D&D Melnibone-setting?

[entomophobiac]

Samtidigt så överlever ju huvudpersonen hela tiden, bortsätt från första/sista historien, o det e ju den typen av karaktär man vill spela. Om man t.ex. säljer ett spel med Conan så vill man ju inte att ens rollperson har statsen o överlevnadschansen av en namnlös palatsvakt eller stråtrövare, man vill spela någon som kan hänga med Conan.

Tycker dock det är en falsk jämförelse. Conan har ju "plot armor". Det tycker jag aldrig någonsin rollpersoner skall ha. Berättelserna om Conan (och Elric) är ju dessutom redan berättade - dem finns det ingen anledning att efterapa runt spelbordet annat än tematiskt. (Tycker jag.)

Även om Conan skulle dött i någon berättelse så hoppar ju Howard i tidslinjen hela tiden. Så dör han i Del 3 skulle Del 4 bara ta vid när han är osnuten 16-åring, som om ingenting hänt.

 

[Gamiel]

Tycker dock det är en falsk jämförelse. Conan har ju "plot armor".

Det samma gäller ju Elric.

Det tycker jag aldrig någonsin rollpersoner skall ha.

Varför inte? Varför måste RP:nas liv vara lätta att släcka? Varför ska de inte vara svårare att ha ihjäl än andra. Att bara misslyckas, bli fångade, förlust av utrustning o liknande kan ju vara motivation nog.

 

[erikt]

Samtidigt så överlever ju huvudpersonen hela tiden, bortsätt från första/sista historien, o det e ju den typen av karaktär man vill spela. Om man t.ex. säljer ett spel med Conan så vill man ju inte att ens rollperson har statsen o överlevnadschansen av en namnlös palatsvakt eller stråtrövare, man vill spela någon som kan hänga med Conan.

Om vi däremot pratar om sådana som kan hänga med Elric, så har sådana personer dåliga överlevnadschanser. Elric (och inte minst Stormbringer) har en tendens att slå ihjäl folk i närheten och suga ut deras själar.

 

[entomophobiac]

Varför inte? Varför måste RP:nas liv vara lätta att släcka? Varför ska de inte vara svårare att ha ihjäl än andra. Att bara misslyckas, bli fångade, förlust av utrustning o liknande kan ju vara motivation nog.

Om dödligt våld är en del av spelet tycker jag personligen att det förstör om rollpersoner inte kan dö. De kan absolut ha oddsen på sin sida, som i D&D 5E med death saves och liknande, men då blir det inte lika "farligt" som känslan är i klassisk S&S.

För mig är inte kontinuiteten lika viktig som andra saker, helt enkelt. När berättelserna skrevs visste ingen att de skulle bli novellserier. Jag gillar att vi inte vet någonting när vi spelar, helt enkelt. Om jag kan luta mig tillbaka och vara säker på att överleva blir det inte samma sak, när livet förväntas vara en insats i fiktionen.

 

[entomophobiac]

Om vi däremot pratar om sådana som kan hänga med Elric, så har sådana personer dåliga överlevnadschanser. Elric (och inte minst Stormbringer) har en tendens att slå ihjäl folk i närheten och suga ut deras själar.

Tycker Blondel-tolkningen av Elric är helt fenomalt bra, som ger Stormbringer en röst.

 

[erikt]

Om dödligt våld är en del av spelet tycker jag personligen att det förstör om rollpersoner inte kan dö. De kan absolut ha oddsen på sin sida, som i D&D 5E med death saves och liknande, men då blir det inte lika "farligt" som känslan är i klassisk S&S.

För mig är inte kontinuiteten lika viktig som andra saker, helt enkelt. När berättelserna skrevs visste ingen att de skulle bli novellserier. Jag gillar att vi inte vet någonting när vi spelar, helt enkelt. Om jag kan luta mig tillbaka och vara säker på att överleva blir det inte samma sak, när livet förväntas vara en insats i fiktionen.

Nja, den berättelse där Elric dör skrevs och publicerades rätt tidigt. Så i alla de Elric-berättelser som kom senare så visste ju läsaren att Elric inte skulle dö där åtminstone.

 

[Gamiel]

Tycker Blondel-tolkningen av Elric är helt fenomalt bra, som ger Stormbringer en röst.

View attachment 9300

Mins att en av de tidigare FENIX hade en artikel om att spela magiska, intelligenta vapen med en egen agenda. Tror det var för DnD 3.5, så olika typer av magiska vapen presenterades som olika klasser.

 

[zo0ok]

OSR spelet Crimson Blades 2 av Simon Washbourne(Barbarians of Lemuria) kanske kan vara något? Spelat verkar inte direkt subtilt med vad är tänkt att användas till.

Eller är det specifikt något officiellt från TSR eller WotC du tänkte? Endast en setting eller också ett regelsystem tänkt med implicit setting?

Ska killa på Crimson Blades 2!

Jag tror inte det finns någon officiell TSR/WotC-setting som matchar, så jag hade i första hand tänkt mig en inofficiell setting ADD/ADD2/Basic.

 

[entomophobiac]

Så i alla de Elric-berättelser som kom senare så visste ju läsaren att Elric inte skulle dö där åtminstone.

Jo, jag vet. Men de skrevs flera årtionden senare i vissa fall, så en modern läsare kommer sannolikt läsa dem i kronologisk ordning.

Personligen tycker jag i alla fall inte att Elrics specifika berättelse är det intressanta med att spela rollspel i S&S-stil. Men smaken är ju som alltid som bakdelen.

 

[Badmojo]

Mins att en av de tidigare FENIX hade en artikel om att spela magiska, intelligenta vapen med en egen agenda. Tror det var för DnD 3.5, så olika typer av magiska vapen presenterades som olika klasser.

Det finns ett franskt rollspel av Croc som är precis det. Har för mig att Hogshead skulle ge ut det på engelska mitten 90-talet? EDIT In Bloodlust (1991), a heroic fantasy world inspired by characters such as Conan and Elric, the gods have incarnated themselves into weapons with great magical powers, and exist in a symbiotic relationship with their human wielders.

 

[Cyberhest]

Nja, den berättelse där Elric dör skrevs och publicerades rätt tidigt.

Det var väl till och med den första Elric-historia som någonsin publicerades, eller?

 

[zo0ok]

Jag har läst lite mer Elric... det som är lite ... speciellt... är att det ofta känns helt ologiskt, kanske ödesbestämt.

Elric behöver liksom inte leta efter äventyr eller utmaningar, de mest fantastiska berättelser bara kommer till honom. Han är nästan ofrivilligt huvudperson och i händelsernas centrum.

Varför skriver jag det här? Jo för i vanligt-jävla-rollspel (i varje fall när jag är SL och skriver prep) så ska allt vara ganska logiskt, hänga ihop och vara rimligt. Men i Elric finns det inget som förvånar och inget som är "over the top". Jag hade kunna lockas av en setting och en kampanj där det är så - där allting kan vara maxat hela tiden. Det kan hända att det blir tråkigt, enformigt och förutsägbart till slut. Och kanske fungerar det inte med vilka zero-to-hero-jönsar som helst, utan det krävs någon slags ... att rollpersonerna är speciella eller utvalda. Det kanske funkar för att Elric är 412 (?) generationens kejsare för ett mer twistat än möjligt fallande kejsardöme, så att bara spela i Melniboné kanske inte alls räcker. Mörk Borg är lite av detta - tiden går mot sitt slut och allt är ställt på sin spets - vad skulle inte kunna hända? Är jag ute och cyklar? Förstår ni vad jag är ute efter?

 

[Bolongo]

Det var väl till och med den första Elric-historia som någonsin publicerades, eller?

Nä, den där han hjälper till att plundra Melnibone var den första.

 

[JohanL]

Nä, den där han hjälper till att plundra Melnibone var den första.

Korrekt. Publikationsordning (Wikipedia):

'Elric first appeared in print in a series of six novelettes published in Science Fantasy magazine:

"The Dreaming City" (Science Fantasy No. 47, June 1961)
"While the Gods Laugh" (Science Fantasy No. 49, October 1961)
"The Stealer of Souls" (Science Fantasy No. 51, February 1962)
"Kings in Darkness" (Science Fantasy No. 54, August 1962)
"The Flame Bringers" (Science Fantasy No. 55, October 1962); retitled "The Caravan of Forgotten Dreams" in some later collections.
"To Rescue Tanelorn ..." (Science Fantasy No. 56, December 1962)
After this came four novellas:

"Dead God's Homecoming" (Science Fantasy No. 59, June 1963)
"Black Sword's Brothers" (Science Fantasy No. 61, October 1963)
"Sad Giant's Shield" (Science Fantasy No. 63, February 1964)
"Doomed Lord's Passing" (Science Fantasy No. 64, April 1964)

The last of these terminated the sequence with the close of Elric's life.'

 

[JohanL]

Tycker intuitivt att varken D&D eller BRP borde vara idealt för Elric (BRP funkar om man är godtyckliga mooks och sköldbärare som kan dö när som helst, men gissningsvis är man ute efter något mer episkt om man spelar Elric?).

Men ja, Elric måste väl vara en av de tyngsta settings om inte har något ens någotsånär aktuellt rollspel till sig?

 

[Cyberhest]

Nä, den där han hjälper till att plundra Melnibone var den första.

Ah, jag hade för mig att han tog livet av sig i slutet av den novellen. My bad!

 

[zo0ok]

Tycker intuitivt att varken D&D eller BRP borde vara idealt för Elric

Jag håller med. Jag är mer ute efter en känsla - en setting med den känslan - som man skulle kunna spela sitt favoritspel i. Det skulle ju kunna vara en avkrok, young kingdoms, i Elrics värld.

 

[zo0ok]

Ah, jag hade för mig att han tog livet av sig i slutet av den novellen. My bad!

Spoiler: Vad händer i Dreaming City

I Dreaming City (som väl var den första som gavs ut) plundrar Elric Melniboné och den slutar med att han kastar sig och Stormbringer i havet. I varje fall i serieversionen jag läst.

 

[Bolongo]

Spoiler: Vad händer i Dreaming City

I Dreaming City (som väl var den första som gavs ut) plundrar Elric Melniboné och den slutar med att han kastar sig och Stormbringer i havet. I varje fall i serieversionen jag läst.

Huh.

Spoiler: Vad som händer i novellen

Han simmar i land efteråt.

 

[JohanL]

En sak som den franska (jättebra!) serien uppmärksammade mig på är att vad som var litet edgelord på sextiotalet känns rätt blaha idag. De gjorde sitt bästa för att reparera det, och introducera mycket tyngre dekadens i Melniboné.