D&D Melnibone-setting?

[zo0ok]

I mina ansträngningar att fördjupa min kulturella bildning läser jag Elric-serier.

Jag slås såklart av likheterna mellan skolboks-D&D och Melnibone... law vs chaos, elementarplan och existensplan (vad det nu blir på svenska).

Borde inte Melnibone (eller Elrics värld som Melnibone är en del av) vara den optimala D&D-settingen?
Men, den har istället licensierats till andra spel (Stormbringer, Elric)... och nu inte till någon (?).

Jag hittade en Melnibone-wiki... inte jättelätt utgångspunkt för en rollspelsvärld.

Finns det någon inofficiell D&D-setting som...är som Elrics värld?

 

[entomophobiac]

Finns det någon inofficiell D&D-setting som...är som Elrics värld?

Som du påpekar är ju D&D rättså Melniboné utan att faktiskt behöva ha någon Young Kingdoms-karta.

Kartan är liksom inte det viktiga. Lite som med Conan.

 

[zo0ok]

Kartan är liksom inte det viktiga.

Lätt att tänka karta-först!

 

[Bolongo]

Den stora grejen man måste ändra för att spela D&D i Young Kingdoms är att alla spellcasters måste bli Warlocks för att få högre nivåer av spells.

 

[entomophobiac]

Lätt att tänka karta-först!

Åtminstone för mig så är stor del av vad jag gillar med S&S som genre att saker upptäcks under resans gång. Så inte så mycket att jag också får bråka med trollkarlar från Pan Tang, precis som Elric, utan att jag också får upptäcka en värld som när jag börjar är relativt okänd. Upplevelsen av att vara där mer än själva "däret", om det är logiskt.

Conan är ännu mer åt det hållet, såklart. Men de kortare Elricberättelserna som gör neddyk på olika platser i världen (och multiversum) handlar så mycket mer om tempo och karaktärer än om platser (för mig).

 

[Magnus Seter]

Det fanns en d20-setting av självaste Melniboné som Chaosium gav ut. Inte den bästa av världar, om man säger så.

Review of Dragon Lords of Melniboné - RPGnet d20 RPG Game Index

 

[terje]

Tyvärr måste ju alla D&D-världar ha med raserna tagna från Tolkien, vilket kraftigt saboterar Moorcock-känslan.

 

[Gamiel]

Tyvärr måste ju alla D&D-världar ha med raserna tagna från Tolkien, vilket kraftigt saboterar Moorcock-känslan.

Egentligen inte. Flera av världsböckerna har kommentarer om att vissa raser inte förekommer i den här världen som det är tänkt, även om det är upp till spelgrupperna själva att bestämma hur de vill ha det.

 

[Leon]

Svårt att få ihop Elric skit-coola, förhandlings- och aktörbaserade magi med DnDs Vanciska magi, tror jag.

 

[Gamiel]

Svårt att få ihop Elric skit-coola, förhandlings- och aktörbaserade magi med DnDs Vanciska magi, tror jag.

Samtidigt så är inte alternativa magiskolor något främmande för DnD...

 

[zo0ok]

När jag läser Elric får jag en annan känsla än när jag läser Forgotten Realms, Greyhawk eller Dragonlance.

Jag/vi brukar köra D&D, men ganska mellan-nivå-fantasy, mer medeltidsinspirerad (ungefär som Drakar och Demoner).

När jag läser Elric får jag en annan D&D-känsla, men om jag skulle vilja spela i en Elric-värld, så skulle jag behöva mer hjälp än bara D&D-reglerna.

Jag är inte alls övertygad att behöver vara Melnibone (eller det skulle kunna utgå från en annan avkrok i den världen).

Jag tänker att jag hade önskat mig en settings-bok med:
- Pantheon, gudar, lag och kaos, konkret hur de påverkar världen både med präster och direkt.
- Andra makter, sällskap, organisationer, förbund, politiska organisationer
- Lite historia, så man vet "vem är vem"

Jag kan också känna att Alver, Dvärgar och Halvlingar kanske är bättre att lämna utanför... i en värld med olika "plan" så kan de ju finnas i ett annat plan den gången man saknar dem jättemycket... orcher, whatever, det står och faller inte med dem.

Det här som Chaosium gav ut som det länkades till ovan... det verkar ju mer handla om system (av recensionen att bedöma) och mindre om världen.

Borde inte TSR på sin tid också ställt sig denna frågan? Är det kanske Dragonlance (eller någon annan setting) som är svaret?

 

[Botulf]

Det här som Chaosium gav ut som det länkades till ovan... det verkar ju mer handla om system (av recensionen att bedöma) och mindre om världen.

Har d20 versionen. Fluffet verkar vara detsamma som ELRIC! från Chaosium. Implementeringen av d20 reglerna kan jag inte direkt orda om, då jag lider av 3ed-dyslexi.

Borde inte TSR på sin tid också ställt sig denna frågan? Är det kanske Dragonlance (eller någon annan setting) som är svaret?

I DEITIES, DEMIGODS & HEROES till original D&D fanns npc's/monstergudar/demoner från Elrics värld. Dock utan att fråga om lov (liksom statsen för Conan världen i samma bok, samt namnen på varelser direkt snodda ifrån Tolkien i tidiga tryckningar av D&D1974). Trotts deras egna patenthaverism som TSR verkar ha ägnat sig mot mindre aktörer.

I DEITIES & DEMIGODS till AD&D1ed så fanns även Elric-mythos'et (och Cthulhu mythos'et) representerat. Denna gång hade de dock frågat om lov.

Så tidiga TSR verkar i alla fall varit öppna för andra settings utan direkta referenser till Tolkiens värld (Gygax hävdade själv att han själv mest bara gillade Bilbo, men att Tolkien var för populär att inte sno av). Men Chaosium satt på Moorcooks verk, så det bidde inte något mer. TSR gjorde försök med Tekumel, Fritz Liebers Lankhmar, halvhjärtat Conan (AD&D och sen ett eget system) och Red Sonya. Men det tog väl sig inte lika mycket som de hoppats på. Folket röstade med sina pengar på produkter med (egentligen rätt ytliga) referenser mer mot Tolkien, Terry Brooks, Star Wars etc såsom Dragonlance och Forgotten Realms. Annat blir mest fotnoter i det stora hela.

Sedan kom det under 2ed eran massa inte lika konventionella settings såsom Planescape, Taladas, Spelljammer, Al-Qalim, Ravenloft, Dark Sun m.f. Så man får ända ge att TSR under hela sina historia försökt testa annorlunda saker med blandade resultat. WotC tittade sen på siffrorna och beslutade att 3ed skulle fokusera på Forgotten Realms, generiska moduler, gjorde sin egen grej med Eberron och lade till Greyhawk som generisk setting i core (mest supportat av Living Greyhawk) som en nostalgisk gest av Peter Adkinsen som var ett fan.

 

[entomophobiac]

Svårt att få ihop Elric skit-coola, förhandlings- och aktörbaserade magi med DnDs Vanciska magi, tror jag.

Enter, the Binder class: https://srd.dndtools.org/srd/classes/baseTom/binder.html. (Publicerades i Tome of Magic 3E.)

Väldigt cool. Sen gör den sin grej lite annorlunda, men är ändå väldigt intressant. Även om den är d20-crunch i allra högsta grad.

 

[entomophobiac]

Sedan kom det under 2ed eran massa inte lika konventionella settings såsom Planescape, Taladas, Spelljammer, Al-Qalim, Ravenloft, Dark Sun m.f.

Peak D&D för min del - flera av dem är skitcoola.

 

[Basenanji]

Jag kan också känna att Alver, Dvärgar och Halvlingar kanske är bättre att lämna utanför... i en värld med olika "plan" så kan de ju finnas i ett annat plan den gången man saknar dem jättemycket... orcher, whatever

Hoppas jag inte går alltför OT här, men nu i min "AD&D 1st ed-renässans" (nej, den har inte gått över...) tänker jag mycket på hur man kan ta tillvara på allt crazy good stuff som finns i de första böckerna - utan att det blir Forgotten Realms/Dragonlance.

Och nu kan jag ganska lite om Melnibone/Elric, men det känns överlag som att det är mer på allvar där. Lite mer på liv och död liksom. Stämmer det?

I så fall gillar jag ett system som inte bara tillåter/iscensätter vissa besvärjelser, färdigheter, förmågor, kontext mm - utan framförallt handlar om dödlighet.

Om en blek vålnad plötsligt reser sig upp framför mig när jag kommer in i en skattkammare (DoD Expert-omslaget) vill jag känna spänning och osäkerhet över hur saker ska utveckla sig, inte "Åh så bra, nu kan jag ju använda min Elric-feat 'Kill the Dead!'".

Men det kanske är helt fel enligt Elric-kanon?

 

[Gamiel]

Kull kuriosa: Games Workshop hade en gång i tiden (innan de började med sitt egna IP) ett antal melnibone figurer, o man kan klart se att dessa figurer är ursprunget till deras High Elves o Dark Elves design.

 

[entomophobiac]

Men det kanske är helt fel enligt Elric-kanon?

Skulle säga att det är både on-topic och korrekt. Det är en hel del nihilistisk fatalism över Elric dessutom. Saker är förutbestämda och vi spelar alla våra roller i händerna på Lag och Kaos. Väljer vi egentligen våra handlingar?

Dödligheten känns ibland som att Moorcock hela tiden vill vidare. Här kommer en armé - en paragraf senare är den utplånad. Min kanske favoritdel av hela sword & sorcery-genren, helt enkelt för att det smakar precis som jag vill att rollspel smakar.

Jag skiter i det definierade kungariket som något annat än en premiss. Sen kan vi elda hela rasket när vi går vidare!

 

[zo0ok]

Min kanske favoritdel av hela sword & sorcery-genren, helt enkelt för att det smakar precis som jag vill att rollspel smakar.

Ja, jag tycker det finns något med Elric, som D&D skulle kunna vara, men ofta inte är.

Och min ursprungsfråga (utan att tillföra tråden något nytt) är helt enkelt om det finns någon setting till D&D som fångar just det där.

 

[Botulf]

Ja, jag tycker det finns något med Elric, som D&D skulle kunna vara, men ofta inte är.

Och min ursprungsfråga (utan att tillföra tråden något nytt) är helt enkelt om det finns någon setting till D&D som fångar just det där.

OSR spelet Crimson Blades 2 av Simon Washbourne(Barbarians of Lemuria) kanske kan vara något? Spelat verkar inte direkt subtilt med vad är tänkt att användas till.

Crimson Blades 2: Dark Fantasy RPG (Hardcover)

With a familiar yet different set of rules, Crimson Blades gives you fantastic old school-style dark fantasy/sword & sorcery role-playing. You can be a brooding sorcerer with a demon blade, a savage barbarian with an equally savage panther companion, a grim tomb-robber seeking the riches of a...

www.lulu.com

Eller är det specifikt något officiellt från TSR eller WotC du tänkte? Endast en setting eller också ett regelsystem tänkt med implicit setting?

 

[Gamiel]

Dödligheten känns ibland som att Moorcock hela tiden vill vidare. Här kommer en armé - en paragraf senare är den utplånad. Min kanske favoritdel av hela sword & sorcery-genren, helt enkelt för att det smakar precis som jag vill att rollspel smakar.

Samtidigt så överlever ju huvudpersonen hela tiden, bortsätt från första/sista historien, o det e ju den typen av karaktär man vill spela. Om man t.ex. säljer ett spel med Conan så vill man ju inte att ens rollperson har statsen o överlevnadschansen av en namnlös palatsvakt eller stråtrövare, man vill spela någon som kan hänga med Conan.

I GoT så har vi ju faktiskt att ett antal av de personer vi följer som huvudpersoner dör, så där känns sådant mer rättfärdigat.