Det låter som att snäppandet i järn/HT/KH är mer likt vanliga modifikationer på slaget än det binära, enkla, snabba advantage/disadvantage? Alltså man kommer inte undan steget "hur stor skillnad gör den här faktorn?" som du säger lätt ger upphov till problem.
I praktiken så finns två standardsvårigheter: Svårt (2 snäpp) och Mycket svårt (5 snäpp). Eftersom det ändå är en ganska grovskalig skala jämfört med addition/subtraktion så blir det ganska tydligt.
då förstår jag! tack för förklaringen och jag håller med att det låter som en ganska rimlig nivå av komplexitet.
Inser att jag inte vet vad öppna eller stängda slag, eller snäpp, betyder trots att det pratats en del om det, snabb förklaring någon?
Du slår 1T100 mot ditt FV, a la BRP. Spelet ger inga +/- modifikationer på slaget som annars är brukligt, eftersom man då behöver utöka skalan från 1-100. Istället öppnar/stänger man entalstärningen. Ett öppnat slag med 2 snäpp innebär att alla resultat som slutar på 1-2 är lyckade. Alltså 11,12, 21, 21 etc. Är det öppet med fem gäller det alla ental från 1-5. Och vice versa. Stängs* det med 5 är alla slag med ental 1-5 misslyckade.
Jag kallar det helt enkelt "plus" och "minus" i mitt hack, dvs "öppnat med 2"blir "+2". Tror det är så det ser ut i The Troubleshooters också?
Jag tycker precis tvärtom, i de fall det kostar någon resurs eller så. Att betala för att få en fördel och sedan slå och konstatera att du hade klarat det utan fördelen är irriterande. Att slå först och sedan se att du kan vända ett misslyckat till ett lyckat är mycket mer tillfredsställande.
Just detta tyckte jag var det sämsta med mekaniken ifråga, och det som fick mig att överge HT och aldrig ens prova vare sig KH eller Troublemakers (de verkar vara mycket bra spel bägge två i övrigt dock, så det kan mycket väl kommat att bli så att jag kör dem med annat system). Varför skall den duktige ha mindre nytta av t.ex. ett taktiskt överläge i en strid? Det borde ju om något vara tvärtom; hen. vet hur en på bästa vis skall nyttja en fördelaktig situation. Och när det är tvärtom är väl den duktige mindre benägen att klanta till det än den mediokre – alltså borde hen lida mindre av försvårade omständigheter!
Har en känsla av att jag är ganska ensam i mitt läger. De flesta rollspelare verkar ha en mer nyttighetsfokuserad inställning till resurser och därför föredra "en andra chans"-mekaniker.
Eller slå och misslyckas, trots att man spenderat en resurs.
Det beror ju på hur man räknar. Tänker man simulationistiskt kan man också tänka sig att fördelaktiga omständigheter gör mindre skillnad för den som redan har ett bra läge i kraft av sin egen skicklighet - speciellt när vi talar i termer av ett i stort sett binärt lyckas/misslyckas-system (ett tärningspölsystem med mer graderade nivåer av framgång skulle vara en annan femma). Diminishing returns, liksom.
Du får helt enkelt tolka omslaget som något annat än en andra chans.
Absolut, vad jag menade var mer att "automatisk success", "omslag", "modifikation/fördel/nackdel" är olika lämpliga/rimliga i olika sammanhang.
Ok, jag kan se ditt perspektiv på detta, och skall känna efter om jag kan tänka om!
Nu har Theo redan förklarat det här på ett föredömligt sätt, men ville bara bekrätfta att det är så vi tänker.
För mig som inte ser reglerna som en simulering av en verklighet så spelar det ju ingen roll. Ett ”andra försök” i reglerna behöver inte alls motsvaras av ett andra försök i fiktionen. Det är för mig helt separata saker.
Den duktige vill samla öppningar för att negera stängningar. Det är därför det finns förmågor som bara ger öppningar i Hjältarnas väg. Den son har de förmågorna kan lättare hantera dåliga omständigheter som annars hade lätt till spärrande/stängning.
