärska en viss kunskap. Det kan till exempel vara att blanda olika kunskaper med varandra eller att kunna kritisera kunskaper. Och sådant behöver inte härstamma ur kunskapen-i-sig om man inte anstränger sig på något sätt.

Ett välkänt problem inom didaktiken är att om vi endast återskapar tidigare kunskap prövar vi heller ingen ny. Därför är det tex kritiskt att inte enbart lära ut samhällskunskap, utan också diskutera hur vårt samhälle ser ut idag. Det händer ju saker hela tiden och fenomen som inträffar nu behöver ju inte vara exakta återskapelser av i tidigare samhällen.

Så kreativitet borde då vara något mer än att endast känna till tidigare forskning, konst eller tekniker – även om vi är ense kring att det behövs någon form av grund för att kunna ta avstamp mot nya idéer.

Jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

 

[w176]

Jag tror kunskapen behövs inte bara för att utveckla den kretiva iden, utan för att man skall kunna uttrycka och genomföra sin kreativa ide.

 

[Rickard]

Men, just idén att man blir en kreativ person genom att lära sig "grunden", eller "andras konst [idéer]" innan man kan bli en egen konstnär/vetenskapsperson är rätt vanlig och utbredd.

Nej, det är inte vad som menas. Trodde mitt Beatles-exempel skulle förklara det eftersom...

För att ta kranks exempel:
han menar att det ofta är i mötet mellan olika kunskaper som han ser en kreativ process. Inga sådana möten hade varit möjliga om man inte gjort tidigare erfarenheter, men jag tror nog att det är viktigt att se hur en kreativ process är något mer än endast att behärska en viss kunskap. Det kan till exempel vara att blanda olika kunskaper med varandra eller att kunna kritisera kunskaper. Och sådant behöver inte härstamma ur kunskapen-i-sig om man inte anstränger sig på något sätt.

...vad du skriver här motsäger inte vad jag eller krank har skrivit.

Bra utläggning dock. Jag håller med. Det handlar om hur man sedan använder grunderna, oavsett om man ifrågasätter dem eller kombinerar dem.

/Han som blev lite snurrig av den dubbla negationen i den sista meningen han citerade

 

[Sömniga Isaac]

Jag tror att om en ska bli bättre på något, då med medveten träning som du utgick ifrån, så måste man medvetande göra sig själv. Det vill säga förstå sig själv och börja se sin egen roll i gruppen och sina egna styrkor och svagheter. Hur man kan göra detta har dock redan nämnts i tråden på en rad olika ställen, somliga kommer säkerligen att återupprepas nedan, men några exempel:


<ul style="list-style-type: disc">[*]Spela in aktiviteten, kan kännas ganska olustigt vilket Solvebring var inne på men synliggör i regel mycket av det vi inte ser, det självklara.

[*]Fråga andra i gruppen vad de tycker om ens agerande liksom vara lyhörd för vad gruppen säger (tror nästan dessa måste kombineras då vi sällan är helt ärliga mot varandra).

[*]Våga tala om vad det är man efterlyser och diskutera med andra hur man uppnår detta i spel. Här finns även en chans att man får nya begrepp att arbeta med, nya begrepp att förstå sig själv och sin värld med.

[*]Läsa, studera och inspireras av andra personligheter, verk och fenomen runtom oss. Jag tror att miljöbeskrivningar delvis kan bli bättre genom läsande men jag tror även att det måste kombineras med att se det som beskrivs liksom utforska det själv om man kan.[/list]
Vidare tror jag absolut att en kan bli bättre på rollspel genom medveten träning då det synliggör och utvecklar vårt sätt att se på rollspel och använda oss av rollspelet för att skapa något givande och kul för oss. Samtidigt tror jag att det viktigaste då det kommer till att bli medveten om sig själv ligger i det egna språket, att finna begrepp med vilka man kan identifiera sina egna hinder, lösningar och fenomen som en tidigare inte kunnat röra vid då man inte haft begreppen för det.

Övningar och metoder för att förbättra sig själv kan med andra ord vara att läsa, se på film, diskutera liksom studera personer i olika sammanhang för att skapa sig ett större persongalleri. Samtidigt tror jag att en övning för att bli bättre på beskrivningar i rollspel kan vara något så simpelt som att studera ett träd till exempel, kanske tillsammans med någon, för att sedan skriva ned vad man såg så detaljerat så möjligt och sedan berätta för varandra om trädet man såg. I regel ser man nämligen två olika träd trotts att man såg på samma träd då man klär det i olika ord beroende på humör, vinkel, tidigare upplevelser och så vidare. På så sätt får man även syn på sin egna självklarheter om trädet då den man såg på trädet med kanske har helt andra självklarheter som denne skrev ner om trädet. Gör man övningen själv så kan man alltid se på samma träd några gånger per månad kanske och jämföra sina beskrivningar mot varandra för att synliggöra ens egna tankar omkring trädet liksom fundera över vilka begrepp som återkommer i beskrivningarna för att på så sätt utveckla sin egen detaljrikedom eller teknik för att beskriva saker.

Men jag svamlar på som vanligt märker jag, hoppas att inlägget gav något i vilket fall och inte gled iväg från ämnet.

 

[Nässe]

Tycker detta är en mycket inspirerande tråd, och detta ämne är något som jag hela tiden försöker påminna mig om, oavsett vad jag sysslar med- att träning, medveten sådan är betydligt mer viktigare än "gener" vad man än sysslar med.

För att bidra med någon tanke så skulle jag vilja säga att korsbefruktning är det som mest hjälper mig. jag plockar in sådana saker som jag är bra på i mitt yrke och använder det i mitt rollspelande. Eftersom jag jobbar som psykolog och terapeut handlar det så klart om att styra ett samtal, fördela ordet (gruppterapi, par-terapi), att vara medvetet närvarande i stunden, hjälpa till att skapa kreativitet och formuleringar etc.

Jag tror en grym grej vore att ta del av varandras korsbefruktningar. det finns säkert en massa saker som man omedvetet använder i sitt rollspel om man tex är grym på Kung-Fu eller jobbar som dator-lärare, eller officer.

Själv vill jag rekomendera den trevliga lilla boken "Konsten att samtala" av Anders Enquist. Mitt ex är typ tio, femton år gammalt men jag tror den går att få tag på fortfarande.

Hepp!, säger Nils

edit: just nu har jag efter flera års korta indie-kampanjer kastat mig in i en traddig klassisk CoC kampanj som bara blir roligare och roligare och jag lär mig massor- så att ge sig in i okända rollspelsvatten tycks i alla fall för mig vara berikande